De oskrivna böckerna

Undrar när jag ska skriva alla de där böckerna som jag vill skriva? Nu behöver jag fokusera på Den snälla företagaren tills den är klar. Men under tiden dyker det upp idéer till en massa andra fackböcker. En del som är relaterade till den pågående boken, en del som handlar om helt andra saker.

Och då har jag inte ens slagit på romankanalen, den som gör att jag kommer på en massa romaner som jag vill skriva. Ni andra som också håller på med skapande på olika sätt, fungerar ni också så här? Känner du igen känslan av att tiden aldrig räcker till för allt det som du vill skapa? Ibland tänker jag att det skulle ordna sig om jag skrev på heltid, att tiden då skulle räcka. Men jag misstänker att det inte är så. Om jag skrev fem dagar i veckan istället för en så skulle jag ha fem gånger så många tillfällen att komma på nya böcker som jag ville skriva. Min teori är alltså att proportionerna mellan de ännu inte påbörjade bokidéerna och tiden som jag ägnar åt att skriva fortfarande skulle vara densamma. Och frustrationen därmed lika stor. Vad tror du? Hur fungerar det för dig?

7 reaktion på “De oskrivna böckerna

  1. Maria Turtschaninoff

    Faktum är att jag ofta tror att det är idéer till många olika romaner, tills jag sätter mig ner och och börjar bearbeta idéerna. Då inser jag plötsligt att flera av dem egentligen hör till en och samma berättelse.
    Men visst, ju mer man tillåter sin kreativa sida att komma fram, dess mer idéer får man. Nog har jag alltid en liten kö som står och stampar otåligt och väntar på sin tur. Tyvärr känns de ofta fräschare och roligare och mer spännande än det jag för tillfället arbetar med… (Fast inte just nu, den berättelse jag nu skriver på håller nog mitt intresse fångat.)

    Svara
    1. jennyforsberg

      Ja, så där kan det ju också vara! För att inse att flera saker hör ihop måste man nästan få dem på pränt; medan de bara existerar i huvudet verkar de så spretiga och osammanhängande.

      Kul att du också har en kö med idéer :-)

      Svara
  2. Anitha Östlund

    Just nu har jag en bok på G och en som väntar oroligt där bakom. Dessutom har jag ett projekt med en skrivarsajt för unga på gång som kräver massor av tid. Mitt i alltihop har jag insett att min utbildning är för dålig för att jag skall lyckas få ett ”vanligt” jobb och siktar på webbutbildning.
    Tid jag vill ha tid…
    Ideer som poppar upp i skallen nedskrives i min lilla randiga gammeldags anteckningsbok och består av små ord här och där som bildar en bok eller novell.
    Varje dag skriver jag en novell i övningssyfte med hjälp av Ann Ljungbergs underbara skrivpuff. Rekommenderas varmt om ni missat det.
    Mina tre snuttisar kräver också tid…
    Ha, ha ja tänk om man var miljonär…

    Svara
  3. kerstin dahlen

    Lustigt att du skriver detta nu, när jag tidigare idag beklagade mig över att jag får för många idéer, när jag inte alls har tid att ägna mig åt dem. Den senaste var Minnas dagböcker, den som skall handla om alla de hemliga saker som katter gör när ingen ser. Ett exempel var att hon brukar gå bakom huset och läsa sin morgontidning varje förmiddag! Och jag som undrat vad hon gör där bakom huset!
    HOn ville ha en egen blogg också, rackarns katt!
    Men det är kanske så att ju mera man stimulerar den kreativa sidan och den högra hjärnhalvan, desto mera arbetar den. Konstant och utan anmodan från dess bärare.

    Svara
  4. Malin Westling

    Jag har också en kö med berättelser som väntar på att bli nedskrivna. Faktum är att jag jobbar med en serie fristående berättelser som hör samman genom platsen de utspelar sig på. När jag var klar med den första berättelsen, Vara dig trogen, påbörjade jag nästa men efter bara 50 sidor körde jag fast. Jag slet med texten, vände och vred på storyn, men det ville sig inte. Efter några månader insåg jag att det berodde på att det var en annan berättelse i sviten som ”behövde” bli berättat först… Så jag la projektet åt sidan och började med den andra storyn och det flyter på rätt bra.
    Märkligt hur hjärnan fungerar. Märkligt, men spännande…

    Svara
  5. jennyforsberg

    Kul att höra om era projekt!

    Och vad skönt att det inte bara är min hjärna som går i spinn och hittar på fler och fler saker ju fler saker jag hittar på, liksom. Visst är det en häftig känsla det där med att det inte verkar finnas någon ände på kreativiteten när man väl har sparkat igång den!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *