Deadline för manus till redaktör

Men vad infernaliskt långsamt det går med Akrobaten! Det känns som om egenutgivningsprojektet i princip står stilla. Mest för att jag har ångest och prokrastinerar. Men även redigeringen går trögt. Nu är det bara två månader till midsommar. Under sommaren behöver jag ha semester, inte bara från mitt vanliga jobb utan också från författandet, så då blir det inget gjort. Och sedan är det september innan man vet ordet av. Och då kan jag inte sitta här och fortfarande inte ha fått något gjort! Så nu sätter jag i alla fall en första deadline: den 27 maj ska manuset vara färdigt att lämnas till en redaktör. Det betyder att jag då behöver ha en version som känns okej att lämna ifrån mig. Det betyder också att jag behöver ha en redaktör att lämna manuset till den 27 maj.

Som ni vet blir det en lågbudgetutgivning, så helst skulle jag vilja hitta någon som vill göra redaktörsjobbet i utbyte mot att jag gör något som hen behöver. Däremot vill jag, just den här gången, undvika att skicka manuset till ett antal vänner. Det är också en mycket bra grej att göra – som jag gärna gör på ett tidigare stadium av arbetet med en bok. Jag har alltså gjort det tidigare med det här manuset, och den här gången vill jag ha en professionell åsikt att ta hänsyn till.  Jag återkommer för övrigt snarast med ett blogginlägg om vilka tjänster jag skulle behöva för det här projektet och vad jag kan erbjuda i utbyte.

Det kan låta som om den 27 maj ligger evighetslångt bort och borde hon inte vara färdig nu? Men när jag spanar i min almanacka efter författartid ser jag tre hela dagar och två dagar som är tveksamma eller kanske blir halvdagar. Får jag inte ihop manuset på den tiden så får jag ta lite helgtid också.

Baksidestext 1.0 till Akrobaten

Jag sitter och klurar på baksidestext till Akrobaten, och nu vill jag ha din hjälp. Vad tycker du om den här texten?

Akrobaten

”Nu får det vara nog!” skrek Leila, lyfte armarna en bit till för att få extra kraft och kastade potatisgratängen i golvet. Formen sprack på mitten. Det kladdiga innehållet spred sig med en imponerande räckvidd över det spräckliga köksgolvet.

Leilas man Tom sprider gärna bilden av den lyckliga familjen i Täbyvillan, men Leila har tröttnat på hans lögner och bedragaraffärer. Hon vill skiljas. Deras två tonårsbarn Anna och Victor hanterar familjesituationen på helt olika sätt. Anna tar hjälp av sprit, droger och förnedrande fyllesex, medan Victor är mönstereleven i skolan, som inte släpper in föräldrarna i sin värld av mobbning och ondska.

En i taget märker familjemedlemmarna att det är någon som förföljer dem. Men ingen av dem säger något till de andra.

Akrobaten är en psykologisk thriller som sätter familjerelationerna i centrum. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Täby, där författaren Jenny Forsberg bor sedan drygt trettio år tillbaka. Jenny Forsberg är också språkkonsult i svenska i sitt eget företag Klartext. Hon har tidigare skrivit tre fackböcker, bland annat storsäljaren Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd. Akrobaten är hennes första roman.

Eftersom jag inte har bestämt format och sådant så vet jag inte hur mycket text det får plats. Kanske behöver jag stryka ner informationen om mig. Finns det mer plats (till exempel om boken har flikar där det kan finnas text på insidan) så vill jag ha med titlarna på mina tre fackböcker. Det som också ska få plats är 2–3 blurbar (alltså citat från personer – helst kända författare – som säger bra saker om boken). Och så en webbadress där man kan hitta mer info om boken och mig.

Vad tycker du om den här baksidestexten? Blir du intresserad? Vill du läsa boken? Är det något annat du behöver veta innan du bestämmer dig för att läsa den? Är det för mycket eller för lite information?

Uppdatering 26 april: Tusen tack alla som har kommit med kloka synpunkter om baksidestexten – både här och på Facebook! Jag har skrivit om lite grann och ska klura på om jag ska skriva om den ytterligare. Jag behöver just nu inte mer återkoppling på just den här versionen av baksidestexten men kanske återkommer jag med en ny version som ni får tycka till om längre fram.

Givande att läsa dialogerna högt

Jag fick många kloka kommentarer på mitt inlägg häromveckan om att läsa sin romantext högt när man redigerar. Stort tack till er som kom med kloka råd! Nu har jag läst all dialog i Akrobaten högt för mig själv. Det var mycket givande. Jag tror faktiskt att jag ändrade något i varje replik. Oftast var det något småord: när jag läste högt kändes det inte alls som att folk börjar repliker med och så ofta som jag tror. En massa att som åtminstone inte jag uttalar när jag pratar åkte också all världens väg. Dessutom tog jag bort den sista repliken i nästan varje replikskifte. Ofta bestod den av en helt meningslös bekräftelse av något som redan var klart, till exempel att någon säger ”Okej.” Sjukt onödigt. Bort, bort, bort!

Högläsningen var också bra för korrekturläsningen – jag läser automatiskt långsammare när jag läser högt och då blir det lättare att se korrekturfel. Det talar för att jag borde läsa hela manuset högt. Men nej, det orkar jag fortfarande inte. Kanske borde jag läsa texter högt även när jag språkgranskar, i mitt jobb som språkkonsult? Hmm … tur att jag inte sitter i kontorslandskap ;-)

Det var riktigt roligt att läsa texten högt. Eftersom jag bara läste dialogerna så tog det inte heller så lång tid att komma igenom hela manuset. Jag tog inte tid men en gissning är att jag la kanske 5–6 timmar på det.

Egenutgivning: Sätta en tajt deadline eller ta god tid på sig?

I Förverkliga din bokdröm, som jag skrev om nyligen, finns två helt motsatta råd. Det första, från bokens författare själva, lyder:

Ett tips är att sätta upp en deadline när du vill ha boken i handen. Det kan vara till Bokmässan, julhandeln eller din födelsedag. Sedan räknar du baklänges hur lång tid du har på dig.

Och så följer ett pedagogiskt räkneexempel där de visar hur de gjorde med Förverkliga din bokdröm, som skulle ut till Bokmässan, med tillägget:

Om du tycker vår tidsplan verkar bra och tänker kopiera den så kan vi förvarna om att du bör gilla att arbeta sjudagarsveckor, inte ha en alltför tajt relation med din tv och ha en förstående familj.

Det motsatta rådet kommer från en av de andra författarna som är intervjuad i boken:

Den viktigaste läxan som Elin Helmerin gjort som egenutgivare är att det inte ligger någon vinst i att stressa. Tvärtom ska man ta god tid på sig så att allt blir så bra som det någonsin är möjligt.

Jag måste säga att jag just nu lutar mer åt att följa det sistnämnda rådet. Min tanke var tidigare att Akrobaten skulle vara ute till bokmässan. Men samtidigt vill jag verkligen inte stressa. Jag vill ju att det ska kännas som ett roligt projekt, inte vara jagad av deadlines. Nåja, vi får se. Jag har inte gjort någon tidsplan än, och sista ordet är inte sagt i den här frågan. Fråga mig igen om någon månad. Antagligen har jag helt andra tankar om det här då.

Du som skriver och inte har ett förlag eller någon annan som sätter ramarna: sätter du tajta deadlines eller låter du dina skrivprojekt ta tid?

Nöjd med slutet

När jag jobbar med Akrobaten blir det väldigt tydligt att jag gärna skulle hoppa över själva utgivningsbiten och gå direkt på marknadsföringen. Jag kommer på nya marknadsföringsidéer hela tiden medan jag jobbar med redigeringen.

Nu har jag i alla fall kommit igenom min första genomläsning av manuset. Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med slutet. Jo, jag hade faktiskt glömt hur den slutar; det har ju blivit några ändringar genom åren. Sedan läste jag igenom återkoppling som jag har fått från en förläggare, som säger ”Jag känner mig lite ’blåst’ på slutet. Jag saknar ordentliga avslut på en hel del. ” Aj då. Förläggaren nämner några saker som hon vill ha svar på i slutet. Ett par av dem kan jag nog peta in avslut på utan att ändra för mycket. En av sakerna hon nämner håller jag inte med om; just den delen vill jag hålla öppen.

Min genomläsning, tillsammans med återkoppling från förläggaren jag just nämnde och från en annan förläggare, resulterade i en att göra-lista i Word som är nio sidor lång. De flesta (hoppas jag, men jag har inte kontrollräknat) av punkterna är enkla saker som bara handlar om att ändra någon formulering. Jag hittade förvånansvärt få korrekturfel. Jag misstänker att det kan bero på att man aldrig hittar sina egna korrekturfel. Trots att jag är bra på att läsa korrektur behöver jag någon annan som korrekturläser mina egna texter. Men några saker på min att göra-lista är mer komplicerade och tidskrävande, som att jag behöver jobba med dialogerna och med ett par av huvudpersonernas berättarröster. Inspirerad av era kommentarer till mitt blogginlägg om att läsa sitt manus högt är det här en av punkterna på min lista:  ”Läs all dialog högt för mig själv och se var jag behöver göra den mer naturlig.” Den punkten tänker jag börja ta tag i precis nu.

Tre listor för Akrobaten

Författarfredag! Tyvärr har jag kvar några av veckans jobbsaker som jag behöver få gjorda innan jag tar tag i Akrobaten. Så det blir nog snarare författarfredagseftermiddag-och-kväll :-) Men å, vilken lyx det är varje dag som  jag får jobba med Akrobaten!

Just nu har jag tre att göra-listor för Akrobaten:

  • Redigeringslistan. Det är den jag skriver medan jag läser igenom manuset. Och nej, jag har fortfarande inte kommit igenom hela manuset. Förra fredagen blev det inte alls mycket redigering, utan mer fokus på utgivningsbiten. Kanske kommer jag igenom manuset idag?
  • Utgivningsplanen. Där skriver jag upp allt jag ska göra som har med utgivningen att göra. Det tillkom massor av nya saker på den här listan när jag gick igenom alla märklappar som jag hade satt i Förverkliga din bokdröm och gjorde om dem till att göra-punkter.
  • Marknadsföringsplanen. Den har jag inte jobbat så mycket på än. Men jag är ju bra på att spruta ur mig marknadsföringsidéer, och dessutom har jag samlat på mig en hel del erfarenhet i samband med att jag har marknadsfört mina fackböcker. Så det kommer inte att vara några problem att fylla på den här listan. Däremot kanske att hinna göra allt jag vill göra …

Läsa sitt manus högt?

Jag fick en fråga från en skrivande vän som hade sett här i bloggen att jag håller på och läser igenom mitt manus. Han undrade om jag läser högt för mig själv när jag läser igenom texten.

Jo, jag har sett rådet många gånger: ”Läs texten högt så märker du lättare om rytmen fungerar.” Men ärligt talat tycker jag att det låter skitjobbigt. Vem orkar sitta och läsa högt i flera dagar? Min genomläsning tar ändå lång tid. Jag vågar inte ens tänka på hur lång tid det skulle ta om jag läste manuset högt.

Så jag var tvungen att svara nej på den frågan. Vännen funderade dessutom på om inte högläsning och tyst läsning är två så pass olika saker att det blir fel att läsa en text högt när den egentligen är avsedd att läsas tyst. En mycket intressant invändning, som jag inte har funderat på.

Hur gör du? Läser du dina egna texter högt? Tror du att det är bra att göra det?

Författarfredagen den 8 mars

I dag har jag fortsatt att läsa manuset till Akrobaten. Jag hade inte räknat med att bara den första genomläsningen skulle ta så här lång tid. Då ändrar jag alltså ingenting utan läser bara och gör noteringar i ett separat dokument om vad jag ska ändra. Och jag har bara kommit igenom hälften än.

Jag har också tittat igenom en massa bilder som jag tog för några år sedan, där jag ska välja ut en som ska bli omslagsbild. Jag har inte bestämt mig för någon än, men jag har valt ut ett fåtal. De ser betydligt bättre ut än vad jag trodde. Jag har nog inte tittat på bilderna alls sedan jag tog dem, och jag hade fått för mig att de skulle vara hiskeligt fula, men flera av dem är jag riktigt nöjd med. Så skönt! De är tagna ungefär så här års, och jag kommer ihåg att jag hade bråttom att ta bilderna, eftersom jag vill att det ska vara just den här årstiden. En del snö kvar på marken. För så är det i boken.

Och så håller jag på och läser Förverkliga din bokdröm. Den känns väldigt inspirerande! Jag lovar att återkomma om den. Men NU är det helg!

Dags att avslöja namnet på min debutroman

Nu är det äntligen dags att avslöja namnet på min kommande roman. Jag förstår att du är  oerhört förväntansfull just nu.

*paus för trumvirvel*

Den psykologiska thriller som jag planerar att ge ut på egen hand under året heter … *lite mer trumvirvel* … Akrobaten.

*paus för applåder och hänförda aaa:anden och ooo:anden*

Huvudpersonerna i boken är en tämligen dysfunktionell familj. Tom är en riktig mytoman och bedragare. Hans hustru Leila vill skiljas, och deras två tonårsbarn har det inte så lätt i livet alla gånger. Dessutom har familjen ständigt en känsla av att någon förföljer dem.

Du kommer definitivt att få höra mer om Akrobaten på bloggen. En arbetsuppgift som jag behöver ta tag i rätt så snart är att klura på en baksidestext. Undrar om jag inte har ett utkast liggande någonstans? Återkommer om det …

Pin It on Pinterest