Kategori: Jennys böcker

Akrobaten på Hägernäsdagen

I dag har jag stått på Hägernäsdagen i Hägernäs centrum i Täby och sålt Akrobaten. Det är företagarföreningen i Hägernäs som anordnar den här dagen, och de hade fixat hoppborg, tipspromenad och dansuppvisning. Fullt ös alltså.

Det blev en solig dag med många trevliga samtal, en del sålda böcker och förhoppningsvis ännu fler sådda frön som leder till att fler läser boken framöver.

wpid-2015-05-09-18.03.00.jpg.jpeg

Om ni visste hur många som kommer fram när man är ute som författare och berättar att de också skriver en bok. Eller har en idé till en bok. Eller planerar att skriva en bok. Det finns många böcker därute som inte är färdigskrivna än.

Annars är nog den vanligaste frågan: ”Är det du som har skrivit boken?” :-)

Nu är jag helt slut.

Jag har en redaktör för tsunamiromanen

Den här veckan ska jag bli klar med min första redigering av tsunamiromanen. Ja, det har tagit en evighet. Drygt fyra månader närmare bestämt. Men boken kommer att bli så bra när den är klar!

Jag har hittat en redaktör som ska hjälpa mig med manuset. Att ta hjälp av redaktörer och lektörer är det som har utvecklat mitt skönlitterära skrivande allra mest genom åren. Jag prioriterar inte att gå skrivarkurser och liknande – hur roligt det än är. Min högsta prioritet är alltid att få klart den bok som jag för tillfället jobbar med. Och att då gå en skrivarkurs och kanske skriva helt andra saker känns inte rätt, även om jag självklart skulle lära mig massor av det.

Jag hade ju en utmärkt redaktör för Akrobaten. Och jag lärde mig så mycket av honom. Paradoxalt nog är det anledningen till att jag inte har frågat honom om han vill vara redaktör för den här boken också. Nu när jag sitter och redigerar på egen hand så tänker jag hela tiden att ”den där formuleringen skulle Akrobaten-redaktören ha sagt att jag måste stryka”. Jag upplever alltså att jag fick med mig mycket kunskap av honom, och nu vill jag komplettera det med en annan redaktörs kunskaper.

Tsunamiredaktörens redaktör har redan tjuvläst början av boken, och jag är mycket nöjd med den återkoppling jag har fått. Jag har också noterat att jag får färre kommentarer på det här manuset än vad jag fick på Akrobatenmanuset. Jag hoppas att det beror på att jag lärde mig så mycket av att redigera Akrobaten.

Dessutom har jag en idé om en titel på tsunamiromanen. Men det får jag återkomma till.

Utdrag ur Akrobaten: Bussjävel

Bussjävel. I tabellen stod det 03.08. Nu var klockan fem i halv fyra och Anna lackade på att bussen inte kom. Hon var fett trött på att stå på den förbannade kukhållplatsen vid Tibble.

Kallt som i ett bårhus. Hon var redan likstel. Vit hud på gränsen till blå. Om hon tände en cigg skulle hon kanske bli varm? Kanske klarnade tankarna också. Anna var fortfarande inte nykter, fast det typ var flera timmar sedan hon drack. Hans spritiga andedräkt mot hennes ansikte. Blixtlåset till handväskan funkade inte. Sesam, öppna dig, tänkte hon medan hon ryckte och slet i stroppen. Det funkade. Fett! Hon måste lägga det på minnet, det funkade fan på riktigt.

Vad var det hon höll på med nu igen? Högerhanden höll i ett ciggpaket. Just det, tända en cigg. Hon rotade i handväskan men hittade ingen tändare.

”Ursäkta, har du en tändare?” frågade hon en äldre kille som stod längre bort på hållplatsen.

20140806_194730

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten. Som du ser har Anna, som är en av huvudpersonerna i boken, ett mycket mustigt språk. Det är alltid kul att få gå in i mina romanpersoners språk – särskilt om det är långt ifrån hur jag skriver till vardags.

Akrobaten hittar du till exempel här:

Utdrag ur Akrobaten: på parkeringen

Victor sprang till parkeringen. Froosh lät det varje gång en fot träffade marken. Han stannade. Rimfrost i halsen. Hur skulle han komma hem? Han hade inte med sig plånboken med busskortet, han hade räknat med att åka med pappa. Skulle han gå? Nej, det var långt. Dessutom snöade det. Han var tvungen att åka med ljugpappa i alla fall. Så keff!

20140806_194510

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten. Bilden är tagen precis innan det började snöa ;-) Boken hittar du till exempel här:

Akrobaten på hyllan i Näsbyparks bokhandel

Jag var inne i mysiga Näsbyparks bokhandel i dag. Akrobaten ser ut att ha det bra där på hyllan:

wpid-20150417_122549.jpg

För övrigt redigerar jag tsunamimanus i dag. Och diskuterar med en potentiell redaktör för den boken. Håll tummarna för att vi får till ett samarbete!

Nyfikna medpassagerare

När jag sitter på Roslagsbanan och redigerar min kommande roman händer det ofta att medpassageraren i sätet bredvid mig kastar nyfikna blickar på min datorskärm. Vad tror du att jag gör då?

A. Vrider skärmen diskret bort från den nyfikna och fortsätter att jobba.
B. Säger med hög röst: ”Skulle du kunna låta bli att läsa på min skärm?”
C. Börjar skrolla upp och ner så att texten är i ständig rörelse och den nyfikna inte kan se vad jag skriver.
D. Möter den nyfiknas blick och säger glatt: ”Det här är en roman som handlar om tsunamin i Sydostasien 2004. Den kommer ut under nästa år. Vill du förhandsbeställa en bok?”

Utdrag ur Akrobaten: skolan

Victor gick fram och tillbaka i sitt rum. Tre steg från garderoben till sängen. Händerna var avslappnat nerstoppade i fickorna. Han tuggade tuggummi. Bakåtlutad, gungande, släpig gångstil. Tre steg tillbaka till spegeln. Han drog med handen genom håret och såg framför sig hur tjejerna kom fram till honom på rasten. De flockades omkring honom. Vad ska du göra i helgen? Ska du med på fest?

Men så fort han kom in genom Bergtorpsskolans nerklottrade och ofta söndersparkade dörrar sprack förtrollningen. Varje spår av självförtroende rann av honom som snöslask från en Gore Tex-jacka.

Victor körde sina knutna händer ännu djupare ner i fickorna. Han drog upp axlarna till öronen och gick med snabba steg. Det gällde att så fort som möjligt ta sig genom korridoren bort till sitt skåp. Längs korridoren stod rader av grå metallskåp. De flesta med buckliga dörrar. Tegelväggarna var prydda med klotter, tuggummi och snus. Stora spottloskor på golvet. På bänkarna satte sig ingen utan att titta efter två gånger först. Han hoppades att just i dag skulle de låta honom vara i fred, just i dag skulle de inte se honom, just i dag skulle brandlarmet
gå, en tornado blåsa bort skolan, krig bryta ut, rektorn ha blivit mördad i lärarrummet.

20140731_142741
En av portarna till Futuraskolan Bergtorp, som den heter numera. Gissningsvis är den en betydligt bättre skola i dag än min minnesbild av den.

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Författarfredag på skärtorsdagen

Jag har författardag i dag i stället för i morgon eftersom det är långfredag då. Fast om jag ska vara ärlig så blir det jobb hela dagen i morgon också, då dock med ett annat projekt :-)

Så hur går det egentligen med redigeringen av tsunamiromanen, eller romanen B, som jag har tidigare har kallat boken här på bloggen? Jo då, tackar som frågar. Det går framåt. Som vanligt på tok för långsamt för min smak, men det verkar vara så mitt författarliv ser ut. Jag är en långsam författare. Eftersom jag är en person som är otålig och gärna vill få saker gjorda snabbt så är det frustrerande.

Men jag tar det som en övning i acceptans. Jag har bara att acceptera att jag inte är en sådan där författare som kan få ur mig en bok om året. Jag kan inte ens få ur mig en bok om året när jag har ett manusutkast att utgå från. Jag började ju jobba med tsunamiromanen igen vid årsskiftet. Då hade jag ett färdigt första utkast att utgå från, som jag skrev för åtta år sedan. Jag räknar med att boken kommer att komma ut någon gång under 2016 om jag ger ut den på egen hand.

Men jag anar ljuset någonstans där framme. En gissning just nu är att jag skulle kunna vara färdig med min första redigering om en månad. Därefter är det dags att skicka manuset till en redaktör (vem vet jag inte i dagsläget) och så blir det en ny redigering efter det. (Och förmodligen ytterligare en efter det, men en betydligt snabbare omgång i så fall.)

Det börjar bli dags att kläcka en titel också, så att jag slipper kalla boken för tsunamiromanen. Är inte boktitlar ungefär det svåraste som finns?

Utdrag ur Akrobaten: Tibblehallen

De gula stenplattorna i trappan bar slaskiga spår av vintern. Blaskiga pölar, grus i hörnen. Bruna spyliknande fläckar dekorerade väggarna.

Jag gick upp för trapporna i det som i kommunens dokument hette
Täby Sportcentrum, men som i folkmun gick under namnet Tibblehallen. Jag var på väg från gymnastikklubbens hallar nere i källaren upp till kansliet på entréplan.

Jag gick förbi basket- och simklubbarnas kanslier i korridoren och in i det sjaskiga rum som var vårt kansli. Jag visste inte varifrån möblerna kom – ett skrivbord, en brun kontorsstol med trasig stoppning, två gamla köksstolar, en blommig soffa och ett rangligt bord. De såg ut att vara hämtade från ett grovsoprum. Jag hängde jackan på en krok bakom dörren och slog upp bokföringspärmen. Victor kom in.

”Pappa, kan vi inte dra hem? Jag är fett hungrig.”

Victor var klädd i träningsoverall och blå ryggsäck. Han var rödkindad och svettig i pannan.

”Jag måste göra klart det här först. Men jag har bananer i min väska om du vill ha.”

”Yes! Var är den?”

”Den står där borta. Vid dörren.”

Victor öppnade väskan och började rota i den. ”Vad är det här?”

Jag tittade upp och såg honom dra upp en röd, flortunn sjal ur min väska. Den skulle han inte se. Jag ryckte åt mig den och stoppade ner den i en låda. Victor tittade på mig. Jag låtsades fortsätta arbeta i hopp om att han inte skulle ställa några frågor.

20140806_195052

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Författarfredag: e-boksjobb och manusredigering

Jag är på god väg i arbetet med att få ut Akrobaten som e-bok. Liksom med pappersboken så anlitar jag folk som vet vad de håller på med – i stället för att själv lägga massor av tid på att lära mig saker som jag antagligen inte är så bra på ändå.

Och nej, ”övning ger färdighet” gäller inte i det här sammanhanget :-) Jag har verkligen ingen känsla för bild och form och färg och sånt. Jag ser helt enkelt inte vad som ser bra ut. Ord däremot är jag rätt bra på, så jag håller mig till det.

Och snart finns Akrobaten alltså som e-bok. Det finns två format för e-böcker: pdf och epub. Jag bad Akrobatens formgivare att ta fram en e-boks-pdf, och sedan har jag beställt en epub-fil av Elib, företaget som distribuerar e-böcker till internetbokhandlarna och biblioteken. Jag ska väl inte ropa hej förrän jag har kommit över bäcken, men än så länge har jag uppfattningen att inget av det här var särskilt svårt att ordna – eller särskilt kostsamt. Håll tummarna för att jag får behålla den uppfattningen ända in i mål.

Lite (som vanligt för lite) tsunamiboksredigering har jag hunnit med i dag också. Och det tänkte jag fortsätta med en stund till under kvällen. Och sedan är det helg! Helgens höjdpunkt är lakritsfestivalen här i Stockholm. Ses vi där?

Pin It on Pinterest