Kategori: inspiration

My av Desirée Fredlund – jag läser med ett oavbrutet leende

Det var länge sedan jag läste en bok som gjorde mig så glad som My av Desirée Fredlund. My är inte som alla andra. Hon har precis flyttat hem till Sverige för att leva Svenssonliv. Det går så där, för My är verkligen ingen Svensson. Redan i första scenen blir hon haffad av polisen, närmare bestämt av polisen Martin, som genast blir upp över öronen förälskad i My. Och det blir jag också.

My går sin egen väg. Hon dricker, slåss och gör halvskumma affärer. Samtidigt är hon både sympatisk och kärleksfull. Det allra bästa med boken är att den är så roligt skriven. Jag skrattar högt flera gånger och har ett oavbrutet leende medan jag läser.

Boken My blev refuserad och Desirée Fredlund blev ombedd av förlaget Duo Dito att skriva berättelsen om hur hon blev refuserad. Det gjorde hon och Boken Refuserad finns nu utgiven. My fortsatte att bli refuserad, så Desirée gav ut den på eget förlag. Och det var bra, för annars skulle inte jag – eller du – ha fått läsa den. Jo, jag tycker definitivt att du ska läsa den här boken. För att bli glad, helt enkelt!

Jag blir inspirerad av My. Jag blir också inspirerad av Desirée Fredlund. När jag googlar henne får jag reda på att hon har gjort en del spännande marknadsföring. Om jag förstod korrekt så sålde hon My-t-shirtar inför bokmässan och den som hade tröjan på sig på mässan fick boken. Jag kommer att följa Desirées författarskap, både för att jag vill läsa hennes böcker och för att jag är nyfiken på vad hon tänker hitta på härnäst. Jag läser på Desirées blogg att den andra boken om My är färdigskriven nu. Den ska jag definitivt läsa!

Bed & breakfast för författare i Älvdalen

Johanna Wistrand är bland annat författarcoach och spökskrivare  och driver företaget Multimanus. Just nu är hon dessutom digital nomad, vilket innebär att hon inte har någon geografisk fast punkt i tillvaron, utan jobbar där hon och hennes dator för tillfället befinner sig. Precis som jag kommer att göra på La Gomera om någon månad alltså. Just nu befinner sig Johanna i Älvdalen, där hon brukar ordna skrivarretreat, och har fått erbjudande om att hyra en lägenhet där. Eftersom lägenheten är för stor för henne är planen att hyra ut ett rum som Bed & Breadfast till författare. Så här skriver Johanna själv på Facebook:

Har blivit erbjuden att hyra femma i Älvdalen – Är SÅ sugen! Men måste gardera mig. Tänker hyra ut ett av rummen, ett stort fint rum med två fönster och parkettgolv, som Bed & breakfast till författare. Jag kommer att vara billig till en början: 1000 kr/vecka inkl frukost. Nån som vill boka in sig redan nu fr o m januari? Så att jag ser om ev intresse finns? I Älvdalen har vi kört skrivretreat i flera år, och alla har trivts väldigt bra. Det är en öppen, trevlig, social och väldigt lugn by omgiven av underbar natur. Här finns simhall med 50-metersbassäng, fiskevatten, bibliotek, apotek, systembolag, flera lunchrestauranter, pub… Lägenheten ligger längs med bygatan så det är en del timmerlaster som svishar förbi.

Blir du sugen på att sitta och skriva i Älvdalen? Kontakta Johanna på info@multimanus.se.

Intervju med Pauline Eriksson som har skrivit Ta steget till eget

Eftersom jag har gett ut en företagarhandbok är jag nyfiken på andra böcker som kommer ut i den genren. Därför är det kul att TUK Förlag – som har gett ut min bok Den snälla företagaren – nyligen har släppt ytterligare en företagarhandbok. Den heter Ta steget till eget  – handbok för unga, modiga och drivna entreprenörer och är skriven av Pauline Eriksson.

Pauline Eriksson Ta steget till eget

Jag har inte läst  Paulines bok än, men den står den står på måste-läsa-listan. Däremot har jag hunnit med att intervjua Pauline om boken:

Jenny: Jag är väldigt nyfiken på det här med målgruppen unga företagare.  Vad ska man tänka på specifikt om man är en ung företagare jämfört med om man är äldre?

Pauline: Att allt inte behöver vara svart eller vitt och att du inte behöver vänta med att starta företag tills du är äldre! Med det menar jag att du inte behöver vänta tills du t.ex. har studerat klart innan du startar, utan att du kan driva igång företaget vid sidan av dina studier istället för att ha ett traditionellt extrajobb. Då har du möjlighet att få snurr på din verksamhet under tider som du studerar eller fasar ut en deltidsanställning eller ett extrajobb.

Jenny: Hur tycker du att man ska dra nytta av det faktum att man är ung som företagare?
Pauline: När man är ung har man oftast en annan flexibilitet än när man är äldre. Man har heller oftast inte vant sig vid dyra omkostnader, utan är kanske van att leva på en studentbudget, vilket definitivt är en fördel i uppstarten. Som ung har du också oftast en helt annan kunskap om sociala medier och Internet än den äldre generationen. En stor fördel när det kommer till att marknadsföra sig och nå ut med sitt budskap till en låg kostnad!

Jenny: Om man är en inte fullt så ung företagare längre, kan man ändå ha nytta av att läsa din bok?
Pauline: Definitivt! Mycket att bokens innehåll går att applicera på dig och din verksamhet oavsett om du är 18 år eller 58 år. Det kan handla om allt från hur du ska tänka kring marknadsföring och PR till hur du kan vässa din effektivitet och snabbt ta dig ur svackor i företagandet. Det vill säga tips som inte är åldersbundna! Jag rekommenderar boken till alla som behöver en inspirationsboost och tips och trix kring sitt företagande!

Jenny: Jag är intresserad av marknadsföring i allmänhet och bokmarknadsföring i synnerhet. Dessutom har jag ju själv skrivit en bok i samma genre. Därför undrar jag: hur jobbar du med marknadsföring och PR för boken?
Pauline: Jag har jobbat mycket med att marknadsföra boken sociala medier ända sedan jag fick bokkontraktet i januari i år. Allt handlar om igenkänning, så jag har nött in titeln och innehållet hos folk redan på ett tidigt stadie! I våras satte jag också upp en förhandsbokningssajt där man kunde boka boken till ett specialpris innan sommaren slut. Det gav otroligt bra respons! Nu efter släppet har jag jobbat mycket med PR. Jag har medverkat i både tv, tidningar, radio, bloggar och andra forum. Rekommendationer är också den bästa marknadsföringen, hitta ambassadörer som kan prata för din sak!

Jenny: Vad var roligast med att skriva boken?
Pauline: Att få sätta alla tankar och idéer på pränt, samt alla nya kontakter jag knutit under tiden! Jag uppskattar att jag samlat på mig ett hundratal nya visitkort sedan jag började skriva boken. Jag har fått affärskontakter, kunder och vänner för livet under processens gång. Fantastiskt kul!

Jenny: Vilken var den mest oväntade svårigheten du stötte på när du skrev boken – eller nu när du jobbar med marknadsföring av den?
Pauline: Jag kan faktiskt säga att jag inte har stött på några svårigheter alls! Funderade länge på denna fråga, men sanningen är den att jag egentligen bara stött på möjligheter! Jag har fått massor av jobbförfrågningar och press och media har varit otroligt vänligt inställda och intresserade!

Jenny: Använder du boken för att marknadsföra dig själv och ditt företag? Hur?
Pauline: Boken har verkligen bidragit till att hjälpa mig att bygga mitt varumärke och marknadsföra mig själv. Jag använder den som ett redskap att marknadsföra mig själv i min blogg, för föreläsningar och artiklar jag skriver åt olika uppdragsgivare. Att ha en utgiven bok i ryggen har jag upplevt vara en väldigt bra referens!

Jenny: Kommer du att skriva fler böcker? I så fall, vad kommer din nästa bok att handla om?
Pauline: Jag hoppas och drömmer om det! Jag har lite idéer i huvudet som jag inte fått på pränt än, men det hoppas jag snart att jag ska få! Först ska jag landa lite i processen som varit nu. Att skriva en bok är bland det roligaste jag gjort!

Jenny: Jag känner igen det där med att det ger mersmak att skriva böcker! :-) Tack för intervjun! Jag hoppas att din bok blir en riktig kioskvältare!

Release för Någon att lita på av Hans-Olov Öberg

I går var det släppfest för Hans-Olov Öbergs nya deckare Någon att lita på. Det var en mysig hemma hos-fest på Söder.

Huvudpersonen själv fick svara på frågor om boken:

Och självklart var det fullt ös när Ben LR Hur var DJ:

Jag träffade mina författarkolleger Pernilla Alm och Susanne Boll (och fastnade på bild på deras bloggar) och Karin Berg som ordnar bokcirklar på nätet och tar fram digitala strategier.

Dessutom fick jag nya impulser, information, inspiration av att träffa och prata med människor jag inte träffat förut. Hjärnan processade informationen över natten, och i morse vaknade jag med huvudet fullt av nya idéer.

En mycket lyckad kväll alltså. Nu hoppas jag bara att Någon att lita på är lika bra som föregångaren Djävulens tonsteg. Författaren själv säger att den är ännu mer spännande. Jag ser fram emot att sätta tänderna i den!

Bästa sommarpratarna 2012

Ni som följer bloggen vet att jag gärna lyssnar på Sommar i P1. Jag har inte lyssnat på alla årets sommarvärdar i år (än), har missat ett tiotal. Med den reservationen kommer här min lista över de bästa sommarpratarna 2012, utan inbördes ordning:

  • Jo Nesbø – för att han behärskar konsten att berätta en historia
  • Ulf Ellervik – för massor av spännande fakta om lust, förälskelse, kärlek, cancer, kreativitet och kemi – och för att jag känner att jag måste lyssna på programmet en gång till eftersom det var så mycket information och jag inte kommer ihåg en bråkdel
  • Petter Stordalen – för att han bjöd på kärlek, entreprenörskap och känslor. Och för att han pratade om hur man kan vara miljövänlig även om man är rik. Det vill jag lära mig sedan när jag blir rik ;-)
  • Klara & Johanna Söderberg (First Aid Kit) – för att de påminner om att man inte måste vänta tills det börjar växa mossa på en innan man berättar sin historia
  • Heidi Andersson – för att hon är min idol – stark, grym, kool
  • Björn Lindeblad – för en spännande berättelse om att vara buddhistmunk i Thailand i 16 år
  • Lars Lerin – för finaste kärleksprogrammet, och för att hans värmländska gör mig alldeles varm i hjärtat
  • Shima Niavarani – för hennes mångsidighet och talang
  • Lotta Lundgren – för hennes kärlek till mat och för att hon pratar om att mat är kärlek.

När jag skriver den här listan får jag liksom lite dåligt samvete över alla som inte fick plats på listan – de var ju också så bra. Mitt bästa tips är därför: lyssna på dem allihop! Åtminstone den första kvarten eller så. Sedan får man sluta om man tröttnar ;-) Min erfarenhet är att det är de sommarpratare som man inte redan kände till innan som ger mest nya nya influenser och kunskaper.

Vilka sommarpratare gillade du bäst och varför?

Babelbloggen: ”Daniel Sjölins Detektivbyrå AB får stororder från public servicejätte”

Ha ha, kolla in det här inlägget på Babelbloggen (länk borttagen pga trasig). Tydligen ska Daniel Sjölin vara med på ett hörn i höstens säsong av Babel. Inte som programledare men som reporter utan vara reporter om jag förstår det hela korrekt. Kul!

Nya säsongen av Babel börjar söndagen den 2 september kl 20.

Låt alla vara individer

Jag lyssnar på Soran Ismails Sommar i P1. Han pratar om sin och föräldrarnas flykt från Kurdistan, om sin uppväxt i Knivsta, om att vara svensk – och kurd. Berättelser som rör stora och viktiga frågor, och som berör.

Soran Ismail berättar hur han som tonåring alltid blev stämplad som invandrare eller blatte. Om att människor i hans omgivning tolkade saker i hans beteende som osvenskt:

”Jag var aldrig högljudd på tåg eller buss, trots att det nästan ligger i en tonårings natur. För jag visste att medan mina vänner fick Gud-vilka-jobbiga-tonåringar-blicken så fick jag Gud-vilken-jobbig-invandrare-blicken. För exakt samma beteende.”

Han menar att han betraktades som invandrare i första hand. Först i andra hand var han tonåring. Det här gör mig förbannad! Vad har vi för rätt att bunta ihop människor i grupper och döma dem kollektivt? Jag har skrivit om det här med etiketter förut; i just det inlägget handlade det om sexuell läggning, men det är samma sak, oavsett om vi buntar ihop folk på grund av etnicitet, ålder, kön eller något annat.

Kan vi inte bara bestämma en sak från och med nu: Kan vi inte låta var och en stå för sina egna handlingar? Om en person gör något som vi tycker är negativt, låt det handla om personen som individ. ”Vad den där personen är högljudd? Det stör mig.” Det är en stor skillnad mot ”Typiskt invandrare/tjejer/bögar/stockholmare/killar/italienare/54-åringar/whatever att vara så där högljudda.” Vi har alla fördomar. Det ger oss inte rätt att sprida dem till vår omgivning. Skippa etiketterna. Låt alla vara individer.

Läser du i regn eller sol?

”Jag hann läsa så många  böcker på semestern eftersom det regnade hela tiden.” Det hör jag ofta folk säga. Själv funkar jag tvärtom, åtminstone om jag är hemma på semestern. Är det dåligt väder kommer jag på allt det där som jag behöver göra hemma. Rensa i röran, slänga gamla jobbpapper, klura på strategier och mål – eller kanske lata mig framför en film. Är det fint väder däremot så släpper jag allt det där. Då tar jag en bok och lägger mig på klippan vid vattnet hela dagen.

Det har jag gjort i dag. Jag läste Att springa av Maria Sveland. En gripande och viktig och ganska svart bok som jag verkligen kan rekommendera.

Nästa vecka blir det inte mycket läst men desto mer sjunget. Jag sjunger i sådana sammanhang där man sjunger bara för att det är skönt att sjunga. Hur det låter är oviktigt. Men det brukar låta bra. Eller ”onödigt vackert”, som Ange Turell säger. Det är han som leder sjungandet den här gången.

När läser du mest? Om det regnar eller om solen skiner?

Projicerar vi bara våra förutbestämda uppfattningar?

Jag har semester, och då tycker jag att det är skönt att koppla både av och ner. Jag har ingen koll på vad du har sagt på Facebook de senaste dagarna. Jag har ingen aning om vad som händer på Twitter. Jag har inte läst några bloggar. Inte har jag läst några tidningar heller, varken på internet eller papper. Det senare har jag lite dåligt samvete för – jag hade faktiskt tänkt köpa en dagstidning i dag, en sån där på papper ni vet, men jag glömde. Åt en glass i stället.

Lyssnat på radio har jag gjort däremot, närmare bestämt på Sommar i P1. En av mina favoritsommarpratare hittills är förstås Daniel Sjölin. Han ägnade bland annat sitt sommarprogram åt att komma ut som gubbstrutt och att insinuera att de flesta som tittar på Babel bara gör det för att att det är fint att gilla litteratur.

Dessutom pratade han om ansikten. Vad händer egentligen i våra hjärnor när vi ser ett ansikte? Sjölin menar att det vi tror är tolkningar av ansikten lika mycket handlar om att vi projicerar våra egna känslor. Vi ser det vi vill se, helt enkelt. Jag gillade Daniel Sjölins sommarprogram. Å andra sidan tycker jag att man ska lyssna på alla sommarpratarna. Om man lyssnar även på dem som man inte redan vet, eller tror, att man gillar, så är chansen större att man får höra något som vidgar ens vyer.

Vad tror du om Sjölins projiceringsteori? Stämmer det att när vi ser någon på teve så har vi redan en förutbestämd uppfattning om vem personen är och det avgör hur vi upplever personen?

Den som är smart är mindre kreativ

Dagens sommarpratare är Ulf Ellervik. Han lyckas prata om något som jag inte är det minsta intresserad av – och ändå få det att bli intressant. Det imponerar på mig! Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi och även mycket historieintresserad. Jag bryr mig varken om kemi eller historia. Men han levererar berättelse på berättelse och alla fångar mig.  Att lyckas få (den kanske till och med ointresserade) allmänheten att bli intresserad av forskning, det är populärvetenskap när den är som bäst!

Förutom berättelser ur hans liv får jag veta saker om vad som händer i människokroppen när vi känner lust, förälskelse och kärlek. Men Ellervik sysslar inte bara med kärlek; hans forskning handlar om att bota cancer. Det är sådant där som nästan ger mig dåligt samvete över mitt yrkesval. Vad betyder mitt petande i texter när det finns folk som ägnar sig åt att bota cancer?

Ulf Ellervik pratar också om kreativitet. Han menar, något förenklat att ju smartare vi är, desto mindre kreativa är vi. Om man har kommit på något smart fortsätter man oftast i samma hjulspår, eftersom det har fungerat tidigare. På så sätt provar man inte nya saker i samma utsträckning som man skulle göra om man provade korkade lösningar som inte fungerade. De flesta forskare är därför inte mer kreativa än andra – även om de kanske är något smartare. Ulf Ellervik menar därför att vi borde bli bättre på att koppla ihop konst, vetenskap och kultur. Konstnärer är kreativa, forskare är smarta. Tillsammans skulle de kunna utföra stordåd. Det här är mina ord, men ungefär så sa han. Faktum är att han sa så mycket bra saker att jag nog måste lyssna en gång till och skriva ner allt han sa.

Ulf Ellervik har skrivit boken Ond kemi – berättelser om människor, mord och molekyler. Hade jag snubblat över den här boken i något annat sammanhang hade jag inte brytt mig. Men nu vet jag ju att Ulf Ellervik kan berätta en historia, och då gissar jag att han kan fånga mig även i den här boken. Den får genast en plats på den långa listan med böcker som jag ska läsa när jag har läst den stora högen med böcker som ligger här hemma och väntar på att bli lästa.

Ulf Ellervik berättar att hans nästa bokprojekt handlar om njutning. Och det låter ju faktiskt ännu mer intressant än det där med den onda kemin.

Pin It on Pinterest