Simona Ahrnstedts debutbok Överenskommelser är en historisk romance-roman. Simona själv beskriver genren som lika spännande som deckare, men istället för ett mord som ska lösas så är den stora frågan: ska mannen och kvinnan få varandra till slut trots alla hinder?
Det ska sägas direkt: det här är inte min genre. Om sanningen ska fram så tycker jag att sånt här romantiskt dravel är larv! Dessutom är jag helt ointresserad av historia. Men, som jag har skrivit om tidigare, Simona fångade mitt intresse redan när jag hörde henne prata om boken på en författarsammankomst i vintras. Simona är både karismatisk och övertygande i sin tro på sig själv, sin bok och Romance-genren, som är en ny genre i Sverige. Så jag var riktigt nyfiken när jag öppnade boken.
Och jag blev helt såld! Boken var sååå spännande! Trots genrens förutsägbarhet kunde jag inte släppa boken. Visst fnissade jag högt åt formuleringar av typen ”Seth Hammerstaal såg fantastisk ut till häst, som den virila manligheten personifierad.” Men de var förlåtna så fort meningen var färdigläst, eftersom de följdes av en ny mening som drog mig, drev mig vidare, framåt i handlingen. Det var precis som i en deckare: jag måste, måste, måste få reda på hur det går. Jag sträckläste boken medan jag då och då fnissade eller utstötte ett ”Wow!” eller ”Oh my god, vad det här är bra!”
När jag hade läst ut den, typ ett dygn senare, så visste jag inte vad det var som gjorde den så bra. Jag bestämde mig för att läsa den en gång till. Långsamt och eftertänksamt den här gången för att förstå hur Simona hade lyckats fånga mig så hårt. Men det gick inte. Jag rycktes med en gång till och läste lika snabbt den andra gången. Ni får helt enkelt läsa själva så att ni förstår hur bra det här är. Och Simona, jag tror också på dig, din bok och din genre. Du kommer definitivt att slå. Hårt.
1 kommentar