Etikettarkiv: sociala medier

November är skrivarmånaden nummer ett

I november skrivs det mer än någon annan månad. Då är det nämligen Nanowrimo. Som jag bloggade om förra året står det för  National Novel Writing Month. Det går helt enkelt ut på att du under november skriver en roman på 50 000 ord. På Nanowrimo-sajten finns ett forum där du kan prata med andra som sitter och skriver. Och så pratas det förstås om det i alla de vanliga sociala medierna. Det är kul, tycker jag, att det har fått så pass stor spridning. Jag är själv inte med. Är du? Hur går det i så fall? Eller är du sugen på att vara med nästa år?

Bokmässan: från sociala medier till fysiska möten

När jag hade varit på bokmässan i ungefär en kvart möter jag en kvinna som säger “Ursäkta, är det du som är Författarjenny?” Det visade sig vara Kristina Svensson, som jag hade twittrat med tidigare i veckan. Då hörs en röst strax till vänster om mig “Å, då måste jag också hälsa.” Det var Malin the Writer, som jag besökte på min bloggturné i våras och som jag inte heller hade träffat tidigare. Och så där fortsatte det. Människor som jag bara nätverkat med i sociala medier fick jag nu träffa öga mot öga. Hur kul som helst!

Jag var på flera trevliga montermingel under eftermiddagen och den tidiga kvällen. Och så hann jag med att höra en av mina favoritförfattare, Arne Dahl, presentera sin nya bok Viskleken.

image

När kvällen inte var så tidig längre stod jag i baren på Park. För det är visst ett måste på bokmässan. Där träffade jag fler bokmänniskor ur bekantskapskretsen och gjorde nya bekantskaper. Trevligt förstås, men jag blev också påmind om varför det var ett decennium sedan jag slutade hänga i trånga barer: det är trångt. Och högljutt. Och inget för en tant som undertecknad. Vilket säkert inte kommer att hindra mig från att gå dit ikväll igen. Det är ju ändå bara bokmässa en gång om året :-)

Idag står jag i TUK Förlags monter D07:01 med Den snälla företagaren. Om du också är på bokmässan så kom gärna förbi och säg hej!

Det där distraherande internet

Jag visste väl att det fanns något bra med att sommaren är slut: favoritprogrammet Babel är tillbaka. I säsongens första program gästades Babelstudion bland annat av Susan Maushart, som har skrivit boken Nedkopplad. Den handlar om när Maushart kopplade ner sig själv och sina tre tonårsbarn i sex månader. Under den tiden använde de varken teve, mobiltelefoner eller internet.

I Babel berättar Susan Maushart på ett komiskt sätt om hur teknikberoende hon och hennes barn var före “teknikcelibatet”. Hon säger att “mitt förhållande till min Ipod var närmast oanständigt. När jag skaffade en Iphone blev det riktigt illa. Jag gav den ett smeknamn, köpte kläder och smycken till den, tog med den på toa och hade den under kudden.” Hon berättar att hon ville kunna ha ett samtal med sina barn som varade längre än att man bara grymtar lite åt varandra.

I samband med den här diskussionen fick även några författare berätta om deras förhållande till digitala distraktioner och hur hur de gör för att få skrivro:

Martina Haag: Vet att hon är mest koncentrerad mellan nio och elva, så hon ser till att skriva koncentrerat dessa två timmar, utan att göra uppehåll för något.

Majgull Axelsson: När hon väl börar skriva så tänker hon aldrig på internet för då är hon så koncentrerad och inne i sin  berättelse. (Tur för henne då!).

Stefan Einhorn: Går lätt in i och ut ur skrivprocessen och har inte heller problem med att bli avbruten när det är som mest spännande, för då är det lätt att börja igen nästa gång (Det känner jag igen. Jag gillar också att sluta mitt i något av just den anledningen).

Helena von Zweigbergk: Blir lätt distraherad av internet när hon har kört fast i skrivandet. Tycker att det låter skönt med en “digital detox”.

Många författare, men inte alla, verkar alltså bli distraherade av internet. Själv blir jag otroligt distraherad. En period hade jag en bärbar dator utan uppkoppling som jag skrev på. Det var inte så dumt. Jag läste på Kajsa Ingemarssons blogg att hon inte har något internet i sin skrivarlya. Det är nog så man borde göra. Jag har faktiskt en knapp på min bärbara dator som med ett enkelt knäpp stänger ner internetuppkopplingen. En knapp. Ett knäpp. Kan det vara så enkelt?

Susan Maushart spekulerar kring att det är när man är uttråkad som man blir kreativ. Det skulle alltså betyda att internet, teve och andra distraktioner gör oss mindre kreativa. Det låter logiskt, men jag håller ändå inte med. För mig betyder internet, teve och andra medier att det blir lätt att komma i kontakt med andra människor. Människor skapar idéer, och när jag tar del av andra människors idéer får jag själv fler idéer. Jag blir alltså mer kreativ av att vara uppkopplad. Jag behöver visserligen nedkopplingen också – men inte för att få nya idéer utan för att återhämta mig.

Blir du distraherad av att vara uppkopplad? Och har du något knep för att inte bli det?

PS Sa Daniel Sjölin nervkalops i stället för nervkollaps? Och i så fall, var det med flit?

Så många blogginlägg, så lite tid

Jag har inga som helst problem att komma på saker att blogga om, tvärtom. Däremot får jag erkänna att jag har lite svårt att hitta tiden för att skriva blogginlägg om alla de där idéerna som poppar upp hela tiden. Ibland har jag någon mer utvecklad idé på gång. Då antecknar jag den på ett A4-ark, som sedan blir liggande på soffbordet, pianot eller i inkorgen på skrivbordet. När jag sedan kommer på en mindre idé så antecknar jag den på en post it-lapp som jag sätter fast på A4-arket. Nästa idé hamnar på en ny post it. Ibland tar jag en lapp därifrån och skriver ett blogginlägg, men det sker inte alls i samma takt som jag skriver nya lappar. Så till slut är det där arket helt fullklistrat med rosa och gröna lappar, och jag börjar faktiskt känna mig lite stressad över alla de där oskrivna blogginläggen. Och det är ju inte meningen. Så då städar jag undan A4-arket – den hamnar i en hängmapp som jag nästan aldrig tittar i. Där blir den bortglömd och när jag hittar den nästa gång så är alla de där eminenta bloggidéerna redan överspelade, och jag har förmodligen ett nytt fullklistrat ark liggande på soffbordet. Det tycks alltid finnas fler idéer än det finns tid att skriva blogginlägg.

Och samma sak gäller ju för mina böcker: Jag har hela huvudet fullt av dem och hinner aldrig skriva så mycket som jag skulle vilja. Känner du igen dig?

Försvinner det vi skriver?

Senaste Babel innehöll ett inslag om att man har hittat noteringar som Marilyn Monroe gjorde. Det handlar om brev, recept och diverse lösa anteckningar. De har nu blivit en bok, som heter Fragment när den i höst kommer på svenska.

Herman Lindqvist, som satt i Babelstudion, kommenterade – inte så lite nedvärderande – att “I vår tid är det Twitter och kvitter och det är elektroniskt flams som bara försvinner i rymden. Hon är säkert den sista generationen som efterlämnar handskrivna papper. Vi utplånas.”

Har han rätt? De flesta av oss skriver förstås betydligt mer på datorn än på papper numera. Men själv har jag en alldeles vanlig gammaldax pappersdagbok, som jag åtminstone någon gång ibland kommer mig för att skriva i. Och att vi kommunicerar mer elektroniskt betyder väl inte nödvändigtvis att texten försvinner. Allt i den här bloggen finns kvar, och om jag vill läsa det som jag har skrivit om ett visst ämne så är det enkelt att hitta. Hur gör du? Skriver du fortfarande på papper? Försvinner det du skriver eller kan du läsa det igen?

Öppet brev till Babel: låt oss göra världen snällare!

Ni som följer bloggen vet att litteraturprogrammet Babel är mitt favoritteveprogram och en ständig källa till blogginspiration. Drömmen vore förstås att få sitta i Babelstudion och bli intervjuad. Så hur lyckas man med det? Genom att skriva ett brev till Babelredaktionen kanske?

Hej Babelredaktionen!

Det ligger i tiden att vara snäll. SVT har tidigare varit inne på det i serien Jakten på lycka, och på flera håll i världen pågår forskning om snällhet. Och eftersom litteraturen speglar samhället så skrivs det förstås böcker om ämnet. Så vad tror ni på Babelredaktionen om att göra ett program om snällhet?

Jag har nyligen släppt boken Den snälla företagaren, en företagarhandbok som handlar om hur man kan göra affärer genom att vara snäll. Ett av bokens viktigaste budskap är att man tjänar på att vara snäll – inte bara mot sina kunder utan även mot medarbetare, samarbetspartners och faktiskt också sina konkurrenter.

I dag rör sig informationen snabbt i samhället. Rykten sprids i och med bloggar, twitter och andra sociala medier. Det innebär att det inte går att dölja vad man verkligen står för – och då är det livsviktigt att vara snäll.

Jag kommer gärna till Babelstudion och pratar om min bok och om snällhetens plats i samhället i dag. Dessutom föreslår jag att ni även bjuder in Stefan Einhorn, som ju har skrivit Konsten att vara snäll, till programmet. Och varför inte göra ett inslag om den amerikanska forskaren Stephen G Post? Han har skrivit flera böcker i ämnet. På svenska finns Generös mot andra – för din egen skull.  Enligt både Einhorn och Post finns det tydliga samband mellan goda gärningar och god hälsa. Vi mår bra av att vara snälla. Och om vi är snälla mot andra så kan vi inte undvika att samtidigt vara snälla mot oss själva.

Det absolut bästa med snällhet är dessutom att det smittar.  Om du är snäll mot någon så är chansen stor att den personen dels är snäll tillbaka, dels är snäll mot andra personer. Det finns även forskning som visar att det räcker att höra talas om snälla gärningar – varför inte se ett teveprogram som handlar om det? – för att själv få lust att göra goda handlingar. Genom att göra ett Babelprogram om snällhet kan vi alltså göra världen snällare! Hör gärna av er till mig på jenny snabel-a iklartext punkt se så diskuterar vi vidare hur vi kan göra det!

Glada hälsningar

Jenny Forsberg, författare och språkkonsult i svenska
http://www.facebook.com/densnallaforetagaren

Jag hittar ingen mejladress till Babelredaktionen, så jag försöker fånga deras uppmärksamhet på Twitter och genom att lägga upp ett länk till det här inlägget på Babels Facebooksida. Känner du någon i Babelredaktionen så hör gärna av dig med kontaktuppgifter!

Uppdatering: en Facebookvän gav mig adressen till Babelredaktionen, så nu kan jag mejla dem. Hurra! :-)

Uppdatering 2: Jamen, Babels mejladress står på Babelsidan, som en bloggläsare så snällt kommenterar till det här inlägget :-o Jag förväntade mig att hitta kontaktuppgifterna till de olika redaktionsmedlemmarna när jag hade klickat på Babelredaktionen, men så var icke fallet.

Ett skepp kommer lastat med körsbär

Jag har fått en bloggutmärkelse. Kul! Det är smarta och kreativa AC Collin som delar ut den. Tack för det! :-) Cherry on Top Award

Enligt den här bloggutmärkelsen ska man nämna tre av sina favoritförfattare, och en favoritbok per författare. Så här kommer det:

1. Karin Alvtegen. Undrar om inte Skuld är hennes bästa? Annars tycker jag att hon håller en jämnt hög kvalitet i allt hon skriver. Med reservation för att jag inte har läst hennes senaste än.

2. Kerstin Ekman. Jag har inte så många av hennes böcker i bokhyllan som jag skulle vilja ha, inser jag just. Men av dem som jag har i blickfånget just nu väljer jag Hunden.

3. PC Jersild. Det var alldeles för länge sedan jag läste något av honom. Men En levande själ är nog favoriten ändå.

Och så vill jag skicka utmärkelsen vidare till:

  • Författarcoachen och lektören Ann Ljungberg, som vet mer om bokutgivning än alla andra jag känner
  • Kajsa Ingemarsson, vars senaste bok står här i bokhyllan och frestar mig
  • Karina med K, vars debutroman “Bara en pärla” äntligen finns ute. Jag har inte läst den än. Har du?
  • Jacqueline Kothbauer (länken borttagen), vars nya bok Mediababe, som jag är extremt sugen på att läsa, är omskriven i medierna var och varannan dag
  • Faschings eskapader – för att jag gillar hans humor.

Det här är reglerna:

1. Tacka den du har mottagit priset av.
2. Kopiera prismärket till din blogg.
3. Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka priset vidare till fem mottagare som du tycker förtjänar det.

Hur blir en språkvetare intresserad av statistik?

Som ni förmodligen har märkt gillar jag att kommunicera via sociala medier. Det senaste halvåret har jag utökat antalet kanaler att synas i, och plötsligt har det blivit väldigt intressant med siffror:

Nästan dagligen tittar jag på de här siffrorna: har de ökat?

Hur många personer som läser den här bloggen varierar mycket från dag till dag. En dag när det inte händer något här är det kanske bara är ett par tre personer som tittar förbi. Men om jag skriver ett inlägg med en intressant rubrik och länkar till det i min statusrad på Facebook – så att det blir synligt för mina 112 Facebook-vänner – så är ni många som läser.

Så varför är det här så viktigt nu då? Det är förstås bra för min marknadsföring att jag sprider mitt budskap till många. Men är det bara det? Nja, om jag rannsakar mig själv en smula så vill jag förmodligen känna mig intressant och populär. För femton år sedan mätte vi vår popularitet i hur många meddelanden vi hade på telefonsvararen när vi kom hem. Idag mäter vi den genom att se hur många som följer våra äventyr i sociala medier. Kan det vara så? Känner du igen dig?