Kategoriarkiv: inspiration

Gå på boksläpp och träffa andra författare

I går var jag på boksläpp för Åsa Bonellis nya bok Vid ögonblickets slut. Jag köpte boken förstås – jag tycker att det ingår när man är på bokrelease att man köper boken för att stödja författaren. Dessutom är det en bok som jag verkligen ser fram emot att läsa. Åsas förra bok Stanna innan du går är en kärlekshistoria i skärgårdsmiljö som jag tyckte mycket om.

Något som är trevligt när jag går på boksläpp är att prata med alla de andra författare som jag träffar där – ha ha, ibland tänker jag att boksläppen bara är ett tillfälle för inbördes beundran oss författare emellan :-) Det här författarkollektivet är ett gäng som jag känner ganska ytligt men som är mycket sociala och trevliga, och det är alltid roligt att träffa dem. Och så har vi ju skrivandet gemensamt, så det är ett bra tillfälle att utbyta tankar och idéer med andra som också skriver. Få veta vad de skriver på just nu, hur det går med den senaste boken. Prata skrivande och redigeringsångest. Hur svårt det kan vara att hitta ett förlag. Helt enkelt känna att man inte är ensam. Och ibland hamnar jag i samtal som går lite djupare än det snabba och ytliga.

Så här års kan den partysugna gå på flera boksläpp varje vecka. Jag har dock prioriterat ganska hårt den här gången – jag behöver ju få lite annat gjort också. Men jag är glad att jag gick på Åsas boksläpp igår.

20160915_181208.jpg

Bästa semesterläsningen 2016

Jag läste elva böcker på min sommarsemester i år. Det blir visst färre och färre böcker varje sommar. Det kan finnas ett samband med att jag lägger mer tid på att vara ute och odla och plocka min egen mat. Däremot har jag faktiskt prioriterat upp läsningen på helgerna resten av året, så summa summarum läser jag minst lika mycket som tidigare.

Vilka var då de bästa böckerna som jag läste på årets semester?

  1. Vart du än går är du där – medveten närvaro i vardagen av Jon Kabat-Zinn. Boken är en klassiker inom meditation. Jag har tänkt läsa den hur länge som helst, och nu blev det äntligen av. Jag lånade den på biblioteket men jag var genast tvungen att köpa ett eget ex. Det här är nämligen en bok jag tänker återkomma till. Igen och igen och igen. Lite som att meditera. Det är bara att göra. Igen och igen och igen.
  2. Sanning med modifikation av Sara Lövestam. Ja, okej, jag fuskar här; jag läste den precis före semestern. Men eftersom Sara Lövestam är min absoluta favoritförfattare så får hon smita in på den här listan ändå. Det här är den första boken i serien om detektiven Kouplan. Den andra, Önska kostar ingenting, ligger redan i min hög och väntar. Å, vad jag längtar efter att läsa den!
  3. Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant. Jag gillar alla Sarenbrants deckare men den här var ändå snäppet vassare än de tidigare. Nu är jag riktigt sugen på att läsa den nyaste, som heter Tiggaren.
  4. Store bror av Lionel Shriver, en annan favorit. Hennes böcker är rätt speciella, ofta med relationerna som tema och det gillar jag. Och så brukar de ha en oväntad tvist. Det här är inte hennes bästa bok enligt mig, men eftersom hon är grym så är den bra ändå.
  5. Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Jag gillar hennes tidigare böcker för humorn. Den här boken trodde jag skulle vara riktigt tung, eftersom det är en skilsmässohistoria. Men den humoristiska tonen finns där och skapar en fin balans. Det är en konst att skriva om det allvarliga utan att sjunka ner för djupt, och den konsten behärskar Martina Haag.

Bästa sommarpratarna 2016

Något jag alltid gör om somrarna är att lyssna på Sommar i P1. Jag vill alltid lyssna även på sommarpratare jag inte känner till, och allra mest sådana jag har svårt för. De har ofta andra åsikter och perspektiv än jag själv och får mina tankar att ta nya riktningar. Jag har lyssnat på alla årets sommarpratare. Många är bra och det känns egentligen elakt att nämna några, eftersom andra då inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Men här får du i alla fall mina topp tre och som bonus några fler som jag tycker var fantastiska på olika sätt.

De tre bästa sommarpratarna 2016

Mina tre favoriter är:

  1. Gunhild Stordalen, miljöaktivist. Hon pratar om sitt arbete med EAT, en organisation som hon har startat och som har som mål att hitta den mat som är bäst för både människorna och planeten. Hon pratar också gripande om sin egen dödliga sjukdom systemisk skleros.
  2. Emil Jensen, artist och poet. Roligt, sorgligt och viktigt om bland annat hans syster, som inte är i livet längre.
  3. Stina Stoor, författare och grymt bra på att berätta en historia. Jag blir verkligen nyfiken på att läsa det hon har skrivit. Novellsamlingen Bli som folk var nominerad till Augustpriset 2015. Jag har skrivit upp den på min läslista.

Fler av de bästa sommar i P1 2016

Och så några till, utan inbördes ordning, som också var eminenta:

  • Tom Malmquist, författare. Han riktar hela sitt sommarprat till sin lilla dotter, och han pratar framför allt om dotterns mamma och den sorg som drabbade honom här hon gick bort i samband med dotterns födelse. Om det här har han skrivit en bok som heter I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, som jag också har lust att läsa.
  • Edward Blom, gastronom. Han är verkligen speciell och jag kan förstå varför en del har svårt för honom. Det är inte ofta jag använder ordet spirituell, men jag tycker att det är det ord som bäst beskriver hans sommarprat. Han var rolig och utstrålade en kombination av livsglädje och odräglighet som jag gillade skarpt.
  • Alexander Bard, författare och filosof. Han är en sådan nytänkare. Alltid när jag hör honom prata så tänker jag att jag vill hålla reda på vad han har för sig. För att det brukar vara smart och för att det är intressant som omvärldsbevakning. Jag skulle kunna börja med att läsa någon av hans böcker. Den senaste heter Synteism – att skapa Gud i internetåldern.
  • Mikael Karlsson, kompositör. Han pratar intressant om kreativitet och om sin jobbprocess, och dessutom berättar han gripande om sin egen smärta.
  • Ahman Khan Mahmoodzada, gymnasieelev och skådespelare. Som tioåring hade han en roll i filmen Flyga drake och han pratar om hur han på grund av det var tvungen att fly till Sverige från Afghanistan som han kommer från, eftersom hans folkgrupp inte tolererade hur de framställdes i filmen.
  • Gloria Ray Karlmark, medborgarrättskämpe. Hon berättar om den historiska händelsen som hon var med om att skapa, genom att hon och hennes skolkamrater i Little Rock blev de första svarta att gå i samma skolor som vita.

De flesta av sommarpratarna hörde jag i blåbärsskogen, men några även på promenader och på en terrass i solen, och jag tycker att det gjorde min semester lite bättre att jag tog mig tid att lyssna på dem allihop.

  • 20160704_163355

Norsk katastroffilm: Vågen

Jag gillar som bekant katastroffilmer och katastrofromaner och har för avsikt att skriva böcker på det temat framöver. Nyligen såg jag den norska filmen Vågen (Bølgen på norsk). Jag gillade den verkligen.

Trots att filmen var helt förutsägbar och följde formulär 1A för katastroffilmer så höll jag på att tugga sönder naglarna. Filmen  utspelar sig i fjorden Geiranger. Den fantastiska norska naturen som fond (jag kan för övrigt rekommendera ett besök där – det är fantastiskt vackert även IRL). Och så berget, som kan rasa när som helst, och när det gör det kommer det att utlösa en lavin som störtar ner i vattnet och skapar en tsunami som kommer att dränka hela samhället. Huvudpersonen är geolog och han upptäcker onaturliga rörelser i berget och anar den kommande katastrofen.

Det är intressant att jag kan tycka att en film är så bra när den inte direkt bjuder på några överraskningar. Uppenbarligen går jag igång på konceptet katastroffilm så mycket att det inte spelar någon roll att den är likadan som alla andra katastroffilmer. Att det dessutom handlar om en naturkatastrof – de är nog mina favoritkatastrofer ändå – gör inte saken sämre.

Undrar om jag ska försöka vara lite nyskapande eller få till en tvist av något slag i min(a) kommande katastrofroman(er) eller om jag ska nöja mig med att följa det här mönstret som uppenbarligen fungerar utmärkt, i alla fall på katastrofnördar som undertecknad. Jag ska klura på det. Jag tycker i alla fall att Vågen är en mycket bra film och jag rekommenderar den starkt!

Får det lov att vara lite klokskaper?

Jo, ni vet, ibland snurrar det runt sådana där listor med klokskaper på det däringa internettet. Och de kan tyckas klyschiga och snusförnuftiga eller besserwissriga och så. Men orsaken till att en klyscha finns är att den är sann. Så här kommer länken till en sådan lista: 45 profound life lessons you’ll wish you’d learned years ago (länk borttagen pga trasig).

Några av mina favoriter från listan:

  • Life is too short to waste time hating anyone.
  • Don’t compare your life to others’. You have no idea what their journey is all about.
  • A writer writes. If you want to be a writer, write.
  • When it comes to going after what you love in life, don’t take no for an answer.
  • Be eccentric now. Don’t wait for old age.
  • No one is in charge of your happiness except you.
  • Forgive everyone everything.
  • What other people think of you is none of your business.
  • Believe in miracles.

Och så här den 8 mars ett bonusråd till dig som har mens: använd menskopp! Det kommer att förändra ditt liv.

Fyra enkla steg för att skaffa vänner eller bygga nätverk

I avsnitt 17 av podcasten 25 minuter pratar Mikael Syding om boken How to Win Friends and Influence People av Dale Carnegie. Så här sammanfattar Mikael Syding hur man kan göra när man träffar en ny människa:

  1. Le och var entusiastisk. Det är svårt att värja sig mot någon som beter sig som att ni är vänner. Snart känns det som att ni är det. Och snart blir ni kanske det.
  2. Intressera dig för den andra. På riktigt. Tänk dig att du är den andra personen, se hela personen.
  3. Undvik kritik i början. Erkänn dina egna misstag. Hitta gemensamma nämnare i stället för att hitta det som skiljer. När man väl har blivit vänner kan man ge varandra konstruktiv kritik.
  4. Försök inte få sista ordet. Ge sista ordet i stället. Kanske förlora en argumentation med flit och låt den andra få känna sig smart.

Allt det här kan låta konstgjort, men relationer är väl ganska konstgjorda och ytliga till en början, innan man har lärt känna varandra? Det här är ett sätt att lära känna folk. Det är genom att lära känna någon som man vet om man vill fördjupa relationen vidare eller inte. Själv tycker jag inte att jag är tillräckligt bra på att lära känna nya människor, så jag har mycket att lära av den här metoden.

När jag hör den här beskrivningen, särskilt punkt 1, kommer jag att tänka på ett par personer i mitt nätverk som gjorde så här från första gången vi sågs. En av dem talade om för mig att hen gillade mig när vi bara hade känt varandra i tio minuter. Den andra är bara så sjukt trevlig varje gång vi ses. Jag gillade dem omedelbart. Jag gillar dem fortfarande och de är definitivt en del av mitt nätverk, även om ingen av dem har blivit en nära vän. Än.

Jag rekommenderar för övrigt podden 25 minuter generellt och inte bara det här avsnittet. Den drivs av Mikael Syding och Ludvig Sunström, två herrar med bas i finansbranschen men som inte pratar så mycket börs i podden. Fokus ligger i stället på personlig effektivitet och personlig utveckling.

Boken hittar du till exempel här:

How to Win Friends and Influence People hos Adlibris

How to Win Friends and Influence People hos Bokus

Jag ska gifta mig med en cykel

”Jag ska gifta mig med en cykel.”

Ja, jag sa faktiskt så. Fast på tyska. Jag befinner mig fortfarande i Valle Gran Rey på La Gomera, och en sak jag roar mig med här är att försöka lära mig tyska.  Ja, jag vet att jag är i Spanien, men det känns inte så eftersom alla här i Valle Gran Rey är tyskar. Därför är det svårt att lära sig spanska och jag har jag gått över till att försöka lära mig tyska. Men allt det här med tyskan och spanskan och La Gomera och sånt pratar jag ju om på Gomerabloggen. Det var inte det jag skulle prata om nu.

Felsägningen ovan kom sig av att jag blandade ihop ordet vermietung, att hyra, med verheiraten, gifta sig. Det försökte säga var, tror jag: ”Ich werde ein Fahrrad mieten.” Jag ska hyra en cykel, alltså. Min knasiga felsägning orsakade en del munterhet hos det tyska paret som jag pratade med och även hos mig när de hade fnissat färdigt och förklarat för mig vad jag hade sagt. Tur att det bara finns snälla människor här :-)

Jag gick därifrån och tänkte på att man får bjuda på att man säger en del knasiga saker när man försöker lära sig främmande språk. Det fick mig att tänka på Bodil Malmsten och hennes Priset på vatten i Finistère (länk till Adlibris). Där bjuder hon verkligen på sig själv och sina försök att lära sig franska. Jag minns en passage där hon säger något i stil med ”Jag är en jättestor vattenräkning” när hon vill förklara att hon har fått en hög vattenräkning. Jag gick och funderade på att jag vill bli bättre på att bjuda på mina egna misstag. Bjuda in till fler skratt åt mig själv, helt enkelt. För den som kan skratta åt sig själv har aldrig tråkigt. Och kan man dessutom involvera sin omgivning i skratten blir det dubbelt roligt.

Och så bara någon timme senare loggar jag in på Facebook och får reda på att Bodil Malmsten inte finns mer. Det är så sorgligt. Nu kan hon inte bjuda in oss till fler av sina skratt.

Synkronicitet, visst är det vad man brukar kalla det. De där sambanden som man inte kan förklara men som kanske har någon mening ändå. Visserligen tycker jag att Bodil Malmsten är grymt kool, men det är knappast så att jag tänker på henne varje dag. Kanske inte ens varje månad. Men nu tänkte jag på henne bara en timme innan jag fick reda på att hon har gått ur tiden. Jag tror att meningen med det var att påminna mig om att bjuda oftare på mina misstag. Så jag börjar direkt med det här inlägget. Tack Bodil Malmsten för påminnelsen, för dina böcker och för allt du bjöd på.

Lär dig nya saker

Jag har en teori om inlärning, nämligen att ju fler saker man lär sig, desto lättare blir det att lära sig ännu fler saker. Framför allt fungerar det förstås inom ett specifikt område: ju fler språk du kan, desto lättare blir det att lära sig ett nytt språk, till exempel.

Men jag tror att det även fungerar generellt. Om du bestämmer dig för att lära dig ett nytt språk och verkligen gör jobbet med att lära dig det så vänjer du hjärnan vid att lära sig nya saker och då får du även lättare att lära dig andra saker.

Jag tycker också att vi ska avliva myten om att vissa har lättare att lära sig saker än andra, eller att det inte går att lära sig nya saker efter en viss ålder. Jag som gärna sjunger – i sammanhang där man sjunger bara för att det är skönt att sjunga – får ofta höra att jag har så lätt för att lära mig texter. Men det handlar inte om att det är lätt för mig, det handlar om att jag bestämmer mig för att lära mig texten till en låt och sedan gör jag jobbet med att lära mig den. En del säger ”Jag kan inte lära mig texter”. Och då kan de naturligtvis inte det. Jag tvivlar aldrig på att jag kommer att kunna lära mig texten – jag har lärt mig hundratals texter tidigare – det är bara att göra jobbet. Och eftersom jag tycker att det är roligt att kunna låtar utantill så är det värt jobbet för mig.

Jag skulle till och med vilja påstå att det är ett självändamål att lära sig nya saker. Vi lever i ett samhälle med en snabb teknisk utveckling. Det innebär att det du lärde dig när du gick i skolan inte gäller i dag. Du måste hålla dig uppdaterad och lära dig nytt för att hänga med, dels för att vara en del av samhället – du kanske vill ha ett jobb till exempel – dels för att hålla hjärnan igång så att du kan fortsätta att lära dig nya saker.

Förutom att du har nytta av att lära dig nya saker så är det även roligt och utvecklande på ett personligt plan. Saker som jag just nu håller på och lär mig mer om, i jobbet eller på fritiden eller både och: gitarr (fast just nu har jag ingen gitarr att öva på), tyska, aktier, pensioner och försäkringar, sociala medier, sökmotoroptimering – och förstås romanskrivande, där jag fortfarande har en bit kvar till de där tiotusen timmarna som det sägs att det tar att bli riktigt bra på något.

Vilka nya saker vill du lära dig det här året?

Bästa sättet att lära sig ett nytt språk

Mattias Ribbing, som föreläser och skriver böcker om hjärnan och inlärning, föreslår att man lär sig ett nytt språk så här:

  1. Googla Word Frequency Dictionnary (eller Word Frequency List) + det aktuella språket, till exempel German.
  2. Gå igenom listan från början och anteckna alla ord du inte kan.
  3. När du har fått ihop din egen lista med kanske 30 ord som du inte kan så lär dig dem.
  4. Gå till 1.

Det här pratar han om i avsnitt 25 av sin podd Mattias Ribbing podcast/video (länk borttagen pga trasig).

En av Mattias Ribbings käpphästar är att vi ska lära oss saker genom att använda bilder. Hans sätt att lära sig glosor är därför att göra två bilder för varje ord – en bild för själva ordet och en för ljudet. Som exempel tar han att vi ska lära oss det engelska ordet för ko, cow. Själva ordets bild blir då bilden av en ko. Cow låter som ao, vilket man kan utbrista om det gör ont och därför blir ljudets bild ett plåster, ett gigantiskt plåster som sitter över ryggen på kon. Här är det viktigt att använda den bild som ens egen hjärna först kommer att tänka på, inte någon annans bild. Det här låter kanske knasigt, men det är rätt smart. Lyssna på poddavsnittet för att få fler detaljer.

Mattias Ribbing menar att vi ska slänga ut skolböckerna eftersom de är för tråkiga. Dessutom tycker han att det är orden man ska fokusera på i första hand, och att grammatiken inte är lika viktig för den som snabbt vill komma igång med ett nytt språk. Han föreslår att man till exempel tittar på sin favoritteveserie dubbad på det språk man vill lära sig. Att man ägnar sig åt något som man tycker är roligt samtidigt som man lär sig språket. Det här gjorde jag verkligen i går när jag hade fantastiskt roligt samtidigt som jag lärde mig tyska. På Gomerabloggen har jag skrivit om gårdagens sång- och qi gong-dag.

Mattias Ribbing har även skrivit två böcker om hjärnan och inlärning för dig som vill fördjupa dig. Den första av dem ligger hemma i min läshög och väntar på mig.

Vägen till mästarminne – förändra ditt liv med kraftfull minnesträning

Vägen till maxade betyg – mer fritid och kunskap för livet med effektiv minnesträning

Poesiklotter på La Gomera

Så här hade någon klottrat på en trädstam som jag duckade under på en vandring till ett vattenfall här på La Gomera i går:

un árbol es siempre testimonio
de vida e historia
hoy es de recuerdo de vidas que amaron y que fueron truncadas
por la irracionalidad

(Med reservation för felläsning, för några ord var svåra att tyda.)

Det borde betyda ungefär så här (med reservation för mina begränsade kunskaper i spanska):

ett träd är alltid vittne
till liv och historia
idag är det till minne av liv som älskade och som blev avhuggna
av irrationalitet

Ja men okej, jag försöker få till en lite snyggare översättning. Vad sägs om det här då?

Trädet vittnar
om liv, om historier.
Det minner om liv i kärlek,
förgäves avbrutna.

Visst var det lite fint? Och just att det stod på en trädstam gillade jag. Och sedan kom jag fram till vattenfallet; det är också fint.

20160109_151524

PS Du vet väl att jag bloggar mer på gomera.nu just nu?