Kategoriarkiv: inspiration

Sammanfattning av 2016

Jag brukar inte göra årsavstämningar och sammanfattningar så här års. För mig börjar det nya året snarare i augusti – det är då jag kommer tillbaka med ny energi och nya mål för det kommande året. Men den här gången blev jag ändå lite sugen på att sammanfatta saker. Här kommer ett försök, med fokus på det jobbrelaterade.

Jag jobbade för mycket

Jag jobbade på tok för mycket under året. Det var framför allt två projekt som tog tid:

  1. Presentboken Från ljugarbänken i Täby. Med facit i hand var det en felprioritering av min tid att gå in i det projektet; jag ska inte ägna så mycket tid åt den typen av samarbeten. Jag har mina egna projekt som ändå alltid får för litet tid, och dessutom behöver jag jobba med sådant som betalar hyran. Misstaget jag gjorde var att inte inse hur mycket tid det skulle ta – det var inte bara min uppgift som redaktör utan även en massa annat som tog tid. Men vi slutförde projektet och jag är mycket glad och stolt över den fina boken som blev resultatet.
  2. En onlinekurs för den som skriver texter i jobbet och vill bli bättre på det. Det här tog upp en stor del av min tid och min energi under hösten. Och självklart tog det längre tid än jag hade planerat – finns det ens några projekt som inte gör det ;-) Om det här var rätt satsning eller inte har jag inte facit för i dag. Jag har inte ens börjat marknadsföra kursen än; det är en av mina arbetsuppgifter under 2017.

Fler nerslag från året

Några andra saker som hände under året:

  • årets lanseringar var inte mindre än tre: min andra roman Tsunamin – ett projekt som självklart också tog mycket tid – särskilt som jag gav ut den på egen hand, presentboken Från ljugarbänken i Täby som sagt, och den tecknade serien familjenintrovert.se som jag gör tillsammans med maken
  • årets insikt: prioritera ner att vara ute och sälja böcker på mässor och event. Det tar för mycket tid i jämförelse med vad det ger i antal sålda böcker. (Det skulle kanske se annorlunda ut om jag gav ut mina romaner som pocket, som ofta säljer bättre på den typen av event, och kanske är det så jag ska göra någon gång i framtiden, men just nu är pocketproduktion inte min högsta prioritering.) Dessutom tar säljandet enormt mycket energi för mig som är introvert, och jag skulle behöva ledigt i flera dagar efter varje boksäljardag. Jag mår helt enkelt inte bra av att vara ute och sälja böcker särskilt mycket. Och om jag måste välja mellan att vara en författare vars böcker säljer och en författare som mår bra så väljer jag att må bra :-)
  • årets höjdpunkt: sommarsemestern. Underbar. Och en nödvändig motpol till alla jobba-till-23-kvällar som jag har haft under året.
  • årets depp: ett grymt bra och långvarigt uppdrag – mitt bästa någonsin faktiskt – tog slut under våren
  • årets lärdom: inte gå in i stora samarbetsprojekt (om de inte ger inkomster förstås) – jag har ändå fullt upp med mina egna projekt :-)
  • årets smartaste: flytta kontoret till La Gomera delar av vintern. Igen.

Mina mål för 2017

Men nu är det dags att blicka framåt. Så här ser mina jobbmål ut för det kommande året:

  • få ut en eller möjligtvis två fackböcker
  • börja på nästa roman
  • att onlinekursen börjar sälja och att jag får betydligt mer passiva inkomster än jag har i dag
  • jobba mindre än 2016. Mer konkret jobba betydligt färre kvällar.

Gott nytt år och massor av kärlek till alla bloggläsare!

PS Välkommen till Gomerabloggen om du vill veta vad jag har för mig nu när jag är på La Gomera.

Författarkonferensen Skriv2016

Den här helgen har jag varit på författarkonferensen Skriv2016, som i år hölls på Dieselverkstaden i Nacka. Jag är så nöjd med den höga kvaliteten på föreläsningarna och workshopparna! Här kommer en sammanfattning av några av helgens höjdpunkter.

Martin Schibbye pratade om hur litteraturen var till hjälp under tiden i fångenskap, på framför allt två sätt. För det första var det tanken på boken han skulle skriva när han kom ut som gjorde att han stod ut i cellen. För det andra startade de ett bibliotek under fångenskapen. Många utanför skickade böcker till dem, som gjorde det lättare att stå ut. Martin Schibbye pratade med mycket värme och humor, trots det svåra ämnet. Och samtidigt blev jag så tagen av hans berättelse att jag var nära gråten under hela föreläsningen. Jag har inte läst hans och Johan Perssons bok 438 dagar, men nu vill jag verkligen göra det.

20161022_102652.jpg

Anders Fager, en ny bekantskap för mig, var både rolig och pedagogisk. Han höll en föreläsning om research, och det här är hans förklaring till varför man behöver göra research:

20161022_114543.jpg

Han menade att om man väl snubblar över rätt person att intervjua om det man undrar så är chansen stor att man får reda på en massa nya saker som blir bra detaljer i berättelsen och som hjälper till att utveckla manuset.

Anders Fager höll även en workshop om att skriva om starka känslor. Han menar att det egentligen bara finns två basala grundbehov som alla känslor grundar sig på:

  1. överlevnad
  2. fortplantning.

Mycket intressant. Jag blev nyfiken på att läsa något av herr Fager. Men han skriver skräck, och det är inte alls min genre: jag gillar inte att bli skrämd.

Min absoluta favoritförfattare Sara Lövestam – som inte bara skriver fantastiskt utan även är en superrolig föreläsare – presenterade sina fem misstag som hennes författarskap inte skulle vara sig likt utan. De såg ut så här:

20161022_163105.jpg

En annan favoritförfattare – Jan Arnald alias Arne Dahl – pratade om sina böcker. Och jag fick en förklaring på varför jag inte alls gillar böckerna om Opcop-gruppen lika mycket som dem om A-gruppen: i Opcop-serien har han inte fokuserat lika mycket på att beskriva relationerna mellan personerna. Och det är ju relationerna mellan poliserna som gör att jag gillar hans böcker om A-gruppen så mycket! Jag bryr mig egentligen inte så mycket om hur det går med själva deckarspåret som ska lösas i böckerna. Jag vill bara få mer mer mer av de mysroliga dialogerna mellan Arto Söderstedt och Viggo Norlander, och framför allt få veta om det kommer att bli något mellan Kerstin Holm och Paul Hjelm. Förresten har jag fortfarande inte läst Arne Dahls senaste bok Utmarker. Men den står på läslistan förstås.

20161023_105415.jpg

Och så helgens stora utmaning för mig. Tidigare under hösten har vi deltagare kunnat anmäla intresse för att prata i tre minuter på scenen. De tio som bäst beskrev vad de ville prata om blev utvalda. Jag beskrev att jag ville prata om Tsunamin och tänkte att det var dags att ge mig själv en ordentlig utmaning i att öva mig på att prata för folk. Fast ärligt talat hoppades jag mest att jag inte skulle hamna bland de tio utvalda.

Men sådan tur hade jag inte ;-) så i går stod jag på scenen i tre minuter och pratade inför alla de här människorna:

20161022_163455.jpg

Jag har aldrig pratat inför så många människor tidigare. Treminuterspraten var sist på lördagen, men jag lyckades faktiskt låta bli att vara nervös hela dagen. Jag plockade fram min verktygslåda med mindfulnessverktyg och kunde vara medvetet närvarande i allt jag gjorde under dagen, till exempel delta i workshops. Men den där halvtimmen som treminuterspraten pågick var det kört; jag var inte i stånd att ta in någon information över huvud taget, så jag har ingen aning om vad någon av de andra pratade om.

Väl på scenen kände jag att jag behöll mitt fysiska lugn. Jag rörde mig bra, pratade inte för fort och jag tror att jag lyckades bra med att ta pauser i stället för att stå och säga “öööhhh …” – det hade jag övat ordentligt på. Men min hjärna fungerade inget vidare, och jag glömde en del av det jag skulle säga, så mitt prat hängde inte ihop lika bra som när jag övade hemma innan. Efteråt la jag upp en status i sociala medier om att jag hade varit så nervös och att jag glömde hälften. På det har jag fått massor av reaktioner, både i de sociala medierna och IRL under konferensen i dag, av typen “Va? Var du nervös? Du verkade ju hur kool och samlad som helst!” Ha ha, jag spelar tydligen den extroverta rollen bra när det behövs :-) Men det kostar på.

Det fanns även ett bokbord på konferensen, så i alla pauser stod jag och sålde böcker.

20161023_092811.jpg

Den om möjligt ännu sämre kvaliteten än vanligt på bilderna i det här inlägget beror på att min mobil har fått en rispa i kameralinsen. Men men, det är ändå dags att skaffa en ny telefon. Ska ta tag i det så fort jag hinner.

Nu är jag fullständigt slut. Jag var ju trött redan före helgens konferens eftersom jag slet så hårt med inför releasen av Från ljugarbänken i Täby i torsdags. Och så en superextrovert helg på det. Jag är extremt nöjd med att jag har planerat in en ledig dag i morgon som kompensation för jobbhelgen.

Ett stort tack till Ann Ljungberg och tidningen Skriva för en mycket proffsig konferens med grymt bra föreläsare!

Stress, recension och författarkonferens

Vad jag har för mig? Jag håller på att stressa ihjäl mig inför morgondagens releasefest, faktiskt :-/ Jag tar på mig alldeles för mycket ansvar i det här projektet och har lagt och lägger ner alldeles för mycket tid. Men nu finns ju boken, och från och med i morgon är den även ute officiellt. Då får jag se till att släppa ansvaret för den – om inte annat så för min egen hälsas skull. Men i morgon är det alltså boksläpp för Från ljugarbänken i Täby. Tjohoo!!

Och så har Tsunamin fått en så himla fin recension i bokbloggen Skriva läsa leva. Precis vad jag behövde under den här stressveckan :-) Vad sägs om de här fina orden:

“Jag trodde nog att jag skulle hamna i något sorts snyftläsläge, men så illa blev det inte. Tsunamin berör förstås men Jenny Forsberg har inte skrivit den för att vi ska frossa i sorgliga människoöden. Skönt det. Om någon oroar sig för dess innehåll (för det gjorde jag) kan jag lugna. Ja det är sorgligt, men jag har läst sorgligare och otäckare historier än denna. Här upplever jag att respekten för livet och förlusten av liv är oändligt stor.

Tsunamin är en bok jag kan rekommendera. En eloge också till Jenny Forsberg som skrivit och gett ut denna fina läsupplevelse på egen hand. Roligt med så välskrivna egenutgivna böcker.”

De här två styckena är så otroligt roliga att läsa för mig. Det första för att jag märker av en hel del motstånd när jag är ute och pratar om Tsunamin. Många drar sig för att läsa en bok med alltför jobbigt innehåll, och det förstår jag. Då är det så kul att läsa någon som kände så och som ändå tyckte om den. Hurra!

Det andra stycket är så kul att läsa för att egenutgivare alltid blir extra kritiskt granskade, och då är det så roligt att få beröm för just den biten. För ja, jag har gett ut två böcker på egen hand och det var slitigt men jag gjorde det! :-D

Jag har inte ens hunnit skriva något om att jag ska på författarkonferensen Skriv2016 hela helgen, och att det ju egentligen ska bli skitkul men just nu känns det inte som om jag orkar. Och så ska jag prata i tre minuter på scen om Tsunamin för en publik på typ en biljon människor – jag som verkligen inte gillar att prata för folk och tyckte att det var rätt jobbigt bara att prata för den lilla skaran som samlades på Täby Kyrkby bibliotek häromveckan. Men jag tänkte att det var dags för en utmaning inom det här området. Önska mig lycka till!

Vill du också hänga med författare och skrivande människor hela helgen? Jag har hört att det finns platser kvar, och förra årets upplaga av konferensen var verkligen bra.

Premiär för familjen Introvert i dag

I dag är det premiär för familjen Introvert – en tecknad serie som jag gör ihop med maken. Vi kommer att släppa en seriestripp varje vecka som handlar om familjen Introverts vardag. Familjen bygger förstås löst på oss själva – de har till och med våra namn. Men det mesta som händer är påhittat, och det som har en kärna av verklighet har vi oftast skruvat till en smula.

Jag skulle säga att vi har två eller möjligtvis tre syften med den här serien:

  1. Den ska vara rolig – och då förmodligen inte så skratta-högt-rolig utan mer le-igenkännande-rolig.
  2. Den ska ge introverta en upplevelse av att “aha, jag är inte ensam – det är fler som känner så här”. Att få introverta att känna att det är okej att vara introvert.
  3. Det tredje syftet är kanske lite mer tveksamt, men det vore roligt om serien även fick den som inte själv är introvert men som har introverta i sin omgivning att förstå att “min partner/kollega/kompis är kanske inte knäpp utan bara introvert”.

Så här ser den första seriestrippen ut. Följ serien varje vecka på @familjenintrovert på Instagram eller familjenintrovert.se.

familjen-introvert-presentation

Gå på boksläpp och träffa andra författare

I går var jag på boksläpp för Åsa Bonellis nya bok Vid ögonblickets slut. Jag köpte boken förstås – jag tycker att det ingår när man är på bokrelease att man köper boken för att stödja författaren. Dessutom är det en bok som jag verkligen ser fram emot att läsa. Åsas förra bok Stanna innan du går är en kärlekshistoria i skärgårdsmiljö som jag tyckte mycket om.

Något som är trevligt när jag går på boksläpp är att prata med alla de andra författare som jag träffar där – ha ha, ibland tänker jag att boksläppen bara är ett tillfälle för inbördes beundran oss författare emellan :-) Det här författarkollektivet är ett gäng som jag känner ganska ytligt men som är mycket sociala och trevliga, och det är alltid roligt att träffa dem. Och så har vi ju skrivandet gemensamt, så det är ett bra tillfälle att utbyta tankar och idéer med andra som också skriver. Få veta vad de skriver på just nu, hur det går med den senaste boken. Prata skrivande och redigeringsångest. Hur svårt det kan vara att hitta ett förlag. Helt enkelt känna att man inte är ensam. Och ibland hamnar jag i samtal som går lite djupare än det snabba och ytliga.

Så här års kan den partysugna gå på flera boksläpp varje vecka. Jag har dock prioriterat ganska hårt den här gången – jag behöver ju få lite annat gjort också. Men jag är glad att jag gick på Åsas boksläpp igår.

20160915_181208.jpg

Bästa semesterläsningen 2016

Jag läste elva böcker på min sommarsemester i år. Det blir visst färre och färre böcker varje sommar. Det kan finnas ett samband med att jag lägger mer tid på att vara ute och odla och plocka min egen mat. Däremot har jag faktiskt prioriterat upp läsningen på helgerna resten av året, så summa summarum läser jag minst lika mycket som tidigare.

Vilka var då de bästa böckerna som jag läste på årets semester?

  1. Vart du än går är du där – medveten närvaro i vardagen av Jon Kabat-Zinn. Boken är en klassiker inom meditation. Jag har tänkt läsa den hur länge som helst, och nu blev det äntligen av. Jag lånade den på biblioteket men jag var genast tvungen att köpa ett eget ex. Det här är nämligen en bok jag tänker återkomma till. Igen och igen och igen. Lite som att meditera. Det är bara att göra. Igen och igen och igen.
  2. Sanning med modifikation av Sara Lövestam. Ja, okej, jag fuskar här; jag läste den precis före semestern. Men eftersom Sara Lövestam är min absoluta favoritförfattare så får hon smita in på den här listan ändå. Det här är den första boken i serien om detektiven Kouplan. Den andra, Önska kostar ingenting, ligger redan i min hög och väntar. Å, vad jag längtar efter att läsa den!
  3. Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant. Jag gillar alla Sarenbrants deckare men den här var ändå snäppet vassare än de tidigare. Nu är jag riktigt sugen på att läsa den nyaste, som heter Tiggaren.
  4. Store bror av Lionel Shriver, en annan favorit. Hennes böcker är rätt speciella, ofta med relationerna som tema och det gillar jag. Och så brukar de ha en oväntad tvist. Det här är inte hennes bästa bok enligt mig, men eftersom hon är grym så är den bra ändå.
  5. Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Jag gillar hennes tidigare böcker för humorn. Den här boken trodde jag skulle vara riktigt tung, eftersom det är en skilsmässohistoria. Men den humoristiska tonen finns där och skapar en fin balans. Det är en konst att skriva om det allvarliga utan att sjunka ner för djupt, och den konsten behärskar Martina Haag.

Bästa sommarpratarna 2016

Något jag alltid gör om somrarna är att lyssna på Sommar i P1. Jag vill alltid lyssna även på sommarpratare jag inte känner till, och allra mest sådana jag har svårt för. De har ofta andra åsikter och perspektiv än jag själv och får mina tankar att ta nya riktningar. Jag har lyssnat på alla årets sommarpratare. Många är bra och det känns egentligen elakt att nämna några, eftersom andra då inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Men här får du i alla fall mina topp tre och som bonus några fler som jag tycker var fantastiska på olika sätt.

De tre bästa sommarpratarna 2016

Mina tre favoriter är:

  1. Gunhild Stordalen, miljöaktivist. Hon pratar om sitt arbete med EAT, en organisation som hon har startat och som har som mål att hitta den mat som är bäst för både människorna och planeten. Hon pratar också gripande om sin egen dödliga sjukdom systemisk skleros.
  2. Emil Jensen, artist och poet. Roligt, sorgligt och viktigt om bland annat hans syster, som inte är i livet längre.
  3. Stina Stoor, författare och grymt bra på att berätta en historia. Jag blir verkligen nyfiken på att läsa det hon har skrivit. Novellsamlingen Bli som folk var nominerad till Augustpriset 2015. Jag har skrivit upp den på min läslista.

Fler av de bästa sommar i P1 2016

Och så några till, utan inbördes ordning, som också var eminenta:

  • Tom Malmquist, författare. Han riktar hela sitt sommarprat till sin lilla dotter, och han pratar framför allt om dotterns mamma och den sorg som drabbade honom här hon gick bort i samband med dotterns födelse. Om det här har han skrivit en bok som heter I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, som jag också har lust att läsa.
  • Edward Blom, gastronom. Han är verkligen speciell och jag kan förstå varför en del har svårt för honom. Det är inte ofta jag använder ordet spirituell, men jag tycker att det är det ord som bäst beskriver hans sommarprat. Han var rolig och utstrålade en kombination av livsglädje och odräglighet som jag gillade skarpt.
  • Alexander Bard, författare och filosof. Han är en sådan nytänkare. Alltid när jag hör honom prata så tänker jag att jag vill hålla reda på vad han har för sig. För att det brukar vara smart och för att det är intressant som omvärldsbevakning. Jag skulle kunna börja med att läsa någon av hans böcker. Den senaste heter Synteism – att skapa Gud i internetåldern.
  • Mikael Karlsson, kompositör. Han pratar intressant om kreativitet och om sin jobbprocess, och dessutom berättar han gripande om sin egen smärta.
  • Ahman Khan Mahmoodzada, gymnasieelev och skådespelare. Som tioåring hade han en roll i filmen Flyga drake och han pratar om hur han på grund av det var tvungen att fly till Sverige från Afghanistan som han kommer från, eftersom hans folkgrupp inte tolererade hur de framställdes i filmen.
  • Gloria Ray Karlmark, medborgarrättskämpe. Hon berättar om den historiska händelsen som hon var med om att skapa, genom att hon och hennes skolkamrater i Little Rock blev de första svarta att gå i samma skolor som vita.

De flesta av sommarpratarna hörde jag i blåbärsskogen, men några även på promenader och på en terrass i solen, och jag tycker att det gjorde min semester lite bättre att jag tog mig tid att lyssna på dem allihop.

  • 20160704_163355

Norsk katastroffilm: Vågen

Jag gillar som bekant katastroffilmer och katastrofromaner och har för avsikt att skriva böcker på det temat framöver. Nyligen såg jag den norska filmen Vågen (Bølgen på norsk). Jag gillade den verkligen.

Trots att filmen var helt förutsägbar och följde formulär 1A för katastroffilmer så höll jag på att tugga sönder naglarna. Filmen  utspelar sig i fjorden Geiranger. Den fantastiska norska naturen som fond (jag kan för övrigt rekommendera ett besök där – det är fantastiskt vackert även IRL). Och så berget, som kan rasa när som helst, och när det gör det kommer det att utlösa en lavin som störtar ner i vattnet och skapar en tsunami som kommer att dränka hela samhället. Huvudpersonen är geolog och han upptäcker onaturliga rörelser i berget och anar den kommande katastrofen.

Det är intressant att jag kan tycka att en film är så bra när den inte direkt bjuder på några överraskningar. Uppenbarligen går jag igång på konceptet katastroffilm så mycket att det inte spelar någon roll att den är likadan som alla andra katastroffilmer. Att det dessutom handlar om en naturkatastrof – de är nog mina favoritkatastrofer ändå – gör inte saken sämre.

Undrar om jag ska försöka vara lite nyskapande eller få till en tvist av något slag i min(a) kommande katastrofroman(er) eller om jag ska nöja mig med att följa det här mönstret som uppenbarligen fungerar utmärkt, i alla fall på katastrofnördar som undertecknad. Jag ska klura på det. Jag tycker i alla fall att Vågen är en mycket bra film och jag rekommenderar den starkt!

Får det lov att vara lite klokskaper?

Jo, ni vet, ibland snurrar det runt sådana där listor med klokskaper på det däringa internettet. Och de kan tyckas klyschiga och snusförnuftiga eller besserwissriga och så. Men orsaken till att en klyscha finns är att den är sann. Så här kommer länken till en sådan lista: 45 profound life lessons you’ll wish you’d learned years ago.

Några av mina favoriter från listan:

  • Life is too short to waste time hating anyone.
  • Don’t compare your life to others’. You have no idea what their journey is all about.
  • A writer writes. If you want to be a writer, write.
  • When it comes to going after what you love in life, don’t take no for an answer.
  • Be eccentric now. Don’t wait for old age.
  • No one is in charge of your happiness except you.
  • Forgive everyone everything.
  • What other people think of you is none of your business.
  • Believe in miracles.

Och så här den 8 mars ett bonusråd till dig som har mens: använd menskopp! Det kommer att förändra ditt liv.

Fyra enkla steg för att skaffa vänner eller bygga nätverk

I avsnitt 17 av podcasten 25 minuter pratar Mikael Syding om boken How to Win Friends and Influence People av Dale Carnegie. Så här sammanfattar Mikael Syding hur man kan göra när man träffar en ny människa:

  1. Le och var entusiastisk. Det är svårt att värja sig mot någon som beter sig som att ni är vänner. Snart känns det som att ni är det. Och snart blir ni kanske det.
  2. Intressera dig för den andra. På riktigt. Tänk dig att du är den andra personen, se hela personen.
  3. Undvik kritik i början. Erkänn dina egna misstag. Hitta gemensamma nämnare i stället för att hitta det som skiljer. När man väl har blivit vänner kan man ge varandra konstruktiv kritik.
  4. Försök inte få sista ordet. Ge sista ordet i stället. Kanske förlora en argumentation med flit och låt den andra få känna sig smart.

Allt det här kan låta konstgjort, men relationer är väl ganska konstgjorda och ytliga till en början, innan man har lärt känna varandra? Det här är ett sätt att lära känna folk. Det är genom att lära känna någon som man vet om man vill fördjupa relationen vidare eller inte. Själv tycker jag inte att jag är tillräckligt bra på att lära känna nya människor, så jag har mycket att lära av den här metoden.

När jag hör den här beskrivningen, särskilt punkt 1, kommer jag att tänka på ett par personer i mitt nätverk som gjorde så här från första gången vi sågs. En av dem talade om för mig att hen gillade mig när vi bara hade känt varandra i tio minuter. Den andra är bara så sjukt trevlig varje gång vi ses. Jag gillade dem omedelbart. Jag gillar dem fortfarande och de är definitivt en del av mitt nätverk, även om ingen av dem har blivit en nära vän. Än.

Jag rekommenderar för övrigt podden 25 minuter generellt och inte bara det här avsnittet. Den drivs av Mikael Syding och Ludvig Sunström, två herrar med bas i finansbranschen men som inte pratar så mycket börs i podden. Fokus ligger i stället på personlig effektivitet och personlig utveckling.

Boken hittar du till exempel här:

How to Win Friends and Influence People hos Adlibris

How to Win Friends and Influence People hos Bokus