Klar med researchen – i stora drag

Nu är jag vid den punkten i redigeringen där jag tänkte att jag skulle vara när jag började i början på januari. Eller i alla fall efter att jag hade lagt ett par dagar på att läsa igenom hela manuset. Nu har jag gjort den där researchen som fattades. Jag kommer fortfarande att behöva googla detaljer, men jag tror att jag har de stora dragen klara för mig. Nu kan jag börja redigera ordentligt.

Min plan var att hinna igenom nästan hela den första redigeringsomgången under januari. När jag pratar om en första redigeringsomgång menar jag den redigering som jag gör på egen hand utan att blanda in någon annan som läser och hjälper mig att se vad jag behöver göra. Men där är jag alltså inte. Om jag håller min vanliga arbetstakt och bara jobbar med det här på fredagar så kommer jag snarare att behöva hålla på fram till påsk med den första redigeringen. Det känns inte helt bra. Jag ska se om jag kan planera om på något sätt och få in mer romanredigering i schemat framöver.

Skulle dock behöva jobba lite med Akrobatensälj också. Jag jobbade ju med det på fredagar under hösten, men nu har jag släppt det helt sedan jul. Delvis för att jag inte har varit i Sverige under den här perioden, vilket försvårar säljarbetet.

Nästa vecka åker jag hem till vintern. Jag känner mig inte helt positiv till det. Nåja, snart är det vår :-)

Redigering, fast mest research

Redigeringsdag, men jag fastnade i researchträsket. En av historierna jag skriver i tsunamiromanen utspelar sig på den indonesiska ön Simeulue. Det har hänt mycket sedan jag skrev det här manuset för åtta år sedan. Då hade jag rätt svårt att alls hitta information om den här delen av världen, vill jag minnas. Jag googlade men fick inte fram något bra. Jag var på biblioteket och letade efter böcker om Indonesien.

Nu kan jag följa Simeulue-bor på Instagram. Och de har Facebookkonton precis som alla vi andra. Det roliga är att folk jag ser på Facebook som är från Simeulue heter samma saker som de påhittade personerna i min roman. Uppenbarligen lyckades jag göra lite research i alla fall då när jag skrev manuset – jag fick till namn från rätt del av världen i alla fall :-)

Jag känner mig inte alls nöjd med min insats den här veckan. Det känns som att jag inte har fått något gjort alls. Men det beror förstås på att jag har gjort sådant som det är svårt att se några resultat av. Jag har läst igenom hela manuset och jag har gjort research. Inget av det går att räkna i antal skrivna ord eller redigerade sidor. Dessutom har jag ju satt mig in i materialet igen – det behövs när det har vilat så länge. Så jag ska nog vara nöjd egentligen. Ja, så säger vi. Bra jobbat, Jenny! Nu är det helg.

Jag är på La Gomera, och bloggar om det på Gomerabloggen. I morgon ska jag ut och vandra. Det ska bli sol hela dagen och förhoppningsvis inte alltför starka vindar.

Dagen när jag lärde mig ungdomsspråk på Twitter

En av de kloka människor som har läst (läs: refuserat) Akrobaten har kommenterat att tonåringarna i boken låter för vuxna. Så det står på min redigerings-att-göra-lista att jag ska jobba med tonåringarnas röster. Eftersom jag har varit medveten om det här ett tag så  har jag försökt lyssna lite på ungdomar på stan och så (har ju inga barn själv och umgås inte med några tonåringar till vardags). Min tanke var att jag även skulle fråga runt i sociala medier vad folks tonåringar säger. Men i dag löste det sig alldeles automagiskt.

På språkkonsulten Katarina Bydings Twitterkonto @byding tvittrade nämligen Marolin 13 år om ungdomsspråk under hashtaggen #ungdomsspråk. Katarina och Marolin gjorde det här som en del av operation dagsverke. Visst var det en sjukt bra idé!

Jag noterade allt Marolin sa och passade på att ställa massor av frågor. Så nu har jag en lista med ord och uttryck som jag ska jobba in i språket hos mina romanpersoner Anna, som är 17 år, och Victor som är 14. Jag gillar verkligen att göra research på Twitter!

Pin It on Pinterest