Skriv dig frisk!

Veckans avsnitt av alltid lika eminenta Babel tar bland annat upp terapeutiskt skrivande: Kan man skriva sig frisk? Forskningen visar att man kan det. Det här är några positiva effekter man har sett av att människor får skriva ner sin situation:

  • bättre studieresultat
  • lättare att få arbete
  • minskad sjukfrånvaro
  • bättre levervärden och lungkapacitet
  • förälskelser varar längre.

Dessutom får man samma terapeutiska effekt om man hittar på historier som när man skriver om sin egen situation. Goda nyheter för alla författare alltså.

Den mest läkande texten ska tydligen vara den som är strukturerad och sammanhängande. Det låter utmärkt tycker jag, som är en mycket strukturerad författare som kan jobba i månader med ett synopsis innan jag väl börjar skriva. Och dessutom föredrar jag att skriva romaner framför kortare berättelser. Fast hmm … hur ska jag tolka det här egentligen? Som att jag skriver strukturerat för att jag har ett stort terapibehov? Eller som att jag är helad, lycklig och läkt eftersom jag ägnar mig åt strukturerat skrivande? Kanske är det en kombination; det behöver ju inte finnas någon motsättning.

Marianne Sällström, författare och lärare i terapeutiskt skrivande, menar i programmet att det terapeutiska skrivandet fungerar på två sätt. För det första ger själva skrivandet en läkande effekt. För det andra kan den som skriver upptäcka sådant som hon eller han inte var medveten om innan.

Är du också nyfiken på att skriva dig frisk? På Falkens författarskola (där jag själv håller distanskursen Nå ut med ditt budskap)  kan du gå distanskursen Skriva för läkedom. Kursen hålls av min kursledarkollega Maud Deckmar, som har gett ut tre böcker om livet med en son med autism och utvecklingsstörning.

Årets bästa sommarvärdar

Nu är det dags! Årets Sommar i P1 är slut och jag ska enväldigt utse de bästa sommarvärdarna. Efter en hård kamp kan jag avslöja att topp tre-listan ser ut som följer:

3. Micael Dahlén – medryckande multikreatör som jag framför allt minns för hans galna sätt att utbrista i ett amerikanskklingande hallelujah! var tionde minut eller så under hela programmet

2. Ulf Malmros – bevisar att en bra manusförfattare och regissör har stenkoll på hur man berättar en historia

1. Tina Jansson – för att hon berörde mig mest av alla (och det vill inte säga lite i årets sommarskörd)

En liten reservation är på plats: Jag har inte lyssnat på alla sommarprogrammen. Tolv av programmen har jag missat helt, två hörde jag bara delar av. Och tre var så tråkiga att jag inte orkade lyssna färdigt.

Men eftersom de tre på topplistan var långt ifrån alla som jag gillade så känner jag att jag måste nämna några till som var riktigt, riktigt bra: Ulf Danielsson, Johanna Koljonen, Birgitta Stenberg, Josephine Bornebusch och Niklas Rådström.

Man kan fortfarande lyssna på sommarprogrammen i nästan en månad till. Och nu vet du ju vilka du ska prioritera, så se till att fånga det sista av sommaren nu!

Vem tyckte du var bäst, förresten? Och varför?

Alla behöver semester

En del människor i min omgivning tar aldrig semester. Ofta handlar det om egna företagare. De har inte råd att vara lediga eller vågar kanske inte säga nej till kunderna. Andra är författare men har en anställning inom något annat till vardags. På semestern tar de chansen att skriva på heltid, så någon egentlig ledighet blir det inte.

Själv är jag noga med att ta semester, särskilt på sommaren. Jag behöver tid, rejält med tid, till återhämtning och reflektion för att orka vara en kreativ och produktiv företagare och författare resten av året. Det handlar inte om att jag är lat utan om ren självbevarelsedrift. Att låta bli att ta ledigt och i stället hålla igång mitt soloföretag även under sommaren skulle ge mer pengar för stunden. Om jag skrev även under sommaren skulle jag kunna skriva klart mina böcker snabbare. Men jag är övertygad om att det skulle ge mindre pengar och färre böcker på sikt; utan semester skulle jag jobba sämre resten av tiden och kanske bränna ut mig, med sjukskrivning och uteblivna inkomster som resultat.

Alla är vi olika, och tidigare har jag tänkt att det kanske fungerar för vissa att aldrig ta semester. Att det finns människor som klarar att jobba år efter år utan uppehåll. Som laddar batterierna samtidigt som de arbetar. Som faktiskt inte vill ha semester. Men just nu tvivlar jag på det. Jag läser Facebookstatusar från dem som har jobbat hela sommaren och som tänker fortsätta med det under hösten. Och de verkar inte det minsta nöjda. Snarare verkar de trötta, håglösa och lite avundsjuka på oss som har haft ledigt. Jag känner nog ingen som kan jobba året runt utan semester och som mår bra av det och trivs med det. Gör du?

Jag har så klart också ett behov av att dra in pengar och att behålla mina kunder. Men som företagare behöver man ibland göra investeringar. Jag vill, som ni vet, vara en snäll företagare och jag tror på att vara snäll mot sig själv genom att investera i sin egen semester.  För jag tror att alla behöver semester. Vad tror du?

Är du galet kreativ?

En intressant men lång artikel i Dagens Nyheter handlar om Fredrik Ullén, som är både hjärnforskare och konsertpianist. Hans forskning verkar hur spännande som helst! Bland annat har han undersökt hur musikträning påverkar hjärnans sätt att fungera och vad som händer i hjärnan hos den som är väldigt bra på något.

Dessutom har han studerat sambandet mellan psykisk sjukdom och kreativitet. Enligt artikeln liknar vissa funktioner i hjärnan hos kreativa personer dem hos schizofrena. En schizofren person filtrerar inte bort lika mycket sinnesintryck som andra och kan därför se fler samband och göra fler associationer. Hos den kreativa skapar det idéer men hos den psykiskt sjuka snarare förvirring. Visst är det intressant?

Ibland känns det som att min hjärna är överhettad, som att det inte finns något stopp på de kreativa impulserna. Det är förstås ett härligt tillstånd, men det är också farligt: om jag blir kvar i det stadiet för länge får jag stressymptom och springer förr eller senare in i väggen. För att inte råka ut för det behöver jag alltså filtrera bort fler sinnesintryck så att den överhettade hjärnan efter en period av flow kan få den vila som den så väl behöver.

Så här säger Fredrik Ullén om kreativitet:

– Jag tror en av hemligheterna med kreativitet är just att kunna växla mellan idéskapande och disciplin. För ska man vara kreativ måste man kunna hantera sina idéer på ett vettigt sätt också, vara disciplinerad och kunna fullfölja dem. Är man psykotisk kan man inte arbeta över huvud taget.

Kloka ord, eller hur?

Lata sig först eller göra nytta först?

Jag läser en krönika av Tinni Ernsjöö Rappe i senaste Shortcut-tidningen (jag hittar inte artikeln på nätet) om i vilken ordning man ska göra saker: lata sig först eller göra nytta först? Ska man diska först och slappa i soffan efteråt eller tvärtom? Tinni frågar några vänner, som har olika svar. Det klokaste tycker jag var ”Det beror på vem som frågar. Ambitiösa personer ska slappa först, slappisar […] ska ta tag i stöket innan de pausar.”

Själv är jag den ambitiösa som vill beta av hela att göra-listan innan jag ”får” ta det lugnt. Som om att göra-listan någonsin skulle ta slut. Och det ligger ju en dubbelhet i det här. Å ena sidan vill jag vara den där personen som får saker gjorda. Inte 17 hade jag fått några böcker skrivna om jag hade latat mig först varje gång det var dags att skriva. Å andra sidan har jag lätt att jobba för mycket, lätt att missa den där viktiga balansen som det ger att strunta i skrivandet en dag och softa i soffan istället. Och utan balans bränner jag ut mig och då blir det inte heller några böcker skrivna.

Så om jag lite försiktigt skulle ge mig själv ett råd så blir det att lata mig först lite oftare än vad jag gör nu. Men inte varje gång. Vilken typ är du?

Är du också en tidsoptimist?

Jag förstår inte att jag är en sådan tidsoptimist när jag skriver på Den snälla företagaren, både för hela boken och för enskilda kapitel. När jag hade skrivit på boken i en månad ungefär så var jag liksom förvånad över att den fortfarande inte var färdig. Och då kan jag tillägga att jag skriver ungefär en dag i veckan. De två senaste kapitlen jag har skrivit – sälj- och marknadsföringskapitlen – tog över två månader tillsammans. Men de var de tyngsta kapitlen. Jag behövde läsa in mig på en massa litteratur, båda kapitlen blev rätt långa och jag hade ingen riktig känsla för hur jag skulle strukturera dem förrän de allra sista dagarna, när bitarna föll på plats.

Idag ska jag börja på ett nytt kapitel, och ni anar inte hur snabbt jag kommer att skriva det! Det kan nog bli klart redan idag, faktiskt. Det handlar inte om så mycket text den här gången, jag behöver inte läsa några fler böcker (tror jag), jag har redan tagit fram en struktur för kapitlet och jag har samlat ihop en hel del material i form av små textstycken. Bara att skriva ihop det med andra ord!

Hmm … upp till bevis … Är du också en tidsoptimist när du skriver/skapar/jobbar?

Att göra-listan som blev ett monster

Jag har, som jag säkert har nämnt tidigare, en kroniskt gigantisk att göra-lista i min dator. När jag sitter och jobbar så är det en strukturerad lista, som visserligen växer i ett okontrollerat tempo, men den gör det på ett strukturerat sätt.

Men på helgen, när jag inte sitter framför datorn hela dagarna, och inte tittar på listan, så blir den ett monster. Istället för att vara samlad i ett dokument så sprider den ut sig över hela skrivbordet, arbetsrummet och faktiskt över hela lägenheten om jag inte tuktar den. Då förökar den sig främst via post-it-lappar. När jag satte mig framför datorn nu på måndag morgon så räknade jag till inte mindre än tio nya post-it-lappar som har kommit till under helgen. Efter som några av lapparna innehåller flera punkter så är det åtminstone femton nya arbetsuppgifter som har kommit till under helgen. När jag inte jobbade. Då kan ni tänka er i vilken takt min monsterlista förökar sig när jag sitter och jobbar och faktiskt ska tänka jobbrelaterade tankar.

Några av lapparna är snabbt fixade, så jag ska ta tag i dem omedelbart. Andra tar lite längre tid, så dem ska jag flytta över till listan i datorn, så att den blir strukturerad igen. Tills nästa helg.

Pin It on Pinterest