Nu är det dags! Årets Sommar i P1 är slut och jag ska enväldigt utse de bästa sommarvärdarna. Efter en hård kamp kan jag avslöja att topp tre-listan ser ut som följer:
3. Micael Dahlén – medryckande multikreatör som jag framför allt minns för hans galna sätt att utbrista i ett amerikanskklingande hallelujah! var tionde minut eller så under hela programmet
2. Ulf Malmros – bevisar att en bra manusförfattare och regissör har stenkoll på hur man berättar en historia
1. Tina Jansson – för att hon berörde mig mest av alla (och det vill inte säga lite i årets sommarskörd)
En liten reservation är på plats: Jag har inte lyssnat på alla sommarprogrammen. Tolv av programmen har jag missat helt, två hörde jag bara delar av. Och tre var så tråkiga att jag inte orkade lyssna färdigt.
Men eftersom de tre på topplistan var långt ifrån alla som jag gillade så känner jag att jag måste nämna några till som var riktigt, riktigt bra: Ulf Danielsson, Johanna Koljonen, Birgitta Stenberg, Josephine Bornebusch och Niklas Rådström.
Man kan fortfarande lyssna på sommarprogrammen i nästan en månad till. Och nu vet du ju vilka du ska prioritera, så se till att fånga det sista av sommaren nu!
Vem tyckte du var bäst, förresten? Och varför?
Tyckte Pär Johansson var helt fantastisk. Skrattade och grät mig igenom programmet. Johannes Anyuru var också mycket bra och Koljonen. De får bli min trio, men jag har också många program som jag ännu inte hört.
Ja, de var bra allihop. När jag tänker efter så tycker jag nog att alla var bra, utom de där tre som jag inte orkade lyssna klart på :-)
Jag hade sett fram emot att lyssna på Annika Östberg men gav upp redan efter 10 minuter – ett manus så fulladdat av klyschor att det kändes som om jag jobbade :-). Men det kanske blev bättre sen?
Har inte hört så många – vi försöker beta av dem nu på kvällarna – men gillade verkligen Nisse Landgrens program.
Jag har fått Niklas Rådströms program rekommenderat, och hittills hunnit lyssna på halva. Det är bra. Handlar om meningen med livet (lite opretentiöst så där :-).
Annars tycker jag att väldigt många av sommarprogrammen i år handlade om personerna själva. Det finns liksom två sätt att sommarprata: Antingen väljer man ett ämne (minns t.ex. någon som pratade om sömn) och blandar det med lite personliga anekdoter. Eller så pratar man bara om sig själv och sitt liv. Det blev lite mycket av det senare i år, tycker jag. (Eller så har jag bara valt fel sommarprat.)
Det behöver inte vara något fel i att berätta om sig själv, om man är bra på att berätta och har upplevt något värt att berätta i sitt liv. Däremot blir det tråkigt när kändis efter kändis i 20-årsåldern ska berätta om hur de slog igenom …”och då ringde de, och jag trodde inte att det var SANT…”
Men det är härligt med sommarprogrammen. I år har jag lyssnat på ovanligt många, eftersom vi haft fönster att måla. Det är oerhört avkopplande att stå och måla fönsterspröjs och lyssna på Sommar.
Ann: Har man en tillräckligt intressant historia kan man nästan komma undan med klyschorna. Jag tyckte faktiskt att Annika Östberg gjorde det.
Sofia: Ja att prata om meningen med livet är inte fy skam. Särskilt roligt var att han ångrade att han hade sagt att han skulle prata om det :-) Jag tänkte också på att det var ovanligt många som pratade om sig själva. Omväxling förnöjer, även i sommarprogrammen :-)
Jag hörde lite av Annika Östbergs sommarprat. Hennes livsöde berör!!
Karina: Ja, jag kan bara hålla med.
Pär Johansson för värme, medmänsklighet och djup respekt för allas lika värde!
Ja Pär Johansson var riktigt bra!