Från och med i morgon och en vecka framöver ska jag på sångsemester med Alla kan-institutet här i Valle Gran Rey. Vi börjar tidigt om morgnarna med att sjunga upp solen. Den går nämligen inte upp av sig själv om du trodde det; den måste sjungas upp. Sedan är det sångkurs fram till lunch. På eftermiddagarna och kvällarna är vi lediga.
Jag har varit på den här sångresan en gång tidigare, för fyra år sedan. Jag sjöng redan innan dess, men den veckan blev ändå en startpunkt för mitt sjungande. Jag kom in i ett sångflöde som jag inte har kommit ur än. Numera sjunger jag mest hela tiden. För att jag mår bra av det. Om jag är glad sjunger jag för att jag är glad. Om livet är tungt sjunger jag för att jag mår bättre då. Sång hjälper mot allt. Det är till och med bevisat att man får bättre immunförsvar och att kroppen läker bättre om man sjunger.
Dessutom tackar jag förstås den resan för fyra år sedan för att jag är här nu. Utan den hade jag förmodligen inte hittat det här paradiset där jag hoppas få tillbringa lite tid många vintrar framöver.
Förutom själva sjungandet – och förstås att det ska bli skönt att ha mer semester – ser jag verkligen fram emot en vecka med sällskap och ett socialt liv. Flera av mina medsångare känner jag sedan den förra resan och några av oss träffas och sjunger ihop ibland. Det ska bli kul att träffa dem.
Det blåser som sjutton sedan några dagar tillbaka. Hoppas att det lugnar ner sig tills i kväll när sångvännerna ska ta båten hit från Teneriffa. Själv ska jag gå ner på stan och ta reda på vad det kostar att hyra en cykel. Sångkursen är nere vid havet/i stan och det kommer att bli många turer fram och tillbaka dit under veckan. Att promenera ner dit tar nästan en och en halv timme tur och retur. En cykel skulle underlätta tillvaron – då blir åtminstone den ena vägen, den ner till vattnet, snabb och enkel.
Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.
