Deadline om två veckor

Jag har en deadline för redigeringen. Senast den 13 november ska jag skicka texten till redaktören. När jag sedan får tillbaka manuset tror och hoppas jag att det bara blir småsaker att ändra.

Något som är intressant är att jag fortfarande inte är immun mot eländet i texten. Människor som råkar ut för en tsunami är ju ett tungt ämne, och eftersom boken bygger på verkligheten skarvad med hjälp av min fantasi befinner jag mig hela tiden i scener som har hänt eller som skulle kunna ha hänt. Och varje gång jag läser de tyngsta scenerna så dras jag ner i det igen. Den här boken är den mentalt jobbigaste jag har skrivit, och nu ser jag fram emot att få lämna arbetet med texten bakom mig.

Verklighetsflykt och kreativitet

Jag längtar efter två saker just nu:

  1. verklighetsflykt
  2. att få vara mer kreativ

Den första punkten är nog mest en önskan att fly från alla hemskheter som händer i Sverige och världen just nu och från den annalkande vintern. Jag har lust att sträckläsa en feelgoodroman eller ha ett katastroffilmsmaraton. Men jag har svårt att hitta tiden till det. Jag har i alla fall äntligen kommit igång med att gå på bio igen efter att ha kommit av mig över sommaren.

Den andra punkten hänger ihop med den första. Jag skulle så gärna vilja sätta mig ner och skriva en roman från början. Nu har det snart gått tio år sedan jag gjorde det sist. Det börjar kännas orimligt att jag använder så lite av min tid, även av min författartid, till att vara i den där fantastiska kreativa fasen när jag skriver synopsis till en roman och sedan faktiskt skriver den. En stor del av författartiden går åt till redigering, sälj och marknadsföring – och om jag ska vara egenutgivare även bokproduktion. Dessutom har jag material till minst en fackbok som också har stått i kö ett tag nu för att få bli en bok. Skriva fackböcker är kul, men det är inte den där fria kreativiteten som jag längtar efter just nu.

Jag skulle förstås kunna välja att bara skriva manus och inte göra allt det andra jobbet. Några större pengar har jag inte tjänat på mina böcker än, så det skulle inte göra någon skillnad för min ekonomi om manusen blev kvar i byrålådan. Jag kunde ägna fredagarna åt skrivande som ren hobby i stället för att skriva något som blir böcker. Men skulle det ge större tillfredsställelse?

Nej, jag har svårt att tro att jag skulle känna mig nöjd med att skriva saker som ingen läste. Kanske är det vad som skiljer en författare från en skrivande person i allmänhet: att en författare skriver böcker som människor läser. (Här lägger jag inte någon värdering i hur stor publik en författare når, utan bara att det är fler som läser boken än den närmaste familjen och vännerna.) För mig personligen är det i alla fall en viktig del av att vara författare: att jag skriver böcker som någon läser, inte att jag skriver texter som blir kvar i byrålådan.

En fin recension av Akrobaten

Jag har fått en så fin Facebookrecension av Johannes Vivers, som köpte Akrobaten av mig när vi träffades på Författarkliniken för någon månad sedan. Hurra! :-)

Jag har just läst ut Akrobaten, skriven av Jenny Forsberg.

Vi kommer rakt in i värmen (och kylan) hos en på ytan vanlig kärnfamilj i Täby. Mamman flyr sin kärlekslösa verklighet med hjälp av smäktande erotiska böcker, och pappan flyr från både samhällets regler och moral genom att fiffla med allt som fifflas kan och genom att ha flera förhållanden parallellt. Dottern flyr sig själv in i drogernas och festens värld, och sonen vill mest springa ifrån hela tonårstiden, bortsett från gymnastiken som han älskar, vilket manifesteras i hans personliga skyddsföremål – en liten akrobat.

Eftersom Jenny är språkkonsult förväntade jag mig ett bra och tajt språk, och de förväntningarna infriades med besked. Meningarna är korta och effektiva. Gestaltningen är genomtänkt enligt formeln ”rätt detaljer i stället för många”.

Den enda negativa kritik jag har är att jag skulle vilja få en hint om upplösningen av sonens stora dilemma i slutet av boken. Där kände jag mig lite frustrerad.

Överlag är Akrobaten en mycket fin debutroman. Den passar för såväl ungdomar som vuxna, och det ska bli spännande att se vad Jenny Forsberg kommer med härnäst.

Layout 1

Jag inför en ny torsdagsvana

Jag har en känsla av att hela världen är på bokmässan, så risken för att ingen läser detta inlägg är överhängande. Själv sitter jag och redigerar manus. Den här veckan hade jag avsatt extra tid för det. Min plan var att få ihop några timmar under torsdagseftermiddagen/kvällen, det vanliga redigeringspasset i dag fredag och så ett par timmar i morgon lördag. Detta för att få till en kontinuitet och komma in i arbetet ordentligt i stället för att ha en lång startsträcka på fredagen.

Med torsdagspasset gick det så där. Jag fipplade med annat och började inte förrän på kvällen. Och då var jag trött. Både generellt och på att redigera mitt manus. Det blev inte mycket gjort. När jag vaknade i morse kände jag mig usel för att jag inte hade använt min författartid på bästa sätt.

Men så började jag dagens redigering, och då hade jag plötsligt nytta av det där redigeringspasset igår när det kändes som att jag inte fick något gjort. Jag hade en kortare startsträcka än jag normalt har på fredagar, och jag har haft en bra redigeringsdag hittills. Det här påminner mig återigen om att jag behöver bättre kontinuitet. Min omedelbara åtgärd blir att planera för redigering varje torsdagskväll de närmaste veckorna. Det behöver inte handla om någon lång stund. Har jag inte tid kan jag tänka mig att bara titta på redigerings-att-göra-listan och kasta en blick på den scen som jag ska börja jobba med på fredagen. Om jag kommer in i manuset och redigeringstänket på torsdagskvällen så kommer jag att kunna använda författarfredagen mer effektivt. Hoppas jag. Så nu sätter jag ett återkommande larm varje torsdag som säger ”redigera manus”.

Och så fortsätter jag att göra just det. Ha en skön helg!

FFPJ3S8U5Y

Akrobaten framkallar känslor

Akrobaten har fått en recension hos Zellys bokblogg, som gör mig glad. Något av det allra roligaste med att vara författare tycker jag är när mina böcker framkallar känslor hos läsarna. Jag vill att de ska bli glada, arga, ledsna eller upprörda. Så här skriver Zelly om en av bokens huvudpersoner Tom:

Den här karln fick mig så oerhört frustrerad, jag ville bara ta honom och skaka om honom eller ge honom en riktigt ordentlig käftsmäll.

Zelly skriver att Akrobaten är en bok som passar både tonåringar och vuxna. Det värmer i författarhjärtat – min känsla är annars att den inte har nått ut till så många tonåringar som jag skulle vilja.

Tack Zelly för ett fint blogginlägg! :-)

Tätt mellan boksläppen i september

Vad jag gör? Springer på boksläpp mest, känns det som :-) September är en helt galen månad i bokbranschen eftersom alla vill släppa sina böcker före bokmässan. Det är roligt förstås. Och för en introvert person som jag själv så tar det även en hel del energi. En kompis frågade när vi ska träffas, och jag var tvungen att säga att min sociala kvot är fullbokad för närvarande. Och då har jag ändå tackat nej till flera releaser som jag har varit inbjuden till.

Och så redigerar jag tsunamimanuset förstås. Jag beklagade mig lite för en författarkollega som jag träffade nyligen om att jag är så långsam på att redigera. Hen berättade att hen numera bara tar emot ändringar som görs med Words Spåra ändringar-funktion. Och att hen i princip accepterar alla ändringsförslag från redaktören rakt av utan att titta på dem. Jag misstänker att hen överdriver en smula, men det ligger säkert ett stort mått sanning i det hen säger. Snacka om avsaknad av kontrollbehov!

Hen berättade att det hade hänt att hen öppnat den färdiga boken, sett en formulering och tänkt att ”Så där skulle aldrig jag skriva”. Alltså, jag tycker att det här är så roligt :-) Kanske mest att det kan vara så olika. För mig är det superviktigt att jag kan stå för texten i mina böcker.

Med det sagt överger jag bloggen för att fortsätta redigeringen. Ha en skön helg!

Utdrag ur Akrobaten: en kopp kaffe med en sockerbit

Morsan satt vid köksbordet och läste en av sina tradiga kärleksromaner. Anna satte sig bredvid. Morsan log och fortsatte att läsa.

”Ska inte du äta frukost?” frågade Anna.

”Nej, jag får bara dricka en kopp kaffe med en sockerbit. Jag går på danska rikshospitalets diet.”

Anna höll tyst. Det här var inte rätt tillfälle att prata om puckade dieter.

”Mamma”, sa Anna när hon suttit tyst en stund och bara andats.

”Mmm …” Hon var fortfarande koncentrerad på boken.

”Jag vill snacka om en grej.”

20140818_151807

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Utdrag ur Akrobaten: sommartelefon

Solen vräkte ner över villaområdet. Det hade kunnat vara högsommar och inte bara slutet av maj. Inte en vindpust krökte grässtråna på de välansade gräsmattorna i Näsbypark. Tulpanerna blommade. Syrendoften spreds från de gröna häckarna i området och blandade sig med lukten av bräckt vatten. Några skator skränade i en trädgård.

Svetten droppade ner i Susannas ögon. Hon strök med handen över ansiktet för att stoppa den svidande rännilen. Det blev ett missprydande svart oljestreck tvärsöver pannan. Hon blinkade för att se bättre och torkade sedan ögonen med en trasa som hängde ut från bakfickan på det smutsstrimmiga blåstället. Susanna sög åt sig det gassande solskenet och tänkte på att det var långt till vintern.

På en stenmur bredvid hördes Våren av Vivaldi. Susanna köpte en ny mobiltelefon varje årstid. Ringsignalen var alltid en av Vivaldis De fyra årstiderna.

”Jag måste köpa en sommartelefon”, sa hon högt och försökte låta bli att olja ner telefonen när hon svarade.

20140803_183624

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Utdrag ur Akrobaten: åka taxi

En taxi närmade sig på vägen. Räddningen. Leila viftade med handen och bilen stannade vid vägkanten. Hon öppnade dörren till baksätet och klev in.

”Vart ska du?” undrade chauffören.

Leila gav honom adressen hem till villan på Fridhemsvägen.

”Du kan gå dit, det går fortare, jag måste åka runt med bilen.”

Det skulle väl inte han bry sig om! Fick hon inte själv bestämma hur hon skulle göra?

”Jag har skoskav. Jag kan inte gå en meter till.”

20140731_125344

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Utdrag ur Akrobaten: kunna tågtidtabellen utantill

”Varför tar du inte tåget?” Göran tittade på klockan. ”Det går om fjorton minuter.”
”Hur vet du det? Det är inte samma linje som du åker.”
”Jag vet det bara.”
”Kan du hela Roslagsbanans tidtabell utantill?”
Göran reste sig, hummade och började plocka med något på snickarbänken.
”Det tror jag inte på”, sa Victor. Inte för att han var ett dugg förvånad, men han ville retas med Göran.
Göran nappade. Han tog upp en papperstidtabell ur lådan och gav till Victor. ”Fråga mig nåt då, vad som helst.”
”När går tåget från Roslags Näsby till stan en lördagsmorgon?”
Göran visste förstås. Victor lät honom äga med några frågor till. Sedan drack de kaffet under tystnad.

20140803_190338

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Pin It on Pinterest