Kategoriarkiv: Jennys böcker

Redigerar kommande språkboken

Sedan ett par veckor är jag igång och redigerar den kommande språkboken igen. En bok i samma stil som Tydliga texter. I höstas fick jag massor av kloka kommentarer från min förläggare på texten, och det är framför allt med hjälp av dem som jag redigerar manuset för närvarande, och i dag tog jag mig äntligen till slutet av kommentarerna.

Jag har även en lista med annat som jag behöver jobba med i manuset, men det här med att jag kom till slutet av kommentarerna känns som ett genombrott. Förhoppningsvis var det den stora puckeln och så går det snabbt nu till en version av manuset som jag kan skicka till förläggaren. Förhoppningsvis.

Det där andra som ska göras är ju bara lite saker som jag behöver ändra genomgående i hela manuset, och att komma på vad boken ska ha för titel och sådana petitesser :-) Boken är planerad att komma ut till hösten.

För övrigt är jag fortfarande på La Gomera, och det är framför allt på Gomerabloggen jag bloggar just nu.

En fullpoängare i nyårspresent

Å, vilken fin recension Tsunamin har fått av bokbloggaren Cissi Grip!

En mycket läsvärd bok som jag tycker alla ska läsa eftersom detta verkligen har hänt!!

skriver hon och ger Tsunamin betyget 5 av 5. Alltså, det är fantastiskt varje gång det händer: någon har läst min bok och ger den betyget 5 av 5. Inte 4, som i sig är hur bra som helst, utan 5! Så bra betyg man kan få. Helt galet skön känsla. Vilken perfekt nyårspresent – tack för den! :-)

Om du tycker att jag bloggar för lite här just nu och undrar vad jag har för mig så läs gärna Gomerabloggen. Det är där jag bloggar mest just nu under perioden som jag är på La Gomera.

Gott nytt år!

Knyter ihop trådar

Just nu håller jag mest på och knyter ihop trådar inför att lämna landet på söndag. Det blir några dagar på Teneriffa innan jag fortsätter till mitt vintertillhåll Valle Gran Rey på La Gomera. Jag kommer att blogga därifrån på Gomerabloggen som vanligt.

Jag kommer att blogga här också förstås, men det brukar bli mer aktivitet på Gomerabloggen än här under perioden när jag är där.

Hur går det med bokjobbandet då? Jag måste erkänna att det känns trögt med redigeringen av kommande språkboken. Jag kan inte avgöra om det är jag som jobbar långsamt eller om det bara är mer omfattande än jag hade tänkt mig. Så här säger jag nog alltid om mina redigeringsperioder, när jag tänker efter :-) Jag har också svårt att avgöra hur mycket jobb det är kvar i den här redigeringsomgången. Min förhoppning var att få till lite extra tid till redigeringen den första veckan i januari. Det brukar vara dåligt med jobb i januari, och den där första veckan brukar det definitivt vara dött. Men så dök det faktiskt upp ett jobb den veckan, som jag kände att jag behövde tacka ja till, så den där extra redigeringstiden frös inne. Ja ja, förr eller senare blir det en bok – det brukar det ju bli.

Men först ska jag ha två veckors välbehövlig semester. Jag ska turista på Teneriffa i några dagar – det kommer jag att berätta allt om på Gomerabloggen. Och sedan blir det en dryg veckas chill i Valle Gran Rey. Min plan är att sitta under parasollet och läsa en massa böcker, varvat med lite yoga och promenader och så. Och ingen snö så långt ögat når. Det blir bra!

Dagens signering i Näsyparks bokhandel

I morse när jag vaknade var det vitt ute igen.

wp-1481381971670.jpg

Jag tog min Dramaten och klafsade iväg i snögloppet. Tur att jag inte skulle så långt – bara till Näsbyparks bokhandel.

wp-1481381903814.jpg

Där var det mysigt och ombonat som vanligt. Och snyggt skyltat – det är alltid snyggt när mina böcker får vara med :-)

wp-1481381869251.jpg

När jag är i den här bokhandeln tänker jag att jag ska jobba i bokhandel när jag blir stor. De säljer lösviktste också – ser du burkarna till vänster i bild ovanför Ljugarbänken i bilden nedan? Böcker och te. Bra kombo. På bilden ser du är bokhandelschefen Elisabeth tillsammans med Liza.

wp-1481381584166.jpg

Jag konstaterade under dagen att det är när det inte är folk i butiken som man har tid att ta foton. Så om det ser ut som om det var helt tomt i butiken så är det för att det var då vi passade på att ha fotosessioner.

wp-1481381826202.jpg

En groupie blev det också – eller är det en shelfie kanske? Roligt hade vi i alla fall, som synes.

wp-1481381764390.jpg

Ett stort tack till Näsbyparks bokhandel för att jag fick komma och signera hos er idag!

Jag signerar i Näsbyparks bokhandel i morgon

I morgon signerar jag böcker i Näsby parks bokhandel 11–13. Kom gärna dit om du är i närheten! Jag gillar verkligen att signera där. Det är en så bra kombo av mysig bokhandel, lagom lugn plats men oftast en strid ström av folk ändå, trevlig bokhandelspersonal att prata med om det är lite folk i butiken – och så är det nära hemifrån mig. Bara att ta min dramaten med böcker i och traska dit.

Kolla gärna in bokhandelns Facebookinlägg om signeringen.

Så här såg det ut en av de tidigare gångerna jag signerade där:

20141129_125702

Täbyförfattarna på biblioteket i dag

I dag kunde man träffa några av oss i Täbyförfattarna på Täby huvudbibliotek.

Eva Heljesten och jag pratade om Från ljugarbänken i Täby på den snygga lyrikscenen. På skärmen precis till vänster om oss syns några av de snygga bilderna i boken, för vi berättade specifikt om några av novellerna i boken och de bilder som hör till dem. Fotot är taget av Kristina Svensson.

jennyoevatabybibblafotokristinasvenssonjpg

 

Och så pratade vi var och en om våra respektive böcker. På det här fotot, som är taget av Eva Heljesten berättar jag om Akrobaten i lämpligt matchande tischa.

jennytabybibblafotoevaheljesten

 

Här berättar Eva Hedlund om en av bilderna som hon har tagit till boken:

wp-1480785404776.jpg

 

Men vi stod inte på scenen hela dagen förstås. Större delen av dagen hittade man oss vid ett bokbord i entrén till biblioteket. Ett gäng Täbybor gick därifrån med julklappar till sig själva eller någon annan. På bilden syns Kerstin Dejemyr, Gudrun Winfridsson och Eva Heljesten.

wp-1480785510074.jpg

 

Här syns Torgil Rosenberg vid bokbordet. I bakgrunden Eva Hedlund och delar av Fredrik A Persson.

wp-1480785541472.jpg

Det var en trevlig dag och det var ett bra ställe att ha bokbord på: många människor som passerade, även om det sinade något mot slutet av dagen, men utan julhandelshetsen som jag antar pågick i Täby centrum ett par hundra meter därifrån.

 

PS Om du inte var på plats i dag går det utmärkt att köpa Från ljugarbänken i Täby på Adlibris eller någon annan internetbokhandel. Eller direkt av mig. Hör av dig på jenny@iklartext.se i så fall.

Täbyförfattarna på Täby huvudbibliotek på lördag

På lördag kommer jag att vara på Täby huvudbibliotek tillsammans med några av mina kolleger i Täbyförfattarna hela dagen. Huvudbiblioteket är alltså det som ligger vid Täby centrum, så om du julhandlar där på lördag så titta gärna in och köp julklappsböckerna av oss. Vi är på plats 11–16 och kommer att ha ett bokbord vid ingången. Självklart har vi med oss Från ljugarbänken i Täby men också våra respektive egna böcker, så du kan klämma och känna och få böckerna signerade.

Klockan 13–14 pratar vi på lyrikscenen inne i biblioteket. Vila dina shoppingtrötta ben medan vi berättar allt om hur Från ljugarbänken i Täby kom till. Du får också en tjuvtitt på på några av de snygga Täbybilderna i boken och får veta lite mer om några av novellerna. Vi författare som är på plats kommer även att berätta kort om våra egna böcker. Och så svarar vi gärna på alla frågor som vi får från publiken. Så kom gärna och lyssna och delta i samtalet! Sa jag att det finns fika också? ;-)

Läs mer om lördagens program på Täby biblioteks webbplats.

20161006_173119

omslagsfoton-9181

Kan jag skriva en mans perspektiv?

Det händer att jag får frågan om jag som kvinna verkligen kan skriva något ur en manlig romanpersons perspektiv. Båda mina romaner är skrivna ur flera perspektiv, och huvudpersonerna är både män och kvinnor. Och innan någon ställde frågan till mig hade jag inte ens reflekterat över den.

Om jag inte skriver en självbiografi – och det gör jag verkligen inte; vem skulle vilja läsa den tråkiga boken, ha ha – måste jag alltid sätta mig in i en påhittad person som inte är jag, som inte reagerar exakt som jag reagerar, som inte tänker som jag. Och varför skulle just kön vara en vattendelare? Varför skulle det vara svårare att sätta mig in i en mans perspektiv än en kvinnas? I Tsunamin skriver jag om en familj som bor på på den Indonesiska ön Simeulue och som råkar ut för tsunamin. Att sätta mig in i deras perspektiv var svårt, riktigt svårt. De lever ett liv som är långt från min vardag. Jämfört med det var det plättlätt att däremot gå in i hjärnan på Jens, en svensk man som liksom jag bor i Stockholmsförorten Täby.

Generellt så undviker jag gärna att göra en gruppuppdelning som bygger på kön. Jag är lika en del kvinnor och en del män och en del transpersoner. Jag är olika en del kvinnor och en del män och en del transpersoner. Om jag skulle hävda att kvinnor är på ett visst sätt och män på ett annat så är risken stor att jag cementerar de könsroller som redan finns, och det vill jag inte. Jag vill hellre att var och en ska få vara en individ än representera en grupp.

På detaljnivå finns det förstås saker jag inte kan veta. Vid något tillfälle i Tsunamin skriver jag en mening om hur det känns i Jens pung när en person tar tag i hans byxor för att hjälpa honom undan det strömmande vattnet och upp på ett tak. Jag kan rimligtvis inte veta hur det känns. Men nu pratar vi verkligen detaljer – i så fall borde jag inte heller kunna skriva om en person som är lång heller eftersom jag själv inte är det. Om jag behöver veta hur det känns när en lång person gör något specifikt så får jag väl fråga en lång person. Om jag vill veta hur det känns i pungen när någon drar upp en i byxorna så får jag väl fråga en person med pung. Svårare än så behöver det inte vara :-)

Jag skriver inte om mannen Jens i första hand, utan om personen Jens. Så för mig är svaret självklart ja på frågan om jag kan skriva en berättelse ur en mans perspektiv.

Jag skriver en bok bakochfram

Jag jobbar med redigeringen av min kommande språkbok. Jag har fipplat med den hit och dit på fredagarna under hösten, men det har inte känts som om jag är igång ordentligt. Mest för att jag och förläggaren (ja, nu kallar jag hen för min förläggare trots att vi inte har skrivit kontrakt än) inte hade bestämt vilken som skulle vara bokens inriktning. Det kanske låter konstigt att jag kan ha material till en hel bok utan att veta vad som är själva grejen, men det beror på att jag liksom gjorde jobbet bakochfram. Jag skrev inte text till en bok utan diverse kortare texter som jag använde i andra sammanhang, och då behöver de förstås fogas ihop i en bra ordning och få en tydlig struktur. Vi provade flera olika idéer och det tog tid att bestämma vilken vi skulle satsa på.

Men nu har vi förhoppningsvis en inriktning att jobba med, och det känns som om det är först nu som jag börjar jobba med boken på riktigt. Eller så är det bara att jag som har varit för splittrad för att jag håller på med tusen andra projekt parallellt och inte har haft fokus på det här. Jag har i alla fall fått en första omgång återkoppling från förläggaren på en mer detaljerad nivå, och nu håller jag på att omarbeta texten utifrån det. Och det känns bra! Jag är peppad. Det är vad jag har jobbat med idag.

För övrigt undrar jag hur det blev så här:

wp-1478900980620.jpg

Det var ju bara ett par veckor sedan det var så här:

wp-1478900980623.jpg

Jag borde vara på La Gomera redan nu, helt enkelt.

Stress, recension och författarkonferens

Vad jag har för mig? Jag håller på att stressa ihjäl mig inför morgondagens releasefest, faktiskt :-/ Jag tar på mig alldeles för mycket ansvar i det här projektet och har lagt och lägger ner alldeles för mycket tid. Men nu finns ju boken, och från och med i morgon är den även ute officiellt. Då får jag se till att släppa ansvaret för den – om inte annat så för min egen hälsas skull. Men i morgon är det alltså boksläpp för Från ljugarbänken i Täby. Tjohoo!!

Och så har Tsunamin fått en så himla fin recension i bokbloggen Skriva läsa leva. Precis vad jag behövde under den här stressveckan :-) Vad sägs om de här fina orden:

“Jag trodde nog att jag skulle hamna i något sorts snyftläsläge, men så illa blev det inte. Tsunamin berör förstås men Jenny Forsberg har inte skrivit den för att vi ska frossa i sorgliga människoöden. Skönt det. Om någon oroar sig för dess innehåll (för det gjorde jag) kan jag lugna. Ja det är sorgligt, men jag har läst sorgligare och otäckare historier än denna. Här upplever jag att respekten för livet och förlusten av liv är oändligt stor.

Tsunamin är en bok jag kan rekommendera. En eloge också till Jenny Forsberg som skrivit och gett ut denna fina läsupplevelse på egen hand. Roligt med så välskrivna egenutgivna böcker.”

De här två styckena är så otroligt roliga att läsa för mig. Det första för att jag märker av en hel del motstånd när jag är ute och pratar om Tsunamin. Många drar sig för att läsa en bok med alltför jobbigt innehåll, och det förstår jag. Då är det så kul att läsa någon som kände så och som ändå tyckte om den. Hurra!

Det andra stycket är så kul att läsa för att egenutgivare alltid blir extra kritiskt granskade, och då är det så roligt att få beröm för just den biten. För ja, jag har gett ut två böcker på egen hand och det var slitigt men jag gjorde det! :-D

Jag har inte ens hunnit skriva något om att jag ska på författarkonferensen Skriv2016 hela helgen, och att det ju egentligen ska bli skitkul men just nu känns det inte som om jag orkar. Och så ska jag prata i tre minuter på scen om Tsunamin för en publik på typ en biljon människor – jag som verkligen inte gillar att prata för folk och tyckte att det var rätt jobbigt bara att prata för den lilla skaran som samlades på Täby Kyrkby bibliotek häromveckan. Men jag tänkte att det var dags för en utmaning inom det här området. Önska mig lycka till!

Vill du också hänga med författare och skrivande människor hela helgen? Jag har hört att det finns platser kvar, och förra årets upplaga av konferensen var verkligen bra.