Jag har äntligen läst Sofia Hallbergs debutroman Mina fräknar. Den handlar om Karin, som är i 40-årsåldern och lever ihop med Mats, som hon träffade under studietiden i Uppsala. Ganska snart förstår man som läsare att Karin inte är så nöjd med varken sitt liv eller relationen hon lever i. Karin har inga barn men hade velat ha det. Hon jobbar på bemanningsföretag fast hon egentligen hade högre ambitioner än så. Karin har fräknar över hela kroppen och en dag upptäcker hon att fräknarna bildar bokstäver. Hon tolkar det som att det är ett budskap. Men vad vill fräknarna säga henne?
Som jag har nämnt tidigare har jag varit nyfiken på Sofia Hallbergs debutroman Mina fräknar ett tag. När jag var på bokbloggsträff hos Damm förlag tidigare under hösten fick jag med mig ett ex av boken därifrån. Jag har hört Sofia berätta om boken och var beredd på en ganska tung och vemodig berättelse. Omedvetet hade jag nog förväntat mig att även språket skulle vara tungt och kanske lite jobbigt att läsa. Men det var det verkligen inte! Tvärtom var boken en riktig bladvändare för mig. Och det är en blandning jag uppskattar: en vemodig ton och en historia som berör kombinerat med ett framåtdrivande språk. Mycket bra skrivet, Sofia!