Kategori: inspiration

Dags att gå ner i varv

Det råder delade meningar om det här med semester. En tämligen vanlig åsikt som jag hör är att den som har ett tillräckligt roligt jobb inte behöver ha semester. Jag håller inte med. Jag jobbar periodvis hårt och mycket. Eftersom jag ofta jobbar med saker som engagerar mig, till exempel mina böcker, så har jag svårt att koppla bort jobbet när jag är ledig. Jag är noga med att ta ledigt på helgerna, och jag lyckas med det till kanske 95 procent; det är också viktigt för mig. Men jag kommer inte ner i varv på bara två dagar. Jag jobbar oftast sent på fredagskvällar och vaknar med jobbtankar i huvudet på lördagen.

Att komma ner i varv tar lång tid för mig. Jag behöver nog ett par veckor till det första steget, avgiftningen eller vad vi ska kalla det. Därefter vidtar stadiet när jag är avslappnad, när jag blir dagvill, när tankarna börjar sväva iväg. Det kan vara den bästa tiden på året. Det är nog den enda tiden när min hjärna får vila ordentligt. Det är otroligt välbehövligt.

Det är i det stadiet jag börjar fundera på mål och strategier för det kommande året. För mig är det på sommaren jag stämmer av läget och tänker nytt. Jag har kommit ur de vanliga hjulspåren och kan tänka smarta tankar om vad jag vill ägna mig åt och vad jag vill ändra i mina rutiner. Jag låter det ta tid. Gärna flera veckor. På semestern tar saker tid, eftersom jag är så upptagen med att vara ledig. Läsa böcker och sånt där viktigt, ni vet.

När semestern närmar sig sitt slut skriver jag ner mina mål och gör planer för kommande rutiner. Jag har ny energi, och förhoppningsvis lyckas jag undvika att bara göra precis som vanligt.

Jag har märkt att jag inte alltid får förståelse inom författarskrået för att jag behöver semester även från skrivandet. De flesta författare jobbar ju precis som jag med andra saker för att försörja sig. Och många ser semestern som det bästa tillfället att få skrivtid. För mig funkar det inte. Jag har försökt någon sommar. Inte att skriva på heltid eller så men att skriva en timme om dagen. Jag fick en hel del skrivet, men jag kom inte alls ner i varv på samma sätt. Jag var inte lika utvilad efter sommaren, och så var det ett helt år kvar till nästa chans att komma ner i varv ordentligt. Det försöket gör jag inte om i första taget.

Men nu loggar jag ut. I min komma-ner-i-varv-strategi ingår att inte vara lika uppkopplad som vanligt. Något enstaka blogginlägg blir det nog men inte varje vecka. Och antagligen kommer jag som alla andra att lägga ut en och annan odräglig bild på Instagram och Facebook föreställande mina egna fötter kombinerat med en blå himmel som speglar sig i vattnet. Men jag planerar att komma bort från den dagliga vad-har-det-hänt-för-skitviktigt-i-mitt-flöde-idag-kollen.

Min semester börjar nu. Hoppas att du också får det skönt och ledigt i sommar!

Smaka på Sommar i P1

När jag var liten lärde min mamma mig att smaka på allt som jag hade på tallriken. Det fanns ingen regel om att jag måste äta upp; om det var något som jag inte tyckte om eller inte orkade äta upp så fick jag lämna. Men bara om jag hade smakat på det först. Det var inte okej att avfärda något som äckligt utan att först ta reda på vad jag faktiskt tyckte om det.

Jag tycker att det är en bra inställning, inte bara till nya maträtter utan till livet i stort: smaka på allt som kommer i din väg. Bilda dig en egen uppfattning. Därefter kan du bestämma om du vill ha mer eller inte.

Precis så lyssnar jag på Sommar i P1. Jag måste inte lyssna klart på alla sommarprogram, men min ambition är att åtminstone börja lyssna på alla. Om det är någon som jag inte gillar så stänger jag av. Fast det händer sällan. Många av sommarpratarna är helt fantastiska. Andra är helt okej. Och de allra flesta kan jag offra någon någon timme av min semester på – för att se om programmet tar sig mot slutet. För tänk om jag bara åt mat som jag redan gillade, om jag bara gjorde saker som jag hade gjort förut, om jag bara lyssnade på sommarpratare som jag redan kände till. Hur skulle jag då få uppleva något nytt?

Vill du också smaka på något nytt i sommar? Då är mitt tips att du lyssnar på – eller åtminstone börjar lyssna på – så många av sommarpratarna som du hinner och har lust med. Hos Helpling hittar du ett snyggt schema över alla sommarpratarna, inklusive intressanta bonusfakta. Klicka på bilden för att komma till Helpling och se schemat i sin fulla storlek. Eller klicka på den här länken till Helplings schema över sommarpratarna.

Sommar i P1 - värdar

Det här blogginlägget är sponsrat av städfirman Helpling.

Sommar i P1 2015 har börjat

Sommar i P1 har börjat! Du som har läst bloggen ett tag vet att jag är ett stort fan, som gärna lyssnar på alla sommarpratarna. För mig ligger det ett skimmer runt sommarprogrammen. Ett somrigt skimmer som är ett hopkok av allt som är det bästa med sommaren för mig: sol, vind, hav, lång ledighet, jordgubbar, frihet och avslappning. I kombination med allt det här så vill jag lyssna på Sommar.

Första sommarprataren ut är Lena Olin. Personligen tyckte jag inte att hennes sommarprat var något särskilt, men när jag tittar på taggen #sommarip1 på Twitter så ser jag att många verkar mycket förtjusta. Så lyssna, för all del.

Några av årets sommarpratare som jag är lite extra nyfiken på:

  • David Batra, komiker som pratar redan i morgon
  • Liza Marklund, bästsäljarförfattaren som väl inte framträder i medierna särskilt ofta annars (eller är det bara jag som inte har koll?)
  • Annika Norlin, som är en alldeles fantastisk låtskrivare och textförfattare
  • Kristina Sandberg, författare som fått Augustpriset, och vars böcker jag inte har läst än.

Här hittar du sommarpratarna 2015 – hela listan.

Sommar i P1 har börjat. Nu är det sommar.

En bok om kreativitet

Jag läser i Metro om en bok om kreativitet (länk borttagen pga trasig).  Och tänker: hade inte jag tänkt att skriva den där boken? Förmodligen var det inte alls den boken jag hade tänkt skriva utan någon helt annan. Och idén om en kreativitetsbok står inte så högt upp över listan på böcker som jag ska skriva, så den här boken hinner bli inaktuell innan det är dags :-)

Den här boken heter i alla fall Kreativitetskoden – från idé till succé och är skriven av Nicolas Jaquemot, som är arbetslivsforskare. Enligt Metroartikeln bjuder boken på forskning och kunskap om kreativitet och dessutom intervjuer med kreativa personer. Låter mycket intressant! Jag noterar genast boken på min läslista. Någon som har läst den och kan berätta om den är så bra som jag tror?

Saker jag vill ha mer av

Inspirerad av Sara Rönnes podd Träningsglädje talks så listar jag här fem saker som jag vill ha mer av i mitt liv:

  • en skadefri kropp
  • tid
  • obokad och ostyckad tid
  • passiva inkomster
  • kreativt arbete med mina egna projekt
  • vara ute och röra mig i naturen.

Ja okej då, det var sex saker. Jag sa ju att jag vill ha mer :-) Vad vill du ha mer av i ditt liv?

Publicerat den
Kategoriserat som inspiration

En annan tsunamibok: 9,3 på Richterskalan av Andreas Norman

Häromveckan var jag och lyssnade på ett författarsamtal med Andreas Norman, anordnat av författarförbundet. När tsunamin drabbade Sydostasien 2004 var Norman ny som tjänsteman på UD. Han blev nerskickad till Thailand. Där arbetade han först med att ta hand om anhöriga och drabbade som letade efter saknade. Senare blev han skickat till Krabi för att arbeta med identifieringen av människor som dött i katastrofen. Det här har Andreas Norman beskrivit i boken 9,3 på Richterskalan. Eftersom jag också skriver en tsunamibok så är det förstås ett intressant ämne för mig, och jag hade redan tidigare tänkt läsa boken.

Nu har jag även läst boken. Det var jobbig läsning, och jag märkte att jag liksom läste lite ytligare än vanligt; jag hade ett motstånd mot att ta in boken ordentligt. Jag blir alltid berörd när jag läser om tsunamin. Det var så många som drabbades, både direkt och som anhöriga. Och jag såg ju själv tsunamin på nära håll – på Sri Lanka. Inget farligt hände mig, men självklart har jag brottats med tankarna på vad som kunde ha hänt.

Att lyssna på Andreas Norman var också jobbigt. Han berättade om det fruktansvärda arbete som han utförde i Krabi, och jag blev alldeles matt bara av att lyssna.

Andreas Normans bok är en helt sann berättelse. Det var fascinerande att få ta del av hans tankar om att skildra sanningen utan att hitta på något alls. Han började med att skriva ett skelett till boken utifrån de rapporter som han tillsammans med sina kolleger skrev till UD varje dag om vad de gjorde, vilka problem de större på, vad de behövde hjälp med och så vidare. På det här stadiet tittade han inte på något annat material än det han själv hade varit med och producerat. Allt för att inte blanda upp sina egna intryck med andras. Först när det första utkastet till boken var skrivet började Norman titta på annat material: youtube-filmer, medicinska rapporter, överlevandes berättelser och så vidare, för att verifiera sin egen berättelse och för att fylla i luckor.

Medan jag lyssnade på Andreas Norman gjorde jag förstås kopplingar till arbetet med min tsunamiroman. Till skillnad från Andreas Normans bok är den påhittad. Det är fem fiktiva historier, men de bygger i högsta grad på sanningen. Alla personerna har antingen en förlaga i en verklig person som jag har läst om i en tidningsartikel eller sett en teveintervju med – eller också är de ett hopkok av några olika personer som jag har läst om och lånat drag av.
Något som jag kände starkt under den här författarkvällen är att det finns så många historier att berätta om tsunamin. I min kommande bok har jag valt att berätta fem påhittade historier med en kärna av sanning. Det vore också mäktigt att få skriva en helt sann historia om tsunamin. Att intervjua någon som upplevde tsunamin och skriva en bok som berättar hens historia. Det vore något!

Nyfiken på 9,3 på richterskalan? Du hittar den till exempel här:

9,3 på Richterskalan hos Adlibris

9,3 på Richterskalan hos Bokus

Göran Adlén – trendspanarens manifest

När jag var på Kistamässan  för någon månad sedan, som jag har skrivit om tidigare, så lyssnade jag på trendspanaren Göran Adlén. Det var superkul att lyssna på honom. Han var en mycket intensiv föreläsare. Föreläsningen var kanske 45 minuter eller så, och mängden fakta som strömmade över mig under den här stunden var enorm.

När jag gick därifrån var det framför allt två saker som jag hade med mig:

  1. Det händer så otroligt mycket runt omkring oss hela tiden. Allt händer nu. Överallt. När som helst. Hur förhåller vi oss till det?
  2. Vad kul det verkar att vara omvärldsbevakare. Hur blir man det? (Eller snarare, hur kan man tjäna pengar på det? För trendspana, ja det är ju bara att göra.)

Några saker som Göran Adlén nämnde:

  • 80 personer i världen äger lika mycket som de 3,5 miljarder fattigaste människorna.
  • Det startas fem nya konton på Facebook per sekund och två nya konton på LinkedIn per sekund.
  • Vi får mer och mer information, men vi fattar vi inte bättre beslut. Snarare blir vi mer rigida i vår uppfattning. Vi håller fast vid det gamla. Vi lägger 36 procent mer tid på att läsa en artikel som redan stämmer överens med våra åsikter.
  • Vi håller på att bli den icke-tänkande människan.
  • Vi blir i snitt avbrutna var 11:e minut av mejl, sms och så vidare under dagen. Det gör oss mer korkade och vi fattar sämre beslut.
  • En studie visar att studenter kan koncentrera sig i 2 minuter i sträck när de studerar.
  • Kvalitet gånger kvantitet = resultat. Om vi har en skitprodukt spelar det ingen roll hur ofta vi pratar om den, det blir ändå inget bra resultat.
  • Personligt varumärke handlar om att fascinera sin omgivning. Hur fascinerande är du?
  • Selfies. Vi vill skapa en bild av oss som unika. Vi delar bilder på oss själva, vad vi äter, hur vi tränar, vad vi tycker, vad vi gör. Är det någon som längtar efter att se sina kompisar tider på Runkeeper eller undrar vi verkligen vad vännerna kommer att lägga på grillen på lördag? Leverera information som folk vill ha.
  • Vad jag säger om mig själv är rätt ointressant. Det är vad andra säger om mig som är det viktigaste. I sociala medier till exempel.
  • Work hard and be nice to people. Skapa berömmande kulturer som uppmanar till nytänk.
  • Sätt dig in i de nya förutsättningarna och avfärda inte nya rön och trender med ”det går inte”.

Dessutom gillade jag Göran Adléns slutord:

  • Våga (tänka i nya banor)
  • Älska (släpp loss din passion)
  • Spring (ut och testa).

Den här dagen på Kistamässan gjorde mig faktiskt sugen på att ägna mig (ännu) mer åt omvärldsbevakning. Det var inte bara Göran Adléns föreläsning som handlade om trender, utan flera andra föreläsningar som jag lyssnade på var inne på ämnet.

Göran Aldén har skrivit flera böcker, men när jag skulle länka till dem på Adlibris eller Bokus så hittade jag inte en enda av dem där.

Du kan träna ditt minne

Förra veckan var jag på en föreläsning med Mattias Ribbing: Tankeväckaren – en annorlunda inspirationsföreläsning. Mattias Ribbing tävlar i minne, och han har det 71 bästa minnet i världen.

Föreläsningen var på Kistamässan, där jag tillbringade en dag på de två mässorna Personal och chef samt Möten och events. Det var späckat med bra föreläsare och föreläsningar som var helt relevanta för mig. Jag fick massor av ny inspiration och lärde mig saker om trender, sociala medier, minnet, kommunikation och lycka. Dessutom var det gratis – kan det bli bättre för en författare och soloföretagare med minimal utbildningsbudget?

Vi som var på Mattias Ribbings föreläsning fick lära oss flera minnestekniker. Gemensamt för dem var tricket att använda synen för att lära sig något. Hjärnan kan nämligen inte lagra sådant som siffror, ord, text, ljud eller bilder. I stället lagrar hjärnan kopplingar mellan olika typer av information. Dessa kopplingar kan hjärnan bara skapa på fem olika sätt, nämligen med våra fem sinnen. Och det snabbaste sättet för hjärnan att göra de här kopplingarna är via synen. Därför ska man göra om allt som man vill minnas till bilder. Mattias Ribbing berättade att alla människor tänker i bilder – även om vi inte tror att vi gör det. Om vi medvetet gör kopplingarna med hjälp av bilder blir minnet mer effektivt.

Lär dig att komma ihåg namn

Så här blir du bättre på att lära dig namn enligt Mattias Ribbing:

  1. Så fort du hör ett namn: gör om namnet till en bild. Vi fick en massa exempel: Maria blir bilden av en krubba, Anna blir en ananasring, Stefan en stekpanna, Katrin ett katrinplommon, Jan en banan och Marie ett Mariekex.
  2. Förstora bilden. Låt Mariekexet bli en meter i diameter.
  3. Gör bilden i 3D. Låt det ta plats i rummet framför dig. Mariekexet tar kanske upp halva ditt arbetsrum nu. Ser du det?

Det kan vara dumt att börja träna på det här på en fest eller i ett viktigt sammanhang, så vi fick tipset att börja träna hemma framför teven, eller när vi läser något. Varje gång det står ett namn i tidningen – gör om det till en bild. När du har gjort det här ett tag så kommer det att ske automatiskt.

Kom ihåg vad du läser

Mattias Ribbing lärde även ut ett sätt att bättre komma ihåg saker som man läser. Även här behöver du göra om innehållet till bilder. Spela upp det du läser som en film i huvudet. Använd många detaljer. Vi fick ett exempel med en rånare som hade grön jacka, blå keps, gula byxor och rosa skor. Jag kommer fortfarande ihåg vilken färg rånaren hade på de olika klädesplaggen.

Placera bilderna i en miljö du känner till

För att lära in en mängd information kan du placera informationen i en miljö du känner till. En stad, ditt hem, vägen till ditt jobb och så vidare. Mattias Ribbing berättade om när han lärde sig alla svenska kungar i historien och alla USA:s presidenter. I det senare fallet placerade han presidenterna på ett torg i Eskilstuna, där han kommer från. Namnet Lincoln gjorde han om till ett lingon, och sedan placerade han det enorma lingonet på markisen till en affär på torget. Och överallt i närheten fanns de andra presidenterna – eller åtminstone bilderna som representerar presidenterna.

Bilderna som du spelar upp i huvudet fungerar som magneter som drar till sig kunskap, och där du kan fästa annan kunskap som hör ihop med dem. När Mattias Ribbing nu hör talas om en historisk händelse som har med USA:s historia att göra så kan han placera in den också i bilden av Eskilstuna och på så sätt få in den i sammanhanget.

Jag blev mycket inspirerad av den här föreläsningen och funderar nu på vad jag ska lära in för att träna på de nya minnesteknikerna.

Vill du också bli inspirerad? Mattias Ribbing har skrivit två böcker i ämnet:

  • Vägen till mästarminne – förändra ditt liv med kraftfull minnesträning
  • Vägen till maxade betyg – mer fritid och kunskap för livet med effektiv minnesträning

Introvert – den tysta revolutionen

Linus Jonkmans bok Introvert – den tysta revolutionen har stått på min läslista sedan den kom ut.

Det är bara de senaste åren som jag har insett att jag är en introvert person. Tidigare såg jag mig nog som ambivert, utan att jag kunde det ordet, alltså som en person som är ungefär lika mycket introvert och extrovert. De flesta av oss, ungefär 70 procent av jordens befolkning, har lite av båda i oss, och i slutet av Linus Jonkmans bok finns ett test där du kan ta reda på hur mycket du själv har av de introverta och extroverta bitarna. Själv var jag en bra bit in på den introverta skalan, men inte ända ut i kanten.

Vad kännetecknar egentligen en introvert och en extrovert person? Linus Jonkman sammanfattar det så här:

Introverta människor behöver ensamhet, extroverta behöver sällskap.

En bra och enkel sammanfattning.

Min inställning innan jag började läsa boken, och även nu efteråt, är att jag är stolt över att vara introvert. Eller, som jag läser i boken:

Det finns en skönhet i att kunna identifiera sig som introvert istället för att gå runt och fundera på ifall det är något fel på mig.

En fjärdedel ungefär av alla människor är till största delen introverta – vi är alltså i minoritet. Att jag är introvert är något som jag har stor nytta av, och som jag absolut inte vill vara utan. Och jag har förstås till stor del min introverta läggning att tacka för att jag gillar att sitta i min ensamhet och skriva böcker. Jag skulle gissa att introversion är överrepresenterat hos författare. Men i boken blir jag uppmärksammad på att idealet i vårt samhälle är att vara extrovert, att introvert är ett missförstått begrepp och att många skäms över att få en introvert stämpel.

För mig som är introvert bjuder den här boken på stor igenkänning, och även många skratt. Linus Jonkman bjuder frikostigt på exempel från sin egen introverta tillvaro, och det blir särskilt roligt när han berättar om krockarna som ibland uppstår mellan honom och hans extroverta fru.

Det här är några egenskaper och situationer som jag kände igen mig i – några av dem har jag aldrig funderat på att de beror på att jag är introvert:

  • Jag avskyr att resa.
  • Jag avskyr grupparbeten.
  • Jag tycker att det är svårt att kallprata.
  • Jag har hyperfokus, det vill säga att jag snöar in totalt på det jag håller på med. (Min man brukar kalla mig fokushäxa.)
  • Jag har ingen som helst medelålderskris (Jag fyller 40 om en dryg månad och ser verkligen fram emot det.)
  • Jag kan inte prestera kloka svar snabbt och på rak arm, utan behöver ta med mig frågan till min kammare och sätta mig och klura en stund. Eller en vecka. Sedan kan jag komma med klokskaper.
  • Jag är bättre på att kommunicera i text än i tal.
  • Jag älskar sociala medier.

Att vara introvert betyder inte att hata människor eller att man inte kan vara social. men efter en social aktivitet behöver vi introverta ladda batterierna genom att vara ensamma. För min del betyder det till exempel att i en period med flera signeringar, som jag hade nu i december, så behöver jag all ensamtid jag kan få däremellan.

Dessutom ligger det tydligen i generna om en person är introvert eller extrovert. Och den som under en längre tid går emot sin läggning, till exempel genom att ha en arbetssituation som inte passar läggningen, kan få sänkt immunförsvar och sömnproblem och har ökad risk för att bli utbränd. Ett citat ur boken som handlar om det:

När den introverta revolutionen infaller är kontorslandskap det första som avskaffas.

Det här med att vara introvert, och de missförstånd som kan uppstå när introverta och extroverta kommunicerar, är definitivt något som jag tänker återkomma till.

Som du redan har förstått så rekommenderar jag den här boken starkt för dig som också är eller tror dig vara introvert. Eller för dig som bara är nyfiken. Boken finns dessutom i pocket, så vad väntar du på? :-)

Du får det du behöver

En devis som jag har är:

Du får det du behöver om du vet vad du behöver – och kommunicerar det till din omgivning.

Det här ger Sofie Sarenbrant ett bra exempel på i ett av de senaste avsnitten av Deckarpodden, som hon gör ihop med Emelie Schepp. Sofie Sarenbrant hade tänkt låta en av sina romaner utspela sig på en ö i Stockholms skärgård, men hon hade inte hittat någon lämplig ö. På ett flygplan hamnar hon bredvid en kvinna som hon inte känner men som hon börjar prata med om sina böcker. Hon berättar att det mesta har fallit på plats men att hon behöver en ö i Stockholms skärgård. ”Jag har en ö i Stockholms skärgård.” säger den här kvinnan. Hon bjuder in Sofie Sarenbrant till sin ö, och där kan hon göra den research hon behöver för att kunna använda den miljön i sin bok. Ett bra exempel, tycker jag!

Jag kan förresten rekommendera lyssning på Deckarpodden. Roliga och allvarliga samtal om att vara författare och människa.

Pin It on Pinterest