Kategori: Jennys böcker

Hur mycket detaljer ska en skönlitterär text ha?

Något som jag tycker är svårt när jag skriver skönlitteratur är hur mycket detaljer man ska ha med. Jag vill gärna ha med detaljer för att göra texten mer levande – och förhoppningsvis mer intressant. Så mina texter kryllar av dem.

Men nu när jag har en redaktör så har han markerat en hel del av mina detaljer. Och när jag får det utpekat för mig så kan jag, åtminstone ibland, se att en viss detalj gör texten tråkigare snarare än mer intressant.

Jag frågade redaktören om hans inställning till detaljer och hur man borde hantera dem. Hans förslag är att skriva ut detaljerna under skrivfasen och sedan, i redigeringsfasen, stryka dem som inte tillför något. Det låter som ett bra råd, tycker jag. Men som bekant blir man ju blind för sin egen text. Så frågan är om det går att se vilka detaljer som tillför något och vilka som inte gör det eller om man faktiskt måste ta hjälp av ett par fräscha ögon som kan peka ut vilka detaljer som kan strykas.

Hur ser du på detaljer? Gillar du dem eller är du minimalist och vill stryka så mycket som möjligt? Har du något universalknep för att avgöra vilka detaljer som gör texten intressant och vilka som inte tillför något?

Evighetsredigering

Jag har fått svar från redaktören på de cirka en miljard frågor som jag hade mejlat honom. Han hade som vanligt en massa bra tankar och genast blev jag lite klokare. Nu har jag en månad på mig att komma igenom redigeringen. Sedan ska jag skicka det till redaktören igen.

För jo, det blir en redigeringsomgång till. Redan i augusti när jag fick redaktörens redigeringsförslag föreslog han att han skulle läsa en gång till sedan. Då orkade jag inte tänka tanken på att göra alltihop en gång till. Jag skulle precis sätta igång att redigera Akrobaten för åttonde gången på lika många år. Min plan då var att boken skulle komma ut under vintern. Kanske skulle den vara hos tryckeriet i januari medan jag är på la Gomera.

Nu har jag lyckats ställa om tidsplanen i hjärnan och är helt inställd på att det även blir en nionde redigering. Men det tar vi sedan. Nu den åttonde.

Den här veckan har jag i princip ingen författartid alls tyvärr. Har en del andra jobb och på fredag är jag på konferens. Men nästa vecka jobbar jag vidare med redigeringen igen.

Och nu över till de stora frågorna

Jag har tagit mig igenom detaljredigeringen i Akrobaten. Med det menar jag att jag har gått igenom varje sida, tittat på redaktörens markeringar och ändrat enligt dem – alternativt bestämt att jag inte vill göra något åt just den markeringen.

Så nu borde det stora jobbet vara gjort med den här redigeringen, eller? Nja, det är en hel del kvar:

  • Ett antal formuleringsdetaljer där jag har bett redaktören att förtydliga eller utveckla någon av sina markeringar för att jag ska kunna fatta ett beslut.
  • Redaktören ställde ju frågan om Akrobaten verkligen ska vara en psykologisk thriller. Just nu lutar jag åt att den inte ska det. Då har jag en hel del omskrivningsarbete att göra för att skruva tillbaka den till en vanlig roman (jo, den har varit det tidigare). Det finns flera olika spår i boken som jag behöver fundera på om de ska vara kvar om boken inte längre ska vara en thriller.
  • Jag har även fem andra stora frågor att ta ställning till som handlar om hur olika personer i boken reagerar på en viss situation och vad det sedan leder till. I de här fem frågorna blir det antagligen också en hel del att skriva om.
  • Och så har jag ett tiotal mindre frågor att ta ställning till eller skriva om. Men det borde vara ganska snabbt fixat.
  • Sedan ska jag läsa igenom hela manuset minst en gång till. Helst borde jag nog läsa det flera gånger. Jag får se. Man blir ju så blind för sin egen text.

Jag tänker mig att deadline för det här är 17 november.

Redaktören har hintat om att det vore bra om han läste och tyckte en gång till. Jag ska stämma av med honom om han fortfarande kommer att ha möjlighet att göra det. I så fall börjar alltihop om igen en gång till innan boken blir klar.

Jag känner mig lite som Sisyfos ibland. Tur att jag gillar att redigera manus mer än att rulla stenar uppför backar.

Mina språkböcker är köpta av Studentlitteratur

Som jag har nämnt tidigare har Norstedts sålt min bok Tydliga texter till Studentlitteratur. Jag skrev ett förvånat blogginlägg där jag undrade varför de hade sålt en av mina språkböcker men inte båda. När jag lade ut en länk till det inlägget på Twitter pingade jag Norstedts i det inlägget. Strax efteråt blev jag uppringd av chefen för Norstedts ordbok. (Alltså, visst är det fantastiskt med sociala medier!). Han berättade att det inte var något genomtänkt beslut utan att det hade att göra med en kategorisering som gjorde att den ena boken räknades som kurslitteratur men inte den andra. Han undrade om jag var intresserad av att de skulle sälja även Blogga, tvittra och fejsbucka till Studentlitteratur.

Jag tycker att det verkar bäst att båda mina språkböcker finns på samma förlag, så jag sa ja. Nu är det köpet också genomfört så nu tillhör båda mina böcker Studentlitteratur.

Rent praktiskt tror jag inte att det blir någon större skillnad. Böckerna finns att köpa i internetbokhandlarna precis som vanligt.

En författares beslutsångest

Orsaken till att jag har tagit hjälp av en redaktör med Akrobaten-manuset är jag vet att jag (liksom alla andra) blir blind för min egen text och att jag vill att någon annan sätter fingret på sådant som jag inte ser själv. Det har min nuvarande redaktör verkligen gjort! Jag är mycket tacksam för all konstruktiv kritik han ger mig. I många av fallen så kan jag själv se bristerna nu när någon annan har pekat ut dem för mig. Det kommer förstås också att hjälpa mig att bli en bättre författare i framtiden. (Om det inte redan har framgått så rekommenderar jag verkligen att man anlitar en redaktör, eller i ett tidigare skede en lektör, för att förbättra sitt manus och sitt skrivande.)

Men det är också en del ställen där jag är osäker på om redaktörens åsikter ska få väga tyngre än mina. Det inte bara detaljer utan även några stora frågor där jag i tidigare version av manuset har fått motsatt kritik. Några exempel:

  • En person som tidigare har läst manuset har uppmuntrat mig att utveckla ungdomarnas språk och att låta dem använda typiska ungdomsuttryck. Det har jag gjort men redaktören tycker inte att de tillför något utan att jag lika gärna kan stryka dem.
  • En person som tidigare har läst manuset har inspirerat mig att göra om Akrobaten så att den blir en mer renodlad psykologisk thriller. Det har jag jobbat med, men redaktören tycker inte att det fungerar så nu funderar jag på om jag ska ta bort psykologisk thriller-spåret och göra det till en vanlig roman igen.
  • En person som (långt) tidigare har läst manuset (eller kanske var det till och med det manus jag skrev före Akrobaten, som nu är preskriberat?) tyckte att mina metaforer var för vanliga och klichéaktiga och uppmanade mig att jobba med mitt språk och skapa egna metaforer. Det har jag gjort sedan dess men redaktören tycker inte att de fungerar utan har markerat i manuset att jag kan stryka de flesta av dem.

Bara för att vara extra tydlig: det här är ingen kritik mot redaktören, som jag är supernöjd med. Däremot är jag inte lika nöjd med beslutsångesten han har gett mig ;-) Jag måste förstås fatta mina egna beslut, men det är svåååårt! Så här blir det (nog):

  • Ungdomsspråket får vara kvar. Jag gillar det, har gjort en del research för att det ska vara autentiskt och tycker att det tillför en extra dimension till ungdomarnas personligheter.
  • Psykologisk thriller-spåret har jag inte bestämt mig om men just idag lutar jag åt att släppa det. Jag är kanske ingen thrillerförfattare ändå.
  • Metaforerna: Om redaktören tycker att de inte funkar så är det antagligen fler än han som tycker så. Jag stryker de flesta, men inte alla, som han har markerat. Och så ska jag fundera ordentligt på hur jag ska gå vidare med metaforer framöver. Jag är rädd att om jag skriver en text med få metaforer blir språket slätstruket. Eller så är det inte alls så, utan det är less is more som gäller. Helt klart är det här en fråga jag ska klura vidare på i mitt framtida skrivande.

Nu behöver jag bli peppad! Säg att jag så klart kommer att fatta de rätta besluten och att boken kommer att bli superbra i slutänden! :-)

Bra pris på Den snälla företagaren som e-bok

Jag såg precis att man kan köpa Den snälla företagaren som e-bok hos Adlibris för 87 kronor. Det är väl ett bra pris?

Den finns förstås som pappersbok också:

Den snälla företagaren hos Adlibris (231 kronor)

Den snälla företagaren hos Bokus (235 kronor)

Jag måste erkänna att jag ännu inte läser särskilt mycket e-böcker. Jag prioriterar inte att köpa en surfplatta, jag får det inte att fungera i telefonen (min nyköpta Samsung Galaxy S4 mini, som jag är nöjd med på alla andra sätt), och att läsa böcker i datorn känns lite för jobbigt, trots att jag har en liten och nätt mini-PC. Därför läser jag egentligen bara e-böcker när jag är på resa och inte har möjlighet att få med mig alla böcker jag vill läsa.

Hur gör du? Läser du e-böcker? Varför/varför inte?

Manusredigering i solen

I dag har jag ägnat mig åt manusredigering. Så här såg det ut på mitt kontor, åtminstone delar av dagen. Jag gillar att sitta på balkongen och jobba :-)

image

Som jag har skrivit om tidigare har jag en stor fråga att brottas med i redigeringen: Ska Akrobaten vara en psykologisk thriller eller inte? Det finns även några andra halvstora saker där jag kommer att behöva skriva om några scener och klura en del. Och så har jag de där åttatusen småsakerna att ändra.

Jag tycker att det är lättast att börja med småpet. Jag tänker mig att hjärnan jobbar med de stora sakerna under tiden, så att de svåra frågorna inte är så svåra när jag väl kommer dit. Oftast fungerar det faktiskt.

Jag håller alltså på med detaljredigering. När jag stöter på något större så antecknar jag det i en lista och lämnar det så länge. Mitt manus har 233 sidor och i dag har jag kommit till sidan 45 med detaljredigeringen. En femtedel alltså. Bra jobbat, Jenny! *klappar mig själv på axeln*

Dagen då jag fick 8155 nya punkter på att-göra-listan

I går hade jag möte med redaktören Anders, som har läst Akrobaten-manuset. Det var otroligt roligt! Tänk att få sitta och prata i ett par timmar om mitt manus med någon som har läst det och har en massa kloka saker att säga om det! Anders gav kritik på ett sätt som jag själv brukar rekommendera:

  1. säga vad som är bra
  2. säga vad som behöver förbättras
  3. säga något bra igen.

Det positiva

Vilken kick jag fick av att höra bra saker om manuset! Jag fick bland annat beröm för:

  • personporträtten av ungdomarna i boken
  • mina dialoger
  • gestaltningen.

Det kändes extra kul att få positiv kritik för dialogerna eftersom jag har jobbat mycket med dem på sistone, och eftersom jag tycker att det är ganska svårt att skriva dialog och få den att bli naturlig.

Det negativa

Och så det negativa då. Jag var lite nervös att att Anders skulle komma med stora och jobbiga förslag som innebär att jag måste skriva om mycket. Och det var framför allt en stor sak som dök upp. Anders fråga är: Ska det här verkligen vara en ren psykologisk thriller? Frågan känns jobbig eftersom jag har brottats med den vid flera tillfällen under Akrobatens historia och bestämt mig för att det ska vara det. Därför har jag försökt förstärka de dragen – och uppenbarligen inte lyckats helt med det. Så det är en fråga jag måste brottas med. Och när jag har brottats färdigt måste jag omarbeta så att det blir mer eller mindre thrillrigt. Det här känns ganska svårt och jobbigt.

Förutom det hade Anders antecknat ungefär 40 000 miljarder småsaker i manuset. Nåja, några är för all del lite större, men de flesta handlar om formuleringar och borde inte vara så svåra att ändra.

Jag kan ha överdrivit en liten smula när jag säger 40 000 miljarder, men när jag tittar på en sida i början av manuset, sidan 3 för att vara exakt, så räknar jag till 35 markeringar från Anders. Trettiofem!! Manuset är 233 sidor, så om det är 35 markeringar på varje sida innebär det 8155 saker att ta ställning till och eventuellt ändra. Åtta. Tusen. Det ser ut som om jag har att göra med det här manuset en stund till alltså :-)

Inget hafsigt råmanus

Då måste jag påpeka att jag har redigerat det här manuset sedan 2005 (ja, inte oavbrutet då, det kom visst några fackböcker mellan och så), det här är sjunde versionen av manuset, två lektörer har läst det på vägen plus några av mina vänner och jag har tagit hänsyn till den kritik som jag har fått av de få förläggare som faktiskt har gett återkoppling i samband med refuseringar. Dessutom är jag knappast någon nybörjare på att producera text – det är mitt jobb att göra det, även om mitt jobb som språkkonsult oftast handlar om texter av helt andra slag. Min poäng här är att man har stor nytta av en redaktör även om man har redigerat på egen hand, är en erfaren skribent och har ett genomarbetat manus.

Med det sagt så kände jag mig ändå mycket peppad när jag kom från det här mötet. Jag är sugen på att sätta igång och redigera igen. Oj, vad bra det kommer att bli till slut! :-)

Tydliga texter hos Studentlitteratur

Norstedts har sålt sin utgivning av ”kurs- och kvalificerad facklitteratur” till Studentlitteratur. Det fick jag veta genom ett brev häromveckan. Strax därefter fick jag motsvarande brev från Studentlitteratur. Mer information än så hade jag inte. Antagligen rörde det här mina böcker eftersom jag fick breven.

Jag har ju två böcker utgivna hos Norstedts, Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd och Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier.

Efter att ha tagit kontakt med Studentlitteratur och fått tag i min nya förläggare fick jag veta att Tydliga texter numera hör till Studentlitteratur men inte Blogga, tvittra och fejsbucka. Lite konstigt kan jag tycka med tanke på att det är två böcker i samma genre som är skrivna på samma sätt av samma författare.

Än så länge vet jag inte om det är bra eller dåligt att en av mina böcker har bytt förlag. Det återstår att se, helt enkelt. En bra sak är att Studentlitteratur verkar ha bättre möjligheter för mig som enskild författare att gå in och titta på statistiken för mina böcker. Det ser jag fram emot! Det borde alla förlag ha. Särskilt när en bok är ny är man ju som författare nyfiken på försäljningssiffrorna. Och om jag direkt kan stämma av om någon av mina marknadsförings- eller PR-aktiviteter ger utslag på försäljningen kommer min motivation att göra fler liknande aktiviteter att öka. Det tjänar både förlaget och jag på.

Manusredigering pågår

För några veckor sedan hade jag en redigerings-att-göra-lista som var 11 sidor lång. Nu har jag en halv sida kvar. ”Vad bra, du är ju i princip färdig!”, tänker du nu. Men nej, jag har förstås skjutit upp de jobbigaste och svåraste sakerna till sist :-o

På listan just nu står det:

  • Stryk sjukhusscenen. Titta i mitt gamla synopsis vad den här scenen hade för syfte. Kontrollera att det gäller fortfarande. Plocka ut den information ur scenen som behöver finnas kvar i boken. Klura på om jag behöver skriva en ny scen i stället för den här eller om jag kan få in informationen som behövs någon annanstans.
  • Gå igenom scenen med mötet mellan Leila och Susanna och utveckla den. Vad känner Leila? Vad tänker hon? Vad upplever hon? Hur kan jag ge läsarna mer i den här scenen?
  • Läs kritiken som jag har fått av [förläggare] om slutet. Hon vill veta mer om flera saker. Jag vill snarare hålla några av sakerna öppna. Vad av kritiken håller jag med om?
  • Gå igenom Annas och Victors språk [alltså tonåringarna i boken] en gång till lite snabbt och kolla att de inte låter håglösa utan att det märks att de är smarta och har humor. (Den här punkten är inspirerad av en bokrecension i DN som jag blev tipsad om men som jag tyvärr inte har hittat på nätet.)

Och så är det en punkt till som jag skulle vilja göra, men som jag misstänker att jag inte kommer att hinna:

  • Läs igenom hela manuset från början till slut när jag har gjort allt i den här listan innan jag skickar till redaktören.

Och det är väl inte hela världen om jag inte hinner läsa igenom manuset igen. Det blir ju fler tillfällen att läsa det senare. I morgon ska det vara klart. Jag har idag och imorgon på mig. *redigerar*

Pin It on Pinterest