Min egoistiska livsstil förstör planeten

Det är så lätt att gå i försvarsställning för min rätt att flyga en gång om året bara för att det finns andra som gör värre saker för vår planet. Men då missar jag poängen. Det handlar inte om rättvisa. Det handlar om att vi tillsammans flyger så mycket att vi förstör klimatet på jorden för kommande generationer. Vi kan inte fortsätta. Ändå är jag så egoistisk att jag gör det.

Jag mår inte bra av vintern. Jag vet inte om det är mörkret eller kylan som är värst; jag tror att det är kombinationen. När det blir mörkt redan klockan tre checkar min hjärna ut och tror att dagen är slut. När temperaturen sjunker under nollan kryper kylan in i kroppen, och jag fryser ända in till skelettet. Frasen ”jag vill inte” går på repeat i skallen. Jag har självklart verktyg som hjälper mig att hantera vintern. Mentala verktyg som handlar om att stanna i stunden, acceptera, njuta av det som är bra, meditera för att lära mig att allt uppstår och försvinner och inget är för evigt. Jag har också mer praktiska hjälpmedel som d-vitamintillskott, dagsljuslampa, vetekudde och täckkjol. Men vintern var ändå en lång och jobbig period för mig (och ja, jag vet att det här är ett i-landsproblem – oj, vad det finns människor som har större problem i sitt liv än det här!). Tills jag hittade lösningen.

Jag tillbringar delar av vintern på sydligare breddgrader

De senaste sju åren har jag tillbringat delar av vintern i Valle Gran Rey på kanarieön La Gomera (jag bloggar om det på Gomerabloggen). Där går jag barbent i ett januariklimat som jag mår bra av, som ger mig solljus och värme och gör att jag kan behålla min energi hela dagen. Min vistelse där brukar bli runt sju veckor lång, även om jag ofta har velat stanna längre. Jag är kär i den här fantastiska platsen och ser den som mitt andra hem. Där hittar jag hisnande berg, närodlad avokado och mango, människor att sjunga och dansa med, annorlunda rutiner att inspireras av resten av året och ett brusande blått hav. Jag är så tacksam för att jag har möjlighet att tillbringa delar av vintern där.

Men. Det känns inte längre som någon bra lösning. För jag flyger dit. Min flygskam var stor redan förra vintern, och nu är den sju resor värre. Jag förstör ju planeten! För dig. För mig. Och framför allt för kommande generationer. Betyder det att jag måste avstå från den här så viktiga delen av mitt liv, min frihet och min hälsa? Eller betyder det att jag ska försöka spara ihop pengar för att kunna ta mig dit med tåg och båt? Nu pratar vi i-landsproblem igen, men förutom att det skulle kosta många tusenlappar och gissningsvis ta mig någon vecka i varje riktning, inklusive ett antal hotellnätter, så avskyr jag verkligen att resa, och jag vågar inte ens tänka på hur sjösjuk jag skulle bli på båten från Spanien till Kanarieöarna. Jag vet faktiskt inte vad som vore värst för mig – att stanna hemma hela vintern eller att göra den resan.

Jag är inte den värsta miljöboven

Det är lätt att hävda att jag inte är den värsta miljöboven. Det finns människor i mitt flöde som flyger i jobbet flera gånger i månaden. Det finns människor i mitt flöde som åker på weekendresa till New York på hösten, till Thailand på jullovet, Alperna på sportlovet, och så en liten sväng ner till södra Europa för att möta våren.

Det är också lätt att hävda att jag lever klimatmedvetet förutom min enda årliga flygresa, och att jag på individnivå inte måste göra allt. Mitt eget största bidrag till klimatet är att jag inte har barn. Att välja bort ett barn kan spara in 58,6 ton koldioxidekvivalenter per år – baserat på alla framtida ättlingars utsläpp och nuvarande konsumtionsmönster. Jämför det med en flygresa över Atlanten som släpper ut 1,6 ton koldioxidekvivalenter (källa: den här artikeln från Lunds universitet, som skriver om den här forskningsstudien (länk borttagen pga trasig). Jo, jag vet att det här inte tas upp så ofta – kanske för att det är ett för känsligt ämne. Det betyder inte att jag tycker att du som har barn är en ond människa. Och det var heller inte av klimatskäl som jag valde bort barn. Men fler människor på jorden betyder ökade utsläpp. Det är fakta. Som jag hoppas att du kan avstå från att hata mig för.

Det handlar inte om rättvisa

Det är så lätt att hamna i försvarsställning. Att förvara min rätt att flyga en gång om året bara för att det finns andra som gör värre saker för vår planet. Och tro mig, jag hamnar lätt där. Men då missar jag poängen. Det handlar inte om att alla ska få göra samma saker – världen är redan orättvis. Det handlar om att vi i de rika delarna av världen tillsammans flyger så mycket att vi förstör klimatet på jorden för kommande generationer. Hur länge ska vi låta vår egoistiska livsstil förstöra planeten?

Jag vet att jag inte är ensam om att brottas med den här typen av frågor. Kanske handlar det om flyget för dig också. Kanske har du något annat som känns riktigt svårt att avstå från. Jag är så egoistisk att jag kommer att flyga den här vintern också; jag har bokat flygbiljetter och hyrt lägenhet i Valle Gran Rey. Kommer jag att fortsätta flyga även kommande vintrar? Det vet jag inte.

På plats på La Gomera-kontoret

Jag är äntligen i Valle Gran Rey på La Gomera igen – mitt bästa vintertillhåll. Jag var på Gran Canaria på semester över jul, kom till Valle Gran Rey  i onsdags och har sedan fortsatt att vara ledig veckan ut. Men nu är det dags att växla upp och i morgon sätter jag mig och jobbar under parasollet.

Under januari är det också dags att på allvar sätta igång med bokproduktionen så att Tsunamin kommer ut någon gång.

Om du vill veta mer om vad jag har för mig på La Gomera så bloggar jag om det på Gomerabloggen. Förmodligen kommer jag att blogga mer än vanligt på rawfoodsidan (länk borttagen pga nerlagd blogg) också, eftersom jag alltid blir inspirerad att äta mer raw food än vanligt när jag är på en plats som har så härliga frukter och grönsaker. Hoppas att du också har haft sköna helger!

”Å, du åker iväg och skriver”

Det här är reaktionen från hundra procent av alla som får reda på att jag tillbringar delar av vintern på varmare breddgrader och som samtidigt vet att jag skriver böcker: ”Å, vad roligt att du åker iväg och skriver!” Hundra procent.

Men nej, tyvärr. Eller alltså att vara författare är ju en del av mitt jobb. Och att skriva är en del av jobbet med att vara författare. Och om vintervistelsen sammanfaller med en period när jag är i skrivfasen så kommer jag att skriva vidare på det som jag skriver på. Det där med att åka iväg och skriva har jag däremot inte fått till än. Då måste jag dels tacka nej till alla andra uppdrag och åtaganden under januari, dels vara i skrivfasen på mitt pågående bokprojekt. Men vem vet, kanske jag lyckas med det någon gång?

Nu i januari kommer jag dock att göra som vanligt: flytta kontoret till La Gomera under januari och sitta där och jobba, fast i ett januariklimat som jag trivs bättre i. Jag har ett större och ett mindre uppdrag som jag redan jobbar med, och som jag kommer att fortsätta med, och eventuellt ett som jag ska påbörja. Och så är jag redaktör för Täbyförfattarnas antologi med noveller från Täby, så det kommer att ta en del tid.

Dessutom ska jag jobba vidare med bokproduktionen, så att jag kan få ut Tsunamin under våren. Det bästa vore om jag kunde beställa ett provtryck från tryckeriet så att det levereras lagom tills jag kommer hem i februari. Jag vet inte om det är en realistisk tidsplan – jag har svårt att bedöma hur lång tid de olika stegen tar. Förra gången kändes det som om allt tog en evighet, men det var nog mest för att jag inte hade gjort det förut.

Eventuellt blir det radiotystnad här i ett par veckor nu; jag ska ha semester. I januari blir det nog ungefär samma ambitionsnivå här som vanligt. Vill du veta mer om vad jag har för mig på La Gomera? Häng på till Gomera.nu – en blogg på svenska om La Gomera.

På tisdag åker jag

På tisdag bär det av söderut. Jag kommer att vara i Santa Cruz på Teneriffa i några dagar innan jag fortsätter till la Gomera på fredag om en vecka. Och där blir jag alltså kvar i princip hela januari. Preliminärt ser mina planer ut så här:

17-20 december: semester, resdagar, turista i Santa Cruz de Tenerife

21-31 december: mera semester, nu i Valle Gran Rey, chilla, vanda i bergen, läsa

1-6 januari: börja den sista omgången redigering av Akrobaten

från och med den 7 januari: jobba som vanligt (fast helst lite mindre än vanligt; jag vill ju hinna med att vandra i bergen och sånt. Vi får se hur det blir.).

Jag behöver väl knappast säga att det ska bli skönt att komma iväg? Jag misstänker att det kommer att bli lite lugnare än vanligt här på bloggen, eftersom mitt fokus kommer att vara att blogga på Gomerabloggen. Hoppas att du hänger på dit!

Skrivuppgift till mig själv: beskriva Valle Gran Rey-känslan

Jag skrev om det här på Gomerabloggen nyligen: när jag är i Valle Gran Rey på La Gomera så har jag en så stark känsla av att det är där jag ska vara. Och när jag inte är där så kan jag inte återskapa den känslan. Därför ska jag försöka sätta ord på den. Det är alltså inte själva platsen jag ska sätta ord till, utan känslan jag har när jag är där. Hur känns det i mig när jag är i Valle Gran Rey? Det kan bli en mening eller två, men egentligen tänker jag mig snarare några, kanske tio, ord som är fristående från varandra. Det är min läxa till mig själv under min vistelse där.

Har du någon favoritplats? Hur skulle du beskriva den med tio – eller färre – ord?

Ny blogg på gång om la Gomera

Nu när jag har en paus i redigerandet borde jag förstås ägna mina författarfredagar åt att förbereda bokproduktionen, själva egenutgivningen. Men nej, jag struntar faktiskt i det. Jag behöver en paus från Akrobaten helt och hållet.

I stället gör jag research och skriver texter till en ny sajt. Den kommer att handla om la Gomera, och tanken är att jag kommer att blogga där när jag är på plats. Jag flyttar alltså mitt kontor dit även den här vintern. Jag brukar ju skriva resdagbok på den här bloggen, trots att det inte riktigt hör hit, men den här vintern blir det alltså en särskild blogg. Mer info om det snart så klart! Den nya sajten ska vara klar innan jag drar söderut, och det är bara tre veckor tills dess. Den 17 december drar jag till Teneriffa. Den 20 fortsätter jag till la Gomera, och där blir jag kvar i princip hela januari. Sa jag att jag längtar?

Pin It on Pinterest