Blogg

Fixar releasefest och sneglar på kommande böcker

Jag jobbar vidare med bokproduktionen, och det som står högst upp på att göra-listan just nu är att fixa releasefesten. Just nu väntar jag på återkoppling på detaljerna om en lokal som jag har på gång. Och så måste jag faktiskt spika ett utgivningsdatum nu. Bokstavligen nu.

Samtidigt kan jag inte låta bli att snegla lite framåt i tiden. På nästa projekt. Jag har material till en fackbok liggande på vänt i byrålådan. Det behöver ”bara” paketeras, och sedan ska jag se om jag kan sälja in det till något förlag. Det borde funka. Och i går kom jag plötsligt att tänka på att jag faktiskt har material till ytterligare en bok, en liten presentbok typ. Jag ska göra ett försök att pitcha den också till ett förlag. För båda de här böckerna är jag spontant mer sugen på att försöka hitta förlag än att ge ut dem själv. Vi får se hur det blir. Vilken månad som helst nu kommer jag att få till några dagars jobb med att paketera det här materialet och kontakta förlag.

Men nu ska vi se … Tsunamin var det. Releasefest. Utgivningsdatum. Fokus.

Mitt anti-skitsnacksmanifest

Jag är så trött på människor som snackar skit om andra. Särskilt de som har satt det i system. De som konsekvent använder det som ett sätt att skapa samhörighet: du och jag har något gemensamt nu genom att vi pratar skit om en tredje person. Samhörighet är bra, men den går att skapa utan att det sker på bekostnad av andra.

Jag är inte bättre än någon annan. När jag blir irriterad på någon, för det blir jag förstås, händer det att jag säger negativa saker om dem inför andra. Jag kan känna ett behov av att få gnälla en stund, och så känns det bättre sedan. Men om jag gnäller inför någon annan så sprider jag den negativa energin och skapar en kultur där det är okej att gnälla på andra. Och det är det inte.

Så vad vill jag med det här? Att vi skärper oss på den här punkten – jag och andra. Och eftersom jag inte kan förändra någon annan än mig själv så börjar jag där. Här kommer mitt anti-skitsnacksmanifest:

Jag, Jenny, lovar att

  • inte slentrianmässigt säga negativa saker om människor inför andra människor
  • inte låta mig dras med när andra snackar skit – ledord är neutral och diplomatisk; säg jaha och jaså minsann och styr sedan in på ett annat ämne eller gå därifrån. Det här är den svåraste punkten för mig. Det är så mycket lättare att bara haka på än att bryta mönstret.
  • om jag eller mitt arbete påverkas negativt av något som någon gör: öva på att ge konstruktiv kritik till den personen – berätta för den personen vad jag behöver av hen i stället för att berätta för någon annan vad hen gör fel
  • om jag ändå har ett behov att säga något negativt om någon: prata i enrum med någon jag har förtroende för och be hen att inte föra det vidare – poängen här är att jag kan behöva gnälla en stund men den negativa energin ska inte spridas vidare.

Vad tycker du om mitt anti-skitsnacksmanifest? Håller du med eller vill du göra på något annat sätt?

Tsunamin har gått till tryck

Nu har jag beställt trycket av Tsunamin. Jag blir alltid så nervös av sånt. Jag är helt säker på att allt som kan gå fel kommer att gå fel: att jag har skickat med fel filer så att det blir ett helt annat omslag, att jag har missat ett JÄTTESTORT korrekturfel PÅ FÖRSTASIDAN och så vidare. Men nu är det gjort i alla fall.

20160323_160505.jpg

Om ett par, tre veckor så borde jag ha böckerna hos mig om allt går som det ska. Och om ett par månader är det boksläpp. Det är fortfarande en hel del att fixa med till dess förstås. Det mest brådskande just nu är att ordna med releasefesten. Jag har en lokal på gång. Håll tummarna för att allt går i lås under nästa vecka.

Jag har inte helg än dock. Ska jobba ett par timmar till i kväll. Och hela långfredagen i morgon – då med novellerna till Täbyantologin. Det jobbet har jag varit tvungen att prioritera ner de senaste veckorna för att jag har haft så mycket annat, så det är dags att ta tag i det igen. Det är inte så mycket redaktörsjobb kvar där. Däremot har vi i Täbyförfattarna en del jobb kvar innan det blir en färdig bok.

När jag så småningom tar helg planerar jag att gå på bio, fixa med diverse hemmafix, kanske läsa lite – jag har faktiskt prioriterat upp läsning på helgerna på sistone; jag är mycket nöjd med det. Och så ska jag sätta ner fröer i krukor så att det kommer upp plantor som jag kan flytta ut på min odlingslott framåt sommaren.

Bokserie om en värld efter sjukdomen

Jag skriver alldeles för lite om andras böcker här på bloggen numera – jag har nog varit för uppslukad av processen med min egen kommande bok. Dock inte för uppslukad för att läsa. Att läsa böcker på svenska är min mesta och bästa vardagsunderhållning och något jag sällan släpper taget om helt. Som jag ser det är det också en viktig del av att vara författare att läsa och bli inspirerad av andras böcker.

Och oj, vad jag har läst mycket bra böcker på sistone! Ett par som jag särskilt kan tipsa om är Sofia Nordins En sekund i taget och Spring så fort du kan. Och nu när jag tittade på Adlibris för att kunna länka så ser jag att även den tredje boken i serien, Som om jag vore fantastisk, finns ute. Måste. Läsa. Nu.

Det här är ungdomsböcker, men vem bryr sig om etiketter? En av de bästa sakerna med de här böckerna tyckte jag var att de fick mig att börja fundera på hur mycket som faktiskt är likadant när man är 41 som när man var 14. Det ständiga behovet av bekräftelse från andra människor till exempel.

Sofia Nordins bokserie handlar om en värld där en mystisk feber har slagit ut hela mänskligheten. Nästan hela mänskligheten. I de sorgliga spillrorna av samhället finns Hedvig kvar, och där skapar hon en ny tillvaro att leva i. Jag vet aldrig riktigt om det räknas till katastrofgenren när det handlar om en värld där katastrofen redan har hänt. Men om det gör det så är det här en katastrofroman. En av mina favoritgenrer ju.

Sista korrekturläsningen (?)

Nu ska jag sätta mig och läsa Tsunamin igen. Den här gången i form av en faktisk bok. Jag har en känsla av att det kan dyka upp knasigheter som jag inte har sett tidigare men som jag ser nu när den är en bok på riktigt. Håll tummarna för att det här är sista gången jag läser den här boken från pärm till pärm. Och för att jag tycker att den är bra den här gången också :-)

20160311_105628.jpg

Får det lov att vara lite klokskaper?

Jo, ni vet, ibland snurrar det runt sådana där listor med klokskaper på det däringa internettet. Och de kan tyckas klyschiga och snusförnuftiga eller besserwissriga och så. Men orsaken till att en klyscha finns är att den är sann. Så här kommer länken till en sådan lista: 45 profound life lessons you’ll wish you’d learned years ago (länk borttagen pga trasig).

Några av mina favoriter från listan:

  • Life is too short to waste time hating anyone.
  • Don’t compare your life to others’. You have no idea what their journey is all about.
  • A writer writes. If you want to be a writer, write.
  • When it comes to going after what you love in life, don’t take no for an answer.
  • Be eccentric now. Don’t wait for old age.
  • No one is in charge of your happiness except you.
  • Forgive everyone everything.
  • What other people think of you is none of your business.
  • Believe in miracles.

Och så här den 8 mars ett bonusråd till dig som har mens: använd menskopp! Det kommer att förändra ditt liv.

Publicerat den
Kategoriserat som inspiration

Så här ser boken ut

Kolla, så här ser Tsunamin ut!

20160304_150040.jpg

Jag har fått provtrycket från tryckeriet. Det betyder att det här är det enda exemplaret som finns än så länge. Den är snygg!

Jag ska korrekturläsa boken en sista gång – jag brukar alltid se nya saker när texten väl är tryckt. Och så är det en detalj med trycket som jag ska fråga tryckeriet om. Och delar av baksidestexten har eventuellt för lite kontrast mot färgen bakom den; jag ska diskutera det med formgivaren.

Något jag inte alls var beredd på var att det skulle kännas så bra att hålla boken i handen. Dels är det ju femte gången jag gör det här nu, dels är boken faktiskt fortfarande inte klar, så jag tyckte inte att det var någon stor grej. Men å vad bra det kändes när jag väl plockade ut boken ur paketet! Tänk att det blir en bok den här gången också. Jag har inte spikat något utgivningsdatum. Slutet på maj antagligen. Jag återkommer i frågan.

För övrigt klurar jag på var jag ska ha releasefesten. Förra gången var jag ju på Rost, och det var mysigt och funkade utmärkt. Den enda nackdelen med den lokalen är att jag inte kan ta med eget vin och bjuda på, eftersom de har bar där. Det betyder att jag inte har budget för att bjuda på dricka, utan att var och en får bekosta det själv. Men förutom det var jag mycket nöjd. Kanske ska jag kolla möjligheten att vara där igen?

Har du något tips på en lokal i centrala Stockholm som passar för en boksläppsfest?

Fyra enkla steg för att skaffa vänner eller bygga nätverk

I avsnitt 17 av podcasten 25 minuter pratar Mikael Syding om boken How to Win Friends and Influence People av Dale Carnegie. Så här sammanfattar Mikael Syding hur man kan göra när man träffar en ny människa:

  1. Le och var entusiastisk. Det är svårt att värja sig mot någon som beter sig som att ni är vänner. Snart känns det som att ni är det. Och snart blir ni kanske det.
  2. Intressera dig för den andra. På riktigt. Tänk dig att du är den andra personen, se hela personen.
  3. Undvik kritik i början. Erkänn dina egna misstag. Hitta gemensamma nämnare i stället för att hitta det som skiljer. När man väl har blivit vänner kan man ge varandra konstruktiv kritik.
  4. Försök inte få sista ordet. Ge sista ordet i stället. Kanske förlora en argumentation med flit och låt den andra få känna sig smart.

Allt det här kan låta konstgjort, men relationer är väl ganska konstgjorda och ytliga till en början, innan man har lärt känna varandra? Det här är ett sätt att lära känna folk. Det är genom att lära känna någon som man vet om man vill fördjupa relationen vidare eller inte. Själv tycker jag inte att jag är tillräckligt bra på att lära känna nya människor, så jag har mycket att lära av den här metoden.

När jag hör den här beskrivningen, särskilt punkt 1, kommer jag att tänka på ett par personer i mitt nätverk som gjorde så här från första gången vi sågs. En av dem talade om för mig att hen gillade mig när vi bara hade känt varandra i tio minuter. Den andra är bara så sjukt trevlig varje gång vi ses. Jag gillade dem omedelbart. Jag gillar dem fortfarande och de är definitivt en del av mitt nätverk, även om ingen av dem har blivit en nära vän. Än.

Jag rekommenderar för övrigt podden 25 minuter generellt och inte bara det här avsnittet. Den drivs av Mikael Syding och Ludvig Sunström, två herrar med bas i finansbranschen men som inte pratar så mycket börs i podden. Fokus ligger i stället på personlig effektivitet och personlig utveckling.

Boken hittar du till exempel här:

How to Win Friends and Influence People hos Adlibris

How to Win Friends and Influence People hos Bokus

Korrekturet tillbaka till formgivaren

I dag gjorde jag klart min egen korrekturläsning av Tsunamin. Ja, man kan självklart inte korrekturläsa sin egen text, men som komplement var det bra och jag hittade faktiskt en hel del. Dessutom har jag gått igenom alla kommentarer från korrekturläsaren. Och så några från min snälla make, som fick läsa Tsunamin för första gången häromveckan och överöste mig med fina ord om boken. Hurra! :-)

Jag skrev in alla våra tre kommentarer i samma dokument och skickade till formgivaren, så att han kan uppdatera inlagan. Och det var min författarfredag så långt. Kvar att göra i dag är att jobba med redigeringen av Täbynovellerna. Jag ska läsa om en novell där författaren har gjort ändringar sedan jag läste förra gången. Och helst ska jag hinna läsa två noveller till som jag inte har läst än. Vadå, tycker du att arbetsdagen borde vara slut nu? Nej då, ett par timmar till har jag allt på mig. Men jag hinner nog inte riktigt klart allt det här är jag rädd.

Pin It on Pinterest

Share This