Kategori: Jennys böcker

Hektisk jobbvecka

Jag fick inte till någon författarfredag i dag :-( Det har varit en hektisk jobbvecka, och det var helt enkelt för många jobbsaker som behövde bli klara den här veckan men som inte var klara i morse. Så jag har ägnat fredagen åt dem. Snart är jag färdig.

Det är inget som känns akut med Akrobaten just den här veckan. Jag väntar fortfarande på att få provtrycket, och det är först när det kommer som det är bråttom att göra ytterligare en korrläsning för att se att allt stämmer – så att jag kan beställa det stora trycket sedan.

Jag har insett att det inte blir något boksläpp på den här sidan sommarsemestrarna. Gissningsvis kommer boken att komma tillbaka från tryckeriet före dess, men det är ju ingen idé att börja sälja den mitt i juli, och dessutom har jag själv tänkt ha semester förstås. Så jag gissar på boksläpp runt månadsskiftet augusti/september. Och jag vågar inte ens tänka på hur mycket annat som jag behöver göra klart tills dess, det vill säga som jag behöver göra klart innan jag går på semester om sisådär sju veckor.

Men det är nära nu! Har jag sagt det? ;-)

Världspremiär: Akrobatens framsida

I dag, mina vänner, är det världspremiär här på bloggen. Det är nämligen första gången jag visar upp Akrobatens framsida offentligt. Är ni beredda?

*trumvivel, fanfarer, konfetti*

Tadaa:

Layout 1

Fint va? Formgivaren heter Arne Öström och har gjort över 3 000 (!) omslag. Du hittar honom i ateljén.

Snart dags att beställa provtryck

Jag hade hoppats få iväg min beställning av en provbok till tryckeriet, Booksfactory, i dag, men det blev inte så. Jag skummade igenom den andra versionen av inlagan och hittade ett par nya fel, ett gammalt som ingen hade hittat tidigare och en formulering som jag inte gillade att jag hade skrivit i slutordet och som jag inte kunde låta bli att ändra när jag väl hade hittat den ;-)

Så nu har jag mejlat de här felen till formgivaren. Så fort jag har fått en ny version av honom – han brukar vara snabb – så ska jag beställa provtrycket. Inom några dagar förhoppningsvis.

Vadå provtryck? Jo, innan jag beställer 600 ex av Akrobaten från tryckeriet, vilket är min plan, så ber jag dem trycka upp ett enda ex. Det här är ett sätt att få kontroll på flera saker:

  1. Att jag har gjort en korrekt beställning. Det är många parametrar och mycket som kan gå fel. Tänk om jag skulle få en pall med böcker som är en gånger en meter stora. Eller en pocket i stället för inbunden.
  2. Att trycket blir bra. Jag har sett andra böcker från Booksfactory, så jag är inte orolig. Men det skulle kännas fint att se att Akrobaten blir bra också innan jag fyller hela mitt kontor med boken.
  3. Att det inte har smugit in några korrfel. Det här är inte mitt huvudsakliga syfte med provtrycket, men nu när jag hittade flera fel bara genom att skumma inlagan misstänker jag att det kommer att finnas ytterligare några fel. Så jag ska korra texten en gång till, och den här gången i bokform.

Det är nära nu! Vadå ”Det har du sagt i evigheter nu.”?

Hur kan jag öka produktionstakten?

Jag funderar ibland på om det går att vara egenutgivande författare på bara en dag i veckan om man vill ha en vettig produktionstakt. När Akrobaten väl kommer ut kommer jag att ha arbetat med den i tio år. Och då har jag det mesta av sälj- och marknadsföringsjobbet kvar. Det är inte hela historien förstås. Den blev försenad med flera år för att den snurrade runt hos förlagen i flera omgångar. Och dessutom har jag kommit ut med tre fackböcker under tiden.

Men även om man räknar med fackböckerna har jag en för långsam utgivningstakt; fyra böcker på tio år. Jag skulle vilja ge ut en bok om året, men det känns helt omöjligt som det ser ut just nu.

Frågan är hur jag kan snabba upp bokproducerandet. Jag pratade med ett par författare om det här häromveckan. Jag nämnde att det tog ett år för mig att redigera Akrobaten från det att jag tog tag i den igen när jag hade bestämt mig för att ge ut den på egen hand. De tipsade om att när det är dags att starta redigeringen så kan man först på egen hand bara redigera igenom manuset helt snabbt, och lämna kvar det mesta till nästa omgång, när en redaktör eller författarcoach går igenom boken. Först efter redaktörens genomgång går man igenom manuset ordentligt med alla detaljer. Hittills har jag tänkt tvärtom: om jag redigerar manuset så bra jag kan på egen hand själv först så kan redaktören hjälpa mig att lyfta manuset så mycket hen bara kan sedan, utan att behöva fokusera på allt det där som jag skulle kunna fixa på egen hand. Det borde bli bättre så, men det tar ju längre tid. Och kanske blir det inte så mycket bättre att det motiverar den extra tiden.

Jag arbetar ständigt på att förbättra min skrivprocess, och för att göra det måste jag förstås prova mig fram. Kanske är det här något som jag ska prova nästa gång. Vad tror du – låter det som en bra idé? Har du några andra tips om hur jag kan öka min produktionstakt?

Dålig kombo: frustrerad och utarbetad

Just nu är jag en ganska trist kombination av utarbetad och frustrerad.

Utarbetad känner jag mig för att jag har jobbat som en tok hela våren. De senaste veckorna har jag haft knökfullt med uppdrag – roliga och bra uppdrag, så jag borde inte klaga. Men nu gör jag det i alla fall, för det är min blogg. Ha! ;-) Jag har jobbat sent varje kväll den här veckan och dessutom jobbat i dag, fast det är lördag. Och tidigare under våren jobbade jag mycket för att jag parallellt med det vanliga jobbet slet med att ge ut den där boken ni vet. Och för att jag har en förmåga att jobba ännu mer när jag inte har fullt med jobb – arbetsuppgiften att dra in nya uppdrag tar liksom aldrig slut.

För att råda bot på utarbetandet har jag två planer:

  1. Vara tokledig i fyra dagar under påskhelgen. Om en knapp vecka alltså. Ser sjukt mycket fram emot det!
  2. Vara mindre knökfullbokad efter påsk.

Och så frustrationen då. Jag är frustrerad över att det går så långsamt fram med författarjobbet för att jag bara är författare en dag i veckan. Generellt är jag ständigt lite frustrerad över det, och just nu är jag mer specifikt frustrerad över att Akrobaten fortfarande inte är ute. Och att jag till exempel borde klura på ett releasedatum och en releasefest och har jag budget till någon sådan alls och borde jag inte ha bjudit in till den för länge sedan om jag ska ha den på den här sidan sommarsemestrarna – de där releasefesterna som jag själv ska gå på i maj blev jag ju inbjuden till för flera månader sedan men jag hinner inte just nu. Ja, ni fattar. Och den här veckan hann jag inte ens med någon författarfredag, för jag gav bort fredagen åt ett annat jobb.

Jag har i alla fall fått tillbaka korrekturet från en av korrekturläsarna. Och så har jag själv läst korrektur, och även om man inte ser sina egna fel så hittade jag några rena korrekturfel och några skönhetsfel eller vad man ska kalla det. Härnäst på agendan (förhoppningsvis kan jag ta åtminstone delar av skärtorsdagen till att ha författarfredag) står att föra in mitt eget och korrekturläsarnas korrektur i en pdf (jag väntar på att få återkoppling från den andra korrekturläsaren också) och skicka det till formgivaren så att han får göra ändringarna. Därefter ska jag beställa en provbok från tryckeriet och om allt går som det ska så är nästa steg sedan att beställa det stora trycket.

Alltså det är ju nära nu. Jag borde sluta vara frustrerad och ta helg nu. Så får det bli!

Om att påverkas av sitt nätverk

Tänk vad man påverkas av sin omgivning och sitt nätverk. När jag startade eget för tolv år sedan märkte jag på reaktionerna hos några i min omgivning att de tyckte att det var hur konstigt som helst. Bland oss språkkonsulter har kanske hälften egen firma medan den andra hälften är anställd. Jag hade alltså många i min omgivning som var egenföretagare, så det var inga konstigheter. Det var ett stort steg att själv starta eget, men det var inget konstigt.

När jag kom ut med min första bok var det en del i min omgivning som blev mäkta imponerade ”Wow, du har skrivit en bok!” I deras värld var det bara kändisar i klass med Camilla Läckberg som skrev böcker. I mitt nätverk finns massor av författare, och de flesta av dem är inte särskilt kända, så för mig var det inget konstigt.

Nu när jag ger ut en bok på egen hand så märker jag att en del tycker att det är konstigt. De har aldrig tänkt tanken att någon annan än ett stort förlag skulle kunna ge ut en bok. Själv har jag ett antal egenutgivare i mitt nätverk, så det är inget konstigt.

Det här med att jag är min egen arbetsgivare och nu även min egen förläggare handlar mycket om att jag vill kunna bestämma över mitt liv. När det var lågkonjunktur för tolv år sedan och dåligt med jobb att söka så tänkte jag att ”jaha, då får jag väl skapa mitt eget jobb då”. När jag letade förlag till en bok men inte hittade något så tänkte jag att ”jaha, då får jag väl ge ut den själv då”. Hur tänker du? Är det viktigt för dig att få bestämma över ditt liv?

Hur går det med Akrobaten då? Jo, manuset är hos korrekturläsarna nu. Och i dag fick jag precis omslaget från formgivaren. Snart snart är Akrobaten en bok på riktigt :-)

Den snälla företagaren är såld till Liber

Jag tror inte att jag har nämnt att TUK Förlag, som har gett ut min bok Den snälla företagaren, lägger ner sin förlagsverksamhet och har sålt böckerna till Liber? Eftersom jag verkligen gillade att samarbeta med TUK så känns det tråkigt att jag inte kommer att göra det i fortsättningen. Än så länge har jag ingen direkt uppfattning om hur det är att vara utgiven på Liber, men numera har jag alltså en bok där.

Som jag har skrivit tidigare har ju Norstedts sålt en del av sina fackböcker, däribland mina böcker Tydliga texter och Blogga, tvittra och fejsbucka, till Studentlitteratur.

Det här betyder alltså att jag har lyckats bli utgiven på fyra olika förlag – trots att jag bara har tre böcker ute. Det är väl ganska bra jobbat? ;-) Och snart blir jag dessutom egenutgivare.

Ett beslut: jag köper in layout av inlagan

Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra med bokens inlaga (alltså hur själva texten i boken är formgiven, vad den har för typsnitt och så vidare). En plan jag hade var att försöka layouta inlagan på egen hand. Jag blev tipsad om att be en formgivare om en mall som jag sedan kan använda för att själv sätta inlagan.

Nu har jag kollat upp med bokens omslagsformgivare och jo då, han kan antingen layouta inlagan eller göra en mall så att jag kan göra layouten själv. Mallen gör han billigare, så då sparar jag några tusenlappar, vilket ju är bra eftersom jag försöker hålla kostnaderna för boken nere så gott det går. Dessutom – och det känns som den stora fördelen – så lär jag mig hur man gör och jag har mallen kvar till nästa gång (för en kvalificerad gissning är att det här inte är sista gången som jag ger ut en bok på egen hand) och då kan jag göra det snabbare och helt utan kostnad. Å, vad jag skulle vilja ha de där kunskaperna och den där mallen till nästa bok!

MEN. Jag har aldrig layoutat en inlaga tidigare och dessutom behärskar jag inte InDesign. Jag har korrekturläst texter i programmet någon gång, men då behövde jag ju inte bry mig om någon form, bara texten. Jag måste alltså lära mig både InDesign och hur man layoutar en inlaga. Och hur bra det än vore att kunna de två sakerna så måste jag bestämt förpassa dem till avdelningen Saker som vore bra att kunna men som jag inte kan prioritera att lära mig. Så jag får bita i det sura äpplet, ta layoutkostnaden och acceptera att jag kommer att ha samma problem med nästa bok.

Se där. Ett beslut. Gott så.

Dessutom har jag mejlat flera tryckerier i dag och bett om offerter. Eller snarare ställt en massa frågor i förhoppningen att vi kan inleda en diskussion som så småningom leder fram till att jag får offerter av dem. Det går framåt.

Jag är färdig med redigeringen!

Du kanske började tvivla på om jag någonsin skulle bli klar med den här evighetsredigeringen? Du kanske trodde att det bara var snack att det fanns något manus över huvud taget? Eller så kanske du trodde att jag inte vågade bli klar med redigeringen – för då måste jag ju ge ut boken.

Jag vet definitivt att jag tvivlade ibland på om jag någonsin skulle bli klar. Men nu är jag alltså färdig. Akrobaten är färdigredigerad. Såååååå skönt! :-D

När man redigerar ett manus i olika omgångar i närmare ett decennium så händer det förstås en del med det längs vägen. I dag tänkte jag på att jag borde läsa den första versionen vid tillfälle. Det första utkastet som jag skrev på tre månader 2005. Jag tror att jag skulle kunna lära mig en del av det – eller åtminstone se att jag har lärt mig en hel del längs vägen.

Å andra sidan vill jag förstås helst aldrig se manuset igen. Men tjoho att det är klart! Nu ska jag bara ge ut boken.

Jag drömde om Akrobaten i natt

I natt drömde jag att jag hade skickat Akrobaten till ett förlag igen. Nu satt förlagets redaktion och läste manuset medan jag, och ett antal vänner och bekanta och annat löst folk, stod utanför förlagets hus och väntade. Efter en stund kom förlagspersonalen ut och sa att nu hade de läst första delen och den ville de inte ge ut. De skulle återkomma om resten. Lite senare kom de ut och sa att de inte ville ge ut den andra delen heller. Ytterligare ett par timmar senare fick jag ett positivt besked: förlaget hade läst den tredje delen av Akrobaten och den ville de gärna ge ut. Hurra! För den fjärde och femte delen fick jag så småningom samma besked som för de första två: förlaget ville inte ge ut dem.

Jag och den övriga folkmassan gick därifrån, och jag fick frågan från någon om det kändes bra att jobba med det här förlaget och jag sa att nej, magkänslan sa nej, jag skulle nog inte samarbeta med det här förlaget.

Akrobaten är ju en roman, och det finns inga tydliga avsnitt som gör att man skulle kunna välja att bara ge ut delar av romanen. Dessutom är det en kort roman – jag räknar med att den blir knappt 200 sidor. Så hur ska jag tolka det här? Jag känner mig splittrad över att jag aldrig hinner ägna tillräckligt med tid åt Akrobaten/författandet? Det är rätt beslut att ge ut Akrobaten på helt egen hand? Hur skulle du ha tolkat min dröm?

Pin It on Pinterest