Etikett: Akrobaten

Evighetsredigering

Jag har fått svar från redaktören på de cirka en miljard frågor som jag hade mejlat honom. Han hade som vanligt en massa bra tankar och genast blev jag lite klokare. Nu har jag en månad på mig att komma igenom redigeringen. Sedan ska jag skicka det till redaktören igen.

För jo, det blir en redigeringsomgång till. Redan i augusti när jag fick redaktörens redigeringsförslag föreslog han att han skulle läsa en gång till sedan. Då orkade jag inte tänka tanken på att göra alltihop en gång till. Jag skulle precis sätta igång att redigera Akrobaten för åttonde gången på lika många år. Min plan då var att boken skulle komma ut under vintern. Kanske skulle den vara hos tryckeriet i januari medan jag är på la Gomera.

Nu har jag lyckats ställa om tidsplanen i hjärnan och är helt inställd på att det även blir en nionde redigering. Men det tar vi sedan. Nu den åttonde.

Den här veckan har jag i princip ingen författartid alls tyvärr. Har en del andra jobb och på fredag är jag på konferens. Men nästa vecka jobbar jag vidare med redigeringen igen.

Och nu över till de stora frågorna

Jag har tagit mig igenom detaljredigeringen i Akrobaten. Med det menar jag att jag har gått igenom varje sida, tittat på redaktörens markeringar och ändrat enligt dem – alternativt bestämt att jag inte vill göra något åt just den markeringen.

Så nu borde det stora jobbet vara gjort med den här redigeringen, eller? Nja, det är en hel del kvar:

  • Ett antal formuleringsdetaljer där jag har bett redaktören att förtydliga eller utveckla någon av sina markeringar för att jag ska kunna fatta ett beslut.
  • Redaktören ställde ju frågan om Akrobaten verkligen ska vara en psykologisk thriller. Just nu lutar jag åt att den inte ska det. Då har jag en hel del omskrivningsarbete att göra för att skruva tillbaka den till en vanlig roman (jo, den har varit det tidigare). Det finns flera olika spår i boken som jag behöver fundera på om de ska vara kvar om boken inte längre ska vara en thriller.
  • Jag har även fem andra stora frågor att ta ställning till som handlar om hur olika personer i boken reagerar på en viss situation och vad det sedan leder till. I de här fem frågorna blir det antagligen också en hel del att skriva om.
  • Och så har jag ett tiotal mindre frågor att ta ställning till eller skriva om. Men det borde vara ganska snabbt fixat.
  • Sedan ska jag läsa igenom hela manuset minst en gång till. Helst borde jag nog läsa det flera gånger. Jag får se. Man blir ju så blind för sin egen text.

Jag tänker mig att deadline för det här är 17 november.

Redaktören har hintat om att det vore bra om han läste och tyckte en gång till. Jag ska stämma av med honom om han fortfarande kommer att ha möjlighet att göra det. I så fall börjar alltihop om igen en gång till innan boken blir klar.

Jag känner mig lite som Sisyfos ibland. Tur att jag gillar att redigera manus mer än att rulla stenar uppför backar.

En författares beslutsångest

Orsaken till att jag har tagit hjälp av en redaktör med Akrobaten-manuset är jag vet att jag (liksom alla andra) blir blind för min egen text och att jag vill att någon annan sätter fingret på sådant som jag inte ser själv. Det har min nuvarande redaktör verkligen gjort! Jag är mycket tacksam för all konstruktiv kritik han ger mig. I många av fallen så kan jag själv se bristerna nu när någon annan har pekat ut dem för mig. Det kommer förstås också att hjälpa mig att bli en bättre författare i framtiden. (Om det inte redan har framgått så rekommenderar jag verkligen att man anlitar en redaktör, eller i ett tidigare skede en lektör, för att förbättra sitt manus och sitt skrivande.)

Men det är också en del ställen där jag är osäker på om redaktörens åsikter ska få väga tyngre än mina. Det inte bara detaljer utan även några stora frågor där jag i tidigare version av manuset har fått motsatt kritik. Några exempel:

  • En person som tidigare har läst manuset har uppmuntrat mig att utveckla ungdomarnas språk och att låta dem använda typiska ungdomsuttryck. Det har jag gjort men redaktören tycker inte att de tillför något utan att jag lika gärna kan stryka dem.
  • En person som tidigare har läst manuset har inspirerat mig att göra om Akrobaten så att den blir en mer renodlad psykologisk thriller. Det har jag jobbat med, men redaktören tycker inte att det fungerar så nu funderar jag på om jag ska ta bort psykologisk thriller-spåret och göra det till en vanlig roman igen.
  • En person som (långt) tidigare har läst manuset (eller kanske var det till och med det manus jag skrev före Akrobaten, som nu är preskriberat?) tyckte att mina metaforer var för vanliga och klichéaktiga och uppmanade mig att jobba med mitt språk och skapa egna metaforer. Det har jag gjort sedan dess men redaktören tycker inte att de fungerar utan har markerat i manuset att jag kan stryka de flesta av dem.

Bara för att vara extra tydlig: det här är ingen kritik mot redaktören, som jag är supernöjd med. Däremot är jag inte lika nöjd med beslutsångesten han har gett mig ;-) Jag måste förstås fatta mina egna beslut, men det är svåååårt! Så här blir det (nog):

  • Ungdomsspråket får vara kvar. Jag gillar det, har gjort en del research för att det ska vara autentiskt och tycker att det tillför en extra dimension till ungdomarnas personligheter.
  • Psykologisk thriller-spåret har jag inte bestämt mig om men just idag lutar jag åt att släppa det. Jag är kanske ingen thrillerförfattare ändå.
  • Metaforerna: Om redaktören tycker att de inte funkar så är det antagligen fler än han som tycker så. Jag stryker de flesta, men inte alla, som han har markerat. Och så ska jag fundera ordentligt på hur jag ska gå vidare med metaforer framöver. Jag är rädd att om jag skriver en text med få metaforer blir språket slätstruket. Eller så är det inte alls så, utan det är less is more som gäller. Helt klart är det här en fråga jag ska klura vidare på i mitt framtida skrivande.

Nu behöver jag bli peppad! Säg att jag så klart kommer att fatta de rätta besluten och att boken kommer att bli superbra i slutänden! :-)

Manusredigering i solen

I dag har jag ägnat mig åt manusredigering. Så här såg det ut på mitt kontor, åtminstone delar av dagen. Jag gillar att sitta på balkongen och jobba :-)

image

Som jag har skrivit om tidigare har jag en stor fråga att brottas med i redigeringen: Ska Akrobaten vara en psykologisk thriller eller inte? Det finns även några andra halvstora saker där jag kommer att behöva skriva om några scener och klura en del. Och så har jag de där åttatusen småsakerna att ändra.

Jag tycker att det är lättast att börja med småpet. Jag tänker mig att hjärnan jobbar med de stora sakerna under tiden, så att de svåra frågorna inte är så svåra när jag väl kommer dit. Oftast fungerar det faktiskt.

Jag håller alltså på med detaljredigering. När jag stöter på något större så antecknar jag det i en lista och lämnar det så länge. Mitt manus har 233 sidor och i dag har jag kommit till sidan 45 med detaljredigeringen. En femtedel alltså. Bra jobbat, Jenny! *klappar mig själv på axeln*

Akrobaten har semester

Hur går det med Akrobaten? undrar folk i min omgivning – och kanske du också. Jag har inte sagt så mycket om romanen den senaste tiden, och det beror på att det inte händer så mycket med den just nu.

Den författartid jag har haft på sistone gick framför allt åt till jobbet med att flytta bloggen till en ny domän. Och nu är det nog ett par veckor som jag inte har tagit mig någon författartid – den där långa att göra-listan med sådant som jag vill få klart före semestern har fått högre prioritet.

Bokens framsida är i alla fall på gång! Jag har fått se flera förslag och tyckt till om dem. Det är hur kul och spännande som helst att få bestämma hur min boks framsida ska se ut! Nu kommer dock semestrar i vägen, både min egen och formgivarens, så jag kommer tyvärr inte att ha något att visa upp förrän efter sommaren.

Akrobaten har alltså tagit semester. Och det tänker jag också göra snart. Jag jobbar sista veckan den här veckan. Det finns risk att det blir en sjudagarsvecka men sedan ska jag vara så ledig. Så välförtjänt. Så skönt. Så ledig. Sa jag ledig?

Färdigredigerat – för den här gången

Så där ja! Nu är Akrobaten-manuset färdigredigerat!

För den här gången. Undrar hur många gånger tidigare jag har sagt så om just det här manuset. Eller, vid närmare eftertanke, eftersom filen med det här manuset heter Akrobaten 7.0 så tror jag att jag har svaret på den frågan :-) Det vore lite roligt att plåga er med skriva en historik över alla turer med det här manuset. Jag återkommer eventuellt i frågan.

Men nu får jag alltså en paus i redigeringen. Det ska blir skönt. Du som också skriver vet att man blir rätt trött på sitt manus i slutet av varje redigeringsomgång. Och kanske i början också om det är – låt mig dra till med en siffra helt ur det blå – åttonde gången som man redigerar samma manus.

Jag har skickat manuset till redaktören och han kommer att läsa det över sommaren. Jag kommer att ta semester – både från mitt vanliga jobb och från författandet – under sommaren, och så blir det en ny redigeringsomgång framåt slutet av augusti. Och sedan är det bara att ge ut boken. Ehum. Bara.

Så vad ska jag göra på mina författardagar nu fram till semestern? Jag har flera marknadsföringssaker som jag behöver ta tag i redan nu. Just nu behöver jag kolla med omslagsformgivaren om hon är på gång med framsidan. Och så har jag förstås tusen saker att ta reda på och fatta beslut om när det gäller produktionen och utgivningen av boken. Så jag sitter inte sysslolös ;-)

Manusredigering pågår

För några veckor sedan hade jag en redigerings-att-göra-lista som var 11 sidor lång. Nu har jag en halv sida kvar. ”Vad bra, du är ju i princip färdig!”, tänker du nu. Men nej, jag har förstås skjutit upp de jobbigaste och svåraste sakerna till sist :-o

På listan just nu står det:

  • Stryk sjukhusscenen. Titta i mitt gamla synopsis vad den här scenen hade för syfte. Kontrollera att det gäller fortfarande. Plocka ut den information ur scenen som behöver finnas kvar i boken. Klura på om jag behöver skriva en ny scen i stället för den här eller om jag kan få in informationen som behövs någon annanstans.
  • Gå igenom scenen med mötet mellan Leila och Susanna och utveckla den. Vad känner Leila? Vad tänker hon? Vad upplever hon? Hur kan jag ge läsarna mer i den här scenen?
  • Läs kritiken som jag har fått av [förläggare] om slutet. Hon vill veta mer om flera saker. Jag vill snarare hålla några av sakerna öppna. Vad av kritiken håller jag med om?
  • Gå igenom Annas och Victors språk [alltså tonåringarna i boken] en gång till lite snabbt och kolla att de inte låter håglösa utan att det märks att de är smarta och har humor. (Den här punkten är inspirerad av en bokrecension i DN som jag blev tipsad om men som jag tyvärr inte har hittat på nätet.)

Och så är det en punkt till som jag skulle vilja göra, men som jag misstänker att jag inte kommer att hinna:

  • Läs igenom hela manuset från början till slut när jag har gjort allt i den här listan innan jag skickar till redaktören.

Och det är väl inte hela världen om jag inte hinner läsa igenom manuset igen. Det blir ju fler tillfällen att läsa det senare. I morgon ska det vara klart. Jag har idag och imorgon på mig. *redigerar*

Hur det gick att byta tjänster?

Vilket fantastiskt resultat jag fick av mitt inlägg om att byta tjänster!

Jag har hittat en erfaren redaktör. Vi skämtar om att jag i gengäld blir skyldig honom korrektur i evig tid. Det finns viss risk för att skämtet går i uppfyllelse om det behövs mycket redigering.

Jag har hittat två korrekturläsare. Det var många fler som erbjöd sig och jag tänker att det blir bra att två personer läser parallellt eftersom ingen korrekturläsare hittar alla fel. De här två är personer som jag känner sedan tidigare. Den ena är språkkonsult som jag. Den andra är en erfaren korrekturläsare. Vad jag ska hjälpa dem med i gengäld har vi inte riktigt spikat.

Jag har hittat en omslagsformgivare som håller på att ta fram ett förslag till framsida. I gengäld kommer jag att ge henne återkoppling på ett fackboksmanus som hon arbetar med.

Jag har även fått erbjudanden om att sätta inlagan men min preliminära plan just nu är att göra ett försök med det på egen hand. Och så får jag ta hjälp av kunniga personer i mitt nätverk när jag kör fast. Jag tänker att det borde vara enkelt och att det är en bra grej för mig att läsa mig om jag behöver göra det fler gånger framöver. Å andra sidan är jag faktiskt skitdålig på sånt, så det kan vara ett dåligt beslut. Jag kanske gör en ny plan längre fram, vi får se.

Det känns hur kul som helst att jag kan få hjälp med saker trots låg budget. Nu gäller det bara att hinna med alla tjänster som jag blir skyldig folk också!

En stor budgetpost som återstår för boken är tryckkostnaden. Om jag inte bestämmer mig för att ge ut den som print on demand förstås, men då blir varje bok dyr och då måste jag antagligen sälja boken dyrare och då blir den kanske mer svårsåld.

Har du några idéer om hur jag kan få ner tryckerikostnaderna? Lämna gärna en kommentar här på bloggen!

Dagen när jag lärde mig ungdomsspråk på Twitter

En av de kloka människor som har läst (läs: refuserat) Akrobaten har kommenterat att tonåringarna i boken låter för vuxna. Så det står på min redigerings-att-göra-lista att jag ska jobba med tonåringarnas röster. Eftersom jag har varit medveten om det här ett tag så  har jag försökt lyssna lite på ungdomar på stan och så (har ju inga barn själv och umgås inte med några tonåringar till vardags). Min tanke var att jag även skulle fråga runt i sociala medier vad folks tonåringar säger. Men i dag löste det sig alldeles automagiskt.

På språkkonsulten Katarina Bydings Twitterkonto @byding tvittrade nämligen Marolin 13 år om ungdomsspråk under hashtaggen #ungdomsspråk. Katarina och Marolin gjorde det här som en del av operation dagsverke. Visst var det en sjukt bra idé!

Jag noterade allt Marolin sa och passade på att ställa massor av frågor. Så nu har jag en lista med ord och uttryck som jag ska jobba in i språket hos mina romanpersoner Anna, som är 17 år, och Victor som är 14. Jag gillar verkligen att göra research på Twitter!

Ska vi byta tjänster med varann?

Som ni vet är utgivningen av min psykologiska thriller Akrobaten ett lågbudgetprojekt. I stället för att köpa in tjänster för dyra pengar vill jag därför gärna hitta professionella människor som har behov av något som jag kan ge, och som därför vill byta tjänster med mig. Här listar jag därför det som jag just nu kan komma på att jag behöver, och det jag kan erbjuda i stället. Vill du byta tjänster med mig? Hör av dig till mig på jenny@iklartext.se.

Jag behöver hjälp med att

  • redaktörsläsa manuset (här behöver jag någon som är van vid skönlitterära texter)
  • göra ett bokomslag (framsida, baksida, rygg och kanske flikar beroende på hur boken kommer att se ut, och glömde jag något nu?)
  • layouta inlagan
  • korrekturläsa den layoutade inlagan.

Du kan få hjälp av mig att

  • redaktörs- eller lektörsläsa ditt manus eller bli författarcoachad
  • korrekturläsa ditt manus
  • kommunicera i sociala medier, till exempel för att marknadsföra din bok
  • språkgranska eller skriva webbtexter eller någon annan typ av brukstexter
  • bolla idéer till din fackbok
  • skriva storytellingtexter att använda i din marknadsföring
  • gå någon av mina distanskurser Skriv tydliga texter, Skriv en roman på sex månader eller Skriv en fackbok på sex månader
  • brainstorma marknadsföringsidéer
  • eller titta på Klartexts webbplats för att se vad jag som språkkonsult kan hjälpa dig med.

Om du kan något av det som jag behöver men inte har behov av mina tjänster får du gärna mejla mig med ett kostnadsförslag eller motsvarande. Om jag inte hittar möjligheter att byta tjänster för allt jag behöver kanske jag köper in just din tjänst.

Pin It on Pinterest