Försvinner det vi skriver?

Senaste Babel innehöll ett inslag om att man har hittat noteringar som Marilyn Monroe gjorde. Det handlar om brev, recept och diverse lösa anteckningar. De har nu blivit en bok, som heter Fragment när den i höst kommer på svenska.

Herman Lindqvist, som satt i Babelstudion, kommenterade – inte så lite nedvärderande – att ”I vår tid är det Twitter och kvitter och det är elektroniskt flams som bara försvinner i rymden. Hon är säkert den sista generationen som efterlämnar handskrivna papper. Vi utplånas.”

Har han rätt? De flesta av oss skriver förstås betydligt mer på datorn än på papper numera. Men själv har jag en alldeles vanlig gammaldax pappersdagbok, som jag åtminstone någon gång ibland kommer mig för att skriva i. Och att vi kommunicerar mer elektroniskt betyder väl inte nödvändigtvis att texten försvinner. Allt i den här bloggen finns kvar, och om jag vill läsa det som jag har skrivit om ett visst ämne så är det enkelt att hitta. Hur gör du? Skriver du fortfarande på papper? Försvinner det du skriver eller kan du läsa det igen?

9 reaktion på “Försvinner det vi skriver?

  1. Ethel

    Det är ju precis det vi varnas för hela tiden, att det vi publicerar på internet aldrig försvinner :-).

    Jag hörde också Herman Lindqvist säga det och jag förstår ingenting. Klart att det finns kvar. Både det jag skriver i min anteckningsbok och det jag skriver på datan. Det jag har skrivit försvinner varken här eller där. Jag tycker han har fel.

    Svara
  2. jennyforsberg

    Ethel: Ja, det har du rätt i: det kanske är tvärtom – numera kan vi aldrig bara bränna det vi har skrivit utan det kommer att förfölja oss i all evighet! :-o

    Svara
  3. Malin

    Ja jag tycker nog snarare det är tvärtom. Internet gör det ju så enkelt att skriva, jag behöver inte leta reda på papper, penna, dagbok, dagboksnyckel, sudd och så vidare för att kunna skriva ner nåt. Sen om man verkligen vill spara allt så kan man ju kopiera in i Word och skriva ut ;)

    (Tycker dock inte riktigt det är ok att ta en massa anteckningar som Marilyn skrivit för att göra en bok av det. Känns bara som en moneymaker-grej…)

    Svara
  4. jennyforsberg

    Malin: ja , jag funderade också lite över den där boken, och kanske framför allt över läsvärdet. Jag menar, hur spännande kan det egentligen vara att läsa typ telefonklotter, även om det råkar vara producerat av självaste marilyn Monroe?

    Svara
  5. Ethel

    Malin och Jenny:

    Håller med, det är att gå för långt. Jag tror inte att Marilyn hade velat att hela världen skulle läsa hennes klotter. Jag vill nog inte läsa den. Känns som att läsa någon annans dagbok, eller… det är ju samma sak.

    Svara
  6. kerstin dahlen

    Det där är intressant. Jag hörde en gång av Brigitta Boucht att hon samlade på inköpslistor, kvitton, dödsannonser, små noteringar på post-it, lösa lappar med otydbara meddelanden. Jag tyckte då det var ett fantastiskt projekt. Det tycker jag fortfarande. Men jag vet inte om hon har gjort något med det. Fast det kanske räcker att samla!

    Svara
  7. jennyforsberg

    Kerstin: Ja, samla är bra! Det gäller bara att hinna bränna allt innan man dör :-) Men vad jag tjatar om det! Tydligen är det viktigt för mig :-o

    Men annars kan man ju alltid använda dem till skrivövningar, typ skriva en historia om den där inköpslistan som man hittar i varukorgen i mataffären.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *