I somras läste jag Bodil Malmstens Så gör jag – konsten att skriva. Jag har alltid gillat Bodil Malmsten när hon skriver lite mer kåserande men jag har aldrig riktigt fastnat för hennes romaner. Och det är så jag läser den här boken också: jag njuter av den kåserande stilen snarare än ser den som en skrivhandbok.
Men visst delar Bodil Malmsten med sig av många goda råd.
Vad sägs om det här?
Efter den första boken måste den som skriver akta sig noga för att inte skriva samma bok en gång till; det vill säga variera sitt tema så det inte märks att det är samma bok.
Eller det här?
Utropstecknet är ett tecken på att meningen är misslyckad; att utropstecknet behövs betyder att meningen inte är tillräckligt uttrycksfull i sig själv.
Det finns också gott om övningsuppgifter i boken – många av dem både spännande och annorlunda. Jag gillar till exempel den här:
Arbetsuppgift:
Använd Thomas Bernhard-metoden – överdriv, dramatisera, ta i.
Överdriv situationen, personerna, saker och ting.
Värdera, polarisera.
Var inte ljum, inte mittemellan – var galen, besatt av. Bli vansinnig på.
Ogilla inte – hata.
Låt det värsta personen i texten kan tänka sig hända. Och se till att det är den värsta personen som det händer.
Eller det bästa, det är ytterligheterna som ska kommas åt.
Ett stup är en avgrund, inte en trappa ner.
Hela boken behöver inte överdrivas, det räcker med att ta ut ett stycke där överdriften lyfter det skrivna, gör det urblekta färgstarkt, kontrastrikt, lyser upp, gör en tankegång tydlig och i bästa fall rolig.
I bästa fall.
Det finns inga garantier.
Några av bokens kapitel innehåller frågor och svar, och jag bara måste ge er några citat ur dem:
Fungerar skrivandet som terapi?
Nej.
Och om det är något som världen inte behöver är det en terapibok till.
Terapi är terapi, skrivande är skrivande, gå i terapi men blanda inte in det i skrivandet.
För mig är skrivandet motsatsen till terapi.
Jag kanske skriver för att förtränga sådant som jag skulle behöva ta itu med i mitt liv, men i stället tar itu med i det skrivna.Kan du skriva när du mår dåligt?
Jo. Annars blev det inte mycket skrivet. Och jag skulle må mer dåligt om jag inte skrev.
Vad är det snabbaste du har skrivit en bok på?
Det har jag inte.
Inte än.Den som har tagit längst tid?
Varje bok. Det har ju tagit hela mitt liv att komma fram till den.
Om det inte har framgått så gillar jag den här boken framför allt för att den är rolig. Jag läste den snabbt och utan att göra några övningar, men jag skulle absolut kunna tänka mig att gå tillbaka till den och verkligen gå in för att läsa mig saker och inte bara låta mig roas.
