Den 20 oktober är det äntligen dags för boksläpp för Från ljugarbänken i Täby. Det är en presentbok med snygga bilder från Täby, och femton fantastiska berättelser som utspelar sig på olika platser i kommunen. Boken är ett samarbete mellan ett antal personer ur nätverket Täbyförfattarna. Jag bidrar med en novell i boken – novellen är ett utdrag ur min roman Akrobaten. Dessutom är jag bokens redaktör.
Vill du komma och fira? Då är du varmt välkommen att komma och dricka bubbel och höra oss berätta om boken. De enda två kraven är att du 1) anmäler dig i Facebookeventet 2) orkar åka till Täby, ha ha :-) Vi håller till på Café Mumma i Roslags Näsby centrum den 20 oktober kl 17–21. I sagda Facebookevent hittar du även mer information om releasefesten och om boken.
Hurra, vad kul det känns att Från ljugarbänken i Täby snart är ute!!
Jag valde att inte åka till bokmässan i år. Heller. Det är väl tre år sedan jag var där nu, tror jag. Det är alltid ett knepigt beslut. Så här ungefär såg för och mot-listan ut för mig i år:
För att åka till bokmässan
Det är vansinnigt roligt.
Det är kul att få en paus i vardagen, komma iväg och göra något annat, få nya intryck.
Alla är där – årets bästa tillfälle att nätverka i bokbranschen.
Det är ett tillfälle att utbilda sig – om man som jag inte har något förlag att stå i montern hos så finns det tillfälle att gå på seminarier och lära sig nya saker, om böcker och om ungefär allt annat.
Mot att åka till bokmässan
Det tar otroligt mycket energi, framför allt för att det händer så mycket och jag är så social. Jag brukar vara helt dränerad på energi efteråt, skulle egentligen behöva flera dagars semester efteråt och ofta har jag knappt orkat vara social alls den närmaste månaden efter mässan. Så kan det gå om man är introvert och går för långt utanför introvertbubblan.
Det är dyrt. Inte att gå in på mässan, men att bo på hotell de dagar som ett hotellrum i Göteborg är dyrast på hela året. Dessutom blir det merkostnader i form av till exempel restaurangmåltider i flera dagar och seminariekort om man ska gå på seminarier (Det kostar 500 kronor om man är med i Författarförbundet, och det känns prisvärt. Annars kostar det ungefär hur mycket som helst. Fast på söndagen är seminarierna gratis, så om du inte är med i Författarförbundet är det på söndagen du ska vara där.)
Motlistan vinner i år
Motlistan väger över. I och med att jag inte har något förlag att stå i montern hos så har jag inget särskilt ärende till mässan. (Mina två senaste böcker har jag ju gett ut själv och de tidigare är gamla och dessutom uppköpta av andra förlag än de som gav ut dem från början.) Att själv ha en monter känns absolut inte som ett alternativ för mig. Dels för att det är tokdyrt – någonstans i krokarna av 25000 kronor för den minsta montern om jag minns rätt – dels för att jag inte har någon metod som säljer särskilt mycket böcker på en mässa.
Bokmässan är inte den säljkanal som fungerar bäst för mig
De gånger jag har stått i ett förlags monter på bokmässan har jag bara sålt några enstaka böcker. Jag, en okänd författare som inte är någon utpräglad säljare, och mina böcker, som inte sticker ut på något särskilt sätt, säljer helt enkelt inte på bokmässan utan att vara i något större sammanhang. Låter det som att jag är bitter nu förresten? Det är jag inte. Det är bara inte ett försäljningssätt som passar mig och mitt författarskap så därför väljer jag bort det just nu. Vid tillfällen när jag kan stå i ett förlags monter är läget ett annat.
Skulle jag åka till bokmässan skulle det vara för att roa mig. Inget fel i det, men just nu prioriterar jag att lägga energi och pengar på annat. Förresten undrar jag varje år hur alla kan ha råd att bo på Gothia. Ja, om man inte har ett förlag som betalar alltså, men jag tycker mig se att även en helt del egenutgivare bor där. Det är ju svindyrt! Och en del bor där typ onsdag till måndag. Och njuter i deras spa. Nu pratar vi en budget som närmar sig mina sju veckor på La Gomera. Uppenbarligen har vi olika prioriteringar, och det här är mycket långt från den budget jag kan lägga på en bokmässa. Men vilket år som helt nu kommer jag att vara rik. Då ska jag också bo på Gothia i fem nätter och gå på spa. Då kanske jag inte är så sliten efter mässan. Ser fram emot det :-)
Nu när jag ser uppdateringarna från mässan i mina sociala medier-flöden så är jag som vanligt kluven. Den starkaste känslan är faktiskt: ”Vad skönt att jag inte är där i vimlet; jag får huvudvärk bara att tänka på det.” Och så den andra känslan: ”Det är ju så roligt att vara där. Nästa år ska jag dit!”
Saker jag gör i stället för att vara på bokmässan: gå på mysiga höstpromenader.
På Täby Kyrkby bibliotek träffar du mig och flera av mina kolleger från Täbyförfattarna torsdagen den 6 oktober. Kom gärna och hör oss prata om vår kommande bok Från ljugarbänken i Täby. Och om våra andra böcker förstås. Anmäl dig till biblioteket i förväg – läs mer om det i Facebookeventet (uppdatering: länk borttaget pga passerat event). Välkommen!
Jag har inte pratat om Täbyboken ”Från ljugarbänken i Täby” på länge. Du vet, den som jag gör med mina kolleger i Täbyförfattarna. Den med de snygga bilderna från Täby. Och fina, roliga och spännande noveller som jag är redaktör för. Där jag har bidragit med en novell som är ett utdrag ur Akrobaten. Ja, just den. Hur går det egentligen? undrar du nu förstås.
Jo, tackar som frågar, det går framåt! Vi har beställt tryckning och just nu planerar vi som bäst för releasefest i Täby om en månad. Senast i går hade vi ett konstruktivt möte och nu går vi in i slutspurten inför boksläppet. Så fort vi har spikat datum och lokal för festen så lovar jag att berätta mer.
Fast du kanske har fullt upp med att planera bokmässan just nu? Själv åker jag inte dit i år, och det känns rätt skönt. Det är superkul att vara där, men för mig kostar det också mycket energi, så det känns skönt att få spara den till annat. Slutspurten för Från ljugarbänken i Täby, till exempel. Det kan behövas, för det är fortfarande en del jobb kvar.
Bakom den här dörren sitter förlaget som kommer att ge ut min nästa fackbok om allt går som det ska. Det finns till och med en liten chans att det är två böcker som kommer ut där. Det är två språkböcker jag pratar om. Jag har ju tidigare gett ut två språkböcker: Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd och Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier. Men det händer mycket i förlagsbranschen och sedan de böckerna kom ut är de sålda till ett annat förlag och jag har inget självklart förlag att gå till för den här typen av böcker.
I går hade jag i alla fall ett mycket bra möte med den potentiella förläggaren – en klok person som jag känner och gillar sedan tidigare. Hen är definitivt intresserad av att ge ut den ena boken. Den andra ska vi prata vidare om. Så nu är det dags att ta tag i den första av böckerna. Grundmaterialet är redan skrivet; nu ska vi ”bara” komma på hur vi ska paketera och strukturera det. Jag ska ta mig en ordentlig fundering på det precis just nu. Håll tummarna för att jag kommer på smarta saker.
En vanlig fråga jag får när jag är ute och träffar (potentiella) läsare är om min senaste bok har fått några recensioner. Många läsare, och även personer som skriver eller vill skriva böcker men inte är utgivna än, verkar ha uppfattningen alla böcker som släpps i Sverige recenseras i de rikstäckande tidningarnas kulturdel.
Men så fungerar det förstås inte för en okänd författare som jag. Hur omskriven min bok blir beror på mitt eget PR-arbete: hur många journalister och bloggare hinner jag kontakta och hur många av dem nappar på att skriva något om boken? Det handlar om en kombination av tajming, tur, förmåga att fånga skribentens intresse och hur mycket tid jag har möjlighet att lägga ner på PR.
Om vi pratar om Tsunamin så är svaret på frågan att ja, många av de bokbloggare som jag har frågat om de vill läsa och skriva något om boken har läst och skrivit något om boken :-) Och de recensioner de har skrivit är superfina; jag är så glad för det. Dessutom har den lokala pressen, alla de tre Täbytidningarna som jag känner till just nu, skrivit om mig eller boken. Där handlar det snarare om reportage, och i något fall en notis, än recensioner.
Så jag har all anledning att vara nöjd över den uppmärksamhet Tsunamin har fått av bloggare och journalister.
Tjoho, vilken fin recension Tsunamin fick i helgen av Joanna Björkqvist på bloggen Bokcirkelflickorna! Vad sägs till exempel om det här citatet?
”Jag vill inte spoila bokens innehåll men samtidigt måste jag få säga att det jag tycker allra bäst om i denna bok är den snygga växlingen mellan de olika berättelserna och inte minst att de så skickligt vävs samman. Det är väldigt effektfullt och det märks att författaren har storyn klart för sig, för det blir lite som att baka en sockerkaka. Man slänger i några ägg, lite socker, mjöl och bakpulver. Var och en för sig är ingredienserna helt egna, men tillsammans blir de genom energisk vispning och en stund i ugnen en god kaka. Så skulle jag vilja beskriva Tsunamin – som en välgräddad sockerkaka. Jag gillar när saker och ting känns genomtänkta och genomarbetade och jag har väldigt svårt för slarv och ologiska detaljer. Inget i Tsunamin är slarvigt genomfört och allt hänger ihop på ett sätt som gör att bokens sista fjärdedel blir den absolut bästa.”
I dag är jag med i en fin artikel i Täby Nyheter där jag ger skrivtips för den som vill komma igång och skriva en bok under sommaren. Det här är ett ämne som jag kan prata hur mycket som helst om, och det gjorde jag också när jag träffade journalisten Lotten Engbom häromdagen. Jag var faktiskt lite orolig för om hon verkligen skulle kunna sy ihop en artikel av mitt svammel, men det gjorde hon, och det med bravur! Jag har inte hittat artikeln på nätet än, men jag hoppas att den kommer upp så småningom. I så fall ska jag uppdatera det här inlägget med en länk.
Efter idag går jag på en lång och välförtjänt semester. Man skulle kunna tänka sig att jag hade förinställt ett gäng blogginlägg här, men det har jag inte. Det blir nog ordentlig stiltje på bloggen, särskilt under juli. Möjligtvis tittar jag in vid något enstaka tillfälle och berättar om någon extra bra sommarpratare som jag har lyssnat på eller någon extra bra bok som jag har läst.
Jag gillar som bekant katastroffilmer och katastrofromaner och har för avsikt att skriva böcker på det temat framöver. Nyligen såg jag den norska filmen Vågen (Bølgen på norsk). Jag gillade den verkligen.
Trots att filmen var helt förutsägbar och följde formulär 1A för katastroffilmer så höll jag på att tugga sönder naglarna. Filmen utspelar sig i fjorden Geiranger. Den fantastiska norska naturen som fond (jag kan för övrigt rekommendera ett besök där – det är fantastiskt vackert även IRL). Och så berget, som kan rasa när som helst, och när det gör det kommer det att utlösa en lavin som störtar ner i vattnet och skapar en tsunami som kommer att dränka hela samhället. Huvudpersonen är geolog och han upptäcker onaturliga rörelser i berget och anar den kommande katastrofen.
Det är intressant att jag kan tycka att en film är så bra när den inte direkt bjuder på några överraskningar. Uppenbarligen går jag igång på konceptet katastroffilm så mycket att det inte spelar någon roll att den är likadan som alla andra katastroffilmer. Att det dessutom handlar om en naturkatastrof – de är nog mina favoritkatastrofer ändå – gör inte saken sämre.
Undrar om jag ska försöka vara lite nyskapande eller få till en tvist av något slag i min(a) kommande katastrofroman(er) eller om jag ska nöja mig med att följa det här mönstret som uppenbarligen fungerar utmärkt, i alla fall på katastrofnördar som undertecknad. Jag ska klura på det. Jag tycker i alla fall att Vågen är en mycket bra film och jag rekommenderar den starkt!
Tsunamin har fått en fin recension igen. Den här gången av Jennies boklista, vars blogg går ut på att ge korta omdömen och ett betyg. Betyget blev 4 av 5 och hennes omdöme lyder:
Stark, omskakande & gripande!!!
Sååå fint! Så glad nu :-)
Har sjukt mycket att göra idag men tycks inte riktigt komma igång med dagens jobb ändå. Och dessutom har vi möte med Täbyförfattarna ikväll. Det blir nog en sen jobbkväll efter det. Dock inte ens två veckor kvar till semester nu. Det känns däremot helt overkligt. Tid för ledighet, återhämtning och reflektion. Tänk att det har gått helt ett år igen.
Pin It on Pinterest
Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att fungera bra. Genom att använda webbplatsen accepterar du att den använder kakor.
