Etikettarkiv: Sommar i P1

Sommar i P1 2013 inleder med tre fullpoängare

Måsskrik, vattenskvalp och sommarregn i all ära men det finns nog inget ljud som så omedelbart försätter mig i sommarstämning som signaturmelodin till Sommar i P1. Och nu har det börjat! Sommaren är här.

Och precis som jag under maj plötsligt hade tid att promenera en timme varje dag så har jag nu tid att lyssna på sommarpratare i en och en halv timme (nästan) varje dag. Jag som aldrig lyssnar på radio annars, och som har tagit mig tid att se på teve typ en gång i månaden det senaste halvåret.

Och jo, jag vet att det numera finns vinterprogram också, och jag förstår att de är precis lika bra, men det känns ändå inte alls lika angeläget att prioritera dem. Det är ju sommarstämningen jag vill åt!

Jonas Gardell om förtrycket av homosexuella

Första sommarpratare ut var Jonas Gardell, som fick mig att både skratta och gråta. Jag har ju hört honom prata om aidsepidemin förut, på bokmässan, och om hur illa de homosexuella betraktades då, för 30 år sedan. Hur man såg ner på dem och tyckte att de fick skylla sig själva som fick aids. Men det berör mig fortfarande. Jag har så svårt att förstå att det för bara några decennier sedan – när jag var liten! – var okej och vanligt att vara så fördomsfull och till och med öppet fientligt inställd mot homosexuella. Det borde betyda att människor i mina föräldrars generation växte upp med att det var normalt att tycka så. Kanske är det inte konstigt att det finns en och annan som har kvar de här mossiga åsikterna. Desto viktigare blir det att vi som har förstått hjälper till att sprida budskapet att all kärlek är bra kärlek.

Jonas Gardells sommarprat får 5 radioapparater av 5.

Maja Ivarsson om sex droger och rock ‘n roll

Maja Ivarsson är sångare i The Sounds och har levt ett hårt liv. Hon säger själv att folk ibland säger till henne att hon är en rockkliché. Redan tre minuter in i programmet har jag tåtar i ögonen när hon berättar om sin bästa väns begravning. Och så fortsätter det. Maja Ivarsson berör mig utan att det känns kladdigt eller sliskigt.

Maja Ivarssons sommarprogram får 5 radioapparater av 5.

Liv Strömquist om mens

När jag hör Liv Strömquist i trailern utlova att hon ska prata om mens så tänker jag mig att hon kommer att prata om det i sisådär tre minuter. Men i princip hela hennes sommarprogram handlar faktiskt om mens. Mest intressant tycker jag att det är när hon pratar om att mens är tabu. Att all reklam för mensskydd handlar om att man ska känna sig “trygg” och “säker”. Strömquist sätter fingret på vad det egentligen handlar om: tryggheten och säkerheten i att ingen får se att man har mens. För det är tabu. Något som halva befolkningen har en vecka i månaden under stora delar av sitt liv är alltså tabu. Hur knasigt är inte det? Strömquist drar en parallell: tänk om det vore lika mycket tabu att till exempel blöda näsblod.

Liv Strömquists sommarprogram får 5 radioapparater av 5.

Trots att jag länge har tyckt att Liv Strömquist är ett geni har jag faktiskt inte läst någon av hennes serieböcker. Det är dags för det nu! Kanske ska jag börja med Ja till Liv!

Sommar i P1 2013 inleds alltså med tre fullpoängare. Och då hade jag ändå höga förväntningar. Bra jobbat!

Bästa sommarpratarna 2012

Ni som följer bloggen vet att jag gärna lyssnar på Sommar i P1. Jag har inte lyssnat på alla årets sommarvärdar i år (än), har missat ett tiotal. Med den reservationen kommer här min lista över de bästa sommarpratarna 2012, utan inbördes ordning:

  • Jo Nesbø – för att han behärskar konsten att berätta en historia
  • Ulf Ellervik – för massor av spännande fakta om lust, förälskelse, kärlek, cancer, kreativitet och kemi – och för att jag känner att jag måste lyssna på programmet en gång till eftersom det var så mycket information och jag inte kommer ihåg en bråkdel
  • Petter Stordalen – för att han bjöd på kärlek, entreprenörskap och känslor. Och för att han pratade om hur man kan vara miljövänlig även om man är rik. Det vill jag lära mig sedan när jag blir rik ;-)
  • Klara & Johanna Söderberg (First Aid Kit) – för att de påminner om att man inte måste vänta tills det börjar växa mossa på en innan man berättar sin historia
  • Heidi Andersson – för att hon är min idol – stark, grym, kool
  • Björn Lindeblad – för en spännande berättelse om att vara buddhistmunk i Thailand i 16 år
  • Lars Lerin – för finaste kärleksprogrammet, och för att hans värmländska gör mig alldeles varm i hjärtat
  • Shima Niavarani – för hennes mångsidighet och talang
  • Lotta Lundgren – för hennes kärlek till mat och för att hon pratar om att mat är kärlek.

När jag skriver den här listan får jag liksom lite dåligt samvete över alla som inte fick plats på listan – de var ju också så bra. Mitt bästa tips är därför: lyssna på dem allihop! Åtminstone den första kvarten eller så. Sedan får man sluta om man tröttnar ;-) Min erfarenhet är att det är de sommarpratare som man inte redan kände till innan som ger mest nya nya influenser och kunskaper.

Vilka sommarpratare gillade du bäst och varför?

Projicerar vi bara våra förutbestämda uppfattningar?

Jag har semester, och då tycker jag att det är skönt att koppla både av och ner. Jag har ingen koll på vad du har sagt på Facebook de senaste dagarna. Jag har ingen aning om vad som händer på Twitter. Jag har inte läst några bloggar. Inte har jag läst några tidningar heller, varken på internet eller papper. Det senare har jag lite dåligt samvete för – jag hade faktiskt tänkt köpa en dagstidning i dag, en sån där på papper ni vet, men jag glömde. Åt en glass i stället.

Lyssnat på radio har jag gjort däremot, närmare bestämt på Sommar i P1. En av mina favoritsommarpratare hittills är förstås Daniel Sjölin. Han ägnade bland annat sitt sommarprogram åt att komma ut som gubbstrutt och att insinuera att de flesta som tittar på Babel bara gör det för att att det är fint att gilla litteratur.

Dessutom pratade han om ansikten. Vad händer egentligen i våra hjärnor när vi ser ett ansikte? Sjölin menar att det vi tror är tolkningar av ansikten lika mycket handlar om att vi projicerar våra egna känslor. Vi ser det vi vill se, helt enkelt. Jag gillade Daniel Sjölins sommarprogram. Å andra sidan tycker jag att man ska lyssna på alla sommarpratarna. Om man lyssnar även på dem som man inte redan vet, eller tror, att man gillar, så är chansen större att man får höra något som vidgar ens vyer.

Vad tror du om Sjölins projiceringsteori? Stämmer det att när vi ser någon på teve så har vi redan en förutbestämd uppfattning om vem personen är och det avgör hur vi upplever personen?

Den som är smart är mindre kreativ

Dagens sommarpratare är Ulf Ellervik. Han lyckas prata om något som jag inte är det minsta intresserad av – och ändå få det att bli intressant. Det imponerar på mig! Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi och även mycket historieintresserad. Jag bryr mig varken om kemi eller historia. Men han levererar berättelse på berättelse och alla fångar mig.  Att lyckas få (den kanske till och med ointresserade) allmänheten att bli intresserad av forskning, det är populärvetenskap när den är som bäst!

Förutom berättelser ur hans liv får jag veta saker om vad som händer i människokroppen när vi känner lust, förälskelse och kärlek. Men Ellervik sysslar inte bara med kärlek; hans forskning handlar om att bota cancer. Det är sådant där som nästan ger mig dåligt samvete över mitt yrkesval. Vad betyder mitt petande i texter när det finns folk som ägnar sig åt att bota cancer?

Ulf Ellervik pratar också om kreativitet. Han menar, något förenklat att ju smartare vi är, desto mindre kreativa är vi. Om man har kommit på något smart fortsätter man oftast i samma hjulspår, eftersom det har fungerat tidigare. På så sätt provar man inte nya saker i samma utsträckning som man skulle göra om man provade korkade lösningar som inte fungerade. De flesta forskare är därför inte mer kreativa än andra – även om de kanske är något smartare. Ulf Ellervik menar därför att vi borde bli bättre på att koppla ihop konst, vetenskap och kultur. Konstnärer är kreativa, forskare är smarta. Tillsammans skulle de kunna utföra stordåd. Det här är mina ord, men ungefär så sa han. Faktum är att han sa så mycket bra saker att jag nog måste lyssna en gång till och skriva ner allt han sa.

Ulf Ellervik har skrivit boken Ond kemi – berättelser om människor, mord och molekyler. Hade jag snubblat över den här boken i något annat sammanhang hade jag inte brytt mig. Men nu vet jag ju att Ulf Ellervik kan berätta en historia, och då gissar jag att han kan fånga mig även i den här boken. Den får genast en plats på den långa listan med böcker som jag ska läsa när jag har läst den stora högen med böcker som ligger här hemma och väntar på att bli lästa.

Ulf Ellervik berättar att hans nästa bokprojekt handlar om njutning. Och det låter ju faktiskt ännu mer intressant än det där med den onda kemin.

Jo Nesbø kan konsten att berätta en historia

Det är något visst med att lyssna på Sommar i P1. Jag blir alldeles lycklig. Inte bara för att de flesta av sommarpratarna brukar vara så bra, utan också för att det är mitt bästa sommartecken. Det är när jag lyssnar på Sommar som det är sommar på riktigt.

Dagens sommarpratare är deckarförfattaren Jo Nesbø. Förutom deckarna med huvudpersonen Harry Hole skriver han även barnböcker om Doktor Proktor. Hans böcker är översatta till 40 språk och han har sålt 15 miljoner böcker. Femton.  Miljoner. Dessutom är han sångare i bandet  Di derre.

Som den författare han är kan han naturligtvis berätta en historia. Han kan konsten att få en alldaglig händelse från barndomen att bli intressant och värd att lyssna på. Som radiolyssnare får man till exempel veta att hans far alltid berättade historier vid middagsbordet, och att Jo Nesbø först senare förstod att åtta av tio av historierna var grova överdrifter. Och att de övriga två var rena lögner.

Jo Nesbø berättar att när han hade skrivit den första boken om Harry Hole så skickade han den till förlaget under pseudonym. Han ville inte att förlaget skulle ge en usel bok bara för att den är skriven av en sångare i ett känt band. När han sedan kom till förlaget hade ingen där hört talat om vare sig honom eller bandet. Men det gick ju bra ändå. Femton. Miljoner. Böcker.

Jag kan verkligen rekommendera att lyssna på Jo Nesbøs sommarprogram. Både för dig som skriver och för dig som uppskattar en bra historia. Själv hade jag aldrig hört talas om Di derre tidigare, men en av låtarna spelades upp i programmet, och jag gillade den! Jag ska definitivt lyssna mer på dem.

Sommarpratare 2012

Har ni sett att listan med årets sommarpratare har släppts? Det är ett av de bästa sommartecknen för mig! Jag tänker solvarm klippa, jordgubbar och lurar med Sommar i P1 i öronen. Mmmm … På midsommardagen börjar det. Kanske inte nödvändigtvis den solvarma klippan men åtminstone radioprogrammet.

Några som jag är extra nyfiken på:

  • David Hellenius – Jag äääälskar scenen i En dag i Phuket när Hellenius skrämmer bort en snubbe som vill slåss med Peter Magnussons rollfigur. Hellenius har en grym attityd när han säger “Jag har tränat [nån våldsam kampsport] i 19 år; jag har väntat hela livet på det här ögonblicket.” Den andra snubben slinker iväg med svansen mellan benen, varpå David Hellenius börjar gråta och säger “Det där var skitläskigt; jag har aldrig slagit någon i hela mitt liv.”
  • Daniel Sjölin – Ni som har läst bloggen ett tag vet hur mycket jag gillade honom som programledare i Babel. De flesta av hans böcker är dock fortfarande olästa av mig. Det måste också åtgärdas i sommar.
  • Heidi Andersson – Ni har väl sett filmen Armbryterskan från Ensamheten? It’s a must.
  • Sara Bergmark Elfgren – Hon som har skrivit Cirkeln och Eld tillsammans med Mats Strandberg.
  • Lotta Lundgren – Ni vet, copywritern som matbloggade och blev kokboksförfattare och matprogramledare.

Fast jag vill ju lyssna på alla förstås. Vilka är du mest nyfiken på?

Vilka sommarpratare ska jag lyssna på?

Nu är sommaren slut, och i år har jag faktiskt lyckats lyssna på alla sommarpratarna. För dig som inte har hört alla och som vill behålla lite av sommaren går det bra att lyssna på webben i en månad till. Av besöksstatistiken har jag förstått att många är intresserade av  tips om bästa sommarpratarna, så det är väl bäst att jag uppdaterar mina tips från början av sommaren. Då gjorde jag en topptrelista, och jag tycker faktiskt att den håller ganska bra fortfarande. Förutom de sagda tre (Jonas Jonasson, Gustaf Hammarsten och Karin Broos) är mitt tips att i första hand satsa på två kategorier av sommarpratare: politiker och komiker.

Politiker blev antagligen politiker för att de brinner för något. Som vi vet är politiker dessutom i allmänhet bra på att prata. Här har vi alltså en kategori människor som talar väl om något de brinner för. Det blir sällan fel, oavsett om du håller med om deras åsikter eller inte. Lyssna därför gärna på Maria Wetterstrand, Carl Bildt, Lars Ohly, Birgitta Ohlsson och Håkan Juholt.

Komiker är förstås roliga, och om du som jag gillar att skratta är det väl värt att lyssna på sommarpratande komiker. Här använder jag ordet komiker lite slarvigt; de är ofta till exempel skådespelare eller manusförfattare. Det de har gemensamt är att de kan berätta en historia och att de har en känsla för intressanta och ofta komiska detaljer. Här finns med andra ord en hel del att lära sig för dig som är eller vill bli författare – och för dig som bara vill skratta lite. Lyssna därför gärna på Babben Larsson,  Olof Wretling och Johan Wester.

Vilken är din favorit bland årets sommarpratare?

Kreativitet på på lek och allvar

”Att vara lekfull och seriös på samma gång är fullt möjligt och definierar det ideala mentala tillståndet.” Orden kommer från John Dewey, som Pia Sundhage citerade i sitt sommarprogram.  Det stämmer bra in på hur jag ser på kreativitet. Lekfullheten är en förutsättning för skapandet. Att kliva utanför ramarna, att följa sina impulser, att våga utforska en ny idé – och att kanske behöva förkasta den. Allt det här handlar om att leka. Den dagen vi slutar leka tror jag att kreativiteten dör. Kanske finns det till och med ett likhetstecken mellan kreativitet och lek?

Samtidigt behövs allvaret. För att jag ska kunna skapa behöver jag struktur. Verktyg som kanske verkar tråkiga – som synopsis, checklistor och kunskap om litteratur – är en viktig grund för att gå från lösa idéer och ord till ett sammanhängande manus.

Allvar och lek. För mig är båda delarna lika viktiga för att få ihop en bok. Och jag strävar ständigt efter en balans mellan dem – inte minst för att jag vill ha roligt på vägen mot det färdiga manuset. Det vore spännande att veta hur andra författare och skapande personer ser på allvar och lek! Hur ser balansen mellan dem ut i din kreativa process? Sätter du likhetstecken mellan kreativitet och lek?

Lyckan ligger i hur du bemöter andra

Kloka psykologen och författaren Anna Kåver, som sommarpratade häromdagen konstaterade att lyckan ligger inte i pengar, prylar eller resor. “Vi vänjer oss alltid vid vår nya materiella nivå. Konsten att vara människa ligger i största delen i att satsa på varandra, att vara generös, empatisk hygglig och hjälpsam och att inte att inte döma och dissa andra människor. Om du följer de råden ökar chansen att du själv blir bemött på samma sätt, det finns alltså inget att förlora.”

Visst är det ett härligt råd! Hoppas att du har en sommar fylld av snällhet, generositet och empati!

Bästa sommarpratarna hittills

Som ni har förstått får jag en stor del av min inspiration just nu genom att lyssna på Sommar i P1. Hittills i år har jag hört alla – det går ju bra att lyssna på webben efteråt om det inte passar att lyssna just när programmet går (klockan 13 med repris strax efter 22). För mig framkallar radiolyssnandet i sig en sommar- och semesterkänsla som nästan ingenting annat. Dessutom får jag impulser från andra håll än vanligt i och med att jag lyssnar på alla utan urskiljning – och inte bara på dem som jag redan vet att jag gillar och delar åsikter med. Inte dumt alls som inspiration! Så mitt tips för dig som inte hinner lyssna på alla är egentligen: lyssna på dem som du INTE redan känner till och gillar!

För dig som ändå vill ha några mer konkreta tips kommer här min topp tre-favoritlista hittills:

1. Jonas Jonasson. Du som har läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann vet att den mannen verkligen kan berätta en historia. Det kan han även i radio. Lyssna!

2. Gustaf Hammarsten. Av samma anledning, faktiskt. Storytelling fungerar så otroligt bra i radio, och skådespelaren Gustaf Hammarsten visar med sitt roliga och actionspäckade sommarprogram att han också behärskar historieberättarkonsten.

3. Karin Broos. Karin Broos är konstnär men kan berätta en historia även med ord. Som lyssnare/läsare/åskådare vill man ju bli berörd av historien. Och det blev jag. Jag satt på tåget när jag lyssnade på Karin Broos sommarprogram och det krävdes ett stort mått av självbehärskning för att inte börja storgråta medan jag lyssnade.

Men det är förstås svårt att välja tre. Nästan alla har varit bra. Några andra som är väl värda att lyssna på är Nanne Grönvall, Sylvia Schwaag Serger och Mark Levengood. Om du vill ha ett pinsamt exempel på en person med gamla och mossiga värderingar och fördomar så kan du lyssna på Ulf Brunnberg. Eller så kan du låta bli.