Kategori: skrivande, skrivprocessen och kreativitet

Nästa vecka ska jag börja (tänka) på min nästa roman

Du har kanske noterat att den här bloggen handlar väldigt lite om mina böcker och bokskrivande för närvarande – i alla fall med tanke på att det är en författarblogg. Och i så fall har du noterat helt korrekt. Det beror på två saker:

  1. Jag skriver inte på någon bok just nu.
  2. Jag har styrt om fokus på bloggen lite så att det blir mindre bokprat och mer prat om sådant som jag går och funderar på för närvarande.

Min tanke var att jag skulle komma igång med en ny roman under januari, men så blev det inte. Anledningen till det skrev jag om i det här inlägget: Skriva en bok eller göra en onlinekurs? Jag konstaterade att om man ska vara krass och titta på inkomsterna så tjänar jag inga pengar på att skriva romaner, men min onlinekurs Skriv tydliga texter var min största källa till passiva inkomster under förra året. Så jag prioriterade att förbättra några saker som behövde förbättras i den, och sedan lade jag två veckors jobb på att ta fram en kort onlinekurs som heter Lär dig skilja mellan de och dem på en timme. Detta för att mitt språkbrev om hur man skiljer mellan de och dem är den sida på Klartexts webbplats som får mest besökare år efter år, och jag ville göra ett försök med att se om det även fanns intresse för en onlinekurs om det. Facit hittills är att det inte gör det, så jag behöver klura på om jag behöver prissätta annorlunda eller göra något annat för att den ska sälja.

Och så har jag prioriterat andra mindre arbetsinsatser i olika egna projekt, och i mina och makens gemensamma projekt, som jag hoppas ska leda till passiva inkomster så småningom. Men nu har jag snart gjort det som hade högst prioritet, och från och med nästa vecka är planen att införa författarfredag igen. Yay!

Min tröskel inför att börja romanjobbet är fortfarande hög. Några hinder som jag behöver ta mig över:

  1. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om. Det ska bli en katastrofroman. Jag har en huvudperson och en hel del bakgrundsinfo om hen. Jag hade bestämt mig för vilken katastrof jag skulle skriva om och var tokpepp på det, men nu har jag börjat fundera på om jag inte måste skriva om klimatförändringarna i stället – det känns skrämmande aktuellt och jag ägnar ändå en hel del tid att fundera på det, så det vore inte dumt att faktiskt ha en anledning att göra rejäl research om det.
  2. Jag är sugen på att skriva en serie med tre eller flera böcker och har massor av funderingar kring det: Ska jag skriva synopisis till flera böcker på en gång? Behöver jag kanske faktiskt skriva två eller tre böcker innan jag försöker hitta förlag (eller ger ut dem själv) eftersom läsare vill läsa fortsättningen och jag inte kan leverera snabbare än var tredje år eller så?Hur fungerar det med en serie med katastrofromaner om den stundande katastrofen är att jorden går under men läsaren vet att det kommer en bok till i serien?
  3. Jag behöver lära mig ett nytt verktyg, Scrivener. Många författare skriver i det, och om jag har förstått mitt nätverk rätt så är det till stor hjälp om man som jag har ett synopsis- och strukturdrivet arbetssätt. Alltså det här är inget problem alls; ett nytt verktyg är ju bara att lära sig – men det bidrar ändå lite till motståndet att veta att jag behöver sätta mig in i nya saker innan jag kan komma igång.

Mina första författarfredagar (eller kanske de första månadernas författarfredagar?) kommer alltså att bli mer tankearbete än skrivarbete. Och nu när jag skriver det här inlägget så känner jag att jag blir peppad. Att börja på en ny roman är ju det roligaste som finns!

Så här någonting tänker jag mig mina arbetsdagar med min kommande roman. *ignorerar att det var fjorton minusgrader i morse*

Få det gjort med pomodoro – tricket som gör skillnad

Det var länge sedan jag skrev om pomodoro, och det kanske inte är alla som har koll på vad det innebär, så här kommer en beskrivning.

Pomodorotekniken kan man säga är ett sätt att jobba i intervaller för att hålla intensiteten uppe. Du jobbar i 25 minuter och sedan tar du en paus i 5 minuter. Och så upprepar du det. Ett 25-minuters jobbsjok är en pomodoro. När du har gjort 4 pomodoro med 5 minuters paus mellan varje så tar du en lite längre paus – 15 minuter för att vara exakt. Och sedan börjar du om och gör 4 nya pomodoro med 5 minuters paus mellan. Om du gör det här hela dagen så tar du kanske lunch efter 8 pomodoro. Och så börjar du om och gör likadant på eftermiddagen. Själv orkar jag absolut inte jobba så här fokuserat i åtta timmar på en dag, men kanske fem timmar, alltså 10 pomodoro, kan fungera för mig.

Att tekniken kallas pomodoro – alltså tomat på italienska – kommer sig av att man använder en äggklocka i form av en tomat för att hålla tiden. För du behöver någon typ av klocka som säger till när en pomodoro eller rast är slut. Jag använder en androidapp som heter Goodtime. Men det finns många pomodoroappar – sök på pomodoro där du brukar tanka ner appar så hittar du.

Ett viktigt knep är att när klockan ringer så lyfter du fingrarna från tangentbordet direkt. Du ska inte ”bara skriva klart först”, utan grejen är att sluta direkt. Om du slutar mitt i en mening är det nämligen mycket lättare att komma igång igen efter pausen.

Rör på dig mellan varje pomodoro

Jag hade inte jobbat med pomodoro på länge när jag började igen i våras. Då lärde jag mig tricket som har gjort en gigantisk skillnad för mig: när appen piper för paus så ska jag inte kolla Facebook eller mejlen eller vad jag nu tycker att jag också vill göra. I stället ska jag gå i från datorn och röra på mig i fem minuter. Eller femton minuter om det är den längre pausen. Jag kan göra några yogapositioner, dansa, stå på händer, göra armhävningar eller vad jag nu känner för.

Att röra på sig under pausen är hela skillnaden. Efter att ha rört på mig har jag ny energi och hjärnan fungerar bättre. Och jag kommer ifrån lite av det här med att ”sitta är det nya röka”, som det talas så mycket om numera. Det är bättre både för kroppen och för hjärnan att röra på sig ofta. Om du inte har läst boken Hjärnstark av Anders Hansen, som handlar just om hur mycket bättre hjärnan fungerar när vi rör på oss, så kan jag verkligen rekommendera den. Dessutom fungerar det här mycket bättre för mig än att kolla sociala medier i pausen, för då har jag en förmåga att fastna där och inte bry mig om att appen piper.

Om du inte har jobbat med pomodorotekniken tidigare, och om du ibland har svårt med disciplinen eller att få saker gjorda – inte för att jag någonsin har det, nähäe då – så tycker jag absolut att du ska ge det en chans. Och samtidigt få chansen att röra på dig under arbetsdagen. (Liten reservation för att jag som har mitt kontor hemma kanske kommer bättre undan med att stå på händer eller dansa runt en gång i halvtimmen än vad andra gör. Eller vad vet jag.)

Skriva en bok eller göra en onlinekurs?

Jag har tidigare nämnt att min onlinekurs Skriv tydliga texter under 2017 var en större intäktskälla än mina böcker. En snabb jämförelse visar att jag la tre månader på att göra onlinekursen (som visserligen bygger på en av mina böcker, Tydliga texter, men innehåller massor av övningar och anpassningar till kursformatet). Samtidigt har jag skrivit böcker i runt femton år – eller tio år om vi ska räkna från att den första boken kom ut – och har skrivit sammanlagt sex böcker.

För onlinekurser om text har jag en bra plattform

Det verkar alltså inte vara någon tvekan om vad som är mest lönsamt av att göra en onlinekurs och att skriva en bok. Ett tillägg kanske ska vara att det gäller för onlinekurser som passar in i målgruppen för mitt företag Klartext, alltså personer som vill lära sig att skriva bättre texter i jobbet. Jag har nämligen en webbplats som är bra sökmotoroptimerad och har många besökare varje månad. Det är så de flesta av mina onlinekursdeltagare kommer till kursen; de hittar webbplatsen genom att googla. Om jag vill göra onlinekurser inom något helt annat område, där jag behöver starta en separat webbplats, kan jag inte räkna med att kursen säljer sig på egen hand alls. Åtminstone inte de första åren. Då måste jag själv sälja varje kurs med hjälp av olika kampanjer och synlighet i sociala medier.

Om jag ska vara krass så borde jag alltså inte skriva några fler fackböcker om språk, utan ta fram fler onlinekurser i stället. Jag har inget material på gång just nu som skulle kunna bli en bok, så det är inte ett beslut jag behöver fatta inom den närmaste tiden, men det är absolut något att fundera över längre fram.

En bok imponerar mer än en kurs

En intressant parentes är imponansfaktorn. Folk blir så imponerade när de hör att man har skrivit en bok. Det ger pondus och stärker min roll som expert på hur man skriver begripliga texter. En onlinekurs bryr sig ingen om, utom just de som är målgrupp för kursen. Då är det ändå lika mycket jobb att ta fram en onlinekurs som att skriva en bok och kräver lika mycket pedagogiska kunskaper och förmåga att kunna strukturera materialet och så vidare. Och onlinekursen går att ta betydligt mer betalt för.

Ska jag skriva fackböcker inom andra områden än text?

Andra böcker då? Då pratar jag dels om fackböcker inom andra områden, dels om romaner. Vi börjar med fackböckerna. Jag har ju hittills bara skrivit en fackbok som inte är en språkbok, nämligen Den snälla företagaren. Den blev lovordad och omskriven i medierna – och den är bra, om jag får säga det själv :-) – men försäljningen tog aldrig fart. Min förklaring är att den riktar sig till en annan målgrupp än mina vanliga kunder, och jag kan inte sälja den från Klartexts webbplats. Om jag skulle göra en onlinekurs eller skriva en fackbok inom ett annat område än begripliga brukstexter så är risken stor att den inte skulle sälja. Oavsett om det var en kurs eller en bok. Det kloka för mig vore att helt enkelt låta bli det här och lägga min tid på andra saker som jag har större chans att få inkomster av. Men så har jag en massa idéer. Och så tror jag på dem. Och så tänker jag att ”just det här är så intressant att den här boken/kursen kommer att bli viral och sälja stort”. Så jag kommer säkert att skriva fler fackböcker och/eller ta fram onlinekurser även om andra områden så småningom. Jag är osäker på om jag skulle välja bok eller kurs i så fall. Jag skulle nog inte vilja ge ut en bok på egen hand, men om jag har ett förlag i ryggen kanske? Jag har i alla fall inget omedelbart på gång just nu.

Ska jag skriva fler romaner även om det inte ger mig några inkomster?

Romanerna då? Där ser det helt hopplöst ut för mig att få intäkter. Jag skriver långsamt – om jag ska jobba som jag har gjort hittills, och i princip bara skriva böcker på fredagar, så räknar jag med att det tar runt tre år för mig att skriva och ge ut en roman. Jag är inte beredd att lägga en stor del av min arbetstid och min energi på att stå ute på marknader och liknande för att sälja böckerna. För det första är det inte det jag vill jobba med. För det andra har det inte fungerat för den typen av böcker jag har skrivit hittills. Det är helt enkelt inte det jag ska lägga min tid på. Då är det bättre att jag skriver en ny bok. Eller gör något helt annat som ger inkomster eller får mig att må bra. För att få fram en roman snabbare skulle jag behöva avsätta tid i sjok. Men det är svårt att göra den prioriteringen när jag inte bedömer att boken kommer ge några intäkter att tala om.

Som det ser ut just nu finns det alltså ingen som helst lönsamhet för mig i att skriva romaner. Ska jag då göra det över huvud taget? Om man ska tänka 80/20-regeln – bara göra de 20 procent av arbetsuppgifterna som ger 80 procent av intäkterna – så är svaret nej. Det är enbart slöseri med tid. Och det här är också anledningen till att jag inte har kommit igång att skriva något nytt, trots att jag trodde att jag skulle börja på en ny roman direkt efter årsskiftet. Jag behövde prioritera att jobba med onlinekurser, eftersom det verkar betydligt mer rimligt att de kommer att ge mig intäkter.

Men om jag ska gå på vad hjärtat vill så är det klart som fan att jag ska skriva fler romaner! Det finns ett självändamål med att jag gör det. Det är det jag vill göra. Det är det jag ska göra. En plan är att om jag har andra passiva inkomster, till exempel onlinekurser, så har jag mina intäkter och kan lägga tiden på att skriva romaner utan att behöva tänka på att de ska ge pengar. Där är jag inte i dag. Och prioriteringen svår: ska jag skriva roman nu eller jobba med onlinekurser nu för att bygga upp ekonomiska möjligheter att skriva romaner sedan?

Oavsett vilket så får jag nu eller senare fortsätta att harva på med mitt långsamma romanskrivande. Och någon gång kanske en av mina romaner når igenom bruset, och då drar den förhoppningsvis med sig de andra och mina romaner börjar sälja. Om inte så får det vara så. Då har jag åtminstone fått uppleva skrivarglädjen och fått vara i mina hopfantiserade världar ibland. Så det så.

Hur börjar man skriva en bok?

Hur börjar man egentligen skriva en bok? Frågan har antagligen lika många svar som det finns författare. Eller kanske som det finns böcker. Själv brukar jag tänka att det inte spelar någon roll hur jag börjar, eftersom jag ändå ska redigera boken i ett senare skede, och då kan jag ändra eller flytta om stycken och kapitel precis som jag vill. Kanske är det inte alls det som är bokens början från början som kommer att bli bokens början till slut :-)

Jag hittade ett citat som jag hade klippt ut ur tidningen Skriva förra vintern, närmare bestämt ur numret från november/december 2016. Så här stod det:

”Johan Theorins tips för en stark start:

  • Börja med en person och ett konkret problem.
  • Undvik att vara vag eller alltför högtravande.
  • Skriv första meningen som det faller dig in, du kan alltid skriva om i efterhand.”

Hur tänker du om att börja skriva?

Jag skrev en låt om dagen i en månad

Hur gick det med mitt projekt att skriva en låt om dagen i en månad? Jo, tack bra! Länken går till blogginlägget där jag skrev om det, och som jag förklarade där så blev det snarare så att jag började skriva en ny låt varje dag. Däremot var det inte särskilt många av låtarna som jag faktiskt skrev klart; det hade krävt en insats i tid som jag inte var beredd att lägga för närvarande.

Utan att ha tittat eller lyssnat på det jag skrev (Jag skrev ner texten och ackorden, och så spelade jag in låtarna på telefonen.) så tror jag att kanske tre eller fyra av låtarna blev klara direkt. Då handlar det oftast om korta mantran eller liknande. För de andra har jag oftast text och melodi till en vers och en refräng. Då har jag också ett tema för låten, det vill säga att det är tydligt för mig vad jag vill att låten ska handla om. För ett par låtar har jag bara en melodislinga utan text. För några av låtarna vet jag att jag inte alls blev nöjd med texten – den behöver finjusteras eller skrivas om helt. Och jag minns åtminstone ett par oinspirerande tillfällen där jag fick ihop typ två eller fyra rader med någon värdelös text och en melodi som jag inte gick igång på. En gissning, eller förhoppning kanske, är att det även kommer att visa sig att några av låtarna hör ihop med varandra. Typ att det här är ju refrängen till den där versen. Jag har alltså 31 nya (början till) låtar att gå vidare med.

Eller, det är i alla fall vad jag tror. Vid ett tillfälle när jag satt i soffan och ploinkade på gitarren kom maken förbi och sa att det lät fint. ”Det påminner lite om något du skrev häromdagen.” Så kanske har jag egentligen skrivit samma låt 31 gånger? Det återstår att se när jag går igenom materialet. Planen framöver är att lyssna igenom allt och markera vilka låtar som är klara, vilka jag vill jobba vidare med och vilka jag släpper. Kanske får jag ihop närmare tio låtar av det här materialet. Vem vet. Just nu är jag dock inte så sugen på att göra det jobbet, så det kanske blir ett senare projekt.

Hur kändes det kreativa flödet då, när jag faktiskt tvingade mig själv att sätta mig ner och skapa varje kväll? Jag kände motstånd ibland förstås. Oftast handlade motståndet mot att avsätta den tid som behövdes. Som inte alls var lång tid; jag gissar att jag i snitt lade en halvtimme per kväll på det här. Men när jag väl satte mig i soffan så tvivlade jag aldrig, aldrig på att jag skulle kunna skriva en låt. Jag är helt enkelt säker på min kreativa förmåga. Om jag får skapa inom ett område där jag behärskar verktygen (ja, alltså, jag är ju ingen professionell låtskrivare, men jag vet hur jag kan fippla ihop en låt som duger för mig just nu) så är jag helt säker på att jag kommer att lyckas att skapa något. Sedan om resultatet blir bra eller inte, det är en helt annan fråga. Och tydligen kan jag skilja på det, vilket förstås är en bra egenskap för att kunna vara kreativ. Jag hoppas att jag har den här kreativa självsäkerheten även i mitt romanskrivande (Det var så länge sedan jag skrev något skönlitterärt från grunden – elva, tolv år närmare bestämt; sedan dess har jag bara jobbat med fackböcker eller med att redigera redan skrivet material – så jag har glömt hur jag fungerar.)

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med mitt kreativa experiment och sugen på att experimentera mera! Vilket är ditt bästa tips för att få fart på kreativiteten?

Testa i en månad och bli mer kreativ

Under det här året (I min värld går året från sommar till sommar. Det nya året börjar efter sommarsemestern.) har jag ett tema som jag kallar ”Testa i en månad”. Det kan handla om lite allt möjligt. Nya vanor som jag är sugen på att prova.

Just nu testar jag att skriva en låt varje dag i en månad. Det är ett sätt att tvinga mig själv att vara mer kreativ. För det är ju så roligt! Och för att jag behöver det – både i mitt jobb som författare och för att jag trivs när jag är kreativ.

I praktiken innebär låtskrivarmånaden att jag börjar skriva en låt varje dag, men det är rätt sällan det faktiskt mynnar ut i en färdig låt. Oftast blir det en eller två verser och en refräng. Men då har jag grunden. Melodin är satt. Även om texten inte är i slutversion så vet jag vad den ska handla om; jag har ett tema. Men framför allt: jag har ägnat en stund åt fritt skapande. Jag lägger runt en halvtimme på det här varje kväll. Min låtskrivarmånad började den 4 oktober. Innan dess hade jag nog inte skrivit en enda låt på kanske ett och ett halvt år, så det var dags.

Jag tänker mig att när månaden har gått så har jag 31 påbörjade låtar. Då går jag igenom dem och ser vilka som jag vill jobba vidare med och skriva klart. Kanske blir det 5 eller 10 nya låtar under hösten. Och då har jag både haft himla roligt och tränat min kreativitetskondition.

Jag är sugen på att göra så här med (skönlitterärt) skrivande också under en månad. Jag skulle kunna tänka mig att bara skriva fritt i en halvtimme om dagen. Eller påbörja en ny novell varje dag och skriva på den i en halvtimme utan krav på att skriva klart något. Eller förstås, om jag kommer igång med att skriva nästa skönlitterära bok någon gång så vore det kul att skriva på den i en halvtimme varje dag.

Jag ska få en ny höft

I morgon, tisdag, ska jag få en ny höft inopererad. Jag har artros i båda höftlederna sedan sju år tillbaka. Eller kanske har jag haft det längre – jag vet faktiskt inte hur det där fungerar – men sedan sju år tillbaka har jag besvär av det.

Det handlar inte om att jag går runt med stora smärtor i min vardag, men jag har blivit mer och mer funktionshindrad under de här åren. Förutom höfterna så har jag även ett mindre diskbråck i ryggen som jag känner av i varierande grad, och periodvis har jag en hel del strul med mina knän.

Innan kroppen blev trasig för sju år sedan var jag en person som tränade hårt, ofta och mycket. Först var jag tvungen att sluta träna karate. Och sedan har jag skurit ner på fler och fler fysiska aktiviteter. Jag fick sluta jogga, har inte åkt inlines på många år nu, kan inte göra någon tung styrketräning för benen utan det blir lätt rehabträning (men tyngre styrka för överkroppen, där jag fortfarande är stark). Men: Det var också den trasiga kroppen som fick mig att börja göra mer och mer yoga. Att avstå från fysisk aktivitet är inte min grej, så jag gör det jag kan. Yoga. Jag har yogat till och från sedan millennieskiftet, men tidigare blev det inte mer än någon enstaka gång i veckan – jag prioriterade hårdare fysisk träning. Sedan några år tillbaka är yogan en stor del av min livsstil. Tillsammans med annat som jag ägnar mig åt, som också handlar om att vara medvetet närvarande: meditera, sjunga, dansa fridans och så vidare, så ger det här mig oerhört mycket. Så den viktigaste meningen med att min kropp är trasig tycks vara att jag skulle hitta djupare in i yogan.

Men det var ju inte det jag skulle prata om :-)

I vintras när jag var på La Gomera så blev jag plågsamt medveten om hur dåligt skick mina höfter, framför allt den högra, är i nu. Inte nog med att jag inte kunde vandra i La Gomeras vackra berg längre. Jag kunde knappt ens gå en promenad. Det blev ett stort problem att jag hade hyrt en lägenhet som låg en bit ifrån dalens centrala delar, och att jag behövde promenera vart jag än skulle. Hemma i Sverige har jag bit för bit, nästan utan att jag har märkt det, skapat mig ett liv där jag inte måste gå så mycket. Jag cyklar när jag ska någonstans i närheten. Jag kan gå korta sträckor som till tåg, bussar och oftast från tunnelbanestationer och dit jag ska. Men i vintras blev det tydligt att jag är funktionshindrad i min vardag. Det var dags att operera höften.

Och nu har jag en tid för höftoperation inbokad i morgon. Under de senaste månaderna har jag tagit mig igenom de värsta orosmomenten om att någon ska såga sönder min lårbenshals, plocka ut höftleden och sätta in reservdelar i metall och plast. De senaste veckorna har min oro främst handlat om allt som kan göra att operationen inte blir av. Jag får inte operera mig om jag har ett sår någonstans på kroppen (de minsta småsåren typ pappersskärsår på fingret är okej), om jag har en rejäl finne någonstans på kroppen (det känns ju svårt att göra något åt), har ordentliga eksem (mina är under kontroll just nu) eller har en förkylning.

Jag har isolerat mig från människor så gott det går senaste veckorna för att inte riskera att någon smittar mig med ett förkylningsvirus. Jag försöker verkligen undvika att skrapa i någonstans eller göra illa mig, men det känns helt omöjligt att inte ha ett enda sår på hela kroppen. Senast i lördags skar jag mig på en plastförpackning i köket, och fram tills i morse när jag hade fått okej på det såret så var jag inte alls säker på att det skulle bli någon operation i morgon. Och så går jag och baddar sprit på minsta finne och hoppas, hoppas, hoppas att den inte ska växa sig större. Ja, jag är nojig, och det är okej. Det är en stor grej för mig att jag ska genomgå den här operationen. Och just nu ser det ut att bli av.

Där är jag just nu.

Jag har en massa saker att blogga om, och jag har även lite idéer om åt vilket håll jag vill styra den här bloggen framöver. Jag hoppas att jag även faktiskt lyckas avsätta tid för bloggandet under hösten; jag har lite idéer om det också. Men först en sjukskrivning. Om operationen blir av som den ska så kommer jag att vara sjukskriven i någonstans mellan en och två månader, skulle jag tro. Jag gissar att det inte blir så mycket bloggat då. Eller så är det då det blir mycket bloggat. Den som lever får se :-)

Kram så länge så hörs vi framöver!

10 misstag författare gör – lättillgänglig och pedagogisk skrivhandbok

Jag läste boken 10 misstag författare gör av Kristina Svensson, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson. Jag var nyfiken på boken både för att det är ett intressant ämne och en bra vinkling och för att jag känner författarna. Nåja, ”känner” i varierande grad, men jag är i alla fall Facebookvän med dem alla tre ;-).

Det jag gillar mest med boken är att den är så konkret. Författarna delar med sig av lättfattliga exempel på sina egna och andras misstag. Det låter kanske inte så pedagogiskt att utgå från misstagen, alltså hur man inte ska göra, men oroa dig inte: boken är tvärtom mycket pedagogisk.

För min egen del kände jag ibland under läsningen att jag inte helt ingår i målgruppen. Med snart sex böcker ute har jag redan gjort en hel del av misstagen och förhoppningsvis lärt mig något av dem. Andra misstag har jag lyckats undvika genom att läsa författar- och egenutgivarhandböcker innan jag började eller längs vägen. Och det känns helt rimligt att en författarhandbok i första hand riktar sig till personer som är nya som författare, alltså inte riktigt till mig.

Men boken innehåller även massor av matnyttigheter som inte (bara) riktar sig till nybörjaren, så jag tar med mig ett gäng smarta tips och bra idéer från läsningen.

Vad lärde jag mig?

Här är några av de saker som jag plockade upp ur boken:

  •  ”Låtsas att du måste berätta allting utan ord. Rita en teckning eller välj en bild som säger samma sak. Verkar det omöjligt? Det är det inte. Du har bara inte vant dig vid att tänka på det sättet. Ge dig åtminstone en timme att lära dig hur du ska göra.” Det här är ett skrivtips från Lennart för att undvika att överösa romanläsaren med bakgrundsinformation. När man sedan har valt bild så kan man sätta in den i en scen. Det här låter intressant. Och svårt! Och som något jag skulle behöva.
  • Gör inte dig själv till romanens huvudperson, eftersom det då är lätt att man som författare vill skydda sig själv. Det smarta tipset är att i stället göra sig själv till hjältens rådgivare.
  • Stryk de första och de sista replikerna i varje dialog.
  • Motivera precis varenda handling som personerna i boken gör.
  • Rekommendera andras böcker till potentiella läsare, snarare än att till varje pris sälja in dina egna böcker. Det är bättre att du rekommenderar rätt bok till rätt person än att du rekommenderar din egen bok och läsaren inte blir nöjd.
  • Om du ska samarbeta med andra författare, se till att de har lika många läsare som du. Om du samarbetar med författare som har färre läsare än du så kommer de också att dra färre läsare än du till ert gemensamma projekt.
  • Fokusera på att nå dem som faktiskt gillar dig och dina böcker på riktigt än på att få så många fans/gillare/följare som möjligt.
  • Se till att få kritik tidigt i processen med en bok, eftersom det är lättare att rätta till saker då.
  • Oroa dig inte för att någon annan ska stjäla dina idéer. De flesta författare har betydligt fler idéer till böcker än de har tid att faktiskt skriva böckerna.
  • Krama ut allt ur din bokidé. Hur kan du dra historien till sin spets? Vilka inneboende ämnen finns det i idén som du också kan göra något av? Gör en lista med femtio idéer på hur du skulle kunna utveckla historien.
  • Förhandla med förlaget om avtalet. Och stirra dig inte blind på royaltyprocenten; det kan finnas annat att förhandla om. För den som är ute och säljer böcker mycket själv kan det till exempel vara guld värt att få fler friexemplar av boken att sälja.
  • Ha inte för bråttom med att anlita en agent. Tänk i stället igenom varför du behöver en. Kanske blir det billigare att anlita de tjänster du verkligen behöver separat, till exempel en jurist för att förhandla om förlagsavtal, en säljare för att sälja in boken till förlag och en mentor att prata författarkarriär med. Om du anlitar en agent så se till att de bara får procent på de affärer som de har sålt in, så att du inte till exempel behöver betala procent till agenten på föreläsningsgig du själv har sålt in.

Allt du behöver veta om Wikipedia

Lennart Guldbrandsson verkar för övrigt veta exakt allt som finns att veta om svenska Wikipedia. Han har varit presskontakt åt dem i flera år och skriver fortfarande artiklar där. Boken innehåller en lång och matnyttig artikel av honom som handlar om hur man som författare kan förhålla sig till Wikipedia, och vad som gäller om man är intresserad av att få en artikel om sig själv där. Rekommenderad läsning!

Nästa bok redan ute

10 misstag författare gör är författarnas första bok i den här samarbetskonstallationen. Boken kom ut förra året och faktum är att deras bok nummer två, med den för mig mycket lockande titeln 10 tips för att leva på din kreativitet, redan är ute. Den är självklart på min läslista.

(Uppdatering i sista stycket för att jag hade fått titeln på den nya boken fel. Och se: med rätt titel kunde jag till och med hitta den hos nätbokhandlarna och göra en (annons)länk ;-)

Pin It on Pinterest