Kategori: balans

Är du en påbörjare eller en avslutare?

Avslutar du det du påbörjar? De senaste dagarna har jag i flera olika sammanhang stött på den frågan – i nyhetsbrev jag prenumererar på eller liknande – och medföljande tips på hur man kan göra för att avsluta saker. Jag har förstått att det här är ett problem för många. Jag tänker särskilt på en kompis som ständigt har nya projekt på gång och som bland annat är en oerhört talangfull romanförfattare. Men jag tvivlar på att han någonsin kommer att skriva en hel roman. Han tröttnar nämligen någonstans halvvägs, eftersom han kommer på att han i stället ska starta ett nytt företag, börja odla blåbär eller flytta till Italien och plugga italienska.

Själv har jag inte det minsta nytta av de här tipsen på hur man ska avsluta sådant man påbörjar. Jag har nämligen det diametralt motsatta problemet: jag kan inte släppa något när jag väl har påbörjat det. Det är ofta en bra egenskap. Mina böcker blir alltid färdigskrivna och jag får massor av saker gjorda. Men i bland är det inte alls bra. När jag väl påbörjar något är det som om den kritiska delen i hjärnan stängs av, och så fortsätter jag med det jag håller på med även om saker och ting förändras och det inte längre är någon bra anledning att slutföra det. Det gör att jag ibland ägnar timmar av min arbetstid – eller min fritid – åt något som inte längre är relevant. Först när jag är färdig och har prickat av den punkten på att göra-listan så inser jag att det inte alls var rätt sak att ägna tid åt. Och då är det så dags.

Vilken typ är du – en påbörjare eller en avslutare? Och har du något tips till mig om hur jag kan höja blicken när jag är mitt i en arbetsuppgift, så att jag kan stämma av om det fortfarande är rätt sak att lägga tid på?

4 timmars arbetsvecka

En av de böcker som jag läste på semester var 4 timmars arbetsvecka av Timothy Ferriss. Jo, jag vet att du antagligen är hopplöst trött på självhjälpsböcker av den här typen, men jag tycker att den här var klart läsvärd.

Förenklat kan man säga att boken består av tre typer av råd:

1. Hur man kan effektivisera sitt eget arbete.

2. Hur man kan skaffa assistenter från ett land där arbetskraften är billig som gör det mesta av ens arbete.

3. Hur man kan skaffa passiva inkomster genom att till exempel sälja produkter i en webbshop så att man inte är beroende av att sälja sin egen tid för att få in pengar.

Den första delen av boken, som handlar om hur man kan effektivisera sitt arbete, ska jag definitivt återkomma till. Ferriss kommer med en hel del smarta råd, till exempel att man ska koncentrera sig på det som man av naturen är bra på och se till att bli ännu bättre på det, i stället för att lägga tid på att försöka bli halvbra på det som man är dålig på. Han tipsar också om att öva sig på konsten att inte avsluta. För visst har du också läst en bok ända till slutet trots att du inte gillade den, bara för att efteråt undra varför du slösade bort din tid på den? Numera gör jag sällan det faktiskt. Det finns så många andra bra böcker som väntar på att bli lästa.

De delar av boken som handlade om att låta assistenter i Indien jobba åt en medan man själv är och tränar eller softar i skuggan under en palm var roliga att läsa men känns orealistiska att applicera på mitt jobb eller liv (för enligt Ferriss kan man gärna låta assistenterna sköta stora delar av ens privatliv också). Och ärligt talat tror jag inte att det är ett sådant liv jag vill ha.

Delarna som handlar om att skaffa sig passiva inkomster känns på ett sätt lockande. Det är ju på sätt och vis det som jag försöker göra med mina böcker. Fast skriva böcker har den stora nackdelen att om man inte lyckas få till en Stieg Larsson-succé så tar det oftast myyyycket mer tid att skriva boken än vad det ger pengar i slutänden. Men tanken på att ha några fler produkter som tickar in lite slantar regelbundet … ja, det låter inte helt fel. Frågan är om det är värt att lägga den mängd tid och energi som krävs innan man är i det där läget när pengarna tickar in. Jag har tänkt tanken förut och nu har jag anledning att fundera på det igen. För med den här boken har jag en hel del verktyg att använda i så fall.

Har du några passiva inkomster? Skulle du vilja ha det? Hur skulle du göra i så fall?

Låt oss sprida Anonyma klubben!

Ni såg väl Jakten på lyckan i SVT igår? Titta på SVT play annars! Hanna Hellquist undersöker hur man gör för att bli lycklig. På webben finns även en hel del kringmaterial där man kan testa hur lycklig man är och få tips om hur man kan bli lyckligare. Jag har inte lusläst det men jag kan tänka mig att en hel del kommer från boken Lyckans verktyg, som jag har skrivit om tidigare.

Det bästa inslaget ur gårdagens program tyckte jag var det som handlade om Anonyma klubben. Det är ett enkelt vardagssätt att göra folk glada. Gör så här: Gå in på ett fik och betala för en fika (typ kaffe och bulle) men be personen i kassan att ge fikat till nästa person som kommer in och beställer kaffe och bulle och att hon ska hälsa från Anonyma klubben. Det här får effekter för tre personer:

1. Du blir gladare eftersom man blir glad av att ge bort något.

2. Cafépersonalen blir gladare eftersom man blir glad av att ge bort något.

3. Den som blir bjuden på fika blir glad eftersom man blir glad av att få något.

Jag tycker att det här är helt underbart, och det här är en av mina poänger med Den snälla företagaren: Om du är snäll mot din omgivning kommer de att vara snällare inte bara mot dig utan även mot andra i sin omgivning. Och så blir hela världen snällare, bra va? :-)

Vinter i värmen: häng med!

Det här med svensk vinter är inte alls min grej. Jag har riktigt svårt för mörkret och kylan. Jag vill helt enkelt vara på en varmare plats än Sverige så här års. För några år sedan gjorde jag ett mindre försök; jag var borta i en månad. Två veckor var semester och två veckor jobbade jag. Nästa vinter vill jag ge mig på en längre jobbperiod i värmen.

Men även om jag har tillgång till mitt nätverk via nätet så kan det nog bli socialt tråkigt att åka iväg ensam. Därför funderar jag på det här upplägget:  Jag hyr en lägenhet eller ett hus (beroende på hur många som vill vara med) under ett par månader och du som också vill tillbringa delar av vintern i värmen hänger helt enkelt på, antingen hela perioden eller en kortare tid. Kanske är du författare eller soloföretagare som kan jobba var som helst. Kanske har du ett heltidsjobb i vanliga fall men är sugen på att ta ledigt någon månad och skriva på en roman. Kanske jobbar du med något helt annat och nöjer dig med att komma ner och semestra någon vecka.

– När åker vi?

Preliminärt tänkte jag mig ungefär 1 december 2011 till 1 februari 2012. Jag vill helst vara borta när det är som allra mörkast och kallast i Sverige, och jag vill definitivt slippa julen.

– Vart åker vi?

För närvarande är jag rätt sugen på Thailand, och då särskilt Koh Lanta. I Thailand är det varmt och skönt, det är billigt att leva och människorna är snälla och hjälpsamma. Men jag är öppen för andra idéer. Kanarieöarna har dykt upp från flera håll när jag har pratat med folk om det här, och ja, varför inte? Man slipper jetlag och långa flygresor. Vart vill du åka? 

– Men jag har inte råd att vara borta i flera månader.

Min förhoppning är att boendet inte ska behöva bli så dyrt om vi delar på det. Dessutom är det förmodligen billigare att leva än i Sverige. Om du är borta en längre period kan du kanske hyra ut din bostad hemma? Och resan är ju lika dyr oavsett hur länge du är borta, så man kan i princip säga att du tjänar på att vara borta länge :-)

– Men jag känner ju inte dig, inte kan vi väl åka iväg tillsammans?

Så klart att vi kan! Hör av dig så lär vi känna varandra innan! Bor du i Stockholm som jag så ser vi till att träffas. Annars får vi väl hänga i sociala medier och lära känna varandra. Jag har ju tänkt jobba under vistelsen, så jag vill gärna ha hyfsat med lugn och ro i huset både på dagarna och nätterna (även om det förstås finns utrymme för trevliga samkväm om kvällarna). Om det här inte passar dig, till exempel om du är en festprisse som tänker hålla igång hela nätterna eller om du tänker ha småbarnen med dig så föreslår jag att vi i stället försöker hitta varsin bostad i närheten av varandra och umgås i lagom dos :-)

Så vad säger du, ska du med? Kommentera här eller hör av dig på jenny snabel-a iklartext punkt se.

Vilket ljud stör dig mest?

Ljudforskaren Julian Treasure, som jag har nämnt i ett tidigare inlägg, säger att de tre ljud vi ogillar mest är:

  1. barnskrik
  2. någon som kräks
  3. naglar mot svarta tavlan (eller motsvarande gnissel).

Ni vet den där känslan när man är så försjunken i en bok att öronen liksom är helt avstängda? När man inte hör att någon försöker prata med en förrän hon har sagt ”hallå”  flera gånger? De här tre ljuden skulle jag nog höra även i det läget. Eller? Vilket ljud stör dig mest när du läser eller skriver? Vilka ljud kan du förtränga?

Vill du regissera eller spela huvudrollen?

Jag tittade just på Bob Hanssons monologföreställning om lycka (40 minuter lång). Den var lite som livet: ibland var det transportsträckor, men så blixtrade det till och blev sprakande angeläget, innan det dök upp en transportsträcka till. Jag rekommenderar den absolut, särskilt om du som jag gillar Bob.

Den mest spännande frågan som Bob ställde i monologen var: Om livet var en pjäs, skulle du vilja vara regissören eller huvudrollsinnehavaren? Skulle du vilja vara den som bestämmer eller den som upplever? Visst är det en tänkvärd fråga? Bob Hansson fortsatte med att prata om att vi oftast verkar vilja vara scenografer; varje gång något saknas i våra liv så köper vi en ny, dyr, blank scenografi. Och så jobbar vi och sliter för att ha råd med den dyraste och bästa scenografin – i stället för att byta ut oss själva, eller åtminstone ändra lite i manuset.

Också tänkvärt. Men återgå nu till frågan: Vill du regissera eller spela huvudrollen? Kanske tycks svaret självklart först, men tänk efter igen. Det är inte så självklart, eller hur?

Lyckans verktyg

Lyckoforskning ligger i tiden – härligt va?  Min kommande bok Den snälla företagaren kommer att innehålla ett kapitel som heter ”Var snäll mot dig själv”. Att ta hand om sig själv och må bra tycker jag är en förutsättning för att man i längden ska orka driva företag. En klok vän som läste kapitlet häromveckan tipsade mig att läsa boken Lyckans verktyg av Sonja Lyubomirsky för att få lite mer information och inspiration. Så det gör jag nu. Och oj, vad bra den är! Självhjälpsböcker av den här typen har ju annars en förmåga att handla ganska mycket om tyckande. Författaren rekommenderar eller tipsar om hur man kan göra för att, i det här fallet, bli lycklig. Men på den här punkten sticker Lyckans verktyg ut. Den är nämligen helt och hållet förankrad i den vetenskapliga forskningen. Allt, och då menar jag allt, som står i boken är vetenskapligt belagt. Och ändå är boken inte det minsta tråkig att läsa, tvärtom!

Kärnan i boken är att det är lätt att tro att ”Om jag bara var lite rikare/friskare/snyggare eller bara hade lite fler kläder/bilar/vänner, då skulle jag vara lycklig. ” Men faktum är att de yttre omständigheterna bara utgör cirka 10 procent av vår lycka. Till ungefär 50 procent beror lyckan på våra medfödda egenskaper. Då återstår 40 procent som vi kan påverka själva genom olika strategier. I Lyckans verktyg får du lära dig tolv sådana strategier. Boken innehåller även tester där du kan testa hur lycklig du är och vilka av strategierna som passar bäst  för just dig. Som du redan har förstått så är det här en bok som jag rekommenderar.

I samma anda som Lyckans verktyg är även Lyckobloggen (länken borttagen pga fungerar inte), som jag blev tipsad om häromdagen. Där skriver ett gäng lyckoforskare intressant om de senaste rönen. Kanske har du fler tips på var vi kan få reda på mer om lycka och lyckoforskning?

Ljud påverkar oss på flera sätt

Medan jag skriver det här är det någon granne som borrar i huset där jag bor. Jag blir otroligt störd. Visst är det fascinerande hur vi påverkas av ljud? I fredagens Skavlan medverkade ljudexperten Julian Treasure. Han berättade att ljud påverkar oss på fyra sätt:

  • fysiologiskt – ljud kan verka lugnande eller skicka ut stresshormoner som får oss att fly från farligheter
  • psykologiskt – som när man blir glad eller ledsen av att lyssna på en viss låt
  • kogintivt – om två personer pratar samtidigt kan vi inte förstå allt eftersom vi max kan förstå 1,6 personer åt gången.

Apropå den tredje punkten berättade Julian Treasure att i pratiga kontorslandskap är man en tredjedel så produktiv som i tystnad. En tredjedel! Undrar hur många arbetsgivare vars medarbetare sitter i kontorslandskap som är medvetna om det. Det är knappast någon bra idé att spara pengar genom att inte ge de anställda egna rum.

Men det där var bara tre punkter, säger vän av ordning nu, det skulle ju vara fyra. Ja, tevetittarna fick faktiskt aldrig reda på det fjärde sättet, men jag hittade ett klipp där Julian Treasure fick tala till punkt i form av en femminutersföreläsning (länk borttagen pga trasig) där han talar om just det här. Där fick jag reda på att den fjärde punkten är den beteendemässiga. Ett exempel på det är att vi gärna undviker alltför högljudda miljöer.

Själv har jag aldrig förstått de människor som kan lyssna på ett pratprogram på radio samtidigt som de utför ett intellektuellt krävande arbete, som att läsa eller skriva en text.  För mig är det helt omöjligt. Och jag tycker mig få en delförklaring hos Julian Treasure: Att läsa eller skriva borde vara kognitivt mer krävande att lyssna på en person som pratar. Eller? Låt oss anta att läsandet eller skrivandet upptar 50 procent mer av hjärnutrymmet. Det innebär i så fall att jag redan använder lika mycket hjärnkapacitet som när jag lyssnar på 1,5 person. Jag har alltså bara kvar utrymme för att lyssna på 0,1 personer – inte särskilt mycket alltså, och följdaktligen förstår jag inte vad jag lyssnar på.

Det där var förstås bara en teori. Har du en annan teori? Eller har du till och med expertkunskaper om det här? Kommentera gärna!

Läsning kan öka den medvetna närvaron

Jag brukar se böcker och läsande som en aktivitet som ligger ganska långt ifrån det idag ofta kallas mindfulness eller medveten närvaro. Antingen så väljer jag att vara här och nu och medveten om tillvaron, till exempel genom att njuta av naturen. Eller också väljer jag den minst lika härliga eskapistiska vägen och flyr från vardagen in i en bok. Jag har sett det här som två helt olika vägar att gå (utan att för den delen värdera den ena högre än den andra).

Litteraturkritikern James Wood framförde i Babel härom veckan (7 oktober tror jag att det var) ett annat sätt att se på saken. Han menar att  om man läser mycket blir man mer observant på detaljer och därmed bättre på att vara här och nu. Litteraturen skulle alltså inte bara vara eskapistisk utan också ett medel för att bli mer medveten i det dagliga livet. Den tanken ger mig ett nytt perspektiv på balansen mellan att läsa och att njuta av vardagen. Bokläsandet skulle alltså inte bara vara ett självändamål utan också ett sätt att bli bättre på att vara här och nu när jag inte läser. Ja, varför inte?

Vad tror du? Håller du med James Wood?

Hur länge vill du jobba?

Jag läser i DN att fler och fler väljer att fortsätta jobba efter 65 (länk borttagen pga trasig). Det låter bra, tycker jag. Bra att vi fortfarande är så pigga att vi orkar jobba. De som jag känner som är i 65-årsåldern ligger inte på latsidan, oavsett om de jobbar eller inte. Och så är det förstås bra för Sveriges ekonomi att vi jobbar längre. Själv har jag 30 år kvar till 65, och det blir garanterat jobb åtminstone ett par år till efter det, för jag tror att pensionsåldern i Sverige kommer att vara högre då.

Men sedan då? Kommer jag att fortsätta jobba även när jag inte behöver? Det beror förstås lite på vad jag gör då. Jag lär ju inte sluta skriva bara för att jag uppnår en viss ålder.  Snarare är det då om inte förr som jag har ordentligt med tid för att skriva – när jag inte längre behöver jobba ihop till hyran. Det vill säga om har lyckats tjäna ihop till någon pension till dess, vi får väl se. Men firmans uppdrag då, skulle jag sluta med dem? Nej, jag gissar att jag snarare kommer att välja kräset bland dem. De roliga uppdragen vill jag så klart fortsätta med. Men de tråkiga lämnar jag över till någon annan.

Alltså: jag skriver mest och tar något uppdrag då och då. Och så vill jag vara mer ledig än nu. Åtminstone tre dagars helg varje vecka. Vid det laget kommer jag ju också att få in pengar regelbundet från alla böcker som jag har skrivit (förstå hur många böcker jag hinner skriva på 30 år!) Tillsammans med de roliga uppdragen och (den förmodligen usla) pensionen så borde jag väl få ihop det jag behöver. Visst låter det som en härligt bortskämd tillvaro?

Hur länge vill du jobba?

Pin It on Pinterest