Kategori: vinter i värmen

Kommunikationsproblem

Jag: Jo, det här med städningen – när kommer den att ske? Är det någon viss veckodag?
Lägenhetsskötare med rastahår: Nej, städa får du göra själv.
Jag: Ehum, när jag bokade lägenheten fick jag information om att det skulle ingå städning en gång i veckan.
Lägenhetsskötare med rastahår: Jaha, jag har så himla mycket att göra nu, det är så många som vill hyra våra lägenheter så här års och jag är faktiskt jättestressad.
Jag: …
Lägenhetsskötare med rastahår: Men jag får väl skicka nån som städar då.
Jag: Vad bra!
Lägenhetsskötare med rastahår: Du kan väl ringa mig på det här numret någon dag i veckan när det passar dig att få städat nästa dag?
Jag: Du sa tidigare att telefonlinjen låg nere.
Lägenhetsskötare med rastahår: …
Jag: Varför behöver jag ringa? Kan du inte bara skicka hit någon som städar?
Lägenhetsskötare med rastahår: *går och hämtar en mopp som står på gården* Här, ta den här så länge.
Jag: *tar emot moppen* Kan vi bestämma en dag när du skickar hit någon som städar?
Lägenhetsskötare med rastahår: Nej, jag vet inte vilken dag det skulle vara, jag har så många lägenheter att hålla reda på nu, och det är så mycket att göra och aj! nu slog jag i smalbenet i den här stolen här.
Jag: … så hur blir det med städningen?
Lägenhetsskötare med rastahår: Adiós! *går därifrån*
Jag: Adiós … ?

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Kärlek vid första ögonkastet

När jag äntligen hade irrat mig fram till min lägenhet här i Valle Gran Rey och klev in så var det kärlek vid första ögonkastet. Jag kom från ett litet fult och smaklöst inrett hotellrum på Teneriffa, och det var förstås inte så svårslaget. Men det här var något helt annat. Och uthyrarna hade gjort några sådana där saker som är så enkla att fixa men som gör så mycket för det första intrycket. Det fanns två stora fruktskålar fulla med frukt, och på köksbordet stod både en vinflaska, en spritflaska och levande blommor.

Jag tyckte direkt att lägenheten kändes betydligt mer som ett riktigt hem än som ett hotellrum. Och det känns bra, eftersom jag ju ska bo här i en dryg månad. Färgerna är hemtrevligt varma. Tavlor på väggarna. Här är min arbetsplats – om jag inte sitter och jobbar på balkongen förstås :-)

Och så här ser arbetsbänken i köket ut. Jag är inte helt vän med gasspisen – har aldrig använt en sådan tidigare. Men vi ska nog bli vänner under den närmaste månaden.

Den som har inrett lägenheten är dock längre än mina 162 centimeter över havet – jag når ungefär bara till den nedersta hyllan i skåpen. Och i badrummet får jag stå på tå om jag vill se mina ögon i badrumsskåpets spegeldörr.

Men bäst är nog ändå balkongen:

Så här ser den kanske inte så spännande ut, särskilt inte som ena kanten av den även fungerar som tvättstuga. Men det ser jag som en klar bonus. En tvättmaskin var inget jag hade räknat med, och det förenklar ju onekligen tillvaron. Men balkongen är rymlig och fungerar som ett extra vardagsrum. Sedan bilden togs har jag dessutom plussat (som Ernst skulle ha sagt ;-) med stearinljus och därmed ökat mysfaktorn ytterligare.

Och, det bästa av allt, den har en utsikt som är så vacker att den tar andan ur mig. Det var fyra år sedan jag var på La Gomera förra gången, och jag hade faktiskt lyckats glömma hur vackert det är. Jag bor mellan två mäktiga berg och det här är synen som möter mig när jag kliver ut på balkongen.

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Resdag: från Puerto de la Cruz till Valle Gran Rey

Det var inte det lättaste att läsa busstidtabellen. Vad betydde egentligen den där ettan? Jag kom  i alla fall fram till att jag skulle ta buss 343 från Puerto de la Cruz till Los Cristianos. Jag bestämde mig för 11.30-bussen. Det skulle gå en båt till La Gomera kl 14. En och en halv timmes marginal borde räcka. Det finns flera busshållplatser i Puerto och jag visste inte från vilken av dem som bussen gick 11.30. Jag tänkte att  en marginal på en kvart, tjugo minuter vore bra.

Men så var det det där med spisplattorna. I mitt minimala kök på hotellet fanns två små spisplattor. Ibland funkade de riktigt bra, men oftast var det dåligt med värmen i dem. Att steka frukostäggröran den här dagen tog över en halvtimme –  jag är noga med att äta genomstekta ägg  på breddgrader med potentiell salmonellasmitta. Så när jag kom fram till busshållplatsen var klockan 11.17. Jag tittade på tidtabellen. Bussen gick 11.15. Aj då. Men att inte stressa upp mig i sådana här situationer är faktiskt något jag har blivit bättre på. Jag vägrade. Stressa upp mig alltså. Bussen efter gick inte ända till Los Cristianos utan bara till Teneriffas norra flygplats. Men därifrån går det nog fler bussar. Och i värsta fall kunde jag kanske ta en taxi – så ruskigt långt är det inte. Dessutom var det inte livsviktigt att hinna med den där båten – det gick en båt till på kvällen. Så jag stod kvar på busshållplatsen. Och en kvart senare kom faktiskt min försenade buss.

Bussen till Los Cristianos tog en dryg timme. Där frågade jag i en turistinformation efter vägen till hamnen. Det skulle bara ta en kvart att gå fick jag veta. Min resväska fick en ordentlig spricka på flyget till Teneriffa, och nu när jag började gå så hade även ett av hjulen gått sönder. Den har varit bra att dra efter sig tidigare, men nu blev det till att släpa tungt i stället. Jag borde så klart ha tagit en taxi, men jag insåg inte hur illa det var (eller så blev det värre och värre) förrän jag redan hade gått en bra bit och inte befann mig på bilvägen längre. Nere i hamnen såg jag en båt men visste inte om det var Gomerabåten. Och jag hade ingen lust att chansa och släpa dit väskan bara för att upptäcka att det var fel och få släpa den tillbaka igen. Men så fick jag syn på två poliser som just skulle kliva upp på sina motorcyklar. Jag gick fram till dem och frågade. Den ena frågade på engelska var jag kom ifrån och när jag sa Sverige började han prata svenska med mig!

Det här är Kanarieöarna, så jag blir knappast förvånad om jag träffar svenskar här. Men en kanarisk polis som pratar svenska hade jag faktiskt inte väntat mig. Han visade hur jag skulle gå för att komma till båtarna och berättade att det fanns två båtar. Den stora, som är lite långsammare men där man kan sitta ute och den mindre och snabbare. Själv gillade han den långsamma bäst. Jag släpade väskan bort till båtarna.

Båda båtarna går till San Sebastián de la Gomera. Med den mindre och snabbare , som körs av Fred Olsen, kan man dessutom åka hela vägen till Valle Gran Rey. Det var min plan från början. Å andra sidan blev jag ruskigt sjösjuk förra gången jag åkte till Gomera, så jag var också intresserad av att åka båt så kort bit som möjligt. Å tredje sidan mådde jag minst lika illa av att åka buss från San Sebastián till Valle Gran Rey efter båtfärden. Jag bestämde mig till slut för att ta den stora båten till San Sebastián och fortsätta vidare därifrån med buss. Att sitta ute på båten brukar minska sjösjukan betydligt. Dessutom såg den stora båten betydligt mysigare ut. Och det blev en riktigt mysig båtresa, där jag inte mådde det minsta illa.

Väl framme i San Sebastián började släpandet igen. Vid det här laget kan man tycka att jag borde ha fattat att jag inte skulle släpa min stackars väska en enda meter till utan ta en taxi, men jag var uppenbarligen extremt trögfattad på den punkten. Jag irrade runt och letade efter busstationen en bra stund innan jag hittade rätt. Där hittade jag i alla fall rätt busshållplats och en ny oläslig busstidtabell. Att skriva tydliga tidtabeller är inte kanariernas starka sida. Det stod en lika förvirrad tjej bredvid mig. Jag frågade om hon också skulle till Valle Gran Rey och om hon förstod tabellen. Ja, det skulle hon och nej, det gjorde hon inte. Men vi fick hjälp av en busschaufför att tyda tabellen. Nästa buss skulle gå 18.30. Klockan var då 16.00 och om jag hade tagit direktbåten till Valle Gran Rey hade jag varit framme för en kvart sedan.

Buss 1 till Valle Gran Rey rullade just in på stationen, och tjejen jag pratade med nyss frågade om vi fick lägga in våra väskor i bussens babageutrymme. Att sitta på stationen i två och en halv timme lockade inte speciellt mycket, så jag lassade in väskan och gick ner på stan. Det var siesta, så mycket var stängt, men jag gick i alla fall på stan ett par timmar och kom sedan tillbaka till busstationen. Då var bussen, med min väska i, inte kvar.

Jag vägrade (igen) stressa upp mig. Jag lyckades komma på vad både väska och buss hette på spanska och kunde fråga ett gäng busschaufförer, som stod strax bredvid, om min väska. Det var inga problem sa de; bussen skulle snart komma tillbaka. Och det gjorde den. Och våra väskor var kvar. Bussen till Valle Gran Rey tog 1,5 timme på slingriga vägar i mörkret, och jag blev rätt åksjuk.

Jag hade bett busschauffören stanna vid Casa la Seda, där jag skulle bo. Han missade det och åkte förbi en bit, så jag fick snällt börja släpa den trasiga väskan tillbaka upp för backen. Det var svårt att följa vägbeskrivningen som jag hade fått av lägenhetsuthyrarna eftersom jag nu kom från fel håll. Jag skulle i alla fall leta efter en liten skylt med en fisk som röker (!). Så jag släpade min väska fram och tillbaka i backen och undersökte alla lägenheter jag kunde hitta, men ingen var min. Till slut hittade jag ett medelålders par att fråga. De visade sig vara danskar men vägrade prata danska med mig och vägrade dessutom att förstå när jag pratade svenska – trots att jag förstod dem alldeles utmärkt när de pratade danska med varandra. Så jag fick snällt gå över till engelska. Jag avskyr att prata engelska med danskar – vi pratar ju för tusan i princip samma språk! Nåja, förutom det var de supergulliga och mannen i paret följde med mig uppför backen igen och hjälpte mig att leta. Han pratade tyska också, så han frågade en tysk kom vi träffade, och tysken visste på råd och visade skylten med den rökande fisken. Äntligen hemma!

Rökande fisk

Ont om medveten närvaro

Jag är extremt dålig på mindfulness för närvarande. Det där flödet av medveten närvaro som jag var i på min sommarsemester i år känns avlägset. Jag har så mycket lättare att hitta ett sådant flöde när man inte har några jobb att tänka på.

Man skulle kunna tänka sig att nu när jag har bytt miljö och dessutom för närvarande bor nästan i havet, så skulle jag bara vara här och nu. Hela tiden. Men icke. Jag sitter visserligen och mediterar med blicken ut mot havet på mornarna (ljuvligt!), men sedan går det utför. Mina tankar går till vad jag ska göra sedan. Ska jag sitta på rummet och jobba lite nu och sedan gå till loungen och kolla mejlen och Facebook? Eller tvärtom? Och kommer jag att hinna ligga i solstolen en stund i eftermiddag eller får jag hoppa över det idag? Och hur ska jag bära mig åt för att åka till La Gomera i morgon? Vilken buss ska jag ta? Vilken båt?

Till råga på allt inbillar jag mig att det kommer att bli bättre när jag väl kommer till Gomera. Då minsann, då kommer jag inte att vara på väg någonstans, då kommer jag att vara här och nu. Men hallå! Hur dålig mindfulness är det inte att planera att man ska vara medvetet närvarande sedan?

Jade-massage

Igår var jag på något som kallades jade-massage. Det var inte en person som masserade, utan det var en massagebänk som gjorde jobbet. När jag låg där på bänken var det två hjul, liksom, som masserade på varsin sida om min ryggrad. Hjulen började uppe i nacken och rörde sig långsamt ner mot svanskotan. Och sedan upp igen. Ibland stannade hjulen någonstans däremellan en lång stund. Hjulen var ganska stora, så det blev en sträckning i ryggen – på olika sätt beroende på var någonstans de stannade. Bänken var också ganska varm, vilket var skönt. Samtidigt hade jag fötterna på en platta som också blev varm, och så hade jag en varm pryl på magen och en strax ovanför knäna. Det var viktigt att slappna av fick jag veta innan det startade. I 40 minuter låg jag på bänken. När jag gick därifrån kändes min tyngdpunkt lägre än innan, och det kändes faktiskt rätt skönt i ryggen.

Det här kostade 8 euro. Det var inte alls lika bra som att få en riktig massage, men för övrigt inte dumt alls – jag gillar att prova sådana här saker. Om jag hade varit i Thailand i stället hade jag för övrigt fått en timmes thaimassage för det priset. När jag var i Thailand för ett år sedan gick jag och tog massage 13 gånger på två veckor :-) Jag gillar verkligen Thailand och övervägde att åka dit den här perioden i stället för till Kanarieöarna. Men jag har aldrig provat att jobba på ett så varmt ställe, och jag har aldrig varit på ett så varmt ställe så länge. Frågan är om man orkar jobba när det är över 30 grader i skuggan? Någon som har provat och kan berätta hur det gick?

Sedan fortsatte jag att jobba och fick lika ont som jag hade innan. Å, vad jag saknar min genomtänkta ergonomiska arbetsplats hemma! Det finns en massör här på mitt hotell. Undrar om jag ska se till att få en riktig massage innan jag åker härifrån? Om jag bara tar en rygg- och axelmassage blir det inte så dyrt.

Ledig helg i Puerto de la Cruz

Jag har hört att ni har haft (och har fortfarande) sån där vahettere … jul. Själv sysslar jag inte med sånt, men jag tog två dagar ledigt, både från jobb och från internetuppkoppling. Skönt! Vartefter hösten gick knaprade jobbet in på fritiden mer och mer, så det känns som en evighet sedan jag var ledig en hel helg. Jag som brukar vara så himla noga med det. Men det ska bli ordning på det nu igen, så det så! Både under min vistelse här och sedan när jag kommer hem igen.

En stor del av min lediga helg ägnade jag åt att strosa på stan. Puerto de la Cruz känns större än vad jag trodde. Det finns både söta små färgglada hus, slottsliknande byggnader med tinnar och torn och fula hotellkomplex.

Eftersom staden är så kuperad är det trappor överallt

Parker, rondeller och gångvägar är otroligt välskötta med vackra växter överallt.

Och så är naturen hela tiden närvarande i form av havet och bergen. Mitt hotell är det vita, lite rundade huset i mitten på den här bilden:

Jag hittade en riktigt mysig restaurang där jag åt lunch i lördags. Tog tyvärr inga bilder där, men det var som en lummig innergård, där man satt ute fast det kändes som inne. Eller om det möjligtvis var tvärtom :-) Jag frågade på min bästa spanska (som inte är ett dugg bra, faktiskt) vilken som var den bästa fisken. Naturligtvis fick jag en lång harang på spanska tillbaka som jag inte förstod ett skvatt av. Till slut lyckades jag i alla fall beställa enligt kyparens rekommendation. Jag har ingen aning om vad det var för fisk, men oj, vad god den var! Och till det papas arrugadas con mojo – den kanariska specialiteten saltbakad potatis med en grön och en röd sås. Och coleslaw. Mums! Borde starta en matblogg i stället. Fast då måste jag nog börja komma ihåg att fota maten också.

Hur vädret var under min lediga helg? Runt 20 grader. Molnigt för det mesta men en skön solstund blev det allt i söndags. Nu jobbar jag i tre dagar. Sedan åker jag vidare till La Gomera.

Jobbrutiner

Har jobbat ett par dagar nu och kommit in i något slags rutin som ser ut ungefär så här:

  • Förmiddag: meditera, jogga, laga äggröra med kanarisk ost och persilja plus en fruktsallad med nötter, ingefära och kanel. Äta frukost på balkongen samtidigt som jag beundrar havet.
  • Mitt på dagen: jobba ett par timmar i hotellets lounge så att jag kan vara uppkopplad. Fixa en lunchssallad. Äta den på balkongen eller ännu hellre vid poolen så att jag får vara ute i solen.
  • Eftermiddag: Softa i en solstol någon timme med en god bok. Kanske handla mat.
  • Kväll: Jobba några timmar på rummet plus en ny runda till loungen för att kolla mejlen och hänga lite i sociala medier. Fixa någon enkel mat.
  • Sen kväll: göra lite lugn yoga. Sova.

Känns som en rutin som funkar. Det enda jag verkligen saknar är att hinna strosa runt på stan. Jag hann med en liten tur idag på väg till mataffären men det känns som om jag knappt har hunnit se mig omkring. Men i helgen är jag ledig. Då ska här strosas så det står härliga till!

Jag hade förträngt hur ont jag får i kroppen när jag inte har tillgång till en ordentlig arbetsplats :( Ont i axlarna, ryggen, nacken och huvudet. Allra sämst sitter jag i loungen där jag behöver vara för att ha internetuppkoppling. Så jag försöker undvika att sitta där för mycket, till exempel genom att skriva det här blogginlägget i ett Worddokument och sedan bara klistra in det i WordPress när jag är uppkopplad. Yogan i går kväll mjukade upp kroppen lite igen. Men hu! Hur ska jag klara av det här i sju veckor? Eller fem är det väl bara; jag har planerat ett par veckors semester i januari. Men ändå.

Frågor och svar om vinter i värmen

Om det är någon som har missat det så är jag på Kanarieöarna i sju veckor. Först tio dagar i Puerto de la Cruz på Teneriffa och sedan fem veckor i Valle Gran Rey på La Gomera. Under den här perioden kommer bloggen att fyllas av lite mer vardagsprat än annars. Jag kommer helt enkelt att skriva min resdagbok här. Det betyder att jag kommer att uppdatera bloggen oftare än annars, men det betyder också att det blir en del inlägg som skiljer sig lite från det jag brukar skriva. Hoppas att det är okej med er? :-)

Jag fick några frågor på Facebook häromdagen:

Hur åker du, hur bor du och vad kostar det?

Viktigast för mig när jag letade boende var matlagningsmöjligheter och internet. Jag har varken lust eller råd att äta alla mina måltider ute i sju veckor. Och internet är ju en förutsättning för att jag ska kunna jobba. I Puerto de la Cruz bor jag på Apartamentos Bellavista (länk borttagen pga trasig). Rummet är ganska litet och fult, och köket är mer ett kokskåp än en kokvrå. Men utsikten över havet är fantastisk. Jag betalar drygt 40 euro per natt.

På Gomera har jag hyrt en lägenhet, där det ska finnas internet om jag har lyckats få med mig rätt kabel. Jag får berätta mer om det när jag har kommit dit. Jag betalar något i stil med tretton tusen för de ca fem veckorna om jag inte minns fel. Det går säkert att hitta ett billigare boende om man åker dit och letar på plats, men kontrollbehovsmänniska som jag är har jag inte nerver att åka dit utan att veta att jag har boendet ordnat.

Och själva flygresan gick på tre papp. Det gör att hela kalaset borde sluta på cirka tjugotusen. Plus kanske någon tusenlapp för bussar och båtar hit och dit. Matkostnaderna räknar jag med  kommer att vara ungefär samma som hemma. Jag kommer att ha semester ett par veckor, och då tänker jag lägga mer pengar på att äta på restaurang.

Jag har gjort  ett försök att jobba utomlands tidigare. På Kap Verde. Men där var internettillgången för dålig, så det fungerade inget vidare. Det var några år sedan nu, och jag har tänkt varje vinter att ”nästa år gör jag ett nytt försök”. Och så förra vintern bestämde på riktigt att jag skulle göra det i år. En sak som har fått mig att tveka är kostnaden. Drygt tjugotusen är mycket pengar för en ensamboende soloföretagare. Men eftersom jag inte står ut med tanken på att vara i Sverige hela vintern, och dessutom gärna vill åka bort på julen, så har jag ändå åkt någonstans varje vinter. Och eftersom alla resor är som dyrast precis över julen så blir det dyrt. Förra julen la jag, om jag inte minns fel, sjuttontusen på en tvåveckorscharter till Thailand. Och då känns det som att jag får mer för pengarna på det här sättet :-)

Vad har du för bandbredd? 

På Bellavista finns det trådlöst nätverk i loungen/baren. Så jag kan inte vara uppkopplad på rummet, vilket förstås är en nackdel. Jag får ta med mig de filer jag behöver om jag vill kunna sitta någon annanstans och jobba. Har ingen koll på bandbredden, men hittills har det funkat alldeles utmärkt.

Har du tillräckligt virtuell kundkrets?

Mycket bra fråga! I princip alla mina jobb sköter jag ändå hemifrån och träffar bara kunderna på möten för avstämningar och liknande. Och jag tror att det kommer att funka rätt bra att inte ha några kundmöten de här sju veckorna. Runt jul- och nyår brukar det ändå bl minst ett par veckors paus från sådant. Och eftersom jag dessutom tänker ha semester två veckor i januari, blir antalet  ”vanliga” jobbveckor inte så väldigt många.

Jag tror inte att jag skulle kunna flytta utomlands och jobba hela året, för många jobb brukar kräva att man träffas åtminstone någon gång ibland. Och dessutom brukar det vara bra att träffa nya kunder, så att man får känna på varandra innan man börjar jobba ihop. Men å andra sidan tycker jag att Sverige är alldeles fantastiskt i sisådär sju månader om året, så det är inget problem :-)

En ledig dag i Puerto de la Cruz

Jo, det blev faktiskt en ledig dag i dag. Klarblå himmel och strålande sol hela dagen. Men det är inte så varmt, vad kan det vara, knappt tjugo grader kanske?

Jag inledde med att sova länge. Oj, vad jag behövde det! Sedan blev det en alldeles ljuvlig joggingtur med havsutsikt. Bland annat joggade jag genom ett bananplantage. Jag hade lätt kunnat sträcka handen över staketet och palla en banan. Jag avstod dock.

Frukost på balkongen – som är i norrläge. När jag sitter där har jag både långbyxor och långärmat på mig.

Puerto de la Cruz

Så här ser det ut när jag tittar ner från balkongen.

Därefter tillbringade jag ett par timmar i en solstol tillsammans med Håkan Nesser. Så skönt att bara slappa i solen!

Jag tog en tur på stan. Puerto de la Cruz är en mysig liten stad – eller by kanske. Visserligen kryllar det av turister, men det är ändå en bra stämning. Jag strosade runt en stund i botaniska trädgården. Att titta på växter är ett inte alls dumt sätt att vara här och nu.

Puerto de la Cruz

Puerto de la Cruz

Dagens uppdrag var att hitta en supermercado på närmare håll än den där jag handlade i går, och särskilt en som ligger på samma höjdnivå som mitt hotell. För Puerto har gott om nivåskillnader. Jag planerade att köpa en dunk med vatten och hade ingen lust att släpa den upp för de sju miljarder trappstegen som jag bar mina matkassar upp för i går. Uppdraget lyckades. Den här affären var nästan ännu bättre än den där jag handlade i går. Här finns verkligen allt. Vad sägs om det här till exempel ;-)

sill

Jag handlade dock ingen sill. Däremot var jag ute efter en ny variant av den kanariska getosten. Den här gången tänkte jag mig en som man kan använda i matlagning, ungefär som parmesan – eller pecorino som är den ost av den typen som jag oftast använder till vardags. När jag kom hem satte jag tänderna i sagda ost. Det blir nog inget kvar till matlagningen.

Jag hade i tankarna att jag kanske skulle jobba lite framåt kvällen ändå. Men nej, jag struntar i det och ägnar mig åt den där getosten i stället. I morgon tar jag tag i jobbet igen.

Från Arlanda till Puerto de la Cruz

”Oj, har jag någon reseförsäkring? Hemförsäkringen brukar ju täcka det, men inte om man är borta så länge kanske?” Jag kollade upp det och fick reda på att min hemförsäkrings reseförsäkring (Trygg-Hansa) gäller i 45 dagar. Jag är borta i 48 dagar. Men halleluja, det går att förlänga reseförsäkringen via webben! Eller nej, det skulle ha gått om det inte var något tekniskt strul. Men nytt halleluja: kundtjänst öppet till 21 på söndagskvällen (det här var typ 20.40). Och så kunde jag fixa det ändå.

Så här såg hela min eftermiddag och kväll ut igår. Jag som är ett kontrollfreak och gillar att förbereda sånt här i god tid. Men det har varit för mycket jobb. Vid midnatt var jag klar och kunde stupa i säng. Väckarklockan ringde 04.00. (Och jag är en  tant som är väldigt noga med att få sova mina åtta timmar.) Det enda som jag faktiskt förberedde i god tid – beställa ett europeiskt sjukförsäkringskort från Försäkringskassan – glömde jag dock kvar hemma eftersom det inte låg på samma ställe som allt annat, som jag ju sista-minuten-fixade :-(

Mitt bagage fick väga 23 kilo. Det vägde 22 kilo. Puh! Faktum är att jag tog med mig klart mindre saker än vad jag brukar ha när jag bara är borta i två veckor. Då brukar jag vilja ha med mig allt man kan behöva. Ska man vara borta i sju veckor lär man ju ändå behöva fylla på förrådet av solkräm eller schampo eller vad man nu kan behöva, och då kan man kanske rentav strunta i att ta med sig det.

Jag flög till Tenerife Norte via Barcelona. Flygresorna tog ungefär tre timmar styck. Min plan var att jobba hela resan, men jag läste på Spanairs webbplats att man inte fick använda eller ens ha med sig datorer på flyget (vad 17 är det för regler??). Så datorn åkte ner i resväskan och jag fick snällt nöja mig med att läsa en bok. Och å vad skönt det var att bara få lata sig hela resan. Tack Spanair för det! Dessutom såg jag flera som använde sina datorer under flygningen. Så mycket för konsekventa regler.

När vi landade tokregnade det och jag tror att piloten sa  att det var 14 grader ute. Jag som bara har packat shorts och sommarklänningar!

Teneriffa har alltså två flygplatser och jag flög till den norra, eftersom den ligger nära Puerto de la Cruz, där jag är nu. Däremot behöver jag sedan bege mig söderut för att ta båten  till La Gomera. Så ska man direkt till Gomera är det smartare att flyga till den södra flygplatsen. Från flygplatsen gick det bussar till Puerto de la Cruz en gång i halvtimmen. Hur smidigt som helst och det var inte långt alls. Jag hade inte koll på vart jag skulle när jag väl kom fram till Puerto de la Cruz, så jag tog en taxi till hotellet. En lättförtjänt hacka för den taxichauffören för det var nog inte mer än en kilometer. Men det var det smidigaste sättet för mig att hitta rätt. Dessutom var det inga pengar att tala om; 3,50 euro.

Tidigare har jag inte känt mig bekväm med att resa ensam. Just nu kan jag inte riktigt förstå varför. Jag är ju van vid att vara mycket ensam och gillar det (har ju för 17 jobbat hemma i snart tio år). En sak som jag däremot inte gillar att göra ensam är att gå ut och äta middag. Och det gör man ju ofta när man är på semester. Men det går ju att lösa genom att se till att hyra en lägenhet med kök, så att man kan fixa sin egen mat. Nå, det är lätt att vara kaxig nu, vi får väl se vad jag säger om någon vecka eller så …

Min lägenhet – eller lägenhet känns inte som rätt ord här, det är ett hotellrum med en kokvrå – är liten och ful. Men det ligger precis vid havet. Om jag sitter på balkongen och tittar rakt ut så ser jag bara hav. Hotellet, som passande nog heter Bellavista, ligger på en höjd, och om jag tittar rakt ner så ser jag det turkosa havet slå över de svarta lavastenarna om och om och om igen. Hur meditativt är inte det? Och ljudet. Ljudet! Jag älskar ljudet av vågor som brusar, och i mitt rum hör man det ljudet oavbrutet. Jag skulle kunna vänja mig vid det :-)

Jag tog en promenad i turiststråken. Det var turistigt förstås men rätt mysigt ändå. Och så shoppade jag loss i mataffären. Det är något visst med att handla mat i främmande land. Att gå runt och klämma och känna och försöka fatta hur man handlar mat i det här landet. Man fick själv väga sina grönsaker och trycka på rätt knapp på vågen, som hade det spanska namnet på grönsaken (ofta  förkortat, som om inte mina färdigheter i spanska var tillräckligt tveksamma ändå), fast också en bild på grönsaken i fråga, så det hela var rätt pedagogiskt ändå. Och i slutänden handlade jag samma saker som jag handlar hemma: Massa grönsaker. Ägg. Nötter. Och lite bönor. Fast jag vågade mig på en kanarisk getost. De finns i en massa varianter och jag chansade på en av dem. Planer för kvällen: woka grönsaker, äta ost, läsa bok, sova.

Jag hade planerat att ha en ledig dag i morgon. Fast eftersom vädret verkar vara väldigt varierande kanske jag snarare ska se till att vara ledig när det är fint väder. Visserligen har jag blivit barnsligt förtjust i regn på senare år, men det vore så skönt att bara få ligga och lata sig i en solstol en dag. Så jag tror att jag reviderar min plan till att ha en ledig dag någon dag den här veckan när det är fint väder.

Pin It on Pinterest