Blogg | Ett fritt liv

”Har du fått några recensioner?”

En vanlig fråga jag får när jag är ute och träffar (potentiella) läsare är om min senaste bok har fått några recensioner. Många läsare, och även personer som skriver eller vill skriva böcker men inte är utgivna än, verkar ha uppfattningen alla böcker som släpps i Sverige recenseras i de rikstäckande tidningarnas kulturdel.

Men så fungerar det förstås inte för en okänd författare som jag. Hur omskriven min bok blir beror på mitt eget PR-arbete: hur många journalister och bloggare hinner jag kontakta och hur många av dem nappar på att skriva något om boken? Det handlar om en kombination av tajming, tur, förmåga att fånga skribentens intresse och hur mycket tid jag har möjlighet att lägga ner på PR.

Om vi pratar om Tsunamin så är svaret på frågan att ja, många av de bokbloggare som jag har frågat om de vill läsa och skriva något om boken har läst och skrivit något om boken :-) Och de recensioner de har skrivit är superfina; jag är så glad för det. Dessutom har den lokala pressen, alla de tre Täbytidningarna som jag känner till just nu, skrivit om mig eller boken. Där handlar det snarare om reportage, och i något fall en notis, än recensioner.

Så jag har all anledning att vara nöjd över den uppmärksamhet Tsunamin har fått av bloggare och journalister.

Bästa semesterläsningen 2016

Jag läste elva böcker på min sommarsemester i år. Det blir visst färre och färre böcker varje sommar. Det kan finnas ett samband med att jag lägger mer tid på att vara ute och odla och plocka min egen mat. Däremot har jag faktiskt prioriterat upp läsningen på helgerna resten av året, så summa summarum läser jag minst lika mycket som tidigare.

Vilka var då de bästa böckerna som jag läste på årets semester?

Vart du än går är du där – medveten närvaro i vardagen av Jon Kabat-Zinn. Boken är en klassiker inom meditation. Jag har tänkt läsa den hur länge som helst, och nu blev det äntligen av. Jag lånade den på biblioteket men jag var genast tvungen att köpa ett eget ex. Det här är nämligen en bok jag tänker återkomma till. Igen och igen och igen. Lite som att meditera. Det är bara att göra. Igen och igen och igen.
Sanning med modifikation av Sara Lövestam. Ja, okej, jag fuskar här; jag läste den precis före semestern. Men eftersom Sara Lövestam är min absoluta favoritförfattare så får hon smita in på den här listan ändå. Det här är den första boken i serien om detektiven Kouplan. Den andra, Önska kostar ingenting, ligger redan i min hög och väntar. Å, vad jag längtar efter att läsa den!
Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant. Jag gillar alla Sarenbrants deckare men den här var ändå snäppet vassare än de tidigare. Nu är jag riktigt sugen på att läsa den nyaste, som heter Tiggaren.
Store bror av Lionel Shriver, en annan favorit. Hennes böcker är rätt speciella, ofta med relationerna som tema och det gillar jag. Och så brukar de ha en oväntad tvist. Det här är inte hennes bästa bok enligt mig, men eftersom hon är grym så är den bra ändå.
Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Jag gillar hennes tidigare böcker för humorn. Den här boken trodde jag skulle vara riktigt tung, eftersom det är en skilsmässohistoria. Men den humoristiska tonen finns där och skapar en fin balans. Det är en konst att skriva om det allvarliga utan att sjunka ner för djupt, och den konsten behärskar Martina Haag.

Tsunamin en välgräddad sockerkaka

Tjoho, vilken fin recension Tsunamin fick i helgen av Joanna Björkqvist på bloggen Bokcirkelflickorna! Vad sägs till exempel om det här citatet?

”Jag vill inte spoila bokens innehåll men samtidigt måste jag få säga att det jag tycker allra bäst om i denna bok är den snygga växlingen mellan de olika berättelserna och inte minst att de så skickligt vävs samman. Det är väldigt effektfullt och det märks att författaren har storyn klart för sig, för det blir lite som att baka en sockerkaka. Man slänger i några ägg, lite socker, mjöl och bakpulver. Var och en för sig är ingredienserna helt egna, men tillsammans blir de genom energisk vispning och en stund i ugnen en god kaka. Så skulle jag vilja beskriva Tsunamin – som en välgräddad sockerkaka. Jag gillar när saker och ting känns genomtänkta och genomarbetade och jag har väldigt svårt för slarv och ologiska detaljer. Inget i Tsunamin är slarvigt genomfört och allt hänger ihop på ett sätt som gör att bokens sista fjärdedel blir den absolut bästa.”

Bästa sommarpratarna 2016

Något jag alltid gör om somrarna är att lyssna på Sommar i P1. Jag vill alltid lyssna även på sommarpratare jag inte känner till, och allra mest sådana jag har svårt för. De har ofta andra åsikter och perspektiv än jag själv och får mina tankar att ta nya riktningar. Jag har lyssnat på alla årets sommarpratare. Många är bra och det känns egentligen elakt att nämna några, eftersom andra då inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Men här får du i alla fall mina topp tre och som bonus några fler som jag tycker var fantastiska på olika sätt.

De tre bästa sommarpratarna 2016

Mina tre favoriter är:

Gunhild Stordalen, miljöaktivist. Hon pratar om sitt arbete med EAT, en organisation som hon har startat och som har som mål att hitta den mat som är bäst för både människorna och planeten. Hon pratar också gripande om sin egen dödliga sjukdom systemisk skleros.
Emil Jensen, artist och poet. Roligt, sorgligt och viktigt om bland annat hans syster, som inte är i livet längre.
Stina Stoor, författare och grymt bra på att berätta en historia. Jag blir verkligen nyfiken på att läsa det hon har skrivit. Novellsamlingen Bli som folk var nominerad till Augustpriset 2015. Jag har skrivit upp den på min läslista.

Fler av de bästa sommar i P1 2016

Och så några till, utan inbördes ordning, som också var eminenta:

Tom Malmquist, författare. Han riktar hela sitt sommarprat till sin lilla dotter, och han pratar framför allt om dotterns mamma och den sorg som drabbade honom här hon gick bort i samband med dotterns födelse. Om det här har han skrivit en bok som heter I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, som jag också har lust att läsa.
Edward Blom, gastronom. Han är verkligen speciell och jag kan förstå varför en del har svårt för honom. Det är inte ofta jag använder ordet spirituell, men jag tycker att det är det ord som bäst beskriver hans sommarprat. Han var rolig och utstrålade en kombination av livsglädje och odräglighet som jag gillade skarpt.
Alexander Bard, författare och filosof. Han är en sådan nytänkare. Alltid när jag hör honom prata så tänker jag att jag vill hålla reda på vad han har för sig. För att det brukar vara smart och för att det är intressant som omvärldsbevakning. Jag skulle kunna börja med att läsa någon av hans böcker. Den senaste heter Synteism – att skapa Gud i internetåldern.
Mikael Karlsson, kompositör. Han pratar intressant om kreativitet och om sin jobbprocess, och dessutom berättar han gripande om sin egen smärta.
Ahman Khan Mahmoodzada, gymnasieelev och skådespelare. Som tioåring hade han en roll i filmen Flyga drake och han pratar om hur han på grund av det var tvungen att fly till Sverige från Afghanistan som han kommer från, eftersom hans folkgrupp inte tolererade hur de framställdes i filmen.
Gloria Ray Karlmark, medborgarrättskämpe. Hon berättar om den historiska händelsen som hon var med om att skapa, genom att hon och hennes skolkamrater i Little Rock blev de första svarta att gå i samma skolor som vita.

De flesta av sommarpratarna hörde jag i blåbärsskogen, men några även på promenader och på en terrass i solen, och jag tycker att det gjorde min semester lite bättre att jag tog mig tid att lyssna på dem allihop.

Jag är tillbaka

Ahhh … ljuva sommar. Och ljuva semester! Jag är just nu så otroligt nöjd över min prioritering att ta långa semestrar på sommaren. Jag har gjort det hela tiden som jag har kört eget. Den period på ett par år när jag var anställd, för sisådär fjorton år sedan, hade jag stora problem med att det blev så lite semester. Fem veckor. På ett helt år? Redan då ville jag åka till värmen över jul och nyår och vips var det bara tre veckor kvar till sommarsemestern. Först på sistone har jag förstått att det finns arbetsplatser med generösa arbetsvillkor och klart mer semester än så – och att det är ett sådant jobb en ska ha. Om en nu ska ha ett jobb alltså :-)

Men tillbaka till min nuvarande situation. Det finns ju helt andra prioriteringar som är möjliga. Sprida ut ledigheten på sportlov, påsklov, höstlov och långhelger och bara en kortare semester på sommaren. Många författare som jobbar heltid gör prioriteringen att det är på sommarsemestern som de gör en stor del av skrivarbetet. Och så finns det förstås egenföretagare som i princip inte prioriterar semester alls utan bara jobbar på. Själv är jag av uppfattningen att jag kommer att vinna i längden på mina sommarlov. Det blir färre böcker skrivna nu men över tid – för det är ju ett antal decennier vi pratar om – så får jag kanske ihop fler böcker. Eller så blir det färre böcker men jag mår bra. Och det är rätt prioritering för mig.

Sommaren är för mig en kombination av att dels göra samma saker som jag gör varje sommar, dels göra nya reflektioner, prioriteringar och planer för det kommande året. Det här har jag gjort:

Chillat på terrassen till en hyrd stuga i Dalarna i en vecka.
Läst böcker. Elva böcker blev det under semestern. Det är betydligt färre än vad jag läste förr om åren. Jag har fått lite andra prioriteringar, helt enkelt. Låt mig återkomma och berätta något om vad jag har läst.
Plockat blåbär. Närmare bestämt 22 liter, vilket är personligt rekord. Under förutsättning att det är ett bra blåbärsår har jag faktiskt plockat mer för varje år.
Skördat grönsaker på min odlingslott Jag älskar att vara ute och plocka min egen mat, både i naturen och på lotten!
Sjungit med världens bästa sångpedadog Ange Turell på natursköna Sörgården i Värmland.
Varit på yogafestivalen på fantastiska Ängsbacka.

Du ser ju klyschorna haglar här. Och japp, jag tar mig friheten att berätta om min sommar i klyschor – för det var precis så bra den var :-)

Nu är det vardag. Inte dumt det heller. Jag började jobba i mitten av förra veckan. Det är en bra grej att börja jobba mitt i veckan – inte minsta tillstymmelse till söndagsångest, och så är det helg nästan direkt igen.

Jag ger skrivtips i Täby Nyheter idag

I dag är jag med i en fin artikel i Täby Nyheter där jag ger skrivtips för den som vill komma igång och skriva en bok under sommaren. Det här är ett ämne som jag kan prata hur mycket som helst om, och det gjorde jag också när jag träffade journalisten Lotten Engbom häromdagen. Jag var faktiskt lite orolig för om hon verkligen skulle kunna sy ihop en artikel av mitt svammel, men det gjorde hon, och det med bravur! Jag har inte hittat artikeln på nätet än, men jag hoppas att den kommer upp så småningom. I så fall ska jag uppdatera det här inlägget med en länk.

Efter idag går jag på en lång och välförtjänt semester. Man skulle kunna tänka sig att jag hade förinställt ett gäng blogginlägg här, men det har jag inte. Det blir nog ordentlig stiltje på bloggen, särskilt under juli. Möjligtvis tittar jag in vid något enstaka tillfälle och berättar om någon extra bra sommarpratare som jag har lyssnat på eller någon extra bra bok som jag har läst.

Ha en skön sommar!

Norsk katastroffilm: Vågen

Jag gillar som bekant katastroffilmer och katastrofromaner och har för avsikt att skriva böcker på det temat framöver. Nyligen såg jag den norska filmen Vågen (Bølgen på norsk). Jag gillade den verkligen.

Trots att filmen var helt förutsägbar och följde formulär 1A för katastroffilmer så höll jag på att tugga sönder naglarna. Filmen utspelar sig i fjorden Geiranger. Den fantastiska norska naturen som fond (jag kan för övrigt rekommendera ett besök där – det är fantastiskt vackert även IRL). Och så berget, som kan rasa när som helst, och när det gör det kommer det att utlösa en lavin som störtar ner i vattnet och skapar en tsunami som kommer att dränka hela samhället. Huvudpersonen är geolog och han upptäcker onaturliga rörelser i berget och anar den kommande katastrofen.

Det är intressant att jag kan tycka att en film är så bra när den inte direkt bjuder på några överraskningar. Uppenbarligen går jag igång på konceptet katastroffilm så mycket att det inte spelar någon roll att den är likadan som alla andra katastroffilmer. Att det dessutom handlar om en naturkatastrof – de är nog mina favoritkatastrofer ändå – gör inte saken sämre.

Undrar om jag ska försöka vara lite nyskapande eller få till en tvist av något slag i min(a) kommande katastrofroman(er) eller om jag ska nöja mig med att följa det här mönstret som uppenbarligen fungerar utmärkt, i alla fall på katastrofnördar som undertecknad. Jag ska klura på det. Jag tycker i alla fall att Vågen är en mycket bra film och jag rekommenderar den starkt!

Tsunamin ”omskakande och gripande”

Tsunamin har fått en fin recension igen. Den här gången av Jennies boklista, vars blogg går ut på att ge korta omdömen och ett betyg. Betyget blev 4 av 5 och hennes omdöme lyder:

Stark, omskakande & gripande!!!

Sååå fint! Så glad nu :-)

Har sjukt mycket att göra idag men tycks inte riktigt komma igång med dagens jobb ändå. Och dessutom har vi möte med Täbyförfattarna ikväll. Det blir nog en sen jobbkväll efter det. Dock inte ens två veckor kvar till semester nu. Det känns däremot helt overkligt. Tid för ledighet, återhämtning och reflektion. Tänk att det har gått helt ett år igen.

Fin Tsunamin-recension hos Läs en bok

Titta! En superfin recension av Tsunamin hos bokbloggen Läs en bok. Så här står det bland annat:

Boken är lättläst men ändå gripande. Utan att fastna i för mycket fakta och detaljer lyckas författaren fånga känslan av rädsla, maktlöshet och förtvivlan innan huvudpersonerna lyckas lokalisera sina familjer.

Läs en bok ger Tsunamin betyget 4 av 5.

Att få en så här fin recension gör mig så himla glad. Hurra!

Jag skrev två böcker på två dagar

Jag har en odlingslott där jag odlar grönsaker. Det är mysigt att gå där och påta i jorden. Och det bästa är att när jag har varit där och jobbat regelbundet under en period – grävt, sått, vattnat och rensat ogräs så kommer det plötsligt en dag när alla de där grönsakerna har växt upp och jag får skörda och äta mina grönsaker.

Precis så här är det också med det som förhoppningsvis blir mina två kommande fackböcker. Det är material som jag har använt till annat, och som jag därför har skrivit på under många år utan att egentligen tänka på att det ska bli böcker. Men så häromdagen var det dags att sammanställa det här materialet. Jag satte ihop texterna. Kategoriserade och strukturerade. Strök en del. Skrev till några småsaker. Och så, på kvällen den andra dagen, så hade jag två dokument med råmaterial till två böcker. Det kändes som om jag hade skrivit två böcker på två dagar. Självklart behövs en del redigeringsarbete men inte alls som när jag redigerar en roman i ett år. Jag gissar att det är några dagars jobb på egen hand för mig för var och en av de två böckerna, och sedan kanske ytterligare några dagars arbete tillsammans med en redaktör.

Jag skickade mitt råmaterial till två förlag. Mina kontakter på båda förlagen är personer som jag känner mer eller mindre, kanske jag ska tillägga. Dagen efter fick jag ett nej från det ena förlaget. Och senare samma dag svarade det andra förlaget att de är intresserade. Av båda böckerna. Jag har ett förlag på kroken till mina två kommande fackböcker! Min sjätte och sjunde bok! Hurra! Inget är klart förstås, vi har ju bara haft en första mejlkontakt. Men ändå. Hurra!

De tre bästa sommarpratarna 2016

Fler av de bästa sommar i P1 2016

Pin It on Pinterest