Etikett: Gomera

Vem försökte jag lura när jag påstod att jag inte alls behövde gå hela vägen till Arure? Naturligtvis kunde jag inte låta bli att gå hela vägen. Det rådde olika meningar bland mina sångvänner om hur lång tid det skulle ta att gå upp. L trodde att det skulle ta uppåt 4 timmar. C, däremot, gick hela vägen upp på två timmar förra veckan. L hävdar att C då måste ha sprungit upp, för så fort går det inte. Så jag var nyfiken på hur lång tid det skulle ta. Dessutom har jag gått början av vägen flera gånger den senaste månaden, men det har oftast varit på jobbdagar och jag har aldrig haft tid att gå särskilt långt.

Den första timmen var det serpentinstig uppåt. Det var en svettig timme där jag hade rejält med puls. Och för varje sväng blev utsikten över dalen mer magnifik.

Väl uppe på berget var det alldeles platt, och jag fick ingen känsla alls för att jag var uppe i bergen. Men jag såg ut över havet, och jag undrar om man inte skymtar grannön El Hierro på den här bilden:

Sedan följde den bästa biten med berg, himmel, gröna dalar, blått hav. Och äh, vad jag inte har några bilder som visar hur vackert det var. Ni får helt enkelt tro mig när jag med tusen ord, som säger mer än mina mobilbilder, påstår att det var fantastiskt:

Väl uppe i byn Arure vände jag utan att ens gå fram till puben som verkar vara det allmänna riktmärket där. Det var vägen som var målet, och det tog mig två timmar och en kvart att komma upp. Då såg jag puben på andra sidan en dalgång, och det är möjligt att det hade tagit mig en kvart till att gå bort dit. Men jag tänkte gå tillbaka ner också, så jag började gå igen. Ibland hade jag sällskap:

Jag tog rast på en platt sten, åt min matsäck och tittade ner i dalen. Själva stan syntes inte från mitt rastställe men jag såg en liten  bit av huvudvägen. När jag satt där och försökte orientera mig i hur långt upp från havet den biten av vägen är så insåg jag plötsligt: Jag ser mitt hus! Vad är oddsen för att mitt hus ligger på just de hundra meter av vägen som jag såg från mitt lunchställe? Jag inser att ni inte ser mitt hus på den här bilden, men jag lovar att det är där:

Efter lunchpausen fortsatte jag neråt. Fem timmar tog den här vandringen tur och retur från skylten i La Calera som pekar mot Arure. Ja, jag inser att just det här är ointressanta detaljer, men det är bra för mig att komma ihåg, och mina sångvänner är möjligtvis intresserade. Ni andra får stå ut. Jag har en bit att gå hem längs vägen också från den där skylten, så sammanlagt var jag ute i närmare sex timmar. Egentligen tycker jag att en lagom vandring snarare är på fyra timmar, så jag var rejält trött när jag kom hem – tröttare än förra lördagen när jag var ute längre tid tillsammans med sångvännerna. Men å andra sidan  höll jag ett klart högre tempo igår.

I dag har jag bestämt lite träningsvärk i vaderna :-)

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

I morse tänkte jag tackla min reseplaneringsfobi på allvar genom att kolla upp tider för båt, buss och flyg och göra en plan för min hemresa – en hel vecka i förväg. Jag gick in på Spanairs webbplats. Bara för att upptäcka att de har gått i konkurs!

I eftermiddags tänkte jag att jag skulle tackla min reseplaneringsfobi på allvar genom att köpa en båtbiljett till Teneriffa – en hel vecka i förväg. Jag gick till hamnkontoret här i Valle Gran Rey. Bara för att upptäcka att från och med den 1 februari går det inte längre några båtar från Valle Gran Rey till Teneriffa!

Kan man få tydligare tecken än så på att det är helt fel att åka härifrån? ;-)

Men, men … jag har ju ett liv hemma också, så jag väljer att tolka tecknen som att det visserligen är här jag ska vara, men att jag får komma hit igen senare snarare än att stanna kvar här nu.

När jag fick reda på konkursen var mitt fokus på att ordna en ny hemresa, snarare än att ta reda på om jag kan få tillbaka mina pengar. Jag letade runt på ett par resebokningssajter men hittade bara resor som var antingen dyra (från kanske fem eller sex tusen och uppåt för en enkel resa) eller som inkluderade övernattning någonstans på vägen. Och det fanns inget på lördag när jag hade tänkt åka. Men jag visste att Norwegian flyger hit, så jag gick till deras webbplats. Där fanns en flight på söndag. Med två platser kvar. Jag hade gärna letat ett tag till för att se om jag kunde hitta något på lördag i stället. Och jag hade gärna tagit reda på om det går att få en ersättningsresa på något sätt. Men i det läget kändes det viktigare att knipa en av de där platserna, så jag gjorde det. Två tusen spänn gick den på. Och så blir det till att ta åksjukebussen till San Sebastián och ta båten därifrån till Teneriffa. Och så får jag kolla upp om min rese-/hemförsäkring täcker något vid konkurser. Och den där konkursförsäkringen jag tecknade hos Spanair, hur funkar den? Jag menar, vem ska betala mig när de som jag tecknade försäkringen hos har gått i konkurs? Tänkte jag verkligen igenom det här när jag bockade i konkursförsäkringsrutan?

Min lägenhet har jag ju bara tills på lördag, så nu är min plan att jag ska åka till Teneriffa på lördag och bo en natt i Los Cristianos. Jag sitter och hotellsurfar just nu (avskyr att reseplaneringssurfa!). Det billigaste jag hittar är det här hotellet (uppdatering: länk borttagen pga trasig), för 79 euro. Det känns dyrt; jag vill minnas att jag betalade 43 euro per natt för hotellet jag bodde på i Puerto de la Cruz. Jag har ingen aning om ifall reseförsäkringen kommer att täcka en extra hotellnatt. Någon som har koll på billigt (men inte sunkigt) boende hotell i Los Cristianos? Eller borde jag låta bli att boka och försöka hitta något på plats? Tanken känns inte helt lockande – är det något som känns ännu jobbigare än att hotellsurfa så är det att springa runt på stan och leta efter hotell.

Men nu ska jag sluta negga. Allt löser sig alltid! Och jag har haft en skön dag. Gymmade på förmiddagen och sedan har jag hängt nere i byn tillsammans med ett par kurskamrater som stannade kvar några dagar efter sångveckan. Vi åt lunch på stammislunchrestaurangen nere vid hamnen (vi åt där flera gånger under sångveckan), softade på stranden ett tag, badade (det regnade men det är en världslig sak), åt glass. Sedan letade jag upp ett internetkafé där jag kunde skriva ut min nya flygbiljett och så traskade jag uppförsbackespromenaden upp till mig.

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Ljud jag hör från min balkong just nu:

• en getskälla
• två tuppar som gal ikapp
• en mansröst som sjunger Cumlpeaños feliz så att det ekar mellan bergen.

Jag har suttit här på balkongen och jobbat intensivt i tre dagar i sträck. Planen var att jag efter en på tok för lång paus skulle återuppta mina skrivarfredagar idag. Men gårdagens språkgranskningsjobb visade sig bestå av en betydligt mer svårgranskad text än jag hade planerat, så jag sitter med den fortfarande och börjar inse att jag inte hinner med något skrivande idag :-( Men men, det kommer väl fler fredagar.

Idag är det mulet och ganska svalt, så dagens jobbklädsel är långbyxor och tunn fleecetröja. Men de två föregående dagarna har jag suttit här i bikini.

Nu tänker jag ta en paus för en promenad i bergen och sedan blir det mer jobb under kvällen. Förutom språkgranskningen har jag lite administrationssmåsaker som behöver fixas. Funderade på att skriva i helgen i stället, men nej, det är min sista helg här och jag vill inte ägna den åt att sitta framför datorn.

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.