Kategori: skrivande, skrivprocessen och kreativitet

Strunta i de tidigare böckerna?

Min jobbtillvaro är (för) splittrad mellan många olika saker. Ibland har jag en känsla av att ju fler olika saker jag tidigare har ägnat mig åt, desto längre blir min att göra-lista. För att bli konkret så låter jag det här blogginlägget handla om mina böcker. Jag har skrivit fem böcker och jobbar på den sjätte. I princip alla de fem tidigare böckerna är periodvis fortfarande på min att göra-lista. Några exempel:

Jag skulle behöva göra en e-bok av Tsunamin. Det har stått på min att göra-lista i ett år nu, sedan boken kom ut, men jag har inte hunnit med det. Det är inget stort jobb om jag anlitar samma formgivare som för pappersboken. Jag tittar på att göra-listan och tänker att jag borde verkligen göra det här, men så är det varken viktigast eller mest bråttom just nu.

De flesta av mina böcker säljer inte sig själva. (Tydliga texter är undantaget.) Om jag vill att böckerna ska sälja måste jag vara ute och sälja dem. Som jag har skrivit om tidigare har jag fattat beslutet att jag inte ska lägga så mycket av min tid och energi på det. Men någon gång ibland är jag ute och säljer – lördagen den 27 maj ska jag till exempel stå på Täby torg tillsammans med Stockholmsförfattarna, något som vi också gjorde för ett par veckor sedan.

När jag fick royaltyspecen för Tydliga texter nu under våren så såg jag att den var nästan slutsåld. (Igen! Hurra!) Eftersom jag hade noterat en återkommande företeelse i boken som skulle behöva uppdateras så frågade jag förlaget om jag fick uppdatera den innan de trycker nya böcker. Det fick jag, och när jag gick igenom boken så hittade jag förstås fler saker att uppdatera. Jag la en del tid på att göra diverse små ändringar och uppdateringar och nu är det en ny upplaga på gång av boken – fjärde upplagan. Det innebär att jag kommer att bolla saker fram och tillbaka med förläggaren och sedan ska jag göra en korrekturvända i slutet. Superkul med en ny upplaga. Fler saker på min att göra-lista.

För mina romaner Tsunamin och Akrobaten är jag ju inte bara författare utan även förläggare. Det innebär lite administration även när böckerna redan är ute. Till exempel behöver jag regelbundet se till att böckerna finns att beställa hos BTJ, för annars blir de av någon outgrundlig anledning listade som ”tillfälligt slut” där efter några veckor. Det här är en arbetsuppgift som står på min att göra-lista varje månad.

Och så vidare, och så vidare. Och det här är inte något som är specifikt för mina böcker. Det gäller även för en massa annat som jag tidigare har jobbat med och som fortsätter att generera punkter på att göra-listan. Jag börjar komma till ett läge när det är ohållbart. Jag planerar att göra en ordentlig översyn över min lista försöka göra en (bort)prioritering. Men hur? Hur gör andra författare, och då särskilt egenutgivare som även behöver jobba med annat?

Om jag skulle utgå från 80/20-regeln, alltså att göra de 20 procent av jobbet som ger 80 procent av resultatet, så blir det så här: Jag fortsätter att lägga tid på Tydliga texter eftersom det är den som säljer. Resten av mina tidigare böcker struntar jag helt i, och så koncentrerar jag mig på att skriva nya. Efter varje ny bok så har jag en period i början när jag satsar på marknadsföring och sälj (det är så jag brukar göra), men om jag inte får snurr på den under den perioden så måste jag släppa den helt. Alltså helt. Det gör ont att tänka på att lämna Tsunamin att inte sälja mer – det är en bra bok, om jag får säga det själv ;-) Men kanske är det så jag måste göra? Hur tänker du? Jag tar gärna emot tankar och goda råd.

Tio tips för att skriva en bästsäljare

I DN fanns för ett par veckor sedan en artikel med rubriken Tio tips för att skriva en bästsäljare. DN är ju bakom betalvägg numera så jag tänkte sammanfatta vad som stod i artikeln.

Artikeln hänvisar till boken The Bestseller Code, skriven av Jodie Archer och Matthew L. Jockers. Den använder en algoritm för att analysera vad som krävs för att skriva den där bästsäljaren, och här kommer nu hela listan. Jag kompletterar varje punkt med en egen kommentar, där jag utforskar om jag uppfyller kriteriet eller inte. För som författare vill jag förstås veta om jag följer receptet.

1. Skriv rakt och enkelt. Skriv korta, kärnfulla meningar utan tillkrånglad rytm. Använd få adverb och adjektiv. Använd punkt snarare än semikolon och kolon

Jenny: Alltså, jag är ju språkkonsult i svenska till vardags. Det här är mitt jobb. När jag började skriva skönlitterärt fick jag snarast tona ner enkelheten och snirkla till mitt språk lite för att det ens skulle bli skönlitteratur av mina texter. Jag ger mig själv poäng för den här.

2. Skriv med aktiva verb. Låt huvudpersonen leda berättelsen framåt. Använd konkreta, tydliga verb i aktiv form. De vanligaste verben är behöva, vilja, sakna och älska.

Jenny: se punkt 1. Poäng till mig.

3. Fokusera på ett fåtal teman. Boken ska innehålla max fem ämnen. Vanligast är att huvudtemat är relationer mellan människor. Kompletterande ämnen är ofta hemmet, arbete och modern teknik.

Jenny: Det var så länge sedan jag började från grunden med ett skönlitterärt manus. Över tio år nu. Jag vet inte hur mycket jag tänkte på det här då. Jag tänker mer på det nu. Här får jag nog ingen poäng.

4. Förlägg berättelsen till en stad. Välj en urban miljö – en tätort eller storstad – det är den omgivning som flest läsare kan känna igen sig i.

Jenny: Det här gillar jag. Akrobaten utspelar sig i Stockholmsförorten Täby, och det får väl räknas som urban miljö. I Tsunamin är miljön lite speciell, eftersom den består av flera parallella historier som utspelar sig i Sydostasien. En halv poäng till mig. Jag har inte bestämt mig om mina kommande romaner, som jag hoppas ska bli en serie, främst ska utspela sig i Täby eller Stockholm, men det verkar bli stadsmiljö igen.

5. Skriv titeln i bestämd form. Ett ensamt substantiv i bestämd form signalerar tydlighet till läsaren och visar tydligt vad som är berättelsens fokus.

Jenny: Full pott där med Tsunamin. Akrobaten passar också in rent språkligt, även om det inte är lika tydligt vad boken handlar om utifrån titeln. Poäng till mig.

6. Tro inte att sex säljer. Bara 0,0009 procent av det genomsnittliga innehållet i bästsäljande böcker på New York Times lista är sexskildringar, enligt den här artikeln, och erotikböcker säljer bara inom just den nischen.

Jenny: Jag hade snudd på besöksrekord på bloggen nyligen med mitt inlägg Sexchock. Och min känsla är att erotikgenren bara växer. Men själv är jag egentligen mest glad om jag inte behöver skriva så mycket sexscener :-) Nu ska vi se: jag borde alltså få en poäng här om mina böcker inte innehåller så mycket sex? En enda sexscen i Tsunamin och bara en hångelscen i Akrobaten, det är inte så mycket. Poäng till mig?

7. Prioritera mänskliga relationer. Alla människor kan relatera till mänskliga relationer.

Jenny: Oh yes! Precis så tänker jag. Relationer är grunden i allt jag skriver. Poäng till mig.

8. Sätt upp en symmetrisk struktur. Så här beskriver DN:s artikeln den dramaturgiska kurvan: ”Dramaturgiskt ska berättelsen delas upp i tre akter med totalt fyra ’pucklar’ på den emotionella kurvan för vad huvudpersonen går igenom, och fyra ’dalar’. Det betyder att under berättelsens gång ska det finnas fyra tillfällen där huvudpersonen upplever lycka eller framgång, och lika många ’dalar’ på kurvan där motståndet känns oöverkomligt. Avståndet mellan pucklar och dalar ska vara lika stort.”

Jenny: Det här var jag nog ganska omedveten om när jag började skriva båda mina romaner. Men visst har jag byggt in en spänningskurva i berättelsen, särskilt i Tsunamin. Nu har jag bättre koll på det här och i det jag skriver framöver kommer jag definitivt att utgå från en dramaturgisk kurva, men i det jag har skrivit hittills får jag ingen poäng för det här.

9. Håll berättelsen realistisk. Låt läsaren känna igen sig. Fokusera på något som alla – oavsett ålder, kön, kultur – är rädda för.

Jenny: Ja! Vardagsrealism är helt min grej. Och jag menar att det kan finnas vardagsrealism även om man skulle skriva fantasy – särskilt om det är urban fantasy. Poäng till mig.

10. Välj en kvinnlig huvudperson. Berättelser som Gone girl, Kvinnan på tåget och Kvinna inför rätta är inne nu.

Jenny: Kul! Mina romaner har haft flera huvudpersoner och inte en enda tydlig. Här kan jag nog inte räkna någon poäng. Till den där katastrofromanserien som jag drömmer om att få börja på snart har jag en kvinna som huvudperson.

Jag räknar ihop och får det till 7,5 poäng av 10 för det jag har skrivit hittills. När jag börjar skriva skönlitteratur igen ska jag satsa på en tia! :-)

Visst verkar den där boken som artikeln refererar till intressant förresten? Du hittar den till exempel här:

The Bestseller Code på Adlibris

The Bestseller Code på Bokus

Hur ser det ut i ditt skrivande? Vilka av de här punkterna behöver du jobba med? Vill du ens jobba med alla eller är det någon punkt som du inte  håller med om?

Teo Härén föreläste om kreativitet

Förra veckan var mässorna Personal & chef samt Möten & events på Kistamässan i Stockholm. De här mässorna är en gång om året och pågår i två dagar, och det var tredje gången jag åkte dit. Själva mässorna bryr jag mig inte om, men i anslutning till dem pågår seminarier hela dagarna, och jag ser det helt enkelt som att jag är på konferens. Gratis är det dessutom, vilket passar utmärkt för en fattig författare/egenföretagare med rätt så nära noll i utbildningsbudget. Jag kan verkligen rekommendera att åka dit och gå på seminarier; det här brukar vara i februari varje år.

En av föredragshållarna jag lyssnade på i förra veckan var Teo Härén, som pratade om kreativitet.

Har du någon utbildning i kreativitet?

Teo frågade oss i publiken hur många som behövde vara kreativa i sitt arbete, åtminstone ibland. Nästan alla räckte upp handen. På frågan hur många som hade en utbildning i kreativitet var det däremot bara några enstaka som räckte upp handen. En intressant tankeväckare. Varför lär vi oss inte i skolan hur man blir kreativ?

Kreativitet och innovation är inte samma sak

Teo skiljer mellan kreativitet och innovation. Kreativitet är något som sker i ditt huvud. Innovation är att ta en idé som du eller någon annan har tänkt ut och genomföra den. Kreativitet har inget att göra med att göra saker. Innovation har inget att göra med att tänka. Innovation tar tid och kostar pengar. Kreativitet kräver inget mod, inga pengar, ingen tid – det sker i ditt huvud. En innovation grundar sig i kreativitet.

Ett sätt att få fler saker gjorda är att använda fler av de saker som man har tänkt ut och göra dem till innovationer. Ofta är det just så vi gör, men det är inte alls säkert att det ger ett bättre resultat. Kanske behöver vi inte göra fler saker, utan snarare tänka fler tankar, och sedan göra lika mycket (eller lite) som vi gjorde tidigare men göra bättre saker – alltså ha fler och bättre tankar att välja mellan och sålla ut de bästa. Att öka antalet uttänkta saker att välja mellan kostar i princip inga pengar; det handlar bara om att ändra inställning.

Med det här sättet att arbeta kommer man att få fler saker som inte blir gjorda, eftersom man har tänkt ut fler saker men inte gör mer saker än tidigare. Och det känner jag personligen att jag kan ha ett problem med. I min värld är det något dåligt att ha en massa saker på att göra-listan som inte blir gjorda. Men det borde det alltså inte vara. Att ha en massa ogjorda saker på att göra-listan kan tyda på att jag är kreativ – och det stämmer ju – och alltså är allt precis som det ska vara.

Teo Härén illustrerar kreativitet och innovation med två staplar. Den blå stapeln till vänster är kreativitet, som alltså kan öka utan att den högra stapeln med innovationer – alltså den stapeln som kostar pengar – behöver bli större alls. Den högra stapeln får i stället högre kvalitet.

Gör om att göra-listan till en att fixa-lista

Apropå att göra-listor så menar Teo Härén att man inte ska använda sådana alls. I stället ska man använda att fixa-listor. Skillnaden är att på en att göra-lista skriver du upp exakt vad du ska göra och sedan gör du det. Det öppnar inte för kreativitet eftersom hjärnan redan är inställt på vad den ska göra. För att bli mer kreativ kan du, enligt Teo Härén, i stället skriva upp varför du ska göra det du ska göra. Han tar det här exemplet:

Om det på att göra-listan står ”hälsa på farmor” så kommer du att göra just det. Men varför ska du hälsa på farmor? Jo, för att göra henne glad. På din att fixa-lista skriver du alltså ”gör farmor glad”. Genast öppnar sig massor av möjligheter. Kanske ska du inte alls åka och hälsa på farmor; du kanske ska skicka ett blomsterbud i stället. Om du fokuserar på varför du ska göra något utan att bestämma exakt vad du ska göra så ger du hjärnan möjlighet att komma på kreativa lösningar.

Det här tycker jag låter som en mycket spännande idé. Men i praktiken är jag fortfarande fast i min att göra-lista nu en vecka efter att jag lyssnade på Teo.

Träna din kreativitet

Ett sätt att träna sin kreativitet är att ifrågasätta saker. Allt går att ifrågasätta, menar Teo Härén och uppmuntrar oss i publiken att göra en lista på hundra saker som går att ifrågasätta i våra liv eller på våra jobb. Visst låter det som en spännande övning?

Dela med dig av dina problem

Teo Härén uppmuntrar oss också att berätta för andra om våra problem – för att på så sätt få hjälp med att lösa dem. Han menar att vi i Sverige är dåliga på att dela med oss av våra problem, för att det är känsligt för oss att erkänna att ha ett problem. Och där känner jag igen mig – ”kan själv” är mitt mellannamn. Men det är dags att komma över det nu. Teo föreslår följande övning:

Lägg upp ditt största problem på Facebook och be alla du känner om förslag på lösningar.

Uppmuntra kreativitet

Teo Härén tycker även att vi kan bli bättre på att uppmuntra andra människors kreativitet. Om någon kommer med vad du tycker är världens sämsta idé, säg ”Bra tänkt!”. För även om resultatet, alltså själva idén, inte var bra, så var det ju bra att personen var kreativ och kom på en idé. Det tycker jag låter som en bra inställning.

Kan jag skriva en mans perspektiv?

Det händer att jag får frågan om jag som kvinna verkligen kan skriva något ur en manlig romanpersons perspektiv. Båda mina romaner är skrivna ur flera perspektiv, och huvudpersonerna är både män och kvinnor. Och innan någon ställde frågan till mig hade jag inte ens reflekterat över den.

Om jag inte skriver en självbiografi – och det gör jag verkligen inte; vem skulle vilja läsa den tråkiga boken, ha ha – måste jag alltid sätta mig in i en påhittad person som inte är jag, som inte reagerar exakt som jag reagerar, som inte tänker som jag. Och varför skulle just kön vara en vattendelare? Varför skulle det vara svårare att sätta mig in i en mans perspektiv än en kvinnas? I Tsunamin skriver jag om en familj som bor på på den Indonesiska ön Simeulue och som råkar ut för tsunamin. Att sätta mig in i deras perspektiv var svårt, riktigt svårt. De lever ett liv som är långt från min vardag. Jämfört med det var det plättlätt att däremot gå in i hjärnan på Jens, en svensk man som liksom jag bor i Stockholmsförorten Täby.

Generellt så undviker jag gärna att göra en gruppuppdelning som bygger på kön. Jag är lika en del kvinnor och en del män och en del transpersoner. Jag är olika en del kvinnor och en del män och en del transpersoner. Om jag skulle hävda att kvinnor är på ett visst sätt och män på ett annat så är risken stor att jag cementerar de könsroller som redan finns, och det vill jag inte. Jag vill hellre att var och en ska få vara en individ än representera en grupp.

På detaljnivå finns det förstås saker jag inte kan veta. Vid något tillfälle i Tsunamin skriver jag en mening om hur det känns i Jens pung när en person tar tag i hans byxor för att hjälpa honom undan det strömmande vattnet och upp på ett tak. Jag kan rimligtvis inte veta hur det känns. Men nu pratar vi verkligen detaljer – i så fall borde jag inte heller kunna skriva om en person som är lång heller eftersom jag själv inte är det. Om jag behöver veta hur det känns när en lång person gör något specifikt så får jag väl fråga en lång person. Om jag vill veta hur det känns i pungen när någon drar upp en i byxorna så får jag väl fråga en person med pung. Svårare än så behöver det inte vara :-)

Jag skriver inte om mannen Jens i första hand, utan om personen Jens. Så för mig är svaret självklart ja på frågan om jag kan skriva en berättelse ur en mans perspektiv.

Veva igång kreativiteten eller låta den vila?

Jag snubblade över ett gammalt blogginlägg där jag kort refererade en intervju med Eva Dahlgren när hon pratar om kreativitet. Inlägget skrev jag för sex år sedan – hjälp, vad tiden går! – när jag bara hade haft den här bloggen i någon månad. Inlägget påminde mig om varför jag startade bloggen: jag ville skriva om kreativitet. Om kreativa arbetsuppgifter. Om den kreativa processen.

Nu när jag läste inlägget slog det mig att jag inte skriver så mycket om kreativitet nu. Någon gång ibland förstås, men det är inte mitt huvudfokus. Jag funderade på om det betyder att jag inte har en så kreativ tillvaro längre (eller för tillfället, ja låt oss säga för tillfället!) och därför inte har anledning att fundera så mycket över det. Det är nog så. För mig känns det mer kreativt att skriva skönlitteratur än facklitteratur. Och det känns mer kreativt att skriva något från grunden än att redigera ett material som jag redan har skrivit. Jag inser att det här är en förenklad bild – det finns självklart massor av andra saker som är kreativa utom att skriva romaner; men för mig är det något med det mer fria skapandet som det innebär att skriva skönlitterärt. Och med de måtten betyder det att mitt författarjobb just nu befinner sig rätt långt ner på den kreativa skalan, i och med att jag redigerar ett fackboksmaterial som jag redan har skrivit. Min förhoppning är dock att jag inom några månader kommer att hamna i den motsatta änden av skalan genom att börja med ett helt vitt papper och en ny roman. Det längtar jag efter.

Men där är jag inte än. Då är frågan hur jag ska tänka nu om det här med kreativitet: ska jag börja fundera mer på kreativitet igen och på så sätt kanske värma upp den kreativa delen av hjärnan så att jag kan vara mer kreativ sedan när jag behöver? Då skulle jag skriva mer om kreativitet här, vilket jag ju tycker är superkul och ofta leder till de bästa blogginläggen. Eller ska jag acceptera att min kreativitet inte är på topp just nu och att jag därför inte skriver så mycket om det och räkna med att det blir mer av den varan om några månader när jag jobbar på ett mer kreativt sätt igen. Hur skulle du ha gjort?

wp-1479468546062.jpg
Bilden är från i förrgår. Nu har snön regnat bort, vilket passar mig som inte gillar vintern.

Jag skriver en bok bakochfram

Jag jobbar med redigeringen av min kommande språkbok. Jag har fipplat med den hit och dit på fredagarna under hösten, men det har inte känts som om jag är igång ordentligt. Mest för att jag och förläggaren (ja, nu kallar jag hen för min förläggare trots att vi inte har skrivit kontrakt än) inte hade bestämt vilken som skulle vara bokens inriktning. Det kanske låter konstigt att jag kan ha material till en hel bok utan att veta vad som är själva grejen, men det beror på att jag liksom gjorde jobbet bakochfram. Jag skrev inte text till en bok utan diverse kortare texter som jag använde i andra sammanhang, och då behöver de förstås fogas ihop i en bra ordning och få en tydlig struktur. Vi provade flera olika idéer och det tog tid att bestämma vilken vi skulle satsa på.

Men nu har vi förhoppningsvis en inriktning att jobba med, och det känns som om det är först nu som jag börjar jobba med boken på riktigt. Eller så är det bara att jag som har varit för splittrad för att jag håller på med tusen andra projekt parallellt och inte har haft fokus på det här. Jag har i alla fall fått en första omgång återkoppling från förläggaren på en mer detaljerad nivå, och nu håller jag på att omarbeta texten utifrån det. Och det känns bra! Jag är peppad. Det är vad jag har jobbat med idag.

För övrigt undrar jag hur det blev så här:

wp-1478900980620.jpg

Det var ju bara ett par veckor sedan det var så här:

wp-1478900980623.jpg

Jag borde vara på La Gomera redan nu, helt enkelt.

Fyra övningar för att skriva dialog

I tidningen Skrivas september/oktober-nummer fanns en utmärkt artikel om att skriva dialog. Jag har tänkt sedan dess att jag ska blogga något om den. Så nu gör jag det :-) Och nu när jag läser artikeln igen så ser jag att den är skriven av Anders Fager, som jag verkligen gillade att lyssna på när jag var på konferensen Skriv2016 häromveckan.

I artikeln ger Anders Fager fyra övningar för att skriva dialog:

Inga känslor här

I övningen som Anders Fager kallar ”inga känslor här” ska man ”skildra en flirt” utan scenanvisningar och förklaringar av vad folk tänker och känner. Det är förbjudet att ”beskriva tonfall, ansiktsuttryck eller vart någon tittar”. Å, vad svårt! Det här är en övning jag verkligen behöver :-)

Strunta i vem

I den andra övningen ska man skildra ”ett sammanträde, ett möte i kommunen eller på Magikerkollegiet”, där det sitter ”halvdussinet människor” runt ett sammanträdesbord. ”Folk pratar lite i munnen på varandra. Det är lite irriterat, men en av de närvarande har en ny idé som alla motvilligt accepterar.” Övningen är att skriva ett par sidors intressant diskussion utan att någonsin nämna vem som säger vad. Spännande!

Fatta genom att lyssna

Den tredje övningen går ut på att skriva en diskussion mellan två eller tre specialister. De pratar om de typiska saker som man pratar om inom det här ämnet, men det ska också vara intressant för läsaren. Det gäller att akta sig för att låta specialisterna förklara vad de pratar om. De behöver inte det, eftersom alla närvarande vet det, och om de förklarar blir det inte trovärdigt. Samtidigt vet inte dina läsare vad ”vi provar en tiogrammare i låda åtta” betyder. Vilken utmaning!

Prata om en sak men berätta om en annan

Här gäller det att väva ihop pratet om det som för handlingen framåt med allmänt vardagsprat. Anders Fager menar att det här passar extra bra i deckare, och han ger exemplet att obducenten och poliserna berättar något för varandra, men för att det inte ska likna en trist föreläsning så sker samtalet per telefon medan en av dem är på dejt och berättar om personen hen dejtar. Övningen är: ”Låt folk prata som de gör i ett fikarum och låt samtalet dels behandla något på arbetsplatsen och dels ett socialt fenomen.”

Vilket skrivsug jag får när jag läser om de här övningarna! Vilka är dina bästa knep för att skriva bra dialog? Vilken författare tycker du skriver bra dialoger?

wp-1478616941894.jpg

Förresten, vet du om att jag har en onlinekurs för dig som vill skriva en roman med hjälp av ett genomarbetat synopsis? Här hittar du kursen Skriv en roman på sex månader.

Jag är insnöad

Jag är alltid antingen av eller på – jag har oerhört svårt att göra saker halvhjärtat. På gott och ont förstås. Gott för att jag får saker gjorda. Ont för att om jag väl har tagit på mig att göra något – eller om jag bara snöar in på att göra något – så gör jag det ända in i kaklet. Det innebär att om jag satsar på att göra fel sak så märker jag ofta inte det förrän jag har gjort klart – eller förrän jag har hållit på med just det under väldigt lång tid, kanske flera år.

Just nu har jag snöat in på att ta fram en webbkurs om hur man skriver tydliga texter. Brukstexter alltså, sådana som man skriver i jobbet: mejl, rapporter, webbtext, olika typer av informationsmaterial och så vidare. Materialet bygger på min bok Tydliga texter. Jag har tidigare haft det här som en distanskurs som jag har kört via mejl, men jag fick aldrig någon riktig lönsamhet i det. Jag la mer tid på att ge återkoppling till varje kursdeltagare än vad jag tyckte att jag kunde ta betalt för om kursen skulle ha ett konkurrenskraftigt pris. Och dessutom var det en del administration. Nu bygger jag webbkursen så att den ska bli helt automatiserad i stället. Tanken är alltså att den inte ska kräva någon handpåläggning alls från min sida utan sköta sig helt själv. Att skaffa mig passiva inkomster är en återkommande drivkraft i mitt arbetsliv. Jag hoppas att det här med webbkurser är rätt grej att snöa in på då.

Man skulle kunna tänka sig att det var snabbt gjort att ta fram den här kursen när jag redan har skrivit boken som den bygger på och dessutom har gjort en distanskurs av materialet tidigare. Men nej. Det tar tid. Så jag jobbar på, när jag har tid vid sidan av andra åtaganden. Och är ständigt frustrerad över att den inte blir klar och att jag inte har tillräckligt med tid att lägga på att ta fram kursen.

Och det här känner jag ju igen från allt jag gör, till exempel skriva böcker: jag är otålig och frustrerad över att saker tar lång tid. Samtidigt tycker jag mig aldrig ha möjlighet att bara släppa allt och jobba helt och hållet med en sak i taget: att skriva klart en bok eller göra klart en webbkurs och tacka nej till allt annat under tiden. För då har jag inga inkomster under den perioden, vilket kräver dels att jag har jobbat ihop en buffert sedan tidigare dels att jag känner mig säker på att det här faktiskt kommer att dra in pengar sedan. En buffert brukar jag oftast ha – om jag inte har kört den i botten förstås. Jag skulle inte våga leva det frilansliv jag lever utan att ha en buffert; det kommer alltid att finnas månader när jag inte drar in några pengar. Men att vara säker på att en bok eller som i det här fallet en webbkurs kommer att dra in pengar sedan, nej, där har jag hittills aldrig varit. Och det är verkligen inte alla böcker som har dragit in några pengar att tala om.

Så jag fortsätter att göra flera saker parallellt, att snöa in på något och att vara frustrerad över att inte kunna lägga tillräckligt med tid på det, och över att alla projekt tar betydligt längre tid än jag skulle vilja. Förr eller senare brukar de ju i alla fall bli klara.

Snöar du in på saker? Blir du frustrerad på att saker tar lång tid eller har du ett bättre system än jag för att få saker klara – eller för att inte bli frustrerad över att de inte blir klara?

20161001_154439.jpg

Jag ger skrivtips i Täby Nyheter idag

I dag är jag med i en fin artikel i Täby Nyheter där jag ger skrivtips för den som vill komma igång och skriva en bok under sommaren. Det här är ett ämne som jag kan prata hur mycket som helst om, och det gjorde jag också när jag träffade journalisten Lotten Engbom häromdagen. Jag var faktiskt lite orolig för om hon verkligen skulle kunna sy ihop en artikel av mitt svammel, men det gjorde hon, och det med bravur! Jag har inte hittat artikeln på nätet än, men jag hoppas att den kommer upp så småningom. I så fall ska jag uppdatera det här inlägget med en länk.

20160701_120958.jpg

Efter idag går jag på en lång och välförtjänt semester. Man skulle kunna tänka sig att jag hade förinställt ett gäng blogginlägg här, men det har jag inte. Det blir nog ordentlig stiltje på bloggen, särskilt under juli. Möjligtvis tittar jag in vid något enstaka tillfälle och berättar om någon extra bra sommarpratare som jag har lyssnat på eller någon extra bra bok som jag har läst.

Ha en skön sommar!

Tsunamin omskriven både här och där

I går fick Tsunamin en alldeles fantastisk recension på bloggen Boktokig. Boktokig-Eva skriver bland annat

Jenny skriver med ett flyt som gör att berättelsen böljar in i mig. Hon skapar karaktärer och skapar ett band mellan dom och mig som läsare som gör att historien kommer närmare. Hon bygger helt enkelt upp stämningen på ett utmärkt sätt. Jag gillar hur hon har flera historier på gång samtidigt och att de är så skilda från varandra men ändå knyts ihop.

Fast det här är kanske ändå mitt favoritcitat:

Jag älskar att hon låter en grupp elefanter komma till tals i några kapitel. Jenny skildrar elefanterna på ett strålande sätt och på ett sånt insiktsfullt sätt att det känns som hon varit en elefant i ett tidigare liv. Detta ger ytterligare en dimension till boken och ger en fantastisk helhet.

Jag blev så glad över den här recensionen att jag dansade runt på mitt kontor :-)

Dessutom har Tsunamin blivit omskriven av Täbytidningarna. Här hittar du ett fint reportage om mig och Tsunamin i webbupplagan av Mitt i Täby (länk borttagen pga trasig).

Så här såg reportaget ut i papperstidningen:

20160531_152113.jpg

och jag fick till och med en puff på framsidan:

20160531_152713.jpg

Tsunamin fick även en notis i Täby Danderyd Magasin den här veckan:

20160603_175824.jpg

På det hela taget en bra vecka PR-mässigt :-D

Pin It on Pinterest