När jag gick i skolan lärde jag mig att under sommarlovet så blir man lite mindre smart än annars, eftersom man inte använder hjärnan till att lära sig saker på samma sätt som under terminerna. (Jo, ni förstår, när den här tanten var ung så satt inte vi barn och spelade strategiska dataspel hela sommarlovet och blev smarta som tusan och lärde oss prata flytande engelska redan på lågstadiet. Vi lekte i skogen och sandlådan och använde inte hjärnan på samma sätt som resten av året. Okej?)
Så tänker jag att det är fortfarande med min hjärna. Man skulle kunna säga att mitt mål med sommarsemestern är att gå ner i varv så mycket att jag blir dum i huvudet. Och det lyckades jag verkligen med i somras. Jag minns någon vecka där i mitten av semestern när jag hamnade i en diskussion som jag knappt kunde följa med i eftersom jag kände mig så seg i skallen. Det här med att man blir korkad på semestern är alltså i min värld 1. ett välkänt faktum 2. en bra grej – en återhämtning som fyller en viktig funktion och hjälper mig att vara alert resten av året.
Men så pratade jag med en vän om det här och hen tyckte att det lät märkligt att man skulle bli dum i huvudet av att vila. Det fick mig att i min tur börja ifrågasätta det här. Inbillar jag mig bara att jag blir dum i huvudet när jag går ner i varv riktigt ordentligt? Tror jag att det är så för att jag hörde det när jag gick i skolan och så är det en (van)föreställning som jag bär med mig sedan dess? För gudarna ska veta att det inte är allt som jag lärde mig när jag gick i skolan som fortfarande gäller i dag ;-)
Vilken är din upplevelse av det här? Blir du smartare eller dummare på semestern? (Och då menar jag inte efteråt utan under tiden, medan du verkligen är nervarvad.)
