När Fabian skulle spränga utedasset i luften

Det var natt, Fabian vaknade, han hade fått en idé. Han skulle spränga farbror Söderbloms utedass i luften. Farbror Söderblom var fiende till alla traktens pojker de hatade honom. Han förstörde alltid alla trevliga rackartyg. Som när han upptäckte att Fabian snodde plommon i hans trädgård (Farbror Söderbloms trädgård alltså.) Fabian fick ont i baken bara han tänkte på det. Men för att återgå till Fabians idé. Han fick nog vänta tills i morgon med att skaffa ”prylar” som kunde behövas. Han kunde ju tänkt ut vad som kunde behövas så länge. Utedasset var ett litet grönt hus fabror Söderblom var lite gammalmodig så han ville inte ha vattentoalett. Fabian hade många gånger stulit fabror Söderströms (ha ha, här byter jag namn på gubben!) toalettpapper. Men det här varju tidernas bus, att spränga dasset i luften. Hm… tänkte Fabian, först och främst måste man ju ha dynamit. var skulle han få det ifrån? (Ni förstår barn, på den här tiden kunde man inte bara googla sånt här) Fabian bestämde sig för att sova på saken.

När Fabian vaknade vissste han att det var något på gång, men vad? Ja, visst ja farbror Söderbloms dass! IDÉ!!!!!!! (Jo, jag har faktiskt skrivit så många utropstecken.) Han kunde ju ta en av nyårs-smällarna!! Pappa skulle säkert inte märka något, han hade ju köpt så många. Förresten måste han nog ta flera smällare.Det måste ju smälla ordentligt. Fabian hoppade ur sängen, aj! Ja, visst ja han låg ju överst i våningsängen, han hade just bytt med sin bror, så han var van att sova i understa sängen. Han klädde på sig och gick ner för att äta frukost. Han åt, rättare sagt: Han kastade i sig sin yoghurt, sedan smög han ut i garaget väl uta snubblade han på hans lillasysters dockvagn och en fotboll som ”någon” hade lagt mitt i vägen. Här skulle behöva städas, tänkte han. Fabian plöjde sig fram tills han hittade lådan med fyrverkeripjäser. Han tog en smällare som smällde som bara den.

Sedan tog han två med stjärnor som smäller i rött och gult. Nu måste han tänka ut hur han skulle göra.

Han skulle såga ut ett hål i taket på dasset, sedan skulle han vänta tills farbror Söderblom gick på dass då skulle han slå till.

Fabian började förbereda sig. Han måste ha en såg för att göra hål i taket och hur skulle han få hela dasset att paja? IDÉ!!!! Dasset är ju gammalt och skruttigt…. Den natten smög Fabian utrustad med diverse verktyg in i farbror Söderbloms trädgård. Han klättrade upp på taket (taket var väldigt lågt och det stod en stubbe bredvid) Väl uppe på taket sågade han ett litet hål mitt på. Här han var klar med det gick han fram till kanten av taket och började ta loss spikarna med en tång. När han var klar klättrade han ner nu låg taket löst där uppe. Sedan smög han in i dasset han gick fram till toaletten och öppnade locket. Han satte fast dragsmällare som skulle smälla när man öppnade locket. Efter det gick Fabian hem och lade sig. Tidigt, tidigt, nästa morgon klev Gabian ur sängen (försiktigt för att inte väcka sin bror.) Han smög sig iväg mot farbror Söderbloms trädgård. Nu satte han sig bakom en buske och väntade. Fabian var nära att somna när han hörde steg i trädgården han blev klarvaken. Det var farbror Söderblom. Han hörde hur det gnisslade när dörren gick upp och farbror Söderblom klev in på dass. Han stängde dörren  efter sig. Han smög närmare. Nu var han alldeles bredvid huset, han väntade PANG!!! Fabian slängde in nyårssmällarna: PANG, BOM, KRASCH. I nästa sekund flög taket i luften. Nu vågade Fabian inte stanna kvar längre han sprang hela vägen hem och lade sig i sängen. RESTEN FÅR NI HITTA PÅ SJÄLVA KÄRA LÄSARE

SLUT

Som jag skrev om häromveckan har jag hittat mina gamla berättelseböcker från låg- och mellanstadiet. Den här skrev jag i femman. Läraren Eva kommenterar texten så här: Jenny! Jag slår vad om att du blir nya tidens ”Astrid Lindgren”. Du är ju hur duktig som helst! Tur att du inte läst mina berättelser från årskurs 5.

Jag har alltid fått höra att jag är bra på att skriva. Jag har alltid gillat att skriva. Undrar vad som kom först? Jag blev ju både språkkonsult och författare till slut. Undrar hur mycket det beror på att jag fick beröm för skrivandet redan när jag var liten. Om jag hade varit lika bra på att skriva men ingen i min omgivning hade brytt sig om det – om mina föräldrar hade sagt: ja ja, du kan tydligen skriva, men det är bara mattebetyget som betyder något (jo, jag vet faktiskt personer vars föräldrar sa precis så) – hade jag satsat på språk, text och skrivande som yrke ändå? Hade jag vågat? Hade jag ändå tyckt att det var roligt? Vad fick du beröm för när du var liten och hur påverkade det dig?

Vilket otroligt fegt slut på berättelsen förresten. Varför påpekade inte Eva det? Och vilken ruskigt morbid historia – Fabian måste ju ha dödat gubben! Men det kunde jag förstås inte skriva, därav det fega slutet …