Författare: jennyforsberg

Falkens författarskola bloggar

Falkens författarskola, där jag håller distanskursen Nå ut med ditt budskap, har startat en blogg. Där bloggar jag och de andra kursledarna om skrivande ur olika synvinklar, beroende på vilken inriktning vi har.

Det är kul att hålla en distanskurs! Och varje gång jag ser kursprogrammet så vill jag gå mina kollegers kurser också. För visst låter det kul med kurser som Kom igång och skriv! eller Författarverkstad (som finns på olika nivåer)? Fast mest sugen är jag nog ändå på Ge ut din egen bok med Ulf Diktonius, som har gett ut flera romaner på egen hand och driver webbplatsen egenutgivare.se (juli 2013: länken borttagen).

Har du gått skrivarkurser? Kan du rekommendera någon?

Skrivarträff

Igår var jag på skrivarträff på mysiga fiket Ritorno (vid Vasaparken i Stockholm). Våra skrivarträffar är opretentiösa tillställningar som brukar gå till så att någon i mitt nätverk av skrivande människor hör av sig och undrar om det inte är dags dags för en skrivarträff snart. Om jag håller med om det (vilket jag oftast gör) så kommer vi överens om tid och plats och så bjuder jag in lite folk, och kanske bjuder de i sin tur in lite folk. Vi brukar bli runt fem personer, ibland uppemot tio.

Väl på plats fäller vi upp våra bärbara datorer eller anteckningsböcker. Och så fikar vi och pratar om våra skrivprojekt, skrivarvåndor, förlag, agenter, egenutgivning och annat relevant och irrelevant. Hänger på Facebook gör vi bestämt också. Och skriver förstås. Om det dyker upp en fråga medan vi skriver så ställer vi den till de andra och får förhoppningsvis en ny infallsvinkel. Oftast blir det mer pratande än skrivande och om det blir något vettigt skrivet är det att betrakta som en bonus. Igår var vi fem personer på plats runt det stora runda bordet på Ritorno. Efteråt var vi överens om att vi hade varit mer produktiva än vanligt och jag är nöjd med att jag fick en hel del skrivet på Den snälla företagaren.

Att skrivarträffen blev just igår beror på att en av skrivarträffdeltagarna, Lars Rambe, som för närvarande bor i Kenya, är i Stockholm på besök. Han släpper för övrigt sin kommande deckare Ut ur skuggorna om en dryg månad. Den ser jag fram emot att läsa!

Gammelmedier: Babel

Även om jag är mest inne på sociala medier i dessa dagar händer det att jag konsumerar gammelmedier också. De senaste veckorna har jag fastnat för Babel i SVT. Jag tror att jag började titta för att jag tänkte att ”jag är ju författare, en författare ska vara litterär, bäst att jag tittar på det här litteraturprogrammet”.

Men sedan fastnade jag. Daniel Sjölin är en utmärkt programledare som har koll på när han ska lyssna och när det är dags att ställa nya frågor. Diskussionerna är en blandning mellan högt och lågt och gästerna en färgstark skara. Men bäst av allt är ändå Bob Hansson. Hans uppgift är att sätta in läsarnas inskickade kärleksdikter i olika sammanhang. Till exempel läsa upp dem för två personer och kolla om de blir kära i varandra. Bob är min nya idol, och jag ser fram emot att läsa hans bok Kärlek, hur fan gör man? som ligger i en av mina högar med olästa böcker.

Jag bor i en anslagstavla

Ibland känns det som om mitt hem är förvandlat till en anslagstavla. Då handlar det om att jag jobbar intensivt med Den snälla företagaren. När jag får en idé till något så skriver jag ner den på närmaste papperslapp. Om jag är hemma blir det oftast en post it-lapp eller – om jag behöver skriva mycket – ett skrivarpapper. Är jag någon annanstans skriver jag på ett miniblock som jag har i väskan. Eller på baksidan av något annat papper.

Så här såg det ut när jag försökte få ordning på diverse lappar och samtidigt läsa igenom högen med säljböcker som jag hade rotat fram ur bokhyllorna och lånat på bibblan:

Ibland använder jag även väggarna för att klistra upp post-it-lappar på om jag behöver få överblick över något. Så gjorde jag när jag skrev synopsis till den här boken. Och om jag behöver strukturera om en text som jag redan har skrivit kan jag skriva ut den och sprida ut på golvet över hela arbetsrummet och vidare ut i vardagsrummet.

Nu har jag samlat ihop alla lösa idéer och skrivit in dem på rätt ställe i dokumentet som både är mitt manus och mitt synopsis. Det känns alltid bra att få sortera saker. Boken kommer en bit framåt och lägenheten ser ut som ett hem igen.

Hur gör du för att tydliggöra strukturer när du jobbar – med text eller annat? Kan du hålla allt i datorn och huvudet eller har du som jag behov av att visualisera strukturen på olika sätt?

Tjatar du?

Tidigare i veckan blev jag intervjuad av Ann Ljungberg för hennes kommande bok Min kompis är författare! – socialt nätverkande för författare och förlag. Boken har två delar: en del där Ann intervjuar mig och sju andra författare om hur vi arbetar med marknadsföring i sociala medier, och en del som är mer praktiskt inriktad. Eftersom Ann är en klok och kunnig person är jag säker på att det blir en riktigt bra bok, och jag ser verkligen fram emot att läsa den.

Under intervjun pratade Ann och jag bland annat om balansen mellan att ha en strategi för sin närvaro i sociala medier kontra att vara spontan. Själv tycker jag att det är viktigt att ha en strategi i grunden, men att man inte får vara rädd för att uttrycka sig spontant utan att tänka på att varje litet inlägg måste passera genom strategins nålsöga.

Intervjun aktualiserade också en fråga hos mig som jag funderar på titt som tätt: hur mycket ska man tjata i sociala medier? Ibland tycker jag att jag tjatar om samma saker i alla kanaler – och även i samma kanal. Men å andra sidan vet jag själv att jag oftast inte reagerar på ett budskap (klickar på en länk eller vad det nu kan vara) förrän jag ser det kanske tredje gången eller så. Jag har även för mig att marknadsföringsförståsigpåare brukar säga att man måste publicera en annons ett visst antal gånger (nio??) innan folk reagerar på budskapet. Så jag tror att tjatet fyller en viktig funktion, men det får ju inte gå till överdrift. Hur gör du? Tjatar du? Stör du dig på andra som tjatar?

Eva Dahlgren har nyckeln till inspirationen

Jag snubblade över en intervju med Eva Dahlgren (borttagen länk pga trasig), som är en av mina absoluta favorit-singer/songwriters, som vi säger på svenska :-) Intervjun handlar en hel del om skrivande och om kreativitet. Du som inte vill läsa hela den långa intervjun får några smakprover här.

Först ett avsnitt där hon pratar om det som jag har varit inne på tidigare: att kreativiteten och inspirationen kommer medan man jobbar:

”Skriver du dina texter i studion där du gör musiken? Är platsen viktig för kreativiteten och inspirationen?
1985 skaffade jag mitt första kontor, ett ställe som jag delade med några vänner som också hade fria yrken. Jag hade tröttnat på att försöka leva konstnärsmyten med att dricka vin och skriva på nätterna, för det blev ett sånt ensamt liv när mina vänner hade vanliga kontorstider. Kontoret blev början på ett annat sätt att se på kreativiteten. Jag väntade inte längre på den, utan jobbade mig fram till den. Det var härligt!
Förutom att jag fick arbetstider med lunch och 3-fika, kände jag att jag hade fått ett rum där kreativiteten och inspirationen bodde. Det var slut på att sitta på trappen och vänta, jag hade egen nyckel och kunde bara gå in.”

Visst sammanfattar det inspirationen rätt bra? Du har också en egen nyckel till din inspiration, det är bara att gå in. Gör det redan idag!

”Det låter idealiskt. Så arbetet flyter på utan problem?
Men det betyder inte att jag kommer undan perioder då jag kan sitta i veckor och bara skriva sådant jag inte tycker om. Fula låtar som jag inte ens skulle vilja att min värsta hatartist skulle sjunga. Det är tråkiga veckor som det inte går att komma undan. Kreativitet och inspiration gallrar ju inte automatiskt bort det som är dåligt.”

Jag tycker alltid att det är så skönt att få svart på vitt på att även ens förebilder har svackor …

”Arbetar du disciplinerat och mot deadlines?
Jag har deadlines, men ofta sätter jag dem själv. Det betyder dock inte att jag inte är som alla andra…jag är också ute i sista stund, men jag tror att det beror på att en del av arbetet görs undermedvetet. Att medan jag går och har ångest över att det snart är torsdag och jag ska presentera mitt arbete för andra, så jobbar det på därinne. Hur många gånger är det inte som en ändring görs i sista stund och det är den som gör att helheten blir bra.”

Två viktiga saker kan vi ta till oss av det här: 1) Sätt en deadline för dig själv om du har svårt att producera något. 2) Som jag också har varit inne på tidigare: det är inte bara när du sitter framför datorn och faktiskt skapar ord som du jobbar.

Och så några ord om den där känslan av att det man gör kanske är rätt meningslöst ändå? Om någon känner igen den? ;-)

”Får du någonsin skrivkramp? Vad gör du då?
Jag tvivlar såklart ibland på min förmåga. Jag känner mig usel. Jag skriver dåligt. Lyssnar och rodnar och slänger bort. Men i djupet av mitt hjärta vet jag att jag kan. Jag försöker lyssna till den svaga lilla rösten som viskar längst därinne. ”Du vet ju att du kan.”
Min ”kramp” är av annat slag. Ibland tvivlar jag på att jag vill. I perioder ser jag inte nödvändigheten med mitt yrke. På samma gång som upplevelseindustrin, som man nu för tiden kallar det, blivit gigantisk, så har den enskilda kreatörens värde minskat. Alla är utbytbara.
Jag har emellanåt svårt att boosta mig själv och intala mig att just jag inte är utbytbar. Den enda som kan säga det är ju jag och ibland misslyckas jag med det. Hur mycket konst finns det inte, hur många böcker och filmer och låtar och artister. Behövs jag? Så kan jag tänka men…så helt plötsligt så uppslukas jag av något intressant och sitter uppe på nätterna och ställer klockan på 6 och går till jobbet och timmarna bara flyter iväg och jag skiter fullkomligt i om jag är nödvändig eller inte. Jag är och jag gör och det är allt.”

I intervjun pratar Eva Dahlgren också om sin bok Hur man närmar sig ett träd, som jag verkligen kan rekommendera för dig som skriver.

Hur undvika upprepningar?

Innan jag satte igång på allvar med att skriva Den snälla företagaren hade jag precis börjat redigera romanen som jag kallar för B. (Jag har skrivit ett första utkast av den men har inte hunnit redigera den. Och nu har jag skjutit det på framtiden eftersom jag ska skriva Den snälla företagaren först.) En dag när jag satt och läste igenom manuset kom jag till en scen, en hångelscen faktiskt, som kändes märkligt bekant. Jag börjar ana oråd och letar fram filen med romanen A. En sökning på ett par nyckelord, och … häpp! Jag har använt nästan ordagrant samma formuleringar i ett par meningar i en hångelscen i den boken! Aargh! Har jag verkligen så usel fantasi?

Nja, förmodligen är det naturligt att min hjärna tar liknande vägar när jag skriver om liknande saker. Och om det går några år mellan böckerna så kommer inte jag ihåg detaljerna. Du som också skriver skönlitteratur, känner du igen dig? Eller kanske du som verkar inom någon helt annan disciplin? Har du några knep för att undvika att upprepa dig?

Där satt den!

De senaste veckorna har jag skrivit på ett avsnitt i Den snälla företagaren som jag kallar Den snälla säljaren. Men oj, vad det gick trögt! Jag läste fyratusen säljböcker och tänkte att ”inte har väl jag något att tillföra på det här området, det finns ju andra som är mycket bättre än jag på det här med försäljning”. Självklart är det så, försäljning är inte mitt expertområde, men jag visste ju att det inte var det som var det egentliga problemet; jag hade bara inte hittat rätt vinkel än.

Jag läste böcker och antecknade. Skrev något stycke här och något stycke där. Skumläste böcker. Antecknade. Skrev och skrev om. Ändrade strukturen i texten. Läste böcker. Och så under påskhelgen tog jag ett ordentligt omtag: vad är det egentligen jag vill säga? Hur är man en snäll säljare? Jag kom fram till att avsnittet framför allt skulle handla om två saker: att vara snäll mot sig själv, till exempel genom att ha rätt inställning och att peppa och belöna sig själv, och att vara snäll mot kunden så att man hjälper henne att köpa tjänsterna. Jag lämnade datorn en stund, skissade lite med papper och penna, benade ut vilka olika delar avsnittet bestod av. Och plötsligt såg jag hur de här olika delarna hängde ihop i en metod. Där satt den!

Jag gillar verkligen när bitarna faller på plats efter att jag har varit förvirrad ett tag. Det är en av de bästa sakerna med att vara författare. Nu ska jag först prova det här avsnittet på ett par företagare i min bekantskapskrets. Sedan får förlaget säga sitt. Och så ni, om ni vill. På Den snälla företagarens webbplats kommer vi  nämligen att lägga upp delar av boken vartefter jag skriver dem. Än så länge finns ingen text uppe, eftersom jag fortfarande håller på med de första avsnitten. Men snart kommer ni att kunna provläsa och kommentera utdrag ur boken där. Hoppas att ni vill vara med och tycka! Och själva boken kommer ut i slutet av året, om det händelsevis är någon som har missat det.

Kreativa kanaler kräver koncentration

Innan jag började blogga undrade jag hur folk kunde komma på så mycket att blogga om. Inte gick jag omkring och fick idéer till nya blogginlägg var och varannan dag. Men så startade jag bloggen och vips drog en ny kanal i min hjärna igång – bloggkanalen. Nu får jag nya idéer till blogginlägg hela tiden. Det som hindrar mig från att sitta och blogga hela dagarna är inte brist på idéer utan att jag ibland måste jobba lite också. Och så är det ju alla de där böckerna som ska skrivas …

Varje gång jag drar igång ett nytt projekt så skapar min hjärna en kanal för det och plötsligt sprutar det ut nya idéer. Jag tror faktiskt inte att det finns någon övre begränsning för hur många kanaler det kan finnas rent kreativitetsmässigt. Det finns förstås begränsningar i tid. Det finns även begränsningar i hur många projekt min hjärna ska ha igång samtidigt om jag fortfarande vill må bra och ha balans i tillvaron, hur många timmar per dygn som min kropp klarar av att sitta framför datorn och så vidare. Men jag tror alltså inte att själva kreativiteten har någon maxgräns, om ni förstår skillnaden?

För mig är det viktigt att inte bara vara kreativ utan även produktiv. Det räcker alltså inte att jag sprutar ur mig idéer, jag måste även få ner dem i en form som leder till något. Ett exempel är att om jag sprutar ur mig romankaraktärer, scener, händelser eller miljöer så kommer jag snart att ha en hög med lösa anteckningar. Om jag däremot vill producera en hel roman så krävs det även ett stort mått arbetsdisciplin. Lösningen här är förstås att fokusera.

För att fokusera, koncentrera mig på någon av de kreativa kanalerna,  behöver jag stänga av de andra. Några kreativa kanaler som jag har påslagna just nu är Den snälla företagaren, bloggen, twitter och någon slags generell sociala medier-kanal. De skönlitterära kanalerna – romankanalen, haikukanalen, novellkanalen och fritt skrivande-kanalen – har jag däremot stängt av tillfälligt.

Tyck till om snällt företagande

Snällt företagande verkar vara ett ämne som engagerar. När jag berättar att jag håller på att skriva en bok om det reagerar folk positivt och många börjar spontant ge exempel på snälla företag och företagare. Det är superkul av flera anledningar:

  1. Jag tycker förstås själv att det är ett spännande ämne som jag gärna diskuterar.
  2. Jag får uppslag och exempel till boken.
  3. Att ämnet intresserar borde rimligtvis innebära att även boken kommer att engagera och därmed sälja bra.

Vad tänker du på när jag säger att jag skriver boken Den snälla företagaren? Har du några exempel på snälla företagare eller företag? Kanske är du själv en – hur gör du affärer genom att vara snäll? Hur skulle du vilja att företag (are) var snälla? Eller har du tvärtom exempel på elakt företagande?

Och den viktigaste, och kanske svåraste,  frågan: går det att både vara snäll och tjäna pengar? För det är ju det som Den snälla företagaren handlar om.

Pin It on Pinterest