Kategori: balans

Jobba hemifrån – hur är det egentligen?

Att jobba hemifrån är mångas dröm och andras mardröm. Jag tror att det har mycket att göra med var man befinner sig på skalan introvert–extrovert. Själv är jag långt åt det introverta hållet och trivs galet bra med att jobba hemma.

Faktum är att jag har haft mitt hemmakontor som bas i fjorton år, och än har jag inte tröttnat. När jag har perioder när jag inte är hemma lika mycket som vanligt, till exempel för att jag tillbringar delar av min arbetstid med att sitta hos en kund och jobba, eller för att jag har en period med mer extroverta jobbaktiviteter, så blir jag tröttare än vanligt och skyr sociala aktiviteter som pesten på fritiden. Jag vill bara vara ifred.

Jobba hemifrån som författare

Att vara författare kan vara ett sätt att få jobba hemma – men de flesta av oss behöver ju ha ett annat jobb också för att få ekonomin att gå ihop. Fast jag sköter både mitt författarjobb och mitt språkkonsultjobb hemifrån. Dessutom tänker man kanske inte på att författarskapet även innehåller en hel del extroverta arbetsuppgifter. Det räcker inte med att skriva böckerna; du behöver vara ute och sälja dem också.

Jobba hemifrån – hur disciplinerad måste man vara?

”Vilken disciplin du har”, säger många som får reda på att jag jobbar hemifrån. Men jag kan meddela att det går precis lika bra att fejsbucka bort sin tid på ett hemmakontor som på en anställning. Kanske bättre faktiskt, eftersom jag inte behöver ha dåligt samvete inför en arbetsgivare för att jag hänger i sociala medier på arbetstid. Jag gör ju vad jag vill med min tid. Men om jag inte gör något som jag tjänar pengar på så behöver jag förr eller senare jobba ikapp med det där som faktiskt ger pengar. Så jag vet inte om man måste vara så otroligt disciplinerad just för att jobba hemifrån. Självklart måste du leverera det du ska i tid, men vilken anställd behöver inte det?

Jobba hemifrån – för- och nackdelar

Så vilka för- och nackdelar finns det med att ha kontoret hemma? Jag får ju erkänna att jag är partisk här; att räkna upp fördelar känns lätt som en plätt:

  • Jag behöver inte använda någon väckarklocka, utan kliver upp när jag vaknar. Det här är för mig det allra bästa med att vara egen. Ett liv utan väckarklocka är frihet för mig. (Och nej, det betyder inte att jag sover bort hela dagen.)
  • Jag har tio meter till jobbet och behöver inte lägga tid på att pendla.
  • Jag kan jobba någon helt annanstans än hemifrån om jag vill, till exempel på en balkong i Valle Gran Rey på La Gomera i januari.
  • Jag styr min tid själv, utom när jag har möten och andra åtaganden förstås. Det betyder till exempel att jag aldrig skulle få för mig att sitta framför datorn klockan åtta på morgonen. Då är jag upptagen med att göra yoga och meditera och sånt. Å andra sidan skulle jag aldrig sluta klockan fem heller om jag inte har någon särskild tid att passa på kvällen. Jag kan ta en promenad på eftermiddagen om det är fint väder. Men ärligt talat är jag inte så bra på att utnyttja det här som jag skulle kunna vara. Av någon anledning känns det bra att vara ledig när andra är lediga, framför allt på helgerna, så det blir aldrig av att jag tar ledigt en veckodag bara för att solen skiner och i stället jobbar på helgen. Men i teorin kan jag ju det :-)
  • Att jag styr min arbetstid själv gör det enklare att kombinera mitt jobb som språkkonsult, som ju är det som betalar min hyra, med jobbet som författare. Om jag skulle ha en anställning skulle jag antingen behöva skriva på kvällar och helger eller ha en arbetsgivare som gick med på att jag jobbade mindre än heltid så att jag fortfarande kunde vara författare på fredagar.
  • Jag behöver inte bli avbruten eller distraherad av andra i ett kontorslandskap.
  • Jag har ingen chef som bestämmer vad jag ska göra och var jag ska göra det – jag bestämmer allt själv. Om jag har en ofokuserad dag så behöver jag inte ha dåligt samvete inför en arbetsgivare för att jag inte gör skäl för lönen.
  • Jag behöver inte välja mellan att förbereda matlåda eller gå ut och äta dyr lunchmat utan kan lätt fixa något snabbt i köket.
  • Jag kan göra enklare hushållsarbete av typen köra en tvättmaskin medan jag jobbar och behöver inte ägna helgen åt det.

Nackdelar då, finns det verkligen några sådana? Jo, okej då:

  • Jag har inga kolleger att ta en fika och vara social med. Det här är inget jag saknar i min vardag, men nyligen när jag satt hos en kund och jobbade ett par dagar i veckan under en längre period – och hade lyckan att få jobba med oerhört trevliga människor – så blev jag påmind om vilken bra grej det är att ha kolleger.
  • Jobbet och fritiden sker oftast på samma plats, vilket kan göra det svårare att vara ledig. Jag har i alla fall kontoret i ett separat rum så att jag inte behöver se min arbetsplats hela tiden när jag är ledig.
  • Om jag har en ofokuserad dag när jag inte får något gjort så får jag inte heller någon lön.

Jobba hemifrån passar inte alla

Sammanfattningsvis finns det många för- och nackdelar med att jobba hemifrån och det passar inte alla. För mig är det utmärkt, men den som är mer extrovert och har ett större socialt behov vill antagligen ha människor omkring sig mer. Det finns förstås många olika medelvägar mellan att å ena sidan vara anställd och sitta i kontorslandskap hela dagarna och å andra sidan sitta hemma varje dag. Du kan vara anställd men ha möjlighet att jobba hemifrån delar av arbetstiden. Du kan köra eget men ha ett kontor att gå till, och själv välja hur ofta du vill gå till kontoret och hur ofta du vill jobba hemifrån. Du kan köra eget och sitta och jobba på ett café. Och så vidare.

Var och hur jobbar du bäst? Skulle du vilja ha det på något annat sätt än idag?

Mitt hemmakontor i bloggande stund: balkongen.
Mitt hemmakontor i dag: balkongen.

Jag är tillbaka

Ahhh … ljuva sommar. Och ljuva semester! Jag är just nu så otroligt nöjd över min prioritering att ta långa semestrar på sommaren. Jag har gjort det hela tiden som jag har kört eget. Den period på ett par år när jag var anställd, för sisådär fjorton år sedan, hade jag stora problem med att det blev så lite semester. Fem veckor. På ett helt år? Redan då ville jag åka till värmen över jul och nyår och vips var det bara tre veckor kvar till sommarsemestern. Först på sistone har jag förstått att det finns arbetsplatser med generösa arbetsvillkor och klart mer semester än så – och att det är ett sådant jobb en ska ha. Om en nu ska ha ett jobb alltså :-)

Men tillbaka till min nuvarande situation. Det finns ju helt andra prioriteringar som är möjliga. Sprida ut ledigheten på sportlov, påsklov, höstlov och långhelger och bara en kortare semester på sommaren. Många författare som jobbar heltid gör prioriteringen att det är på sommarsemestern som de gör en stor del av skrivarbetet. Och så finns det förstås egenföretagare som i princip inte prioriterar semester alls utan bara jobbar på. Själv är jag av uppfattningen att jag kommer att vinna i längden på mina sommarlov. Det blir färre böcker skrivna nu men över tid – för det är ju ett antal decennier vi pratar om – så får jag kanske ihop fler böcker. Eller så blir det färre böcker men jag mår bra. Och det är rätt prioritering för mig.

Sommaren är för mig en kombination av att dels göra samma saker som jag gör varje sommar, dels göra nya reflektioner, prioriteringar och planer för det kommande året. Det här har jag gjort:

  • Chillat på terrassen till en hyrd stuga i Dalarna i en vecka.
  • Läst böcker. Elva böcker blev det under semestern. Det är betydligt färre än vad jag läste förr om åren. Jag har fått lite andra prioriteringar, helt enkelt. Låt mig återkomma och berätta något om vad jag har läst.
  • Plockat blåbär. Närmare bestämt 22 liter, vilket är personligt rekord. Under förutsättning att det är ett bra blåbärsår har jag faktiskt plockat mer för varje år.
  • Skördat grönsaker på min odlingslott  Jag älskar att vara ute och plocka min egen mat, både i naturen och på lotten!
  • Sjungit med världens bästa sångpedadog Ange Turell på natursköna Sörgården i Värmland.
  • Varit på yogafestivalen på fantastiska Ängsbacka.

Du ser ju klyschorna haglar här. Och japp, jag tar mig friheten att berätta om min sommar i klyschor – för det var precis så bra den var :-)

Nu är det vardag. Inte dumt det heller. Jag började jobba i mitten av förra veckan. Det är en bra grej att börja jobba mitt i veckan – inte minsta tillstymmelse till söndagsångest, och så är det helg nästan direkt igen.

20160721_082241

Publicerat den
Kategoriserat som balans Märkt

”Har du mycket att göra?”

Jag vill göra för många saker. Det har jag säkert pratat om förut, för det är mitt största i-landsproblem. För vissa människor verkar livet fungera så att de har ett jobb som de går till fem dagar i veckan och resten av tiden har de ingen särskild agenda. De har inget de vill, måste eller behöver göra utan kan ta en spontan fika med en kompis eller se på teve en hel kväll. Har de barn så går förstås en hel del av tiden åt till att vara med barnen, och de kan inte förstå att jag som inte har barn kan ha fullt upp ändå.

Ibland får jag frågan ”Har du mycket att göra?” av någon som tror att om jag svarar ja på den frågan så betyder det att jag drar in tillräckligt med pengar. Men något sådant samband finns inte. Svaret på den frågan är nämligen alltid ja. Jag har inga problem att sysselsätta mig med sådant som jag betraktar som jobb både 40 och 50 timmar i veckan, även om jag inte skulle ha några betalda uppdrag. Det enda sättet för mig att inte ha mycket att göra är att bestämma mig för att vara ledig. Ganska nyligen hade jag en vecka utan några som helst betalda jobb. Den veckan jobbade jag till 23 varje kväll …

För det är när jag inte har några betalda uppdrag som jag försöker klämma in allt som står på min att göra-lista, det där som har stått där i en evighet och som jag aldrig tycks få tid till. Allt som jag också vill göra. För det är ju så mycket. Som jag vill göra. Alla de där blogginläggen jag vill skriva (Jag har två bloggar förutom den här, rawfoodsidan.se (uppdatering: har lagt ner den bloggen) och gomera.nu, och båda är oftast ännu mer eftersatta än den här.). Alla de där böckerna jag vill skriva (Huvudet är fullt av dem.). Alla de där sajterna som jag har tillsammans med maken, och som vi aldrig hinner sköta ordentligt och fylla med den information vi vill (Vi har till exempel nyligen blivit av med en fast annonsör på alltomblabar.se och skulle behöva jobba på att få in en ny.). Alla de där sajterna som vi också skulle vilja starta. Alla andra idéer som jag har på hur jag skulle kunna få passiva inkomster. Alla böcker jag vill läsa (kärt besvär men det är på sätt och vis jobb – åtminstone om man som jag och många med mig tycker att man som skönlitterär författare måste läsa en hel del skönlitteratur). Allt det där andra som jag inte rabblar upp just nu, för då blir det här inlägget fyra mil långt. Och så är det förstås en del administration i firman. Och just nu borde jag jobba med boksläppet och med att sälja och marknadsföra Tsunamin och hu, vad lite tid jag har ägnat åt det hittills. Men i morgon är det författarfredag, och då ska jag i alla fall göra det.

För att inte tala om allt jag vill göra som inte är jobb. Det ska jag inte ens gå in på här, men den listan är minst lika lång. Ibland undrar jag om livet vore bättre om jag inte hade någon att göra-lista som jag aldrig kommer till slutet på. Om jag inte hade någon lista över huvud taget. Om jag inte hade oändligt mycket att göra. Men så tänker jag att jag vill ju vara en sådan som får saker gjorda. Jag är sjukt stolt över att jag har skrivit fem böcker och att jag har försörjt mig på mitt eget företag i fjorton år. Det är en av meningarna med mitt liv att lära mig nya saker, att ha roliga projekt att jobba med och spännande mål att jobba mot. Jag vill inte vara en sådan går till jobbet och that’s it. Som inte är på väg någonstans och aldrig provar något nytt. Men det vore nyttigt för mig att praoa som en sådan person ibland :-)

Och det är förstås det jag gör när jag mediterar, yogar, sjunger, dansar, går i skogen, påtar i jorden eller ägnar mig åt mindfulness på något annat sätt. Och kanske framför allt genom att jag är ledig på helgerna och har en lång sommarsemester. Denna ständiga strävan efter en balans mellan att vara och att göra. Ett försök till balans som ofta ser ut som det här blogginlägget: fyra stycken om att göra, ett om att vara. Ibland hittar jag en balanspunkt. Men sedan tappar jag balansen igen. Och det är aldrig åt vara-hållet jag ramlar.

20160506_184820.jpg
En bild från min lediga långhelg förra veckan

Vad skulle du göra om du fick extra tid?

Jag lyssnade på Sara Rönnes podd Träningsgjädje talks häromnyss, närmare bestämt avsnitt 80 som handlar om tid.

Där fanns en fråga som jag tyckte var intressant att fundera över. Det handlar om vad man skulle göra om man fick lite extra tid. Mer specifikt är frågan uppdelad på tre: Vad skulle du göra om du fick en extra dag? En extra vecka? Ett extra år?

För mig är den korta och den långa frågan lätta att svara på. Men frågan om en vecka är knepigare. Så här blir mina svar:

En extra dag: Då skulle jag göra det där som jag alltid försöker göra på helgerna och ibland lyckas med: softa i soffan. Läsa en bok, ploinka på gitarren, se en film kanske.

En extra vecka: Jag har svårt att välja. Skulle jag ta ledigt hela veckan? I så fall vill jag nog göra ungefär samma som ovan: plöja igenom den där högen med böcker. Gå på bio. Vara ute och promenera om det var under sommarhalvåret.

Men sanningen är nog att jag snarare skulle vilja jobba ikapp med några av de projekt jag ligger efter med. Och vilket som skulle vara viktigast vet jag faktiskt inte just nu. Kanske något av försöken att få till mer passiva inkomster framöver.

Ett extra år: Det här är lättast! Då skulle jag skriva nästa roman. Fatta att det snart har gått tio år sedan jag skrev något skönlitterärt från grunden. Det är ju det grundläggande i varför jag vill vara författare, och så gör jag det inte :-( Det beror på att jag har prioriterat att få ut de påbörjade projekten snarare än att hitta skrivtid till nya projekt. Det känns verkligen som rätt prioritering; jag har ju snart fått ut fem böcker nu. Hade jag prioriterat att skriva nya manus från grunden i stället hade jag kanske fortfarande inte haft en enda bok ute. Och för mig personligen hade det känts som ett sämre alternativ, även om jag skulle ha haft mer skrivtid. Så det skulle jag göra om jag fick ett extra år: skriva en roman. Förhoppningsvis är det inte så lång tid kvar tills jag faktiskt får göra det ändå, utan det där extra året.

Vad skulle du göra om du fick extra tid?

Mitt anti-skitsnacksmanifest

Jag är så trött på människor som snackar skit om andra. Särskilt de som har satt det i system. De som konsekvent använder det som ett sätt att skapa samhörighet: du och jag har något gemensamt nu genom att vi pratar skit om en tredje person. Samhörighet är bra, men den går att skapa utan att det sker på bekostnad av andra.

Jag är inte bättre än någon annan. När jag blir irriterad på någon, för det blir jag förstås, händer det att jag säger negativa saker om dem inför andra. Jag kan känna ett behov av att få gnälla en stund, och så känns det bättre sedan. Men om jag gnäller inför någon annan så sprider jag den negativa energin och skapar en kultur där det är okej att gnälla på andra. Och det är det inte.

Så vad vill jag med det här? Att vi skärper oss på den här punkten – jag och andra. Och eftersom jag inte kan förändra någon annan än mig själv så börjar jag där. Här kommer mitt anti-skitsnacksmanifest:

Jag, Jenny, lovar att

  • inte slentrianmässigt säga negativa saker om människor inför andra människor
  • inte låta mig dras med när andra snackar skit – ledord är neutral och diplomatisk; säg jaha och jaså minsann och styr sedan in på ett annat ämne eller gå därifrån. Det här är den svåraste punkten för mig. Det är så mycket lättare att bara haka på än att bryta mönstret.
  • om jag eller mitt arbete påverkas negativt av något som någon gör: öva på att ge konstruktiv kritik till den personen – berätta för den personen vad jag behöver av hen i stället för att berätta för någon annan vad hen gör fel
  • om jag ändå har ett behov att säga något negativt om någon: prata i enrum med någon jag har förtroende för och be hen att inte föra det vidare – poängen här är att jag kan behöva gnälla en stund men den negativa energin ska inte spridas vidare.

Vad tycker du om mitt anti-skitsnacksmanifest? Håller du med eller vill du göra på något annat sätt?

Tsunamin har gått till tryck

Nu har jag beställt trycket av Tsunamin. Jag blir alltid så nervös av sånt. Jag är helt säker på att allt som kan gå fel kommer att gå fel: att jag har skickat med fel filer så att det blir ett helt annat omslag, att jag har missat ett JÄTTESTORT korrekturfel PÅ FÖRSTASIDAN och så vidare. Men nu är det gjort i alla fall.

20160323_160505.jpg

Om ett par, tre veckor så borde jag ha böckerna hos mig om allt går som det ska. Och om ett par månader är det boksläpp. Det är fortfarande en hel del att fixa med till dess förstås. Det mest brådskande just nu är att ordna med releasefesten. Jag har en lokal på gång. Håll tummarna för att allt går i lås under nästa vecka.

Jag har inte helg än dock. Ska jobba ett par timmar till i kväll. Och hela långfredagen i morgon – då med novellerna till Täbyantologin. Det jobbet har jag varit tvungen att prioritera ner de senaste veckorna för att jag har haft så mycket annat, så det är dags att ta tag i det igen. Det är inte så mycket redaktörsjobb kvar där. Däremot har vi i Täbyförfattarna en del jobb kvar innan det blir en färdig bok.

När jag så småningom tar helg planerar jag att gå på bio, fixa med diverse hemmafix, kanske läsa lite – jag har faktiskt prioriterat upp läsning på helgerna på sistone; jag är mycket nöjd med det. Och så ska jag sätta ner fröer i krukor så att det kommer upp plantor som jag kan flytta ut på min odlingslott framåt sommaren.

På plats på La Gomera-kontoret

Jag är äntligen i Valle Gran Rey på La Gomera igen – mitt bästa vintertillhåll. Jag var på Gran Canaria på semester över jul, kom till Valle Gran Rey  i onsdags och har sedan fortsatt att vara ledig veckan ut. Men nu är det dags att växla upp och i morgon sätter jag mig och jobbar under parasollet.

Under januari är det också dags att på allvar sätta igång med bokproduktionen så att Tsunamin kommer ut någon gång.

Om du vill veta mer om vad jag har för mig på La Gomera så bloggar jag om det på Gomerabloggen. Förmodligen kommer jag att blogga mer än vanligt på rawfoodsidan (länk borttagen pga nerlagd blogg) också, eftersom jag alltid blir inspirerad att äta mer raw food än vanligt när jag är på en plats som har så härliga frukter och grönsaker. Hoppas att du också har haft sköna helger!

Skriva är terapi och problemlösning

Visst kan skrivande fungera lite som terapi ibland. Jag skriver dagbok. På papper med penna. Jo, faktiskt – det är nog det enda tillfälle när jag skriver för hand, förutom de otaliga post it-lappar som jag lämnar till mig själv överallt för att jag ska komma ihåg saker.

En dagbok ska man väl strängt taget skriva i varje dag, men min ambition är bara att skriva en gång i veckan. Fast det gör jag inte. Det blir snarare en gång i månaden, men oftare på resor och vid stora händelser i livet som jag vill komma ihåg – om inte annat för att kunna använda dem i en skönlitterär berättelse senare.

Om livet är tungt upplever jag att det känns lättare när jag har fått skriva av mig en stund. Dessutom tycker jag att det är ett bra sätt att reda ut tankarna. Om jag har ett problem som jag går och klurar på, kanske hur jag ska lösa en knepig situation som jag har varit i under en period, så tycker jag att jag brukar komma på smarta lösningar och uppslag om jag sätter mig ner och skriver om det. Det är som om jag ser problemet tydligare när jag har det på papper framför mig, och därför kan jag bena ut det bättre och komma fram till en lösning.

Känner du igen dig?

9QEVP5YHO3

4 krav för att skriva en bra bok

Enligt tsunamiromanens redaktör Ingalill krävs det fyra saker för att skriva en bra bok:

  • vilja
  • talang
  • disciplin
  • tid.

Så vilka kriterier uppfyller jag?

Vilja: Ja! Verkligen. Men mitt problem är att jag vill så mycket annat också. Om jag ville färre saker skulle jag kanske ha fått ihop fler böcker vid det här laget.

Talang: Här tror jag ju på tiotusentimmarsregeln. Självklart kan inte alla skriva en roman, men den som är tillräckligt envis för att lägga tiotusen timmar på det har antagligen någon slags känsla för skrivandet och kan bli bra. Jag jobbar på det :-)

Disciplin: Hmm. Alla tror att jag är så disciplinerad. Men så var det ju det där med sociala medier och såna grejer. Jag skulle helt klart kunna bli bättre på den här punkten.

Tid: Nej. Fast ja, för jag har ju lyckats skapa ett liv där jag kan avsätta fredagarna till att vara författare. Men det är för lite. Så nej. Jag vill lägga mer tid på att vara författare men jag har inget sätt att lösa det just nu.

Vilka av de fyra faktorerna har du?

WW901VN0CC

Säg nej för tusan!

Har du tänkt på hur en del verkar ha svårt att säga nej? I stället för att säga ”Nej, jag kan tyvärr inte träffa dig i helgen för jag behöver vara hemma och ta det lugnt.” så säger de ”Vi kan väl höras i helgen och se hur vi gör.” Och så hör de inte av sig.

I min roll som konsult råkar jag också ut för det ofta. Jag får en förfrågan från en kund som behöver hjälp med att språkgranska en text, eller vad det nu kan vara. Jag lämnar ett kostnadsförslag och avsätter tid i min almanacka för att göra jobbet. Tiden går och jag får inget svar. Jag mejlar och frågar när de kommer att fatta ett beslut om språkgranskningen, men jag får fortfarande inget svar. Och så sitter jag där och väntar och vågar kanske inte ta på mig något annat jobb, eftersom jag har lovat den här potentiella kunden att vara tillgänglig. Vad tror de kommer att hända om de hör av sig och säger ”Vi har bestämt oss för att anlita någon annan/inte göra det här just nu.”? Jag har inga problem med att ta ett nej. Men jag har stora problem med att sitta och vänta på ett besked som inte kommer.

Har du varit på en dejt med någon som du tyckte var trevlig, men som du inte klickade med? Tror du att det är snällt mot den här personen att undvika hen tills hen slutar höra av sig? Fel, fel, fel (som Brasse skulle ha sagt). Så länge du inte har sagt att du inte vill träffas igen låter du den andra personen liksom hänga i luften utan att veta hur det ska bli. Respekt är att på ett snällt sätt tala om att du tycker att hen är trevlig men att du inte tror att just ni två passar ihop. Den andra blir kanske besviken men kan gå vidare utan att ödsla mer energi på dig.

Att säga ett tydligt nej handlar om att respektera den man kommunicerar med. Jag vill och förväntar mig att min omgivning respekterar mig, min tid, mina känslor eller vad det nu kan vara.

Personer som inte lämnar klara besked är energitjuvar. Bli inte en sådan. Att ge ett rakt och tydligt besked, oavsett om det handlar om jobb, vänner, kärlek eller något annat är att visa respekt för din omgivning. Så säg nej för tusan!

PS Om du gillar snällhet: Du har väl inte glömt att jag har skrivit en bok om det? Det är en småföretagarhandbok som heter Den snälla företagaren.

Pin It on Pinterest