Fortsatt trögt med skrivandet

Den här treminutersfilmen beskriver rätt bra hur jag känner för mitt skrivande just nu. Det går otroligt segt men jag hoppas att det ska gå lättare bara jag tar mig igenom den tunga fasen.

Klippet hittade jag när jag sökte på översvämningar för att få lite inspiration till skrivandet. För jo, jag har skrivit. Jag avsatte torsdag till och med söndag i förra veckan till att skriva. Det är inte ofta jag lyckas få till fyra dagars skrivande på raken. Som jag har nämnt tidigare har jag tappat bort skrivglädjen på sistone, och jag visste inte hur det skulle kännas att sitta och skriva i fyra dagar.

Men det gick bra. Det var stundtals roligt och resten av tiden kämpade jag på. Körde fast så smått några gånger men stötte inte på något jättehinder. Sammanlagt skrev jag 5000 ord under de här fyra dagarna, och det är jag nöjd med, även om det inte var så mycket som jag hade satt upp som mål.

Som jag har skrivit om tidigare känner jag mig för närvarande inte säker på att jag alls ska fortsätta skriva romaner. Så här skrev jag i ett blogginlägg för en månad sedan:

Jag ska helt enkelt inte göra något särskilt just nu utan bara försöka jobba på så gott det går för att nå min deadline att skriva klart det första utkastet till den 1 maj. Om det känns så här hela vägen till dess så har jag sommaren på mig att fundera på hur jag vill gå vidare. Men förhoppningsvis så lossnar det innan dess och blir kul igen.

De här fyra dagarna gjorde det dock tydligt för mig att jag inte kan räkna med att skriva mer än 1500 ord på en bra skrivardag. En maximalt produktiv skrivardag alltså. Det går inte ihop med att jag har räknat med att skriva 3000 ord i veckan samtidigt som jag bara skriver på fredagar. Jag ligger långt efter min ursprungliga plan, och även om jag hoppas kunna få till en skrivarvecka under våren, och även om jag försöker knö in extra skrivartid både här och där så räcker det inte. Det finns inte en chans att jag kan skriva ett första utkast till den 1 maj 2019 och samtidigt må bra. Så jag behöver tänka om. Och så fortsätter jag att fundera på om jag ens ska skriva romaner alls.

Nu till det positiva: i morgon går jag på semester! En och en halv vecka ska jag vara ledig. Planen är att jag ska få tid att njuta mer av La Gomera än vad jag hunnit under de tre veckor som jag har varit här nu. Mer om det på Gomerabloggen som vanligt. Hoppas att du som läser har det fint och är peppad på det nya året!

Tidsplan för Vattenboken

Jag babblar ju lite nu och då om en deadline som jag har gett mig själv (Hmm … kanske är det mest på Instagram jag pratar om det?), så jag tänkte att det kan vara på sin plats att berätta om min tidsplan för boken.

Boken, med arbetsnamnet Vatten, är alltså den första delen i en serie om fyra romaner. Arbetsnamnet för serien är De fyra elementen. Så här tänker jag mig tidslinjen för Vatten:

  • mars 2018: Jag började klura och göra research, och så la jag lite tid på att lära mig grunderna i Scrivener, som jag skriver i nu. Jag visste att jag ville skriva en serie katastrofromaner, jag visste vem huvudpersonen var, och jag hade en idé om vilken som skulle vara den första katastrofen.
  • april: Jag inser att jag måste skriva om klimathotet – det är det som orsakar katastroferna!
  • 20 april: Jag kläcker idén med att skriva en bokserie om De fyra elementen.
  • 25 april: Jag skriver en mycket övergripande synopsis för alla fyra böckerna.
  • maj–juni: Jag bygger synopsis för Vattenboken.
  • juli–augusti: semester
  • september: jag skriver klart synopsis för Vattenboken, framför allt för att jag avsätter en hel septembervecka för det.
  • oktober 2018–1 maj 2019: skriva första utkast till Vattenboken
  • maj–juni 2019: reservtid om jag blir försenad. Men förhoppningsvis är jag klar med ett första utkast. Manuset behöver ligga till sig lite, och då kanske jag hinner göra research på saker som jag har hoppat över när jag skrev. Eller klura på synopsis för de tre följande böckerna. Eller börja på en fackbok som jag är sugen på att skriva. Eller …
  • juli–augusti 2019: semester
  • hösten 2019: redigera Vattenboken så långt jag kommer på egen hand
  • våren 2020: redigera Vattenboken med hjälp av en redaktör
  • hösten 2020: börja leta agent och/eller förlag. Det jobbet tänker jag kan ta många månader, kanske ett helt år. Men då kan jag förhoppningsvis börja jobba med den andra boken parallellt.
  • våren 2021: börja jobbet med att ge ut boken, på ett förlag om jag har hittat något. Annars på egen hand. Här är allt förstås oklart, för om jag hittar ett förlag och/eller en agent här så är det ju inte längre jag på egen hand som bestämmer tidsplaner och så vidare.
  • hösten 2021: utgivning av Vattenboken? Det kan också vara så att det är ett bättre beslut att hålla på boken något år till och hinna en bit framåt med nästa bok, så att det inte behöver bli en paus på tre år i utgivningen mellan första och andra boken, men vem vet vad som händer här, det här är förstås bara lösa funderingar än så länge.

Så där någonting skulle tidsplanen kunna se ut för den första boken i min klimathotsserie om De fyra elementen. Om den håller är det alltså tre och ett halvt år från att jag började tills att boken är ute. Efter det är min förhoppning att det inte ska behöva gå lika lång tid mellan varje bok, utan att jag kan påbörja arbetet med nästa bok innan den förra är ute. Det gäller särskilt om jag hittar ett förlag som vill ge ut böckerna. Då blir det nämligen mindre jobb för mig under utgivningsfasen, och då kan jag skriva på nästa bok i serien under tiden.

Det här är en betydligt långsammare process än vad jag skulle vilja att det var, men om jag ska ta hänsyn till min ekonomi (jobba med andra saker så att jag kan betala mat och hyra) och min hälsa (inte jobba ihjäl mig) så går det tyvärr inte snabbare än så här. Men visst låter det som en ganska okej plan ändå?

Jag har börjat skriva!

I fredags började jag äntligen skriva på den första boken i min klimathotsserie. Vadå, tänker du nu, har hon inte jobbat med den där boken i typ ett halvår nu? Jo, det är sant, jag har jobbat med den ett tag, men i fredags tog jag steget från att bygga synopsis till att faktiskt börja skriva. Så kul! Och så hög tröskel för att komma igång!

När jag hade fått ihop 100 ord var jag superstolt; wow, jag är igång! (Alltså 100 ord är superlite. Typ som från början av det här blogginlägget och hit.) Sedan började jag räkna på hur mycket jag behöver skriva i veckan för att få ihop 90 000 ord till den 1 maj. Jag minns inte om jag har nämnt det, men jag har satt en deadline för mig själv att jag ska ha ett första utkast klart den 1 maj. Och en gissning på hur lång boken blir är 90 000 ord. Då behöver jag skriva 2 812 ord i veckan, och eftersom jag i princip bara skriver på fredagar så behöver jag alltså skriva 2 812 ord varje fredag. Tvåtusenåttahundra ord!! Det är ju tokmycket! Och det ska jag alltså göra varje fredag?

Men okej, jag provar att sätta upp mål som känns rejält utmanande, och så provar jag några fredagar och ser om det verkar rimligt. Så här: Supermålet är att skriva 3 000 ord på en författarfredag. När jag har gjort det får jag ta helg. (Eller ja, antagligen fippla med lite administration först.) Okejmålet om jag har en trög skrivardag är att försöka få ihop 2 000 ord ändå. För mig låter det också helt fruktansvärt mycket. Men jag måste väl prova. Jag kan tillägga att jag till slut fick ihop 800 ord i fredags. Låt oss hoppas att jag bara var trögstartad.

Förutom författarfredagarna så är tanken att jag ska lägga 25 minuter om dagen måndag–fredag, så förhoppningsvis kan få till några ord då också. Och så hoppas jag kunna få till lite extra sammanhängande skrivtid så där som jag gjorde häromveckan. Kanske en vecka i januari eller ett par långhelger under våren, för att komma ikapp om jag ligger efter. Och det är ju inte så att jag alltid är fullbokad med kunduppdrag – det vore bra om jag kunde använda någon dag här och där till skrivande som inte är en fredag. Men tyvärr har jag en förmåga att prioritera admininstration och de där smågrejerna som aldrig tar slut, och att jobba med att få till passiva inkomster på andra sätt än genom böcker – och det vill jag också prioritera, eftersom det inte är böckerna som har gett mig mest passiva inkomster hittills.

Men. Jag har också en massa research att göra. Och jag behöver fortsätta att bygga vidare på mitt synopsis och på personerna i boken, och det arbetet räknas ju inte in i några skrivna ord, så det skulle jag egentligen behöva göra vid något annat tillfälle än på fredagarna. Det känns knepigt.

Alltså, om jag ska vara ärlig känns det här riktigt riktigt utmanande. Hur gör alla andra? Ibland känns det som att alla författare utom jag kan få ur sig en bok om året, även de som har flera barn och ett heltidsjobb. Jag har inga barn och ett jobbsituation med stora möjligheter att avsätta tid till skrivande. Ändå känns det absolut inte rimligt att få till mer än en bok var tredje år eller så i snitt. Och det är alltså den utgivningstakten jag skulle ha om jag lyckas få klart det där utkastet till den 1 maj. Ja ja, det är väl så det är. Det är väl sån jag är. Dock att: jag har i alla fall börjat skriva! Heja mig!

Hur gick min författarvecka?

Den här veckan har jag haft lyxen att få jobba som författare hela veckan, och inte bara på fredagen. Jag hade avsatt hela veckans arbetstid till att jobba med synopsis till den första boken i min klimathotsserie De fyra elementen. Hela veckans arbetstid är förstås en sanning med modifikation – självklart behövde jag kolla mejlen ibland, och en och annan administrativ arbetsuppgift dök också upp som jag kände att jag inte kunde skjuta på. Men jag hade faktiskt lyckats skjuta en hel del åt sidan av det där administrativa som annars har en förmåga att sprida ut sig över veckan och göra mig splittrad.

Något som hjälpte mig mycket är att jag inte jobbade hemma som vanligt den här veckan utan hade möjligheten att låna ett hus. Att inte bara avsätta tid utan att även vara på en annan plats än den vanliga hjälpte mig att ta det på allvar att jobba med boken hela veckan och inte bara hamna i mina vanliga hjulspår och peta med en massa andra saker på att-göra-listan. Jag kan verkligen rekommendera dig som har möjlighet att åka iväg för att jobba mer effektivt med ett manus. Jag vet många författare som hyr en bostad en vecka eller bokar en resa och åker iväg och skriver. Det är även flera i min omgivning som ordnar skrivretreater ibland, där flera författare samlas på ett ställe i en vecka eller så och skriver. Det verkar superbra, och det skulle jag verkligen gärna göra. Men det är också mycket annat jag vill göra, och jag gjorde en massa roliga och inte det minsta gratis saker på min sommarsemester, så jag valde det här budgetalternativet i stället.

Fick jag något gjort?

Så hur gick det då?

Det är så svårt, tycker jag, att veta hur det går när jag jobbar med synopsis. I skrivfasen är ju allt så mätbart: jag har skrivit x ord idag. I synopsisfasen kan jag ägna en hel dag åt att sitta och bläddra runt i texten, flytta något fram och tillbaka, googla något, bläddra runt lite till, tänka lite. Hur ska jag veta om jag har fått något gjort när dagen är slut?

Två av de fem dagarna var min känsla att jag inte fick något gjort; det var andra saker som trots allt pockade för mycket på uppmärksamhet. Men de andra tre dagarna tyckte jag faktiskt att jag kom framåt. Grejen med synopsis är också – i alla fall är det så för mig – att det liksom aldrig blir klart. Jag skulle kunna sitta och fylla i fler luckor och detaljer tills jag har ett synopsis på kanske 100 sidor. Så när är det dags att gå in i skrivfasen? Det är förstås bara jag själv som kan bestämma hur mycket jobb jag vill göra i vilken fas.

Så här blir det om jag jämför min känsla var inför mitt synopsis för en vecka sedan och nu:

För en vecka sedan: Oj, vad mycket luckor det är! Hur ska jag någonsin kunna börja skriva?

Nu: Det är fortfarande en del luckor och saker som jag skulle behöva göra research om, men jag känner att jag har det övergripande på plats. Jag ska nog sätta igång och skriva på fredag om en vecka.

Jag tolkar det här som att jag har kommit en bra bit på väg den här veckan. Bra jobbat, Jenny! :-)

Sedan tidigare har jag gett mig själv en deadline för första manusutkast, nämligen den 1 maj. Och nu har jag även gjort en mer detaljerad tidsplan hur långt jag bör ha hunnit i skrivandet på vilka datum. Gissa om jag som är struktur- och planeringsfascist går igång på att göra en sådan plan!

Och nu då? Ja, nu är det väl bara att skriva boken antar jag ;-)

Författarfredag i en hel vecka

Nästa vecka har jag författarfredag i en hel vecka! Jag har alltså avsatt hela veckans jobbtid till att jobba med med min kommande bok(serie). Det här är stort för mig! Jag drömmer alltid om att ha mer sammanhängande tid till att jobba med böckerna, och nästa vecka är alltså planen att det ska hända.

Vad är det nu igen hon jobbar med för böcker just nu? tänker du kanske. Jo, så här är det: Jag planerar att skriva fyra romaner om hur klimathotet drabbar främst Stockholm (åtminstone i den första boken), men även andra delar av Sverige och kanske i viss mån andra delar av världen. Det är lite luddigt än så länge hur mycket jag kommer att hålla mig kvar i Stockholm och Sverige. Bokserien har arbetsnamnet De fyra elementen, och böckerna har arbetsnamnen Vatten, Jord, Eld och Luft.

Vattenboken är alltså den första delen, och det är framför allt den som jag bygger synopsis till just nu. Men parallellt med det arbetet så är jag inne och petar lite i de andra böckernas synopsis, varefter jag kommer på saker som behöver få en fortsättning eller upplösning i någon av de senare böckerna.

Och nästa vecka ska jag alltså ägna mig åt det här hela veckan. Vilken lyx! Jag tror och hoppas att arbetet kommer att flyta på mycket bättre när jag får ordentligt med sammanhängande tid. Normalt jobbar jag ju bara med det här på fredagar, och till exempel nu i fredags så var det inte förrän på kvällen som det lossnade och jag kom igång ordentligt – och då var det dags att sluta. Genom att jobba i flera dagar på raken hoppas jag kunna komma igång och komma in i ett flyt.

Och samtidigt: vilken prestationsångest! :-) När jag nu har avsatt ordentligt med tid för en gångs skull så känner jag pressen att faktiskt prestera något. Helst skulle jag vilja ha ett synopsis i princip klart, med bara enstaka luckor, när veckan är slut, så att jag kan komma igång och faktiskt skriva boken sedan.

Jag tänker tjuvstarta författarveckan lite smått på söndag kväll, mest för att jag ska vara inne i det på måndag. Sedan ska jag jobba måndag till och med fredag – ett par av kvällarna har jag planerat andra saker men annars hoppas jag få till några kvällspass också; vi får väl se hur mycket jag orkar. Om jag inte tycker att jag har kommit tillräckligt långt på fredag kväll är det möjligt att jag  tar ett arbetspass även på lördag förmiddag innan jag tar helg.

Önska mig lycka till! :-D

Jag skriver en romanserie om klimathotet

Vad är det egentligen jag skriver på just nu?

Skriver är tyvärr inte rätt ord än så länge – jag håller på och bygger ihop ett synopsis, och det är fortfarande långt kvar till skrivfasen. Min förhoppning tidigare i våras var att jag skulle göra klart synopsiset till semestern, så att jag kunde börja skriva skriva skriva direkt när jag börjar jobba i höst. Men så blir det inte. Det går långsamt.

Som jag (väl?) har nämnt så är planen att skriva en serie på fyra delar om hur klimatförändringarna drabbar Sverige. Arbetsnamnet på bokserien är De fyra elementen. Åtminstone den första boken, med arbetsnamnet Vatten, utspelar sig i Stockholm, där det blir översvämning. Sedan har jag inte bestämt riktigt var de andra böckerna kommer att utspela sig. Jag tror att jag delvis kommer att hålla mig kvar i Stockholm, men jag skulle även behöva bege mig söderut i Sverige, och kanske även ut i Europa och/eller världen.

Jag har dubbla känslor inför det här projektet just nu. Å ena sidan är det skitkul! Äntligen får jag hitta på saker från grunden igen! Å andra sidan är det segt. Ska jag aldrig komma igång ordentligt? Det har också att göra med att jag är sliten och behöver semester. Vilket jag får om två veckor. Hurra! (Fast hur 17 ska jag hinna klart allt som står på att-göra-listan tills dess?)

Jag skulle verkligen behöva sätta av lite skrivtid i sjok tidigt under hösten, kanske en vecka, kanske ett par kortare sjok på några dagar, och helst någon annanstans än hemma, för att komma bort från vardagen få sammanhängande skrivtid och känna att jag faktiskt kommer framåt med synopsisarbetet. Jag har en potentiell plan för att komma iväg. Det är en billig och bra plan för att vara en komma-iväg-och skriva-plan, men långt att åka för mig som avskyr att resa, och egentligen borde jag hitta en gratisplan i stället, för jag lever över mina tillgångar just nu, med en massa roliga och inte alls billiga sommarsemesterplaner. Så kanske borde jag i stället hitta en gratisversion av skrivsjok, typ bara avsätta några arbetsdagar och sätta mig på biblioteket och jobba i stället för hemma. Eller vara husvakt åt någon som är på semester och sitta där och tokskriva? Det tål att tänkas på.

Har du några tips på hur jag kan skapa skrivtid i sjok?

Climate fiction – min nya genre?

Häromveckan skrev jag ett inlägg om att jag inte kommer igång med nästa roman. Strax därefter, kanske till och med samma dag, så fick jag ett genombrott så att jag faktiskt kunde börja jobba. Med ”börja jobba” menar jag absolut inte ”börja skriva”; än så länge är jag bara på synopsisstadiet, och knappt ens det.

Efter genombrottet var jag superpeppad i någon vecka eller två, men nu är det segt igen. Jag har fortfarande så otroligt många fler frågor än svar. Min teori just nu är i alla fall att jag ska skriva en klimathotsromanserie i fyra delar med arbetsnamnet De fyra elementen. Arbetsnamnen på böckerna är, i tur och ordning, Vatten, Jord, Eld och Luft.

Visste du förresten att det finns ett namn för den här genren? Cli-fi heter det. Climate fiction alltså. Det var mer än vad jag visste för ett par veckor sedan. Men nu är det tydligen cli-fi-författare jag är. Det känns bra! Jag har även införskaffat några cli-fi-böcker för att få inspiration och se hur andra har gjort.

Just nu gör jag research, och jag har även läst på en del om dramaturgi. I mitt tidigare romanskrivande har jag inte varit särskilt medveten om den dramatiska kurvan utan jag har bara skrivit på, men den här gången vill jag ta dramaturgin på allvar och bygga in det i mitt synopsis redan från början.

Eftersom jag har en synopsisdriven författarstil så behöver jag komma fram till de stora händelserna och konflikterna redan på det här stadiet. Jag kan alltså inte bara börja skriva och se vad som händer, trots att det faktiskt är vad jag har lust med just nu. Jag vill bara skriva. Jag brukar oftast tycka att synopsisarbetet är det roligaste av alltihop, eftersom det är då jag är som mest kreativ; det är då jag hittar på hela historien. Men än så länge saknar jag så mycket information att det liksom inte finns något att bygga ett synopsis på. Så jag fortsätter att klura och göra research och hoppas på ett nytt genombrott snart så att jag kan börja känna lite flyt i mitt synopsisbyggande någon gång.

Jag kommer inte igång

Blir det något skrivet eller? Det korta svaret på den frågan är nej ;-)

Förutom marknadsföringsjobb med Skriv för din målgrupp (annonslänk) har jag inte jobbat med någon bok sedan jag gick på semester i somras. På snart ett år alltså. Under förra årets sista halva var det helt medvetet: jag behövde tid för sommarledighet, höftoperation och sedan som sagt marknadsföring för senaste boken.

Däremot trodde jag verkligen att jag skulle komma igång i januari. Men så prioriterade jag andra saker som också kändes viktiga och så vips hade det gått ett par månader till. Från och med mars var min ambition att vara igång med författarfredagarna igen. Men så var jag på en konferens en fredag. Och en fredag låg jag efter med en massa administration som jag inte ville skjuta på längre. Och så åkte jag ju iväg på Vipassana, och då gick det ett par fredagar till. Nu när jag skriver det här känner jag mig hopplöst odisciplinerad.

Nu är jag i alla fall tillbaka till mina rutiner med författarfredag. Min ambition är att jobba med kommande boken/bokserien på fredagar. Ambitionen sedan ett par veckor tillbaka är också att lägga 25 minuter varje vardag, en pomodoro alltså, på boken. (Här har jag skrivit om pomodorotekniken.) Jag tror att jag har fått till de där 25 minuterna två eller tre gånger hittills. Ja ja, gott så.

Jag vet inte vad jag ska skriva om

Mina svårigheter med disciplinen beror inte bara på att jag prioriterar andra saker; jag kommer helt enkelt inte igång. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Jag vill inte kalla det skrivkramp, för det låter så stort och diagnosigt liksom, jag har bara lite svårt att komma igång (sa hon överslätande).

Jag vill skriva en bokserie, kanske en trilogi, och jag har tänkt mig att böckerna ska vara katastrofromaner. Jag hade bestämt mig för en första katastrof som jag har gått och klurat på i säkert något år eller två. Men dök det upp en annan tanke: borde jag inte utgå från det rådande klimathotet för min katastrof? Det känns sjukt viktigt, och det blir ju mer meningsfullt att skriva en historia som utgår från något som är viktigt på riktigt. (Inte för att det känns meningslöst att skriva skönlitteratur annars, men ändå.)

Jag har en huvudperson som jag tydligt ser framför mig. Jag har även lite tankar om en bihistoria om henne. Som jag ser det just nu är det fyra orsaker till att jag inte kommer igång:

  1. Jag har alltså inte bestämt mig för vad själva huvudhändelsen, katastrofen, ska bestå av.
  2. Om jag ska skriva en hel serie vill jag ta fram ett ungefärligt synopsis även för 1–2 kommande böcker efter den första, för att veta vart jag är på väg och se att allt hänger ihop, och det gör tröskeln ännu högre för att komma igång.
  3. Jag har inte skrivit en ny roman från grunden sedan 2006 – det känns stundtals som om jag har glömt hur man gör.
  4. Jag vill få in något som inte bara är underhållning utan ett budskap, och då får jag total prestationsångest – hur 17 gör jag det?? Sådant kan väl inte lilla jag? Jag har ju fullt upp med att själv försöka begripa mig på livet – hur ska jag kunna förmedla något viktigt till de eventuella läsarna? Typ.

Det känns skitjobbigt att jag inte alls kommer igång. Och så går jag och tycker att jag är dålig som inte skriver. Och känner prestation för att så många författare verkar skriva en bok om året och om jag ska jobba som jag har gjort hittills så räknar jag med tre år för en skönlitterär bok – när jag väl har kommit igång. Och så blir jag stressad för att jag inte kommer igång. Och det gynnar så klart inte kreativiteten.

Det är okej

När jag skärper mig kan jag frammana den rätta inställningen för att kunna vara kreativ. Den ser ut så här: Jag behöver tydligen en lång startsträcka för den här boken/den här bokserien. Det är okej. Herregud, det var alltså tolv år sedan jag började på en ny roman sist; det är klart att jag måste tillåta mig att vara ringrostig! Jag har tydligen ambitionen att skriva om något stort och viktigt; det är klart att det tar tid. Jag har börjat göra en hel del research. Fortsätt med det och se vad jag får för idéer av det. Och om jag får för mycket prestationsångest av att utgå från klimatförändringarna så får jag väl börja i någon annan ände, skriva om en annan katastrof som jag hade tänkt från början. Det kommer att bli bra det här – det tar lite tid bara. Det är okej.

Hör du den lugnande rösten som jag använder när jag säger det här till mig själv? ;-)

Känner du igen dig? Har du haft svårt att komma igång att skriva (eller göra något annat för den delen)? Vad hjälpte dig att komma över tröskeln?

Kanske blir det lite jobb på balkongen i dag också – så här såg det ut igår.

Nästa vecka ska jag börja (tänka) på min nästa roman

Du har kanske noterat att den här bloggen handlar väldigt lite om mina böcker och bokskrivande för närvarande – i alla fall med tanke på att det är en författarblogg. Och i så fall har du noterat helt korrekt. Det beror på två saker:

  1. Jag skriver inte på någon bok just nu.
  2. Jag har styrt om fokus på bloggen lite så att det blir mindre bokprat och mer prat om sådant som jag går och funderar på för närvarande.

Min tanke var att jag skulle komma igång med en ny roman under januari, men så blev det inte. Anledningen till det skrev jag om i det här inlägget: Skriva en bok eller göra en onlinekurs? Jag konstaterade att om man ska vara krass och titta på inkomsterna så tjänar jag inga pengar på att skriva romaner, men min onlinekurs Skriv tydliga texter var min största källa till passiva inkomster under förra året. Så jag prioriterade att förbättra några saker som behövde förbättras i den, och sedan lade jag två veckors jobb på att ta fram en kort onlinekurs som heter Lär dig skilja mellan de och dem på en timme. Detta för att mitt språkbrev om hur man skiljer mellan de och dem är den sida på Klartexts webbplats som får mest besökare år efter år, och jag ville göra ett försök med att se om det även fanns intresse för en onlinekurs om det. Facit hittills är att det inte gör det, så jag behöver klura på om jag behöver prissätta annorlunda eller göra något annat för att den ska sälja.

Och så har jag prioriterat andra mindre arbetsinsatser i olika egna projekt, och i mina och makens gemensamma projekt, som jag hoppas ska leda till passiva inkomster så småningom. Men nu har jag snart gjort det som hade högst prioritet, och från och med nästa vecka är planen att införa författarfredag igen. Yay!

Min tröskel inför att börja romanjobbet är fortfarande hög. Några hinder som jag behöver ta mig över:

  1. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om. Det ska bli en katastrofroman. Jag har en huvudperson och en hel del bakgrundsinfo om hen. Jag hade bestämt mig för vilken katastrof jag skulle skriva om och var tokpepp på det, men nu har jag börjat fundera på om jag inte måste skriva om klimatförändringarna i stället – det känns skrämmande aktuellt och jag ägnar ändå en hel del tid att fundera på det, så det vore inte dumt att faktiskt ha en anledning att göra rejäl research om det.
  2. Jag är sugen på att skriva en serie med tre eller flera böcker och har massor av funderingar kring det: Ska jag skriva synopisis till flera böcker på en gång? Behöver jag kanske faktiskt skriva två eller tre böcker innan jag försöker hitta förlag (eller ger ut dem själv) eftersom läsare vill läsa fortsättningen och jag inte kan leverera snabbare än var tredje år eller så?Hur fungerar det med en serie med katastrofromaner om den stundande katastrofen är att jorden går under men läsaren vet att det kommer en bok till i serien?
  3. Jag behöver lära mig ett nytt verktyg, Scrivener. Många författare skriver i det, och om jag har förstått mitt nätverk rätt så är det till stor hjälp om man som jag har ett synopsis- och strukturdrivet arbetssätt. Alltså det här är inget problem alls; ett nytt verktyg är ju bara att lära sig – men det bidrar ändå lite till motståndet att veta att jag behöver sätta mig in i nya saker innan jag kan komma igång.

Mina första författarfredagar (eller kanske de första månadernas författarfredagar?) kommer alltså att bli mer tankearbete än skrivarbete. Och nu när jag skriver det här inlägget så känner jag att jag blir peppad. Att börja på en ny roman är ju det roligaste som finns!

Så här någonting tänker jag mig mina arbetsdagar med min kommande roman. *ignorerar att det var fjorton minusgrader i morse*

Skriva en bok eller göra en onlinekurs?

Jag har tidigare nämnt att min onlinekurs Skriv tydliga texter under 2017 var en större intäktskälla än mina böcker. En snabb jämförelse visar att jag la tre månader på att göra onlinekursen (som visserligen bygger på en av mina böcker, Tydliga texter, men innehåller massor av övningar och anpassningar till kursformatet). Samtidigt har jag skrivit böcker i runt femton år – eller tio år om vi ska räkna från att den första boken kom ut – och har skrivit sammanlagt sex böcker.

För onlinekurser om text har jag en bra plattform

Det verkar alltså inte vara någon tvekan om vad som är mest lönsamt av att göra en onlinekurs och att skriva en bok. Ett tillägg kanske ska vara att det gäller för onlinekurser som passar in i målgruppen för mitt företag Klartext, alltså personer som vill lära sig att skriva bättre texter i jobbet. Jag har nämligen en webbplats som är bra sökmotoroptimerad och har många besökare varje månad. Det är så de flesta av mina onlinekursdeltagare kommer till kursen; de hittar webbplatsen genom att googla. Om jag vill göra onlinekurser inom något helt annat område, där jag behöver starta en separat webbplats, kan jag inte räkna med att kursen säljer sig på egen hand alls. Åtminstone inte de första åren. Då måste jag själv sälja varje kurs med hjälp av olika kampanjer och synlighet i sociala medier.

Om jag ska vara krass så borde jag alltså inte skriva några fler fackböcker om språk, utan ta fram fler onlinekurser i stället. Jag har inget material på gång just nu som skulle kunna bli en bok, så det är inte ett beslut jag behöver fatta inom den närmaste tiden, men det är absolut något att fundera över längre fram.

En bok imponerar mer än en kurs

En intressant parentes är imponansfaktorn. Folk blir så imponerade när de hör att man har skrivit en bok. Det ger pondus och stärker min roll som expert på hur man skriver begripliga texter. En onlinekurs bryr sig ingen om, utom just de som är målgrupp för kursen. Då är det ändå lika mycket jobb att ta fram en onlinekurs som att skriva en bok och kräver lika mycket pedagogiska kunskaper och förmåga att kunna strukturera materialet och så vidare. Och onlinekursen går att ta betydligt mer betalt för.

Ska jag skriva fackböcker inom andra områden än text?

Andra böcker då? Då pratar jag dels om fackböcker inom andra områden, dels om romaner. Vi börjar med fackböckerna. Jag har ju hittills bara skrivit en fackbok som inte är en språkbok, nämligen Den snälla företagaren. Den blev lovordad och omskriven i medierna – och den är bra, om jag får säga det själv :-) – men försäljningen tog aldrig fart. Min förklaring är att den riktar sig till en annan målgrupp än mina vanliga kunder, och jag kan inte sälja den från Klartexts webbplats. Om jag skulle göra en onlinekurs eller skriva en fackbok inom ett annat område än begripliga brukstexter så är risken stor att den inte skulle sälja. Oavsett om det var en kurs eller en bok. Det kloka för mig vore att helt enkelt låta bli det här och lägga min tid på andra saker som jag har större chans att få inkomster av. Men så har jag en massa idéer. Och så tror jag på dem. Och så tänker jag att ”just det här är så intressant att den här boken/kursen kommer att bli viral och sälja stort”. Så jag kommer säkert att skriva fler fackböcker och/eller ta fram onlinekurser även om andra områden så småningom. Jag är osäker på om jag skulle välja bok eller kurs i så fall. Jag skulle nog inte vilja ge ut en bok på egen hand, men om jag har ett förlag i ryggen kanske? Jag har i alla fall inget omedelbart på gång just nu.

Ska jag skriva fler romaner även om det inte ger mig några inkomster?

Romanerna då? Där ser det helt hopplöst ut för mig att få intäkter. Jag skriver långsamt – om jag ska jobba som jag har gjort hittills, och i princip bara skriva böcker på fredagar, så räknar jag med att det tar runt tre år för mig att skriva och ge ut en roman. Jag är inte beredd att lägga en stor del av min arbetstid och min energi på att stå ute på marknader och liknande för att sälja böckerna. För det första är det inte det jag vill jobba med. För det andra har det inte fungerat för den typen av böcker jag har skrivit hittills. Det är helt enkelt inte det jag ska lägga min tid på. Då är det bättre att jag skriver en ny bok. Eller gör något helt annat som ger inkomster eller får mig att må bra. För att få fram en roman snabbare skulle jag behöva avsätta tid i sjok. Men det är svårt att göra den prioriteringen när jag inte bedömer att boken kommer ge några intäkter att tala om.

Som det ser ut just nu finns det alltså ingen som helst lönsamhet för mig i att skriva romaner. Ska jag då göra det över huvud taget? Om man ska tänka 80/20-regeln – bara göra de 20 procent av arbetsuppgifterna som ger 80 procent av intäkterna – så är svaret nej. Det är enbart slöseri med tid. Och det här är också anledningen till att jag inte har kommit igång att skriva något nytt, trots att jag trodde att jag skulle börja på en ny roman direkt efter årsskiftet. Jag behövde prioritera att jobba med onlinekurser, eftersom det verkar betydligt mer rimligt att de kommer att ge mig intäkter.

Men om jag ska gå på vad hjärtat vill så är det klart som fan att jag ska skriva fler romaner! Det finns ett självändamål med att jag gör det. Det är det jag vill göra. Det är det jag ska göra. En plan är att om jag har andra passiva inkomster, till exempel onlinekurser, så har jag mina intäkter och kan lägga tiden på att skriva romaner utan att behöva tänka på att de ska ge pengar. Där är jag inte i dag. Och prioriteringen svår: ska jag skriva roman nu eller jobba med onlinekurser nu för att bygga upp ekonomiska möjligheter att skriva romaner sedan?

Oavsett vilket så får jag nu eller senare fortsätta att harva på med mitt långsamma romanskrivande. Och någon gång kanske en av mina romaner når igenom bruset, och då drar den förhoppningsvis med sig de andra och mina romaner börjar sälja. Om inte så får det vara så. Då har jag åtminstone fått uppleva skrivarglädjen och fått vara i mina hopfantiserade världar ibland. Så det så.

Pin It on Pinterest