Det där distraherande internet

Jag visste väl att det fanns något bra med att sommaren är slut: favoritprogrammet Babel är tillbaka. I säsongens första program gästades Babelstudion bland annat av Susan Maushart, som har skrivit boken Nedkopplad. Den handlar om när Maushart kopplade ner sig själv och sina tre tonårsbarn i sex månader. Under den tiden använde de varken teve, mobiltelefoner eller internet.

I Babel berättar Susan Maushart på ett komiskt sätt om hur teknikberoende hon och hennes barn var före ”teknikcelibatet”. Hon säger att ”mitt förhållande till min Ipod var närmast oanständigt. När jag skaffade en Iphone blev det riktigt illa. Jag gav den ett smeknamn, köpte kläder och smycken till den, tog med den på toa och hade den under kudden.” Hon berättar att hon ville kunna ha ett samtal med sina barn som varade längre än att man bara grymtar lite åt varandra.

I samband med den här diskussionen fick även några författare berätta om deras förhållande till digitala distraktioner och hur hur de gör för att få skrivro:

Martina Haag: Vet att hon är mest koncentrerad mellan nio och elva, så hon ser till att skriva koncentrerat dessa två timmar, utan att göra uppehåll för något.

Majgull Axelsson: När hon väl börar skriva så tänker hon aldrig på internet för då är hon så koncentrerad och inne i sin  berättelse. (Tur för henne då!).

Stefan Einhorn: Går lätt in i och ut ur skrivprocessen och har inte heller problem med att bli avbruten när det är som mest spännande, för då är det lätt att börja igen nästa gång (Det känner jag igen. Jag gillar också att sluta mitt i något av just den anledningen).

Helena von Zweigbergk: Blir lätt distraherad av internet när hon har kört fast i skrivandet. Tycker att det låter skönt med en ”digital detox”.

Många författare, men inte alla, verkar alltså bli distraherade av internet. Själv blir jag otroligt distraherad. En period hade jag en bärbar dator utan uppkoppling som jag skrev på. Det var inte så dumt. Jag läste på Kajsa Ingemarssons blogg att hon inte har något internet i sin skrivarlya. Det är nog så man borde göra. Jag har faktiskt en knapp på min bärbara dator som med ett enkelt knäpp stänger ner internetuppkopplingen. En knapp. Ett knäpp. Kan det vara så enkelt?

Susan Maushart spekulerar kring att det är när man är uttråkad som man blir kreativ. Det skulle alltså betyda att internet, teve och andra distraktioner gör oss mindre kreativa. Det låter logiskt, men jag håller ändå inte med. För mig betyder internet, teve och andra medier att det blir lätt att komma i kontakt med andra människor. Människor skapar idéer, och när jag tar del av andra människors idéer får jag själv fler idéer. Jag blir alltså mer kreativ av att vara uppkopplad. Jag behöver visserligen nedkopplingen också – men inte för att få nya idéer utan för att återhämta mig.

Blir du distraherad av att vara uppkopplad? Och har du något knep för att inte bli det?

PS Sa Daniel Sjölin nervkalops i stället för nervkollaps? Och i så fall, var det med flit?

8 reaktion på “Det där distraherande internet

  1. Monica OlssonKolkman

    Jodå, internet distraherar mig. Mycket.
    Men hade inte internet funnits, hade det varit för 20 år sedan, så hade jag antagligen hittat något annat som distraherade mig.
    För det handlar om disciplin, och förmågan att koppla bort det som är runtomkring.
    Har man lite skrivkramp, ja, då letar man efter annat att sysselsätta sig med, för att slippa skriva, slippa ta tag i skrivkrampen. Internet är så nära till hands, kanske alltför nära.

    Svara
    1. jennyforsberg

      Kloka tankar där, Monica! Men precis som du (nästan) är inne på så tror jag ändå att det är lättare att bli distraherad av internet än av annat. Hela världen finns liksom i samma manick som också är det oundgängliga arbetsredskapet.

      Svara
  2. Ethel

    Jag har svårt för att sluta skriva när det är som mest spännande, som Einhorn tydligen tycker är bra. Nej, för då är det risk för att jag har glömt hur jag tänkte fortsätta storyn. Eller snarare är det nog så att jag måste få ner mina geniala (nåja) formuleringar som precis poppat upp i skalen innan jag glömmer.

    Internet stör mig inte så mycket, fast det är klart hör jag ljudet av ett e-mail, kollar jag genast :-D.

    Jag tyckte också att han sa nervkollaps. Inte meningen tror jag :-).

    Svara
    1. jennyforsberg

      Ethel: Jag håller med: när man är i sitt bästa skrivarflöde så vill man ju inte sluta skriva mitt i. Men de gånger jag faktiskt har gjort det ändå (oftast på grund av något yttre hinder, typ att jag sitter på ett tåg och skriver och måste sluta för att jag är framme) så har det gått så mycket lättare att komma igång nästa gång. Så pass mycket lättare att jag därför har använt den tekniken ibland med flit. Har du provat?

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *