Kategori: Jennys böcker

Tre listor för Akrobaten

Författarfredag! Tyvärr har jag kvar några av veckans jobbsaker som jag behöver få gjorda innan jag tar tag i Akrobaten. Så det blir nog snarare författarfredagseftermiddag-och-kväll :-) Men å, vilken lyx det är varje dag som  jag får jobba med Akrobaten!

Just nu har jag tre att göra-listor för Akrobaten:

  • Redigeringslistan. Det är den jag skriver medan jag läser igenom manuset. Och nej, jag har fortfarande inte kommit igenom hela manuset. Förra fredagen blev det inte alls mycket redigering, utan mer fokus på utgivningsbiten. Kanske kommer jag igenom manuset idag?
  • Utgivningsplanen. Där skriver jag upp allt jag ska göra som har med utgivningen att göra. Det tillkom massor av nya saker på den här listan när jag gick igenom alla märklappar som jag hade satt i Förverkliga din bokdröm och gjorde om dem till att göra-punkter.
  • Marknadsföringsplanen. Den har jag inte jobbat så mycket på än. Men jag är ju bra på att spruta ur mig marknadsföringsidéer, och dessutom har jag samlat på mig en hel del erfarenhet i samband med att jag har marknadsfört mina fackböcker. Så det kommer inte att vara några problem att fylla på den här listan. Däremot kanske att hinna göra allt jag vill göra …

Läsa sitt manus högt?

Jag fick en fråga från en skrivande vän som hade sett här i bloggen att jag håller på och läser igenom mitt manus. Han undrade om jag läser högt för mig själv när jag läser igenom texten.

Jo, jag har sett rådet många gånger: ”Läs texten högt så märker du lättare om rytmen fungerar.” Men ärligt talat tycker jag att det låter skitjobbigt. Vem orkar sitta och läsa högt i flera dagar? Min genomläsning tar ändå lång tid. Jag vågar inte ens tänka på hur lång tid det skulle ta om jag läste manuset högt.

Så jag var tvungen att svara nej på den frågan. Vännen funderade dessutom på om inte högläsning och tyst läsning är två så pass olika saker att det blir fel att läsa en text högt när den egentligen är avsedd att läsas tyst. En mycket intressant invändning, som jag inte har funderat på.

Hur gör du? Läser du dina egna texter högt? Tror du att det är bra att göra det?

Författarfredagen den 8 mars

I dag har jag fortsatt att läsa manuset till Akrobaten. Jag hade inte räknat med att bara den första genomläsningen skulle ta så här lång tid. Då ändrar jag alltså ingenting utan läser bara och gör noteringar i ett separat dokument om vad jag ska ändra. Och jag har bara kommit igenom hälften än.

Jag har också tittat igenom en massa bilder som jag tog för några år sedan, där jag ska välja ut en som ska bli omslagsbild. Jag har inte bestämt mig för någon än, men jag har valt ut ett fåtal. De ser betydligt bättre ut än vad jag trodde. Jag har nog inte tittat på bilderna alls sedan jag tog dem, och jag hade fått för mig att de skulle vara hiskeligt fula, men flera av dem är jag riktigt nöjd med. Så skönt! De är tagna ungefär så här års, och jag kommer ihåg att jag hade bråttom att ta bilderna, eftersom jag vill att det ska vara just den här årstiden. En del snö kvar på marken. För så är det i boken.

Och så håller jag på och läser Förverkliga din bokdröm. Den känns väldigt inspirerande! Jag lovar att återkomma om den. Men NU är det helg!

Dags att avslöja namnet på min debutroman

Nu är det äntligen dags att avslöja namnet på min kommande roman. Jag förstår att du är  oerhört förväntansfull just nu.

*paus för trumvirvel*

Den psykologiska thriller som jag planerar att ge ut på egen hand under året heter … *lite mer trumvirvel* … Akrobaten.

*paus för applåder och hänförda aaa:anden och ooo:anden*

Huvudpersonerna i boken är en tämligen dysfunktionell familj. Tom är en riktig mytoman och bedragare. Hans hustru Leila vill skiljas, och deras två tonårsbarn har det inte så lätt i livet alla gånger. Dessutom har familjen ständigt en känsla av att någon förföljer dem.

Du kommer definitivt att få höra mer om Akrobaten på bloggen. En arbetsuppgift som jag behöver ta tag i rätt så snart är att klura på en baksidestext. Undrar om jag inte har ett utkast liggande någonstans? Återkommer om det …

Brödjobb i stället för bokjobb idag

Fredag! Jag borde jobba med romanen A alltså, men det gör jag inte. Jag offrade min författarfredag för ett jobb. Lite surt, men jobbet är roligt, så det är okej. Dessutom tänkte jag kompensera genom att jobba med boken på måndag i stället. Så det är faktiskt inte ett dugg synd om mig.

På måndag tänker jag tala om vad A står för i romanen A. Det är alltså dags att avslöja titeln på min debutroman. Så där ja, nu kommer ni förstås inte att kunna sova på hela helgen av nyfikenhet ;-)

Det har gått åtta år sedan jag skrev det här manuset

Det är fredag, hurra! Det betyder att jag får vara författare :-) Fast jag får erkänna att jag lät mitt vanliga jobb inkräkta en del på den här dagen – jag hade några saker som jag inte hade hunnit färdigt med tidigare i veckan. Men nu är det romanprojektet som gäller.

När jag tittar bland mina mappar i datorn upptäcker jag att gjorde synopsis till det här manuset, romanen A (jo då, jag ska snart berätta vad boken heter) på hösten 2004, när jag gick en kurs på Skrivarakademin. Och sedan skrev jag manuset i början av 2005. 2005!! Det är alltså åtta år sedan jag skrev det här manuset! Då fattar ni hur mycket det är dags att det kommer ut nu?

Romanen A är det andra romanmanus jag har skrivit (det första är preskriberat). När jag skrev det så gjorde jag ett experiment: jag skrev manuset rakt igenom utan att gå tillbaka och ändra eller redigera något. Jag ville se om det var ett arbetssätt som passade mig. Det gick snabbt att skriva: jag skrev manuset på tre månader. Då hade jag alltså arbetat fram ett detaljerat synopsis innan. Men redigeringsfasen blev desto längre. Jag vill minnas att det tog ett och ett halvt år innan jag kunde skicka manuset till en lektör. Och det är för lång tid för mig. Jag gillar inte riktigt att vara i redigeringsfasen. I synopsisfasen och skrivfasen får jag använda mer av min kreativitet och det är då jag trivs bäst. Så det här arbetssättet passar inte mig.

När jag skrev nästa manus, romanen B, tog jag längre tid på mig och gick tillbaka och ändrade saker längs vägen. Det manuset har jag inte redigerat – eller ens läst igenom – än, men jag räknar med att det går snabbare och att det är ett betydligt bättre råmanus än vad romanen A var.

Men åter till nutid. Det första steget i redigeringen nu (ja, det här är alltså ungefär urtisjuttonde redigeringsomgången för det här manuset) är att jag läser igenom hela manuset från början till slut utan att ändra något. Parallellt med läsningen gör jag en lista på saker som jag ser att jag behöver göra. Att jag inte ändrar något på en gång beror på att jag vill skapa mig en helhetsbild av manuset – det har gått några år sedan jag jobbade med det sist, och om jag läser hela manuset rakt igenom får jag en bättre känsla för helheten.

Det första steget i egenutgivningen är … äsch, det vet jag inte riktigt. Jag står fortfarande och stampar. Läser information som jag har samlat på mig. Väntar på att de två böckerna om egenutgivning som jag beställde ska dimpa ner i brevlådan, eftersom jag tänker mig att de kommer att hjälpa mig att komma igång.

Nu ska jag gräva ner mig i manuset ordentligt en stund. Sedan är det helg. En välförtjänt sådan eftersom jag har jobbat mycket i några veckor.

Dags att bli egenutgivare

Nu är det äntligen dags att ta tag i Romanen A igen! Jag har ju skolkat från att vara författare i ett par månader, till förmån för att promenera i bergen och sånt. Men nu är det slut med det. I dag börjar jag projektet med att ge ut Romanen A på egen hand.

Projektet har egentligen två delar:

  1. Redigera manuset igen.
  2. Själva utgivningen.

Båda de här delarna känns helt oöverstigliga så här innan jag har börjat. Men ungefär så här går mina tankar just nu:

Redigera manuset

Romanen A har ju snurrat runt hos förlagen i ett par omgångar och jag har omarbetat den däremellan. Senast när den var runt hos förlagen så fick jag faktiskt klok återkoppling från ett par förläggare (vid sidan av sjutusen standardrefuseringar av typen ”Vi har tyvärr inte utrymme för det här manuset i vår utgivning för närvarande.”) Det här var några år sedan, så jag kommer inte ihåg vad det gick ut på, men jag ska läsa igenom den kloka återkopplingen och se vad jag behöver göra.

Eftersom det var några år sedan jag skrev boken behöver jag dessutom uppdatera en hel del detaljer som inte är aktuella längre. Huvudpersonerna sitter på ett fik som inte finns längre och så vidare.

Jag skulle också vilja ta hjälp av en redaktör som går igenom manuset ordentligt. Men eftersom det här tyvärr måste bli ett verkligt lågbudgetprojekt om jag ska få det att gå ihop misstänker jag att jag inte har råd med det. Jag ska i alla fall fråga ett par redaktörer vad det skulle kosta innan jag avfärdar idén. Kanske kan jag hitta någon som jag kan byta tjänster med.

Ge ut boken

Jag orkar knappt tänka på hur mycket arbete det kommer att vara att rådda själva utgivningsarbetet. Vi snackar omslag, layout av inlagan, tryckeri eller print on demand?, korrekturläsare (jo, jag korrekturläser själv, men man kan inte korrekturläsa sin egen text) och tusen saker till som behöver göras. Och allt det här ska jag, som avskyr att vara projektledare, vara projektledare för. Puh! Vad kan jag göra själv? Vad måste jag köpa in? Och så var det det där med den låga budgeten igen då.

Var ska jag börja?

Det är många trådar att dra i, och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Ska jag fokusera på att redigera manuset tills det är färdigt och sedan ta tag i resten, eller är det bättre att börja kolla upp allt det andra parallellt? Jag är nog mer inne på att börja parallellt. Jag har i alla fall beställt två böcker om egenutgivning: Förverkliga din bokdröm av Joanna Björkqvist och Kristina Svensson och Lyckas med bokutgivning av Sölve Dahlgren, Lars Rambe och Ann Ljungberg. Jag hoppas att de kommer att hjälpa mig att strukturera upp arbetet. Och så har jag gått med i Egenutgivarna, en förening för författare som ger ut sina böcker på egen hand.

Nu kavlar jag upp ärmarna och sätter igång! Jag tar gärna emot kommentarer med pepp och glada tillrop. Och du som själv är egenutgivare får mycket gärna komma med goda råd. Just nu vill jag alltså främst ha svar på frågan: Var i all världen ska jag börja?

Varför använder du stavningen fejsbucka i titeln till din bok?

Varför använder du stavningen fejsbucka i titeln på din bok Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier? Den frågan får jag titt som tätt.

fejsbucka

På svenska kan vi enkelt göra verb av ord genom att sätta dit ett a efter ordet. Ett svenskt verb skulle alltså bli Facebook + a. Utan att anpassa ordet till svenskan skulle stavningen bli facebooka. Men när vi lånar in ord till svenskan från andra språk anpassar vi ofta stavning, böjning och så vidare till det svenska språksystemet så att ordet ska kunna användas på svenska. Först känns det avigt (Vadå? Ska vi stava fauteuil med å? Det ser helknasigt ut!), men ganska snabbt brukar vi vänja oss.

Jag vill alltså hitta en försvenskad stavning så att vi enkelt kan använda ordet på svenska. När vi lånar in ett ord till svenskan är det inte säkert att det finns en svensk stavning som helt motsvarar det utländska ljudet. Bokstavskombinationen oo som i Facebook finns inte på svenska och det finns inte heller en bokstavskombination som helt motsvarar det. Vi behöver alltså hitta en bokstav eller en bokstavskombination som ligger i närheten. De närmaste vi kommer är o eller u. Vi skulle då kunna tänka oss följande varianter:

  • fejsboka – uttalas som boka. Den här stavningen ger ett uttal som ligger hyfsat nära det engelska. Det skulle kunna fungera, men o-ljudet är långt och jag vill hellre ha en variant som ger ett kort vokalljud som i det ursprungliga. En fördel med den här stavningen är att den liknar ursprungsordet Facebook mycket och därför inte sticker så mycket i ögonen på läsaren.
  • fejsbuka – uttalas som duka. Den här stavningen ligger för långt från ursprungsuttalet.
  • fejsbocka – uttalas som docka. Den här stavningen ligger också för långt från ursprungsuttalet.
  • fejsbucka – uttalas som lucka. Den här stavningen ger ett uttal som ligger ganska nära det engelska. Här får jag också det korta vokalljudet som jag är ute efter. Åtminstone i min mun ligger den här stavningen uttalsmässigt närmare ursprungsordet än stavningen fejsboka, även om ordets utseende ligger längre ifrån ursprungsordet Facebook.

Jag valde alltså stavningen fejsbucka. Med den stavningen ser ordet svenskt ut, vilket är positivt eftersom det passar bra in i det svenska språksystemet men negativt eftersom stavningen sticker i ögonen på de läsare som håller engelskans status högt. Det går utmärkt att uttala det som om det rimmar på lucka. Ibland uttalar jag det fortfarande med det engelska vokalljudet, men det är nog mest en vanesak.

Det är inte jag som har hittat på stavningen fejsbucka – man ser den här och var, framför allt just på Facebook. Men särskilt vedertagen är stavningen inte än, och precis som med alla ordbilder som vi är ovana vid väcker den uppmärksamhet. Några är nyfikna, andra är positiva och ytterligare andra är skeptiska. Precis som det ska vara. Genom att använda ordet i titeln på boken hoppas jag sprida stavningen så att den blir vedertagen – precis som till exempel mejl och dejt har blivit vedertagna stavningar på svenska.

Anitha Östlund Meijer recenserar Blogga, tvittra och fejsbucka

Jag glömde ju att skriva att Anitha Östlund Meijer skrev om ”Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier” för någon vecka sedan:

Det här är en bok som många företag borde läsa, men även vi vanliga dödliga har användning av den.

Här kan du läsa hela inlägget på Novellbloggen.

Fiktiviteter om Blogga, tvittra och fejsbucka

Helena på Fiktiviteter bloggar fint om Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier. Hon säger bland annat så här:

Den här boken är ett bra redskap för den som ska sätta sig in i det här med sociala medier på arbetsplatsen. Alltså hur man sköter ett officiellt konto på exempelvis facebook på bästa sätt. Jag skulle säga att det är en perfekt liten bok när man befinner sig i startgroparna för att dra igång ett sådant konto. Själv önskar jag att jag haft den tillhands i våras när jag knåpade policy och drog igång och långsamt tog vår lilla arbetsplats ut på facebook.

och så här:

Som bloggare och privatperson vill jag egentligen inte lära mig något av den här boken. Jag är löjligt obstinat på det sättet och vill helst göra på mitt sätt. att jag sen tar in och lär mig ändå, lite i smyg, är en helt annan femma.

och så här:

En riktigt användbar bok är det hur som helst. Främst för jobbtwittraren och jobbfacebookaren men säkert också för bloggaren som vill få koll på social medier och inte är lika obstinat som jag. Lättläst är den också.

Inte dumt va? :-)

Pin It on Pinterest