Min första författarfredag efter semestern. Jag är ju skönt utvilad och borde fullkomligt sprudla av energi och kreativitet. Jag redigerar i ett hetsigt tempo och betar frenetiskt av punkt efter punkt på att göra-listan. Eller?
Nej, inte riktigt. Snarare den fullständiga motsatsen faktiskt. Tröskeln för att börja redigera tsunamimanuset igen var hög som Långe Jan, och det tog timmar av prokrastinering innan jag ens lyckades öppna dokumentet. Larvigt. Tycker jag nu efteråt alltså. Undrar om jag brukar ha så här svårt att komma igång efter en paus. Förra sommarsemestern hade jag precis fått klart Akrobaten, alltså producerat själva boken, och så fick den ligga och vänta på att jag släppte boken precis efter semestern. Så det fanns inget pågående manusarbete som behövde pausas och sedan återupptas.
En bra bit in på dagen började jag läsa delar av manuset – för att komma in i det och lura mig själv att jag jobbade. Och det fungerade rätt bra; jag kunde förstås inte låta bli att peta lite med orden, och så var jag igång. Men jag har inte fått särskilt mycket gjort idag. Tydligen behövde jag en kom-igång-dag. Nu har jag haft den. Nästa vecka blir det en bättre författarfredag.