Kategori: Jennys böcker

Min bokkonsumtionspolicy

Jag har svårt för konsumtionsnormen i samhället. Jag strävar efter att inte konsumera särskilt mycket. Jag är inte i närheten av nollkonsumtion och självförsörjning men jag har de senaste åren gått mer och mer mot att köpa bra kvalitet så att jag behöver handla så sällan som möjligt.

Men jag erkänner att jag gör undantag. Undantag för enskilda prylar eller klädesplagg som jag köper utan att de är en absolut livsnödvändighet, eller ibland generella undantag inom något område där jag av någon anledning konsumerar mycket.

Ett sådant undantagsområde är böcker. Visserligen läser jag en del e-böcker, men jag kan inte komma ifrån känslan av att jag gillar pappersböcker bättre. Och visserligen lånar jag böcker på biblioteket ibland, men jag kommer inte heller ifrån att det blir en viss administration med att gå till biblioteket på deras öppettider, lämna tillbaka böckerna i tid och så vidare. Jag vill gärna minimera administrationen i mitt liv. Dessutom känner jag många som skriver böcker, och deras böcker vill jag gärna läsa. Och det bästa sättet att stödja en vän eller bekant som är författare är förstås att köpa hens bok.

Och nu kommer vi in på den jobbiga biten för mig. Jag skriver ju böcker själv, och jag vill att andra ska läsa dem. Jag älskar bibliotek och jag gillar verkligen när biblioteken tar in mina böcker, och när människor lånar mina böcker på biblioteket. Men om jag ska vara krass så får jag inga inkomster av det. För att jag ska få ut någon biblioteksersättning måste mina böcker lånas minst 2 000 gånger per år. Där är jag inte än. Så om jag ska få några inkomster från mina böcker är jag beroende av att det finns människor som konsumerar dem, som köper mina böcker. I mitt jobb som författare uppmanar jag alltså till konsumtion av prylar, böcker närmare bestämt. Kan jag leva med det?

Jo, jag får nog leva med det. Ett tag till i alla fall. Försäljningen av digitala böcker – främst ljudböcker – ökar, och gissningsvis kommer vi att konsumera färre fysiska böcker framöver. Kanske ser mitt klimatavtryck som författare helt annorlunda ut om några år, och flera av mina böcker finns ju som e-böcker redan nu. Men än så länge bygger mitt författarskap på att det finns läsare till mina fysiska böcker.

Riktlinjer för min egen bokkonsumtion

Men nu när jag har satt fingret på det här är det kanske dags att göra en policy för min egen bokkonsumtion. Så här skulle den kunna se ut:

  • Jag köper och läser böcker skrivna av författare som jag vill stödja. Ofta handlar det om vänner och bekanta, författarkolleger där jag går på releasefesten och köper boken, eller där jag ser i sociala medier att de pratar om sin bok, som jag blir nyfiken på. Högsta prio är författare som inte är storsäljare än, och som därför kan behöva extra stöd. Men även storsäljande författare som jag gillar eller beundrar av en eller annan anledning förtjänar förstås mitt stöd. De författare som jag vill stödja kommer nog till 99 procent att vara svenska – jag känner i princip inga författare från andra länder och har svårt att bedöma deras behov av mitt stöd. Dessutom läser jag faktiskt mest svensk skönlitteratur. Här kanske jag också ska tillägga att jag långt ifrån har möjlighet att köpa alla böcker från alla bekanta som skriver böcker, utan jag får anpassa det efter min ekonomi och i vilken hastighet jag hinner avverka böckerna som ligger i bokhögen. Jag kommer alltså att låna även böcker av författare jag känner på biblioteket; förhoppningsvis får de biblioteksersättning.
  • För alla andra böcker jag vill läsa ska jag i första hand kolla om de finns att få tag i som e-böcker eller som fysiska böcker på mitt närmaste bibliotek.
  • Böcker som inte finns som e-bok eller på mitt närmaste bibliotek är okej att köpa.
  • Det är även okej att köpa och behålla referenslitteratur – det gäller oftast fackböcker, men det kan även vara välskrivna romaner som jag har behov av att återkomma till. Det kan handla om både böcker som jag behöver i mitt jobb (som författare eller språkkonsult eller något annat av mina projekt) och böcker som jag behöver för min personliga utveckling.
  • Att köpa böcker i second hand-butiker är alltid okej – även spontaninköp. Förresten beställde jag nyligen min första bok från Bokbörsen. En bok som var slutsåld hos de vanliga internetbokhandlarna. Inte dumt.
  • Böcker som jag har köpt och läst och inte planerar att läsa igen ska jag ge bort så att de kommer till nytta igen – till min närmaste Röda korset-butik om jag inte har någon särskild person som jag vill ge boken till.

Har du några tankar om hur du konsumerar böcker?

Virtuellt boksläpp för Skriv för din målgrupp nu på torsdag

På torsdag smäller det! Då är det boksläpp för Skriv för din målgrupp. Det blir ett virtuellt boksläpp som sker på Facebook, vilket innebär att du kan vara med oavsett var i världen du befinner dig. Allt du behöver är en internetuppkoppling. Vi kommer att mingla och prata om boken och skrivande, och självklart blir det tillfälle att ställa frågor både till mig och till min förläggare Maria på Morfem.

Alla får plats! Varmt välkommen på boksläppet!

Boken finns att köpa redan nu hos internetbokhandlarna:

Skriv för din målgrupp hos Adlibris.

Skriv för din målgrupp hos Bokus.

Jag saknar att blogga

Det har nu gått sisådär tio veckor sedan jag bestämde mig för att testa att inte blogga lika mycket längre. Under den perioden har jag haft en katastrofalt för hög arbetsbelastning, så det var bra att jag inte dessutom kände pressen att skriva ett par blogginlägg i veckan.

MEN: Jag saknar att blogga! Eller rättare sagt: jag saknar att skriva de där lite mer reflekterande inläggen. Jag har ju börjat använda mina andra sociala kanaler mer, men där har jag gjort kortare inlägg.

Här är några exempel på mer reflekterande inlägg som jag har skrivit i år, bara så att du ska veta vad jag pratar om:

Det är förstås möjligt att skriva reflekterande inlägg på Facebook också, och det hade jag tänkt göra, men det myckna jobbandet kom helt enkelt i vägen. Och bloggen är snäppet bättre för det. Här kan jag bre ut mig hur mycket jag vill.

Min plan för bloggen framöver blir därför att skriva mer än vad jag har gjort den senaste tiden, och kanske inte lägga så mycket tid på att skriva om mitt pågående bokarbete. Jag har ett tema som jag är sugen på att styra bloggen mer mot, där de mer reflekterande inläggen passar in. Kanske kommer jag att skriva mer om det jag känner för och mindre om sådant som jag tänker att en författarblogg borde handla om? Jag ska klura på det här under sommaren, och så tar jag ett omtag till hösten.

Min nya bok: Skriv för din målgrupp – tips för träffsäkra texter

Men det händer ju saker i mitt författarliv också. Så här ser min kommande bok ut:

Den heter alltså Skriv för din målgrupp – tips för träffsäkra texter och kommer ut i september. Kul va?

På fredag loggar jag ut för att ta en lång och skön och extremt välbehövlig semester. Oj, vad jag har gjort mig förtjänt av det!

Strunta i de tidigare böckerna?

Min jobbtillvaro är (för) splittrad mellan många olika saker. Ibland har jag en känsla av att ju fler olika saker jag tidigare har ägnat mig åt, desto längre blir min att göra-lista. För att bli konkret så låter jag det här blogginlägget handla om mina böcker. Jag har skrivit fem böcker och jobbar på den sjätte. I princip alla de fem tidigare böckerna är periodvis fortfarande på min att göra-lista. Några exempel:

Jag skulle behöva göra en e-bok av Tsunamin. Det har stått på min att göra-lista i ett år nu, sedan boken kom ut, men jag har inte hunnit med det. Det är inget stort jobb om jag anlitar samma formgivare som för pappersboken. Jag tittar på att göra-listan och tänker att jag borde verkligen göra det här, men så är det varken viktigast eller mest bråttom just nu.

De flesta av mina böcker säljer inte sig själva. (Tydliga texter är undantaget.) Om jag vill att böckerna ska sälja måste jag vara ute och sälja dem. Som jag har skrivit om tidigare har jag fattat beslutet att jag inte ska lägga så mycket av min tid och energi på det. Men någon gång ibland är jag ute och säljer – lördagen den 27 maj ska jag till exempel stå på Täby torg tillsammans med Stockholmsförfattarna, något som vi också gjorde för ett par veckor sedan.

När jag fick royaltyspecen för Tydliga texter nu under våren så såg jag att den var nästan slutsåld. (Igen! Hurra!) Eftersom jag hade noterat en återkommande företeelse i boken som skulle behöva uppdateras så frågade jag förlaget om jag fick uppdatera den innan de trycker nya böcker. Det fick jag, och när jag gick igenom boken så hittade jag förstås fler saker att uppdatera. Jag la en del tid på att göra diverse små ändringar och uppdateringar och nu är det en ny upplaga på gång av boken – fjärde upplagan. Det innebär att jag kommer att bolla saker fram och tillbaka med förläggaren och sedan ska jag göra en korrekturvända i slutet. Superkul med en ny upplaga. Fler saker på min att göra-lista.

För mina romaner Tsunamin och Akrobaten är jag ju inte bara författare utan även förläggare. Det innebär lite administration även när böckerna redan är ute. Till exempel behöver jag regelbundet se till att böckerna finns att beställa hos BTJ, för annars blir de av någon outgrundlig anledning listade som ”tillfälligt slut” där efter några veckor. Det här är en arbetsuppgift som står på min att göra-lista varje månad.

Och så vidare, och så vidare. Och det här är inte något som är specifikt för mina böcker. Det gäller även för en massa annat som jag tidigare har jobbat med och som fortsätter att generera punkter på att göra-listan. Jag börjar komma till ett läge när det är ohållbart. Jag planerar att göra en ordentlig översyn över min lista försöka göra en (bort)prioritering. Men hur? Hur gör andra författare, och då särskilt egenutgivare som även behöver jobba med annat?

Om jag skulle utgå från 80/20-regeln, alltså att göra de 20 procent av jobbet som ger 80 procent av resultatet, så blir det så här: Jag fortsätter att lägga tid på Tydliga texter eftersom det är den som säljer. Resten av mina tidigare böcker struntar jag helt i, och så koncentrerar jag mig på att skriva nya. Efter varje ny bok så har jag en period i början när jag satsar på marknadsföring och sälj (det är så jag brukar göra), men om jag inte får snurr på den under den perioden så måste jag släppa den helt. Alltså helt. Det gör ont att tänka på att lämna Tsunamin att inte sälja mer – det är en bra bok, om jag får säga det själv ;-) Men kanske är det så jag måste göra? Hur tänker du? Jag tar gärna emot tankar och goda råd.

Produktiv fredag – hoppas jag

Den här författarfredagen ägnar jag åt följande aktiviteter:

  • Göra en marknadsundersökning för vad jag hoppas är en kommande bok som jag har material till. Helt enkelt genom att mejla några ur målgruppen och fråga vad de tycker och om de skulle köpa boken.
  • Administrera och fixa saker med min onlinekurs Skriv tydliga texter. Du har väl kollat in den? En helt webbaserad kurs för den som skriver brukstexter, till exempel på jobbet.
  • Hänga i sociala medier. (Nej, inte skulle väl jag?)
  • Rita nya seriestrippar till Familjen Introvert. Det här har jag inte börjat med än, men det är vad maken och jag kommer att ägna fredagskvällen åt. Sammanlagt ska vi få ihop tio nya strippar innan kvällen är slut är tanken. För mig känns det som ett högt satt mål, men det ska nog gå. Hejarop mottages tacksamt!

Nästa vecka ska jag träffa förläggaren för min kommande språkbok. Vi är igång och diskuterar massor av detaljer kring marknadsföring och avtal och sådant. Spännande!

Jag slipper vara projektledare

Min kommande språkbok går framåt. Manuset är hos förläggaren, som just nu håller på att fundera som bäst på f-pris, upplaga, e-bok, marknadsföring och annat. Fatta hur skönt det är att ha en förläggare som gör det här jobbet! Självklart är jag delaktig i processen men det är inte jag som för den framåt. Det är ju exakt det som jag ogillar med att vara egenutgivare: att vara projektledare för bokproduktionen. Jag trivs inte i rollen som projektledare. Min roll i projekt ska vara att komma in utifrån som expert eller bollplank.

Det här betyder inte att jag aldrig mer kommer att ge ut en bok på egen hand. Det betyder bara att just precis nu så njuter jag av att slippa göra bokproduktionsjobbet. Den här gången.

Boken kommer ut efter sommaren om allt går som det ska. Titeln är väl inte helt spikad, men snart borde jag kunna berätta vad den heter. Jag återkommer och berättar mer. Stay tuned!

Tio tips för att skriva en bästsäljare

I DN fanns för ett par veckor sedan en artikel med rubriken Tio tips för att skriva en bästsäljare. DN är ju bakom betalvägg numera så jag tänkte sammanfatta vad som stod i artikeln.

Artikeln hänvisar till boken The Bestseller Code, skriven av Jodie Archer och Matthew L. Jockers. Den använder en algoritm för att analysera vad som krävs för att skriva den där bästsäljaren, och här kommer nu hela listan. Jag kompletterar varje punkt med en egen kommentar, där jag utforskar om jag uppfyller kriteriet eller inte. För som författare vill jag förstås veta om jag följer receptet.

1. Skriv rakt och enkelt. Skriv korta, kärnfulla meningar utan tillkrånglad rytm. Använd få adverb och adjektiv. Använd punkt snarare än semikolon och kolon

Jenny: Alltså, jag är ju språkkonsult i svenska till vardags. Det här är mitt jobb. När jag började skriva skönlitterärt fick jag snarast tona ner enkelheten och snirkla till mitt språk lite för att det ens skulle bli skönlitteratur av mina texter. Jag ger mig själv poäng för den här.

2. Skriv med aktiva verb. Låt huvudpersonen leda berättelsen framåt. Använd konkreta, tydliga verb i aktiv form. De vanligaste verben är behöva, vilja, sakna och älska.

Jenny: se punkt 1. Poäng till mig.

3. Fokusera på ett fåtal teman. Boken ska innehålla max fem ämnen. Vanligast är att huvudtemat är relationer mellan människor. Kompletterande ämnen är ofta hemmet, arbete och modern teknik.

Jenny: Det var så länge sedan jag började från grunden med ett skönlitterärt manus. Över tio år nu. Jag vet inte hur mycket jag tänkte på det här då. Jag tänker mer på det nu. Här får jag nog ingen poäng.

4. Förlägg berättelsen till en stad. Välj en urban miljö – en tätort eller storstad – det är den omgivning som flest läsare kan känna igen sig i.

Jenny: Det här gillar jag. Akrobaten utspelar sig i Stockholmsförorten Täby, och det får väl räknas som urban miljö. I Tsunamin är miljön lite speciell, eftersom den består av flera parallella historier som utspelar sig i Sydostasien. En halv poäng till mig. Jag har inte bestämt mig om mina kommande romaner, som jag hoppas ska bli en serie, främst ska utspela sig i Täby eller Stockholm, men det verkar bli stadsmiljö igen.

5. Skriv titeln i bestämd form. Ett ensamt substantiv i bestämd form signalerar tydlighet till läsaren och visar tydligt vad som är berättelsens fokus.

Jenny: Full pott där med Tsunamin. Akrobaten passar också in rent språkligt, även om det inte är lika tydligt vad boken handlar om utifrån titeln. Poäng till mig.

6. Tro inte att sex säljer. Bara 0,0009 procent av det genomsnittliga innehållet i bästsäljande böcker på New York Times lista är sexskildringar, enligt den här artikeln, och erotikböcker säljer bara inom just den nischen.

Jenny: Jag hade snudd på besöksrekord på bloggen nyligen med mitt inlägg Sexchock. Och min känsla är att erotikgenren bara växer. Men själv är jag egentligen mest glad om jag inte behöver skriva så mycket sexscener :-) Nu ska vi se: jag borde alltså få en poäng här om mina böcker inte innehåller så mycket sex? En enda sexscen i Tsunamin och bara en hångelscen i Akrobaten, det är inte så mycket. Poäng till mig?

7. Prioritera mänskliga relationer. Alla människor kan relatera till mänskliga relationer.

Jenny: Oh yes! Precis så tänker jag. Relationer är grunden i allt jag skriver. Poäng till mig.

8. Sätt upp en symmetrisk struktur. Så här beskriver DN:s artikeln den dramaturgiska kurvan: ”Dramaturgiskt ska berättelsen delas upp i tre akter med totalt fyra ’pucklar’ på den emotionella kurvan för vad huvudpersonen går igenom, och fyra ’dalar’. Det betyder att under berättelsens gång ska det finnas fyra tillfällen där huvudpersonen upplever lycka eller framgång, och lika många ’dalar’ på kurvan där motståndet känns oöverkomligt. Avståndet mellan pucklar och dalar ska vara lika stort.”

Jenny: Det här var jag nog ganska omedveten om när jag började skriva båda mina romaner. Men visst har jag byggt in en spänningskurva i berättelsen, särskilt i Tsunamin. Nu har jag bättre koll på det här och i det jag skriver framöver kommer jag definitivt att utgå från en dramaturgisk kurva, men i det jag har skrivit hittills får jag ingen poäng för det här.

9. Håll berättelsen realistisk. Låt läsaren känna igen sig. Fokusera på något som alla – oavsett ålder, kön, kultur – är rädda för.

Jenny: Ja! Vardagsrealism är helt min grej. Och jag menar att det kan finnas vardagsrealism även om man skulle skriva fantasy – särskilt om det är urban fantasy. Poäng till mig.

10. Välj en kvinnlig huvudperson. Berättelser som Gone girl, Kvinnan på tåget och Kvinna inför rätta är inne nu.

Jenny: Kul! Mina romaner har haft flera huvudpersoner och inte en enda tydlig. Här kan jag nog inte räkna någon poäng. Till den där katastrofromanserien som jag drömmer om att få börja på snart har jag en kvinna som huvudperson.

Jag räknar ihop och får det till 7,5 poäng av 10 för det jag har skrivit hittills. När jag börjar skriva skönlitteratur igen ska jag satsa på en tia! :-)

Visst verkar den där boken som artikeln refererar till intressant förresten? Du hittar den till exempel här:

The Bestseller Code på Adlibris

The Bestseller Code på Bokus

Hur ser det ut i ditt skrivande? Vilka av de här punkterna behöver du jobba med? Vill du ens jobba med alla eller är det någon punkt som du inte  håller med om?

Sexchock!

Du kan inte ana vilket trauma jag råkade ut för i helgen! Men låt oss ta det från början.

Det finns många bra författarpoddar att lyssna på för dig som vill få koll på hantverket eller ta del av författares vardag. En av dem är Skrivdrömmar som görs av Johannes Vivers och Pia Lerigon.

I förra veckan fick jag ett mess av Johannes på Facebook, där han frågade om jag hade hört senaste avsnittet av Skrivdrömmar, eftersom de pratar om Tsunamin där. Det hade jag inte, så jag lyssnade i helgen. Avsnittet, som är nummer 8 av podden, är en alla hjärtans dag-special som heter Att skriva om kärlek och romantik.

Så där satt jag i godan ro i lördags och tog till mig av de kloka tipsen som Pia och Johannes delar med sig av. Halvvägs in i podden har de en passage där de pratar om att skriva sexscener, något som jag själv tycker är en vånda utan like. Det har jag skrivit om flera gånger här på bloggen. Bland annat om hur jag, mot slutet av redigeringsarbetet med Tsunamin, var nöjd med det allra mesta i boken, men varje gång jag kom till bokens enda sexscen så skruvade jag på mig och tyckte att det var allmänt besvärligt att behöva läsa eländet igen för att redigera manuset.

Kärleksavsnittet av Skrivdrömmar tar även upp att många precis som jag tycker att det är jobbigt att skriva sexscener (räck upp en hand om du känner igen dig!). Och Pia delar med sig av ett tips till oss: skriv klart scenen för dig själv som om ingen annan ska läsa den. Därefter kan du redigera och stryka de delar som du inte vill att någon annan ska läsa. Det handlar alltså om att inte censurera sig själv under själva skrivfasen – om du tycker att censuren behövs så kommer den in senare i processen, närmare bestämt i redigeringsfasen. Mycket bra knep!

Podden fortsätter med att Pia läser upp en scen ur en av Margit Sandemos böcker, och visar hur författaren avslutar sin beskrivning innan det rent konkret hettar till. Och sedan kommer mitt trauma.

Johannes säger: ”Men då har jag ett annat exempel som faktiskt är mer explicit. Jag tycker att det är jättebra.” Sedan. Läser han upp. (Delar av.) Tsunamins enda sexscen!

Alltså kan ni förstå vilket trauma det här var för mig? Medan Johannes läste så upprepade jag i fasa ”Nej, nej, nej, nej”, medan jag höll händerna för öronen. Vilket hjälpte föga eftersom jag lyssnade på podden i hörlurar. Jag var i chock i säkert en timme efter att jag hade lyssnat på det här. Sedan tog jag mig ur det och känner mig nu så stolt: en podd använder min bok som exempel på en bra sexscen! Det är ju otroligt smickrande. En scen som jag tycker var superjobbig att skriva och minst lika jobbig att redigera får tjäna som exempel på en bra text. Wow! (Men när jag lyssnade på den här delen av podden igen för att skriva det här inlägget så var jag tvungen att hoppa över Johannes uppläsning för att jag tyckte att det var så jobbigt.) Cred förresten till Johannes, som klarar av att läsa upp en sexscen på det här sättet.

Du som skriver skönlitteratur: är du bekväm med att skriva sexscener eller låter du helst någon av personerna släcka lampan och lämnar scenen där?

Om jag gömmer mig här bakom boken kanske det inte känns så jobbigt?

Äntligen skickat manuset

Äntligen! Jag är klar med den här omgången av redigeringen av min kommande språkbok. Den redigeringsomgång som jag påbörjade runt 1 september och som jag hade tänkt få klart under hösten. Nu är det klart. Tjohoo!!

Tänk vad lång tid saker tar ibland. Och mina redigeringar tycks ju alltid dra ut på tiden. Men nu är det klart. Nästa steg nu är att

  1. vänta på återkoppling från förläggaren tillika redaktören
  2. redigera boken en gång till – jag hoppas hoppas hoppas att det inte är en så omfattande redigering den gången, och det tror jag inte heller att det kommer att vara.

Fan, vad bra jag är! :-D Nu ska jag fira med att äta lakrits. Och så är det helg! Superskönt. Ha en fin en!

Får jag iväg manus till förläggaren den här veckan?

Jag är lite förvånad att det känns så pass okej att vara i Sverige igen. Jag tror att det faktum att det har varit sol nästan varje dag sedan jag kom tillbaka bidrar mycket. Ljuset påverkar mig alltid, på gott och ont.

Och så är det för mig mycket lättare för mig att vara i Sverige den här årstiden än i november och december. Även om jag inte tänker på att det blir ljusare varje dag så blir det ju det. Och om bara ett par månader är det vår på riktigt. Så om jag någon gång kommer till ett läge där jag kan vara i Valle Gran Rey en längre period än den här vinterns sju veckor så vill jag satsa på att åka tidigare, snarare än att komma hem senare. Att åka i början av november vore perfekt. Och nu låter det som att jag tycker att de där sju veckorna är blaha blaha – det är det verkligen inte. Jag är galet tacksam över att jag hade möjlighet att tillbringa sju veckor den här vintern också i mitt andra hem och på den plats på jorden där jag helst vill vara på vintern. (Vet du inte vad jag pratar om nu? På Gomerabloggen skriver jag om mina vintervistelser på La Gomera.)

Författarjobbet då, hur går det med det? Jo tack, jag har gott hopp om att den här veckan skicka en redigerad version av manuset till kommande språkboken till förläggaren. Det är väl inte läge att ropa hej med tanke på att jag hade tänkt att vara klar med den här versionen redan före jul. Men hopp har jag. Om jag lyckas firar jag med att gå på bio på fredag kväll, i stället för att jobba till 23, som annars är standard hos mig på fredagar. Om jag bara lyckas jobba som författare en dag i veckan gäller det att klämma ut så mycket som möjligt ur den dagen :-)

Ännu en dag på kontoret – åtminstone under min period på La Gomera. Nu är jag i Sverige igen, men himlen är fortfarande blå.

Pin It on Pinterest