Kategori: Jennys böcker

Hur det gick att byta tjänster?

Vilket fantastiskt resultat jag fick av mitt inlägg om att byta tjänster!

Jag har hittat en erfaren redaktör. Vi skämtar om att jag i gengäld blir skyldig honom korrektur i evig tid. Det finns viss risk för att skämtet går i uppfyllelse om det behövs mycket redigering.

Jag har hittat två korrekturläsare. Det var många fler som erbjöd sig och jag tänker att det blir bra att två personer läser parallellt eftersom ingen korrekturläsare hittar alla fel. De här två är personer som jag känner sedan tidigare. Den ena är språkkonsult som jag. Den andra är en erfaren korrekturläsare. Vad jag ska hjälpa dem med i gengäld har vi inte riktigt spikat.

Jag har hittat en omslagsformgivare som håller på att ta fram ett förslag till framsida. I gengäld kommer jag att ge henne återkoppling på ett fackboksmanus som hon arbetar med.

Jag har även fått erbjudanden om att sätta inlagan men min preliminära plan just nu är att göra ett försök med det på egen hand. Och så får jag ta hjälp av kunniga personer i mitt nätverk när jag kör fast. Jag tänker att det borde vara enkelt och att det är en bra grej för mig att läsa mig om jag behöver göra det fler gånger framöver. Å andra sidan är jag faktiskt skitdålig på sånt, så det kan vara ett dåligt beslut. Jag kanske gör en ny plan längre fram, vi får se.

Det känns hur kul som helst att jag kan få hjälp med saker trots låg budget. Nu gäller det bara att hinna med alla tjänster som jag blir skyldig folk också!

En stor budgetpost som återstår för boken är tryckkostnaden. Om jag inte bestämmer mig för att ge ut den som print on demand förstås, men då blir varje bok dyr och då måste jag antagligen sälja boken dyrare och då blir den kanske mer svårsåld.

Har du några idéer om hur jag kan få ner tryckerikostnaderna? Lämna gärna en kommentar här på bloggen!

Ska jag bli alfabetsförfattaren?

Innan jag ville avslöja namnet på Akrobaten här på bloggen så kallade jag den för romanen A, för att den börjar på A och är den första romanen jag tänker komma ut med. Och eftersom jag redan pratade om romanen A så blev nästa roman romanen B. Den har jag ingen titel på än. Men nu funderar jag: tänk om jag skulle döpa romanen B till en ettordstitel som börjar på B. Och då måste förstås romanen efter det heta något som börjar på C och så vidare. Och så kan jag göra mig känd som alfabetsförfattaren. Vore inte det roligt? Och en bra marknadsföringsgrej.

Jag inser förstås att det kan bli lite besvärligt när jag kommer fram till Q och så, men den dagen den sorgen. Förresten är begränsningar bara bra för kreativiteten. Tänk om jag måste låta romanen Q utspela sig i Quebec bara för att kunna döpa romanen till det. Och då behöver jag förstås åka dit på researchresa. Jag som aldrig har varit i Nordamerika – det blir kul! :-)

Dagen när jag lärde mig ungdomsspråk på Twitter

En av de kloka människor som har läst (läs: refuserat) Akrobaten har kommenterat att tonåringarna i boken låter för vuxna. Så det står på min redigerings-att-göra-lista att jag ska jobba med tonåringarnas röster. Eftersom jag har varit medveten om det här ett tag så  har jag försökt lyssna lite på ungdomar på stan och så (har ju inga barn själv och umgås inte med några tonåringar till vardags). Min tanke var att jag även skulle fråga runt i sociala medier vad folks tonåringar säger. Men i dag löste det sig alldeles automagiskt.

På språkkonsulten Katarina Bydings Twitterkonto @byding tvittrade nämligen Marolin 13 år om ungdomsspråk under hashtaggen #ungdomsspråk. Katarina och Marolin gjorde det här som en del av operation dagsverke. Visst var det en sjukt bra idé!

Jag noterade allt Marolin sa och passade på att ställa massor av frågor. Så nu har jag en lista med ord och uttryck som jag ska jobba in i språket hos mina romanpersoner Anna, som är 17 år, och Victor som är 14. Jag gillar verkligen att göra research på Twitter!

Böcker i mitt huvud just nu

I mitt huvud poppar det upp nya bokidéer hela tiden. Och då jobbar jag ändå ganska aktivt med att förtränga dem, eftersom jag vet att jag bara bli frustrerad över alla böcker jag inte hinner skriva. Undrar hur många idéer jag skulle ha om jag lät dem flöda fritt? ;-)

Böcker i mitt huvud just nu:

  • Tre katastrofromaner. Utom den som jag redan har skrivit ett utkast till, Romanen B. Egentligen är det nog inte tre romaner som snurrar runt i huvudet, utan tre katastrofer att utgå ifrån. Men jag är sugen på att omvandla dem till tre romaner.
  • En språkbok – nej, sa jag! Du får vänta. Fackböckerna har fått flera år av mitt författarliv. Nu är det romanernas tur att få detsamma.
  • En romanperson som bygger på en person i periferin av mitt nätverk, och som passar ypperligt in som huvud- eller biperson i en specifik av katastrofromanerna.  Oj oj oj, vad sugen jag är på att skriva det här nu. Nej! Akrobaten kommer först. Och sedan romanen B.
  • Ett par ännu lösare idéer.

Men nu är det Akrobaten som gäller. Uselt med redigeringstid i dag också, eftersom jag har ägnat en stor del av dagen åt att försöka sy ihop det här med att byta tjänster med folk. Det går å andra sidan riktigt bra. Jag återkommer och berättar mer om det.

Ska vi byta tjänster med varann?

Som ni vet är utgivningen av min psykologiska thriller Akrobaten ett lågbudgetprojekt. I stället för att köpa in tjänster för dyra pengar vill jag därför gärna hitta professionella människor som har behov av något som jag kan ge, och som därför vill byta tjänster med mig. Här listar jag därför det som jag just nu kan komma på att jag behöver, och det jag kan erbjuda i stället. Vill du byta tjänster med mig? Hör av dig till mig på jenny@iklartext.se.

Jag behöver hjälp med att

  • redaktörsläsa manuset (här behöver jag någon som är van vid skönlitterära texter)
  • göra ett bokomslag (framsida, baksida, rygg och kanske flikar beroende på hur boken kommer att se ut, och glömde jag något nu?)
  • layouta inlagan
  • korrekturläsa den layoutade inlagan.

Du kan få hjälp av mig att

  • redaktörs- eller lektörsläsa ditt manus eller bli författarcoachad
  • korrekturläsa ditt manus
  • kommunicera i sociala medier, till exempel för att marknadsföra din bok
  • språkgranska eller skriva webbtexter eller någon annan typ av brukstexter
  • bolla idéer till din fackbok
  • skriva storytellingtexter att använda i din marknadsföring
  • gå någon av mina distanskurser Skriv tydliga texter, Skriv en roman på sex månader eller Skriv en fackbok på sex månader
  • brainstorma marknadsföringsidéer
  • eller titta på Klartexts webbplats för att se vad jag som språkkonsult kan hjälpa dig med.

Om du kan något av det som jag behöver men inte har behov av mina tjänster får du gärna mejla mig med ett kostnadsförslag eller motsvarande. Om jag inte hittar möjligheter att byta tjänster för allt jag behöver kanske jag köper in just din tjänst.

Deadline för manus till redaktör

Men vad infernaliskt långsamt det går med Akrobaten! Det känns som om egenutgivningsprojektet i princip står stilla. Mest för att jag har ångest och prokrastinerar. Men även redigeringen går trögt. Nu är det bara två månader till midsommar. Under sommaren behöver jag ha semester, inte bara från mitt vanliga jobb utan också från författandet, så då blir det inget gjort. Och sedan är det september innan man vet ordet av. Och då kan jag inte sitta här och fortfarande inte ha fått något gjort! Så nu sätter jag i alla fall en första deadline: den 27 maj ska manuset vara färdigt att lämnas till en redaktör. Det betyder att jag då behöver ha en version som känns okej att lämna ifrån mig. Det betyder också att jag behöver ha en redaktör att lämna manuset till den 27 maj.

Som ni vet blir det en lågbudgetutgivning, så helst skulle jag vilja hitta någon som vill göra redaktörsjobbet i utbyte mot att jag gör något som hen behöver. Däremot vill jag, just den här gången, undvika att skicka manuset till ett antal vänner. Det är också en mycket bra grej att göra – som jag gärna gör på ett tidigare stadium av arbetet med en bok. Jag har alltså gjort det tidigare med det här manuset, och den här gången vill jag ha en professionell åsikt att ta hänsyn till.  Jag återkommer för övrigt snarast med ett blogginlägg om vilka tjänster jag skulle behöva för det här projektet och vad jag kan erbjuda i utbyte.

Det kan låta som om den 27 maj ligger evighetslångt bort och borde hon inte vara färdig nu? Men när jag spanar i min almanacka efter författartid ser jag tre hela dagar och två dagar som är tveksamma eller kanske blir halvdagar. Får jag inte ihop manuset på den tiden så får jag ta lite helgtid också.

Baksidestext 1.0 till Akrobaten

Jag sitter och klurar på baksidestext till Akrobaten, och nu vill jag ha din hjälp. Vad tycker du om den här texten?

Akrobaten

”Nu får det vara nog!” skrek Leila, lyfte armarna en bit till för att få extra kraft och kastade potatisgratängen i golvet. Formen sprack på mitten. Det kladdiga innehållet spred sig med en imponerande räckvidd över det spräckliga köksgolvet.

Leilas man Tom sprider gärna bilden av den lyckliga familjen i Täbyvillan, men Leila har tröttnat på hans lögner och bedragaraffärer. Hon vill skiljas. Deras två tonårsbarn Anna och Victor hanterar familjesituationen på helt olika sätt. Anna tar hjälp av sprit, droger och förnedrande fyllesex, medan Victor är mönstereleven i skolan, som inte släpper in föräldrarna i sin värld av mobbning och ondska.

En i taget märker familjemedlemmarna att det är någon som förföljer dem. Men ingen av dem säger något till de andra.

Akrobaten är en psykologisk thriller som sätter familjerelationerna i centrum. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Täby, där författaren Jenny Forsberg bor sedan drygt trettio år tillbaka. Jenny Forsberg är också språkkonsult i svenska i sitt eget företag Klartext. Hon har tidigare skrivit tre fackböcker, bland annat storsäljaren Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd. Akrobaten är hennes första roman.

Eftersom jag inte har bestämt format och sådant så vet jag inte hur mycket text det får plats. Kanske behöver jag stryka ner informationen om mig. Finns det mer plats (till exempel om boken har flikar där det kan finnas text på insidan) så vill jag ha med titlarna på mina tre fackböcker. Det som också ska få plats är 2–3 blurbar (alltså citat från personer – helst kända författare – som säger bra saker om boken). Och så en webbadress där man kan hitta mer info om boken och mig.

Vad tycker du om den här baksidestexten? Blir du intresserad? Vill du läsa boken? Är det något annat du behöver veta innan du bestämmer dig för att läsa den? Är det för mycket eller för lite information?

Uppdatering 26 april: Tusen tack alla som har kommit med kloka synpunkter om baksidestexten – både här och på Facebook! Jag har skrivit om lite grann och ska klura på om jag ska skriva om den ytterligare. Jag behöver just nu inte mer återkoppling på just den här versionen av baksidestexten men kanske återkommer jag med en ny version som ni får tycka till om längre fram.

Givande att läsa dialogerna högt

Jag fick många kloka kommentarer på mitt inlägg häromveckan om att läsa sin romantext högt när man redigerar. Stort tack till er som kom med kloka råd! Nu har jag läst all dialog i Akrobaten högt för mig själv. Det var mycket givande. Jag tror faktiskt att jag ändrade något i varje replik. Oftast var det något småord: när jag läste högt kändes det inte alls som att folk börjar repliker med och så ofta som jag tror. En massa att som åtminstone inte jag uttalar när jag pratar åkte också all världens väg. Dessutom tog jag bort den sista repliken i nästan varje replikskifte. Ofta bestod den av en helt meningslös bekräftelse av något som redan var klart, till exempel att någon säger ”Okej.” Sjukt onödigt. Bort, bort, bort!

Högläsningen var också bra för korrekturläsningen – jag läser automatiskt långsammare när jag läser högt och då blir det lättare att se korrekturfel. Det talar för att jag borde läsa hela manuset högt. Men nej, det orkar jag fortfarande inte. Kanske borde jag läsa texter högt även när jag språkgranskar, i mitt jobb som språkkonsult? Hmm … tur att jag inte sitter i kontorslandskap ;-)

Det var riktigt roligt att läsa texten högt. Eftersom jag bara läste dialogerna så tog det inte heller så lång tid att komma igenom hela manuset. Jag tog inte tid men en gissning är att jag la kanske 5–6 timmar på det.

Egenutgivning: Sätta en tajt deadline eller ta god tid på sig?

I Förverkliga din bokdröm, som jag skrev om nyligen, finns två helt motsatta råd. Det första, från bokens författare själva, lyder:

Ett tips är att sätta upp en deadline när du vill ha boken i handen. Det kan vara till Bokmässan, julhandeln eller din födelsedag. Sedan räknar du baklänges hur lång tid du har på dig.

Och så följer ett pedagogiskt räkneexempel där de visar hur de gjorde med Förverkliga din bokdröm, som skulle ut till Bokmässan, med tillägget:

Om du tycker vår tidsplan verkar bra och tänker kopiera den så kan vi förvarna om att du bör gilla att arbeta sjudagarsveckor, inte ha en alltför tajt relation med din tv och ha en förstående familj.

Det motsatta rådet kommer från en av de andra författarna som är intervjuad i boken:

Den viktigaste läxan som Elin Helmerin gjort som egenutgivare är att det inte ligger någon vinst i att stressa. Tvärtom ska man ta god tid på sig så att allt blir så bra som det någonsin är möjligt.

Jag måste säga att jag just nu lutar mer åt att följa det sistnämnda rådet. Min tanke var tidigare att Akrobaten skulle vara ute till bokmässan. Men samtidigt vill jag verkligen inte stressa. Jag vill ju att det ska kännas som ett roligt projekt, inte vara jagad av deadlines. Nåja, vi får se. Jag har inte gjort någon tidsplan än, och sista ordet är inte sagt i den här frågan. Fråga mig igen om någon månad. Antagligen har jag helt andra tankar om det här då.

Du som skriver och inte har ett förlag eller någon annan som sätter ramarna: sätter du tajta deadlines eller låter du dina skrivprojekt ta tid?

Nöjd med slutet

När jag jobbar med Akrobaten blir det väldigt tydligt att jag gärna skulle hoppa över själva utgivningsbiten och gå direkt på marknadsföringen. Jag kommer på nya marknadsföringsidéer hela tiden medan jag jobbar med redigeringen.

Nu har jag i alla fall kommit igenom min första genomläsning av manuset. Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med slutet. Jo, jag hade faktiskt glömt hur den slutar; det har ju blivit några ändringar genom åren. Sedan läste jag igenom återkoppling som jag har fått från en förläggare, som säger ”Jag känner mig lite ’blåst’ på slutet. Jag saknar ordentliga avslut på en hel del. ” Aj då. Förläggaren nämner några saker som hon vill ha svar på i slutet. Ett par av dem kan jag nog peta in avslut på utan att ändra för mycket. En av sakerna hon nämner håller jag inte med om; just den delen vill jag hålla öppen.

Min genomläsning, tillsammans med återkoppling från förläggaren jag just nämnde och från en annan förläggare, resulterade i en att göra-lista i Word som är nio sidor lång. De flesta (hoppas jag, men jag har inte kontrollräknat) av punkterna är enkla saker som bara handlar om att ändra någon formulering. Jag hittade förvånansvärt få korrekturfel. Jag misstänker att det kan bero på att man aldrig hittar sina egna korrekturfel. Trots att jag är bra på att läsa korrektur behöver jag någon annan som korrekturläser mina egna texter. Men några saker på min att göra-lista är mer komplicerade och tidskrävande, som att jag behöver jobba med dialogerna och med ett par av huvudpersonernas berättarröster. Inspirerad av era kommentarer till mitt blogginlägg om att läsa sitt manus högt är det här en av punkterna på min lista:  ”Läs all dialog högt för mig själv och se var jag behöver göra den mer naturlig.” Den punkten tänker jag börja ta tag i precis nu.

Pin It on Pinterest