Jag är intervjuad i senaste numret av tidningen Solo för artikeln ”Snällrevolutionen är här”. Skön rubrik va? :-) Förutom jag själv är även Stefan Einhorn intervjuad i artikeln.
Artikeln ger praktiska tips på hur man kan börja vara snäll redan i dag. Och så här svarade jag på frågan hur man blir framgångsrik genom att vara snäll:
Den snälla företagaren är helt klart den av mina böcker som har fått mest uppmärksamhet i medierna. Och det känns kul att den fortfarande uppmärksammas ibland.
Anna gick långsamt i motvind längs med järnvägsrälsen på väg till ungdomsmottagningen i Roslags Näsby. Det var inte första gången hon var där. Hon hade varit på gynekologundersökningar, gjort graviditetstest och fått recept på p-piller. Men den här gången var det annorlunda. Hon skulle träffa en kurator.
Anna jobbade för att tända en cigg i blåsten. Vad blev bättre av att snacka med någon jävla kurator? Hon skulle inte börja gilla skolan. Hon skulle knappast skaffa nya intressen, typ anmäla sig till en knypplingskurs i stället för att festa på helgerna. Och hon skulle inte byta kompisar.
Vuxna trodde att det var kompisarnas fel att hon skolkade. Som om de bestämde över henne. Visst hände det att hon och Tina satt och fikade vid tidpunkter när de borde ha varit i skolan, men Tina skolkade inte så ofta som hon. Och hon hade dessutom rätt bra betyg. Det hade inte Anna. Var det kanske hon själv som hade dåligt inflytande på sina kompisar?
Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:
Författarfredagen är inställd den här veckan pga midsommar. Jag ska försöka få till lite manusredigering i kväll i stället. Och en smula på söndag. Om jag orkar. Jag börjar känna mig sliten och i behov av semester. Det tog på krafterna att sitta och mangla manus häromhelgen och sedan sätta igång med en ny jobbvecka på måndagen.
Vilken tur då att det är semester om två och en halv vecka! Jag skulle egentligen vilja hinna igenom alla Ingalills detaljmarkeringar i manuset innan dess, medan jag kommer ihåg vad vi pratade om där på bryggan. Men just nu känns det som en omöjlighet tyvärr.
Jag funderade på att vara ledig idag, för jag känner mig lite sliten – hela förra helgen gick ju åt till att jobba och resa. Men så inser jag att det inte blir någon ordentlig författarfredag nästa vecka, eftersom det är midsommarafton då. Jag ska se om jag får till lite redigeringstid ändå nästa vecka. Men det får bli manusredigering i dag i alla fall. Med några avbrott för annat som också behöver göras.
Jag har börjat så smått med manusredigeringen igen efter genomgången med Ingalill förra veckan. Det känns bra, och det vore skönt att känna att jag har hunnit en bra bit på väg innan jag går på semester. Fast det kan mycket väl vara önsketänkande.
Semester ja. Bra grej! Bara tre veckor kvar dit nu. Så mycket som jag vill hinna med innan dess. Puh!
Jag såg Leila gå in genom grinden på Hästängens dagis. Hur kunde någon vilja jobba på dagis? Det stod överst på min lista med mardrömsjobb. Tänk att snyta snoriga ungar hela dagarna. Och att göra det frivilligt – det var ett straff! Kunde man inte införa det som en typ av straff? Samhällstjänst på dagis, i stället för att sitta i fängelse. Ingen skulle begå några brott. Jag skulle hellre sitta inlåst i några månader än snyta ungar. Undrar om man fick välja? Dåligt betalt var det också, och noll utvecklingsmöjligheter. Har man lärt sig hur man snyter en ungjävel så är man liksom fullärd.
Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:
Tsunamiromanens kloka redaktör, Ingalill Andreasson, har 30 års erfarenhet som skrivarkurslärare, så hon vet vad som fungerar. Något som hon till exempel vet fungerar är att om författaren och redaktören träffas under redigeringsprocessen och har tillfälle att prata om manuset vid flera tillfällen under några dagar eller en vecka så dyker det upp nya idéer och synpunkter under tiden.
Så jag åkte iväg till Kiddön, en ö i den bohuslänska skärgården där Ingalill tillbringar en stor del av sin tid, en ö som hon dessutom har skrivit en bok om tillsammans med sin man som är född på ön: Kiddön – skutor och öliv under två sekel.
Till Kiddön får man åka egen båt från närliggande Hamburgsund.
Jag kom ut till ön i torsdags kväll och installerades i skrivarstugan med den här utsikten:
På lördagen satt Ingalill och jag på bryggan under en stor del av dagen och jobbade med manuset.
Hon hade skrivit ut manuset på papper och gjort massor av anteckningar. Vi gick igenom i princip alla kommentarer, och dessutom kom vi in på en del övergripande saker om struktur och så vidare. Hon föreslog en hel del omflyttningar i manuset, bland annat i manusets första del, som innehåller en del tidshopp. Det här är något som jag tycker är knepigt. Jag hamnar ofta i lägen där jag tycker att jag behöver tidshopp för att förklara bakgrundsinformation, och så kommer läsaren ut ur historien och har kanske svårt att hitta tillbaka.
Dessutom tycker hon att slutet är för hattigt, så vi diskuterade olika alternativ. Ska de här två kapitlen slås ihop? Behöver den här personen få ett eget kapitel i slutet för att knytas ihop. Och ska verkligen den här tråden, som inte alls är viktigast i boken, få så mycket utrymme i epilogen? (Nej, det ska den så klart inte – ur tänkte jag där egentligen?)
Det kan vara svårt att få överblick över ett manus med många personer och flera parallella historier. Jag har inte provat att skriva i till exempel Scrivener, som jag misstänker att man har nytt av i sådana lägen. Ingalill använde trasmattemetoden för att få ordning på strukturen. Ja, det är väl inget vedertaget namn direkt, men det var så det såg ut när hon hade ritat upp hela strukturen med olika färger för de olika personerna:
En mycket stor fördel med att gå igenom kommentarerna IRL med redaktören är att jag då kan ställa alla mina frågor direkt och komma med invändningar. De allra flesta av kommentarerna köpte jag rakt av, men ibland behöver jag en motivering till varför en formulering inte håller. En bra redaktör är bättre lämpad än jag att bedöma min text – själv är jag ju så hemmablind. Men jag vill inte ändra något bara för att redaktören tycker det. I slutänden är det jag som författare som måste kunna stå för texten, och för att ta ställning till en ändring så behöver jag veta varför jag i så fall ska göra den. På bryggan kunde jag ställa mina frågor och få svar direkt.
Under lunchpausen gjorde jag yoga på bryggan och tog säsongens första dopp i havet. Det var tolv grader i vattnet, men vad gör man inte för att få den rätta sommarkänslan :-)
På fredagskvällen var jag så trött att jag såg i kors, och det kändes som om jag hade varit hemifrån i en vecka, fast jag bara varit på Kiddön i ett dygn.
På lördagen var det sämre väder, och vi började dagen inomhus. Vi gick igenom fler övergripande frågor och tittade närmare på trasmattan. Hur ser balansen ut mellan de olika historierna? Är det någon som får för mycket uppmärksamhet under en viss del av boken? Går det att bryta av det genom att klippa in delar av en annan av historierna mitt i, så att det långa avsnittet blir två kortare? Jag har ett nytt strukturförslag med mig hem som jag ska prova. Det blir en del klippa och klistra, skriva lite nytt, stryka ett och annat kapitel och se till att den information som behöver vara med därifrån kommer med i något annat avsnitt. Och så klurade vi på baksidestexten.
Parallellt med att Ingalill har läst manuset har jag två testläsare – författare båda två – som har varit snälla och läst och kommit med smarta synpunkter. Jag passade på att stämma av deras kommentarer med Ingalill. På några punkter var alla tre läsarna rörande överens, och det känns så bra. Det är liksom inget snack då; det här funkar inte – det är bara att skriva om. På andra punkter tyckte inte alla lika.
Vi tog en lång siesta, när jag omvandlade helgens diskussioner till en att göra-lista. Och yogade på bryggan och badade förstås :-)
På eftermiddagen var det bryggväder igen. Vi plockade upp några lösa trådar och jag ställde de frågor som dykt upp under dagen. Jag avslutade arbetsdagen med en timmes ensamarbete på bryggan där jag flyttade runt lite textavsnitt i manuset.
Nu är jag på väg hem. Med mig har jag en rejäl men inte oöverstiglig att göra-lista. Jag bedömer att den här redigeringsomgången går betydligt snabbare än den jag har gjort på egen hand under våren. Skönt! Men i kalendertid kommer det som vanligt att ta lång tid. Jag är ju bara författare på fredagar, och dessutom tänker jag ha sedvanligt lång semester under sommaren. Om inget oväntat händer ger jag ut tsunamiromanen på egen hand, och en gissning just nu är att den kommer ut på vårvintern 2016. Håll tummarna för att den tidsplanen håller. Och att jag kommer på en titel på boken före dess :-)
Inne på Viggbyholms stationscafé satt Eva med en kopp varm choklad. Hon var klädd i en beige tröja. Håret uppsatt i en hästsvans.
”Hej. Alltså förlåt att jag är så sjukt sen.”
”Det räknade jag med”, sa Eva och log när hon tittade upp ur sin mattebok.
De kramade om varandra kort.
”Förlåt”, sa Anna igen och visste att det inte hjälpte hur mycket hon än bad om ursäkt. Hon skulle alltid stå i skuld till Eva.
Anna beställde en caffelatte och slog sig ner.
”Hur är det med dig?” frågade hon.
Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:
Kan du ditt Täby? Gillar du böcker? Är du nyfiken på en bok där huvudpersonerna bor i Täby? Då är du välkommen på bokpromenad tisdagen den 16 juni klockan 18.00 på Biblioteksgången vid Täby centrum.
Författaren Jenny Forsberg berättar om sin bok Akrobaten, som utspelar sig i Täby – bland annat runt Täby centrum och Tibblehallen. Jenny berättar om de påhittade personerna i boken och vad de gör i de olika miljöerna. Hon läser upp passager i boken som handlar om de platser vi ser omkring oss. Självklart får du ställa dina frågor om boken och hur den kom till. Dessutom ingår en signerad Akrobatenbok i priset.
Vi kommer att vara utomhus och promenera några hundra meter, så klä dig efter vädret och i skor som du kan gå i. Promenaden tar sammanlagt 1–1,5 timme, men vi är inte i rörelse hela tiden utan oftast står vi och pratar om boken.
Kostnad: 250 kronor per person inklusive ett exemplar av boken Akrobaten, som är värd cirka 200 kronor. Anmälan är bindande, så du får inte tillbaka pengarna om du inte kan vara med. (Däremot kan du i så fall få boken skickad till dig om du hör av dig med din adress.)
Anmälan: Anmäl dig senast den 11 juni genom att betala in 250 kronor till PG 33 81 46-4. Skicka samtidigt ett mejl till Jenny Forsberg på jenny@iklartext.se så får du en bekräftelse på att du är anmäld. Tillägg 29 maj: skriv bokpromenad och ditt namn på betalningen. Betalar du för flera personer så skriv ditt eget namn och berätta i ditt anmälningsmejl vilka personer betalningen gäller.
Akrobaten handlar om en strulig Täbyfamilj med en pappa som är mytoman. Han skryter ofta och gärna om sitt lyckliga familjeliv. Men i själva verket vill hans fru skiljas, och de två tonårsbarnen är struliga och passar inte alls in i den fina bild som deras far målar upp.
Är du intresserad men kan inte den 16 juni? Mejla jenny@iklartext.se och berätta det, så får du ett mejl där du får veta när det blir bokpromenad nästa gång. Vill du gå på bokpromenad med dina kompisar eller med familjen? Om ni är minst fem personer så kan ni boka en privat bokpromenad. Mejla så kommer vi överens om en tid!
Varmt välkommen på bokpromenad!
PS Har du vänner som bor i Täby? Berätta gärna för dem om bokpromenaden så blir jag glad!
Den här dagen har innehållit flera sådana där arbetsuppgifter som jag inte visste att en författare ägnar sig åt innan jag blev författare. Först var jag ute och rekade för en Akrobatenaktivitet som jag planerar att ordna här i Täby inom några veckor. Mer om det snart.
Och när jag ändå hade lämnat datorn så passade jag på att gå in i en leksaksaffär och köpa den här elefanten:
Hon heter Ella och spelar en mycket liten roll i tsunamiromanen. En ungefär lika liten roll som Akrobatenfiguren gör i Akrobaten, faktiskt. Min plan just nu är att jag ska fota elefanten och låta formgivaren använda det fotot som utgångspunkt för att göra ett bokomslag. Det var så jag gjorde med Akrobaten. Där fick formgivaren ett foto på Akrobaten att utgå från för att göra den snygga omslagsbilden:
När jag tog det fotot visste jag att det skulle vara vinter, för det är vinter i större delen av boken. Tsunamiboken utspelar sig ju i Sydostasien och utmaningen är att få ett foto av den här leksakselefanten på Näsaängsbadet att se ut som om det är taget i Thailand. Det ska jag försöka mig på i sommar.
Jag är äntligen klar med den första redigeringsomgången av tsunamimanuset! När jag började i början av januari så var min plan att redigeringen skulle ta 12 dagar. Sedan gav jag mig själv en ordentlig bakläxa med researchen: jag hade inte gjort min research ordentligt utan behövde jobba vidare med det. Det tog 9 dagar bara det. Efter det tog redigeringen faktiskt 13 dagar, så jag hade inte räknat så fel ändå! Jag var bara inte medveten om att jag hade en massa researchjobb att göra också.
Att få till de här 22 dagarnas research och redigering tog drygt fyra månader för mig. Det går inte snabbt att skriva böcker när man är deltidsförfattare – vilket de allra flesta författare är; det är inte många som kan försörja sig på att skriva böcker.
I fredags skickade jag manuset till redaktören, så nu har jag ledigt från manusredigeringen ett par veckor. Mycket skönt! Det ska jag fira med att ta långhelg nästa vecka. Fyra dagar ledigt, vilken lyx! Det blir min första långhelg på länge och jag ser verkligen fram emot den.
Ett par veckor senare ska jag träffa redaktören för att under ett par dagar intensivjobba med manuset, diskutera och bolla frågor. Det blir spännande, och jag räknar med att åka därifrån med nya kunskaper och insikter, både om mitt manus och om mitt skrivande generellt.