Tre listor för Akrobaten

Författarfredag! Tyvärr har jag kvar några av veckans jobbsaker som jag behöver få gjorda innan jag tar tag i Akrobaten. Så det blir nog snarare författarfredagseftermiddag-och-kväll :-) Men å, vilken lyx det är varje dag som  jag får jobba med Akrobaten!

Just nu har jag tre att göra-listor för Akrobaten:

  • Redigeringslistan. Det är den jag skriver medan jag läser igenom manuset. Och nej, jag har fortfarande inte kommit igenom hela manuset. Förra fredagen blev det inte alls mycket redigering, utan mer fokus på utgivningsbiten. Kanske kommer jag igenom manuset idag?
  • Utgivningsplanen. Där skriver jag upp allt jag ska göra som har med utgivningen att göra. Det tillkom massor av nya saker på den här listan när jag gick igenom alla märklappar som jag hade satt i Förverkliga din bokdröm och gjorde om dem till att göra-punkter.
  • Marknadsföringsplanen. Den har jag inte jobbat så mycket på än. Men jag är ju bra på att spruta ur mig marknadsföringsidéer, och dessutom har jag samlat på mig en hel del erfarenhet i samband med att jag har marknadsfört mina fackböcker. Så det kommer inte att vara några problem att fylla på den här listan. Däremot kanske att hinna göra allt jag vill göra …

Förverkliga din bokdröm – en pratnyttig bok om egenutgivning

Jag har läst Förverkliga din bokdröm av Kristina Svensson och Joanna Björkqvist. Författarna är två av initiativtagarna till föreningen Egenutgivarna, som jag nyligen har gått med i. Själv har jag lärt känna Joanna och Kristina i samband med bokmässan.

Jag tycker att Förverkliga din bokdröm är otroligt matnyttig, trots att den innehåller en hel del information som jag redan hade. Någon i mitt nätverk tyckte att boken är lite för pratig – och ja, den är pratig, men på ett bra sätt tycker jag! Pratnyttig, helt enkelt! Boken varvar praktisk information och tips med berättelser om hur bokens författare själva och andra författare har gjort med sina böcker. Faktum är att det är i författarnas egna berättelser som jag lär mig mest. Tipsen är ofta mer allmänt hållna, vilket inte på något sätt gör dem mindre relevanta, men många av dem har jag hört tidigare. Men i författarnas berättelser får jag veta små detaljer som jag inte alls hade tänkt på. Som en bonus är boken skriven i en så företagsam och peppande anda att jag blir riktigt sugen på att ta tag i själva bokutgivningen – trots att jag egentligen mycket hellre vill ägna mig åt att skriva och marknadsföra böcker än att ge ut dem.

Som alltid när jag läser en bok som jag vill återkomma till så märkte jag ut det jag vill komma ihåg med lappar:

Forverkliga

Nu önskar jag att jag kunde säga att jag hade ett system, så att de blå lapparna betyder något annat än de rosa. Men de rosa lapparna betyder i det här fallet bara att de blå lapparna tog slut.

Jag tänker använda någon timme av den här dagen till att gå igenom alla märklappar och skriva in dem i en att göra-lista. Och jag kommer definitivt att återkomma till Förverkliga din bokdröm under min utgivningsprocess.

Dags att avslöja namnet på min debutroman

Nu är det äntligen dags att avslöja namnet på min kommande roman. Jag förstår att du är  oerhört förväntansfull just nu.

*paus för trumvirvel*

Den psykologiska thriller som jag planerar att ge ut på egen hand under året heter … *lite mer trumvirvel* … Akrobaten.

*paus för applåder och hänförda aaa:anden och ooo:anden*

Huvudpersonerna i boken är en tämligen dysfunktionell familj. Tom är en riktig mytoman och bedragare. Hans hustru Leila vill skiljas, och deras två tonårsbarn har det inte så lätt i livet alla gånger. Dessutom har familjen ständigt en känsla av att någon förföljer dem.

Du kommer definitivt att få höra mer om Akrobaten på bloggen. En arbetsuppgift som jag behöver ta tag i rätt så snart är att klura på en baksidestext. Undrar om jag inte har ett utkast liggande någonstans? Återkommer om det …

Dags att bli egenutgivare

Nu är det äntligen dags att ta tag i Romanen A igen! Jag har ju skolkat från att vara författare i ett par månader, till förmån för att promenera i bergen och sånt. Men nu är det slut med det. I dag börjar jag projektet med att ge ut Romanen A på egen hand.

Projektet har egentligen två delar:

  1. Redigera manuset igen.
  2. Själva utgivningen.

Båda de här delarna känns helt oöverstigliga så här innan jag har börjat. Men ungefär så här går mina tankar just nu:

Redigera manuset

Romanen A har ju snurrat runt hos förlagen i ett par omgångar och jag har omarbetat den däremellan. Senast när den var runt hos förlagen så fick jag faktiskt klok återkoppling från ett par förläggare (vid sidan av sjutusen standardrefuseringar av typen ”Vi har tyvärr inte utrymme för det här manuset i vår utgivning för närvarande.”) Det här var några år sedan, så jag kommer inte ihåg vad det gick ut på, men jag ska läsa igenom den kloka återkopplingen och se vad jag behöver göra.

Eftersom det var några år sedan jag skrev boken behöver jag dessutom uppdatera en hel del detaljer som inte är aktuella längre. Huvudpersonerna sitter på ett fik som inte finns längre och så vidare.

Jag skulle också vilja ta hjälp av en redaktör som går igenom manuset ordentligt. Men eftersom det här tyvärr måste bli ett verkligt lågbudgetprojekt om jag ska få det att gå ihop misstänker jag att jag inte har råd med det. Jag ska i alla fall fråga ett par redaktörer vad det skulle kosta innan jag avfärdar idén. Kanske kan jag hitta någon som jag kan byta tjänster med.

Ge ut boken

Jag orkar knappt tänka på hur mycket arbete det kommer att vara att rådda själva utgivningsarbetet. Vi snackar omslag, layout av inlagan, tryckeri eller print on demand?, korrekturläsare (jo, jag korrekturläser själv, men man kan inte korrekturläsa sin egen text) och tusen saker till som behöver göras. Och allt det här ska jag, som avskyr att vara projektledare, vara projektledare för. Puh! Vad kan jag göra själv? Vad måste jag köpa in? Och så var det det där med den låga budgeten igen då.

Var ska jag börja?

Det är många trådar att dra i, och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Ska jag fokusera på att redigera manuset tills det är färdigt och sedan ta tag i resten, eller är det bättre att börja kolla upp allt det andra parallellt? Jag är nog mer inne på att börja parallellt. Jag har i alla fall beställt två böcker om egenutgivning: Förverkliga din bokdröm av Joanna Björkqvist och Kristina Svensson och Lyckas med bokutgivning av Sölve Dahlgren, Lars Rambe och Ann Ljungberg. Jag hoppas att de kommer att hjälpa mig att strukturera upp arbetet. Och så har jag gått med i Egenutgivarna, en förening för författare som ger ut sina böcker på egen hand.

Nu kavlar jag upp ärmarna och sätter igång! Jag tar gärna emot kommentarer med pepp och glada tillrop. Och du som själv är egenutgivare får mycket gärna komma med goda råd. Just nu vill jag alltså främst ha svar på frågan: Var i all världen ska jag börja?

Intervju med Christian Unge om Turkanarapporten

Jag skrev ju om Christian Unges thriller Turkanarapporten här på bloggen nyligen. Boken väckte nyfikna frågor hos mig inom två områden:

  1. Christian Unge gav ut Turkanarapporten på egen hand och eftersom jag själv går i egenutgivartankar är jag nyfiken på hur egenutgivare gör.
  2. Huvudpersonen i boken är läkare och jobbar för Läkare utan gränser i Kenya. Det ligger nära Christian Unges egna erfarenheter. Jag skulle vilka veta mer om hur sambandet är mellan miljön i boken och Christian Unges egen bakgrund.

Jag frågade helt enkelt Christian om jag fick intervjua honom här på bloggen och det fick jag. Här kommer intervjun:

Hur kommer det sig att du bestämde dig för att ge ut boken på egen hand?

Det kändes spännande och rätt. Jag hade fallit på målsnöret hos flera av de större förlagen och stod inför några val: slänga i papperskorg, jobba igenom på nytt eller ge ut själv. Jag kom på några fördelar med att ge ut själv, framför allt blev jag nyfiken på hela processen och att ha kontroll över alltihopa. Som t ex möjligheten att ge allt överskott till Läkare Utan Gränser som jag brinner för. Sen var det nog även en känsla av David mot Goliat: jag ska nog visa de stora förlagsdrakarna att jag kan själv:)

Har du lust att berätta lite om egenutgivningen? Vad gjorde du själv? Vad tog du hjälp med? Anlitade du någon redaktör, korrekturläsare, layoutare etc?

Jag styrde upp allt själv. Steg för steg. Svårt att vara kortfattad, lättare att spalta upp det:

  • Feedback från vänner! Redan i tidigt manusstadium har jag ”utnyttjat” mina underbara vänner och familj som tålmodigt läst och givit feedback. Utan dem hade det blivit en klart sämre bok. Jag har haft fantastiska vänner som stått ut med alla mina frågor.
  • Redaktör: Jag var min egen. Under en tidigare del av arbetet kontaktade jag en lektör som läst mitt manus för ett av de större förlagen och frågade henne om hon kunde läsa och ge feedback vilket hon gjorde i några omgångar. Bra, lärorikt och givande. Men själva det stora redaktionella arbetet gjorde jag själv, vilket jag i efterhand inser är en av de stora sakerna ett förlag kan hjälpa till med. Och BÖR hjälpa till med.
  • Korrekturläsning: Jag kontaktade en vän i bokbranchen som rekommenderade en korrläsare. Jag kontaktade och fick tillbaka efter några veckor. Tyvärr var det väl inte den skarpaste korrläsaren, trots det ganska höga arvodet. Jag har sen fått hjälp av min syster samt flera vänner som läst och tagit fram rödpennan.
  • Omslag: Jag skrev fråga på facebook om någon kände layoutare. Jag fick många svar och kontaktade en som ställde upp mot ett arvode. Jag ryckte i andra kontakter som ställde upp med en fotostudio, en nära vän modellade etc. Vi skapade omslaget tillsammans, helt enkelt. Mycket slit, riktigt kul.
  • Tryckeri: Jag ringde runt, fick tag i vän till familjen som kände tryckeri som ställde upp med sänkt tryckkostnad mot att jag just skänkte överskott till Läkare Utan Gränser.
  • PR: Den stora utmaningen och det som jag tror är den största skillnaden mellan egenutgivning och förlag. Herregud, det är svårt att komma in i tidningar:). Men jag har varit jävligt jobbig helt enkelt. Jag har mailat, twittrat, facebookat, ringt och återkommit till alla olika mediakanaler. Sen har det rullat på. En hel del bra PR har det blivit.

Tryckte du boken eller valde du någon print-on-demand-lösning?

De första 140 böckerna tryckte jag via Publit, print-on-demand. Bra sätt att börja på men dyrt per kopia.

Sen insåg jag att det skulle säljas fler så då kontaktade jag etablerat tryckeri och förhandlade om priset.

Vad kostade det sammanlagt att ge ut boken? Speca gärna de största/viktigaste kostnaderna.

Det är dyrt. Men det beror på vad man menar med att ge ut boken. Jag kan gärna vara transparent med alla poster: Hittills har jag betalt 51000 kr för korrläsning, recensionsex, lektörer X flera, fotograf, studio, layout, hemsida mm. mm. Sen har jag tryckt boken i 3 omgångar, tryckkostnad 55000 kr för 2182 exemplar. Därtill har distributionsförlaget tagit 6500 kr i försäljningsprovision. Alltså, hittills, runt 112000 sek.

Hur många ex av boken har du sålt hittills?

2182 ex

Vilket är ditt bästa tips till den som vill ge ut en bok på egen hand?

  1. Var envis. Ge inte upp, lita på din magkänsla.
  2. Ha ett koncept. Försök hitta din lilla nisch. Leta gärna där du står. Om man t ex är taxichaufför, skriv då en roman där du använder dig av miljöer, karaktärer etc som DU är expert på.
  3. Ta in kritik på dina idéer och texter i tidigt stadium

Du har valt att ge hela överskottet från boken till Läkare utan gränser. Det är ju ett fantastiskt initiativ! Hur tänkte du när du fattade det beslutet? Vad har du fått för reaktioner på det?

En självklarhet att jag ville göra något för MSF. Jag har tidigare ordnat musikgala för organisationen och jobbat i fält flera gånger. Jag tycker det är en fantastisk organisation och tänker ofta på hur man kan hjälpa till, även på hemmaplan.

Du är själv läkare och har jobbat för Läkare utan gränser. Hur mycket behövde du göra research inför boken och hur mycket bygger miljöer och så vidare på dina egna upplevelser?

Miljöerna och karaktärerna är inspirerade från självupplevda saker. Dumt att uppfinna hjulet på nytt:) Men jag har t ex inte jobbat i norra Kenya och jag är inte kirurg.

Hur har du jobbat med PR och marknadsföring för boken? Vilket är ditt bästa marknadsföringstips för egenutgivare?

Se ovan. Bästa tipset är att få in en ”krok” någonstans. Om du har ett yrke/kontakt inom någon branch så se till att bli recenserad/intervjuad i någon liten lokaltidning. Kanske en yrkesrelaterad tidning. Du kan sen använda den artikeln och bifoga när du trappar upp PR maskineriet något och t ex skickar till en regionstidning/ rikstäckande tidning. Det gäller att börja någonstans.

Jag har förstått att boken finns att köpa i Akademibokhandelns butiker. Jag trodde att det var riktigt svårt att få de fysiska bokhandlarna att sälja egenutgivna böcker. Hur lyckades du med det?

Jag ringde upp och snackade in mig. En annan klyscha är att man aldrig kan få annat än ett nej. Men det gäller att fråga.

Jag har förstått att du har skrivit en uppföljare, Kongospår. Tänker du ge ut den också på egen hand?

Kongospår är färdig i dagarna. jag har även en tredje bok klar i synopsisform. Jag skulle helst se att ett förlag nappade denna gång. Mest för att det tar så mycket tid med PR och marknadsföring. Jag jobbar heltid som läkare och vill inte sno mer tid från min sambo och mina 3 barn ännu en gång:)

Tack Christian för att jag fick intervjua dig! Lycka till med både Turkanarapporten och dina följande böcker!

Morgongåvan av Susanne Boll

Jag har varit nyfiken på Susanne Bolls bok Morgongåvan sedan jag lärde känna henne på en bokreleasefest i våras. I höstas fick jag boken i min hand men det var först nu i vinter den seglade upp överst i högen med böcker att läsa. Och oj, vad spännande den var!

Boken är skriven ur flera olika personers perspektiv – berättarperspektivet skiftar mellan de olika kapitlen. Jag skriver själv gärna på det sättet och gillar böcker som är skrivna så.  Dessutom är relationerna i fokus. Hmm … det är de ju i det jag själv skriver också – vi skriver uppenbarligen ganska lika du och jag, Susanne. Och jag vill gärna att mina böcker ska vara lika spännande som Morgongåvan, men jag är inte säker på att jag är där än.

I början av boken kändes den ganska enkel och vardaglig, vilket inte behöver vara något negativt, jag gillar enkelt. Men en bit in i boken sög den tag i mig totalt. Sista tredjedelen av boken läste jag nog bara varannan sida – jag var tvungen att få reda på hur det skulle gå. På en gång.

Spänningen höll i sig hela vägen  och boken bjöd på ett par snygga vändningar mot slutet. Susanne är dessutom egenutgivare. Som ni vet är jag  sugen på att själv sälla mig till den skaran, så det är alltid kul med egenutgivna böcker som är bra.

Jag har ju redan avslöjat att jag känner Susanne, så du får själv avgöra hur partisk du tror att jag är ;-) Jag tycker i alla fall definitivt att du ska läsa Morgongåvan om du gillar spänning!

Pseudonym som marknadsföringsknep

Jag har äntligen läst Lars Keplers Hypnotisören – en riktig bladvändare som jag kan rekommendera om du inte redan har läst den. Läsningen fick mig att reflektera kring pseudonymer. Jag minns vilket ståhej det var kring boken när den släpptes: Vem var det egentligen som stod bakom boken? Den recenserades i de stora svenska dagstidningarna. Och det var inte bara i Sverige intresset var stort. Danska Berlingske tidende hade en teori om att det var John Ajvide Lindqvist som stod bakom boken. Boken sålde stort och gjorde skäl för det feta förskottet som författarna fick (nio miljoner enligt Aftonbladet). Och till slut kom avslöjandet: det var paret Alexander och Alexandra Ahndoril som stod bakom pseudonymen.

Jaha? Vilket antiklimax! Kanske är det bara jag som är litterärt obildad, men jag hade aldrig hört talas om dem tidigare. Och om jag är obildad så är vi säkert fler som är det.

Så kanske är det så här man ska göra? Ge ut en spänningsroman under pseudonym och se till att skapa en rejäl hajp kring det. Frågan är om man måste ha ett stort förlag i ryggen för att genomföra en sådan här grej (Hypnotisören är utgiven av Bonniers) eller om man skulle kunna komma en bit på väg på egen hand, eller kanske med hjälp av en PR-konsult? För även om det är en spännande bok så menar jag att det var pseudonym-hajpen, och inte själva boken, som gjorde att den sålde så mycket. Vad tror du? Har du fler exempel – gärna från de senaste åren – på en bok som har sålt mer på grund av en pseudonym-hajp?

House of Independents

Egenutgivning är hett, men i vilken ände ska man börja? Nu finns det ett förlag som tar helhetsgreppet och hjälper dig med allt i samband med din bokutgivning. Nystartade HOI, House of Independents, drivs av Ann Ljungberg, Lars Rambe och Sölve Dahlgren. Alla tre har tidigare lyckats bra med att ge ut böcker på egen hand, de är kompetenta och har gott om goda kontakter i branschen. Här kan du se vad du får för pengarna om du väljer att låta HOI ge ut din bok. (Edit: jag har tagit bort länken för att den strulade, men infon finns fortfarande på nätet så leta upp Hoi om du är nyfiken vettja!)

Skulle du anlita ett förlag som tar hand om allt på det här sättet, eller skulle du hellre hålla kostnaderna nere och göra det helt på egen hand?

En proffsig egenutgivare

Jag är alltid nyfiken på egenutgivare – mest för att jag är ganska sugen på att ge ut romanen A på egen hand. Jag har sett en del egenutgivna böcker som … har förbättringspotential, för att uttrycka det diplomatiskt. För låt oss se sanningen i vitögat: hur språkligt säker författaren än är så ser hon inte sina egna misstag. Dessutom slinker det alltid in några korrekturfel på vägen från manusfilen till den layoutade boken. Alla böcker behöver med andra ord en korrekturläsare. Och jag har svårt att tänka mig en romanförfattare som klarar sig helt utan redaktör, hur skicklig författaren än är. (Rätta mig gärna om jag har fel här!) Och det borde vara självklart att inte ge ut en bok utan att anlita en professionell formgivare. Ändå har jag sett exempel på böcker som har fått klara sig utan allt det här. Resultatet har blivit därefter.

Därför blir jag så glad när jag läser Ingetora Gumbels Och helt plötsligt är man vuxen. Det är inte en roman utan en krönikebok. Och det roliga är att trots att jag vet att författaren gav ut boken med relativt små medel så får jag ett alltigenom proffsigt intryck av boken. Omslaget är snyggt, inlagan är klanderfritt layoutad (så vitt jag kan bedöma; jag är knappast någon formgivare) – och jag hittar inte ett endaste litet korrekturfel. Det gör mig glad; det går alltså att ge ut böcker på egen hand och få det att bli bra!

Dessutom är det en bra bok. Krönikorna handlar om vardagen, och Ingetora är skicklig på att fånga just de där vardagsdetaljerna som liksom bara är på pricken. Det är ofta roligt – jag skrattar högt flera gånger. Det är en lämplig bok att plocka fram om du bara har en liten stund på dig att läsa. Boken är tunn och krönikorna är bara ett par sidor styck, så det går bra att sluta när som helst. Det var i alla fall vad jag trodde innan jag började läsa. I själva verket var det precis tvärtom: varje krönika gav mersmak, och eftersom de är korta är det så lätt att ”bara läsa en till”. Som ni säkert har gissat sträckläste  jag boken.

Har du läst några egenutgivare? Var böckerna proffsiga eller taffliga? Har du några exempel på misstag som egenutgivare har gjort?