Kategori: skrivande, skrivprocessen och kreativitet

Färdigredigerat – för den här gången

Så där ja! Nu är Akrobaten-manuset färdigredigerat!

För den här gången. Undrar hur många gånger tidigare jag har sagt så om just det här manuset. Eller, vid närmare eftertanke, eftersom filen med det här manuset heter Akrobaten 7.0 så tror jag att jag har svaret på den frågan :-) Det vore lite roligt att plåga er med skriva en historik över alla turer med det här manuset. Jag återkommer eventuellt i frågan.

Men nu får jag alltså en paus i redigeringen. Det ska blir skönt. Du som också skriver vet att man blir rätt trött på sitt manus i slutet av varje redigeringsomgång. Och kanske i början också om det är – låt mig dra till med en siffra helt ur det blå – åttonde gången som man redigerar samma manus.

Jag har skickat manuset till redaktören och han kommer att läsa det över sommaren. Jag kommer att ta semester – både från mitt vanliga jobb och från författandet – under sommaren, och så blir det en ny redigeringsomgång framåt slutet av augusti. Och sedan är det bara att ge ut boken. Ehum. Bara.

Så vad ska jag göra på mina författardagar nu fram till semestern? Jag har flera marknadsföringssaker som jag behöver ta tag i redan nu. Just nu behöver jag kolla med omslagsformgivaren om hon är på gång med framsidan. Och så har jag förstås tusen saker att ta reda på och fatta beslut om när det gäller produktionen och utgivningen av boken. Så jag sitter inte sysslolös ;-)

Ann Ljungbergs skrivmingel 15 maj 2013

Förra veckan var jag på skrivmingel anordnat av Ann Ljungberg. Ann är lektör, författarcoach och skrivkursarrangör och bor på en båt som oftast befinner sig i krokarna av Medelhavet. Men när hon är på besök i Sverige ordnar hon skrivmingel i Stockholm. Det brukar gå till så att Ann intervjuar ett tiotal författare på scen under kvällen. I mingelavgiften ingår även tilltugg av typen bröd, ost, oliver och frukt. Och så mingel förstås – under kvällen var det ett par mingelpauser, och jag passade på att prata med nya och gamla skrivarbekanta.

Förra året var jag en av författarna på scen vid ett tillfälle, och bloggade om det här. Som du förstår är de här kvällarna mycket givande, och så även den här gången. Om du har tillfälle att gå på något av Anns skrivmingel framöver så rekommenderar jag verkligen att du gör det. Det kom massor av klokskaper från scenen under kvällen, och här kommer de tre saker som jag framför allt kommer ihåg:

  • Ann menade att enligt hennes erfarenhet är det de som har mest omkring sig – med heltidsjobb, barn, fritidsintressen och olika engagemang – som blir klara med sina bokprojekt, snarare än de som säger upp sig från jobbet för att skriva på heltid. Mycket intressant, tycker jag, som ibland är avundsjuk på dem som har möjlighet att skriva på heltid. Kanske är det inte ens någon fördel. Med en massa annat omkring sig tvingas man ju använda sin tid på ett effektivt sätt.
  • När jag letar tryckerier ska jag inte glömma att ta in offerter från lokala tryckerier om jag hittar några. Tänk om jag kan hitta ett tryckeri i Täby, där jag bor! Kortare transporter = bra för miljön. Dessutom gillar jag att stödja lokala företag.
  • Anna Gable har skrivit Ghosts, drugs n’ rock n’ roll, som är en rockroman. Hon stod på scenen iförd rockiga kläder. Hon jobbar ihop med en rockgrupp, och ett av bokens försäljningsställen är en musikaffär. Konsekvent marknadsföring som sticker ut. Det inspirerar mig! Jag börjar genast fundera på hur jag kan använda något liknande för Akrobaten eller andra böcker. Läs mer om Annas rockroman på www.zorf.se.

Det här och hundra andra saker funderade jag på när jag gick från minglet. Som du förstår var jag mycket nöjd med kvällen – nytta och nöje i ett, hur fel kan det bli?

Ska jag bli alfabetsförfattaren?

Innan jag ville avslöja namnet på Akrobaten här på bloggen så kallade jag den för romanen A, för att den börjar på A och är den första romanen jag tänker komma ut med. Och eftersom jag redan pratade om romanen A så blev nästa roman romanen B. Den har jag ingen titel på än. Men nu funderar jag: tänk om jag skulle döpa romanen B till en ettordstitel som börjar på B. Och då måste förstås romanen efter det heta något som börjar på C och så vidare. Och så kan jag göra mig känd som alfabetsförfattaren. Vore inte det roligt? Och en bra marknadsföringsgrej.

Jag inser förstås att det kan bli lite besvärligt när jag kommer fram till Q och så, men den dagen den sorgen. Förresten är begränsningar bara bra för kreativiteten. Tänk om jag måste låta romanen Q utspela sig i Quebec bara för att kunna döpa romanen till det. Och då behöver jag förstås åka dit på researchresa. Jag som aldrig har varit i Nordamerika – det blir kul! :-)

Böcker i mitt huvud just nu

I mitt huvud poppar det upp nya bokidéer hela tiden. Och då jobbar jag ändå ganska aktivt med att förtränga dem, eftersom jag vet att jag bara bli frustrerad över alla böcker jag inte hinner skriva. Undrar hur många idéer jag skulle ha om jag lät dem flöda fritt? ;-)

Böcker i mitt huvud just nu:

  • Tre katastrofromaner. Utom den som jag redan har skrivit ett utkast till, Romanen B. Egentligen är det nog inte tre romaner som snurrar runt i huvudet, utan tre katastrofer att utgå ifrån. Men jag är sugen på att omvandla dem till tre romaner.
  • En språkbok – nej, sa jag! Du får vänta. Fackböckerna har fått flera år av mitt författarliv. Nu är det romanernas tur att få detsamma.
  • En romanperson som bygger på en person i periferin av mitt nätverk, och som passar ypperligt in som huvud- eller biperson i en specifik av katastrofromanerna.  Oj oj oj, vad sugen jag är på att skriva det här nu. Nej! Akrobaten kommer först. Och sedan romanen B.
  • Ett par ännu lösare idéer.

Men nu är det Akrobaten som gäller. Uselt med redigeringstid i dag också, eftersom jag har ägnat en stor del av dagen åt att försöka sy ihop det här med att byta tjänster med folk. Det går å andra sidan riktigt bra. Jag återkommer och berättar mer om det.

Givande att läsa dialogerna högt

Jag fick många kloka kommentarer på mitt inlägg häromveckan om att läsa sin romantext högt när man redigerar. Stort tack till er som kom med kloka råd! Nu har jag läst all dialog i Akrobaten högt för mig själv. Det var mycket givande. Jag tror faktiskt att jag ändrade något i varje replik. Oftast var det något småord: när jag läste högt kändes det inte alls som att folk börjar repliker med och så ofta som jag tror. En massa att som åtminstone inte jag uttalar när jag pratar åkte också all världens väg. Dessutom tog jag bort den sista repliken i nästan varje replikskifte. Ofta bestod den av en helt meningslös bekräftelse av något som redan var klart, till exempel att någon säger ”Okej.” Sjukt onödigt. Bort, bort, bort!

Högläsningen var också bra för korrekturläsningen – jag läser automatiskt långsammare när jag läser högt och då blir det lättare att se korrekturfel. Det talar för att jag borde läsa hela manuset högt. Men nej, det orkar jag fortfarande inte. Kanske borde jag läsa texter högt även när jag språkgranskar, i mitt jobb som språkkonsult? Hmm … tur att jag inte sitter i kontorslandskap ;-)

Det var riktigt roligt att läsa texten högt. Eftersom jag bara läste dialogerna så tog det inte heller så lång tid att komma igenom hela manuset. Jag tog inte tid men en gissning är att jag la kanske 5–6 timmar på det.

Egenutgivning: Sätta en tajt deadline eller ta god tid på sig?

I Förverkliga din bokdröm, som jag skrev om nyligen, finns två helt motsatta råd. Det första, från bokens författare själva, lyder:

Ett tips är att sätta upp en deadline när du vill ha boken i handen. Det kan vara till Bokmässan, julhandeln eller din födelsedag. Sedan räknar du baklänges hur lång tid du har på dig.

Och så följer ett pedagogiskt räkneexempel där de visar hur de gjorde med Förverkliga din bokdröm, som skulle ut till Bokmässan, med tillägget:

Om du tycker vår tidsplan verkar bra och tänker kopiera den så kan vi förvarna om att du bör gilla att arbeta sjudagarsveckor, inte ha en alltför tajt relation med din tv och ha en förstående familj.

Det motsatta rådet kommer från en av de andra författarna som är intervjuad i boken:

Den viktigaste läxan som Elin Helmerin gjort som egenutgivare är att det inte ligger någon vinst i att stressa. Tvärtom ska man ta god tid på sig så att allt blir så bra som det någonsin är möjligt.

Jag måste säga att jag just nu lutar mer åt att följa det sistnämnda rådet. Min tanke var tidigare att Akrobaten skulle vara ute till bokmässan. Men samtidigt vill jag verkligen inte stressa. Jag vill ju att det ska kännas som ett roligt projekt, inte vara jagad av deadlines. Nåja, vi får se. Jag har inte gjort någon tidsplan än, och sista ordet är inte sagt i den här frågan. Fråga mig igen om någon månad. Antagligen har jag helt andra tankar om det här då.

Du som skriver och inte har ett förlag eller någon annan som sätter ramarna: sätter du tajta deadlines eller låter du dina skrivprojekt ta tid?

Nöjd med slutet

När jag jobbar med Akrobaten blir det väldigt tydligt att jag gärna skulle hoppa över själva utgivningsbiten och gå direkt på marknadsföringen. Jag kommer på nya marknadsföringsidéer hela tiden medan jag jobbar med redigeringen.

Nu har jag i alla fall kommit igenom min första genomläsning av manuset. Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med slutet. Jo, jag hade faktiskt glömt hur den slutar; det har ju blivit några ändringar genom åren. Sedan läste jag igenom återkoppling som jag har fått från en förläggare, som säger ”Jag känner mig lite ’blåst’ på slutet. Jag saknar ordentliga avslut på en hel del. ” Aj då. Förläggaren nämner några saker som hon vill ha svar på i slutet. Ett par av dem kan jag nog peta in avslut på utan att ändra för mycket. En av sakerna hon nämner håller jag inte med om; just den delen vill jag hålla öppen.

Min genomläsning, tillsammans med återkoppling från förläggaren jag just nämnde och från en annan förläggare, resulterade i en att göra-lista i Word som är nio sidor lång. De flesta (hoppas jag, men jag har inte kontrollräknat) av punkterna är enkla saker som bara handlar om att ändra någon formulering. Jag hittade förvånansvärt få korrekturfel. Jag misstänker att det kan bero på att man aldrig hittar sina egna korrekturfel. Trots att jag är bra på att läsa korrektur behöver jag någon annan som korrekturläser mina egna texter. Men några saker på min att göra-lista är mer komplicerade och tidskrävande, som att jag behöver jobba med dialogerna och med ett par av huvudpersonernas berättarröster. Inspirerad av era kommentarer till mitt blogginlägg om att läsa sitt manus högt är det här en av punkterna på min lista:  ”Läs all dialog högt för mig själv och se var jag behöver göra den mer naturlig.” Den punkten tänker jag börja ta tag i precis nu.

Läsa sitt manus högt?

Jag fick en fråga från en skrivande vän som hade sett här i bloggen att jag håller på och läser igenom mitt manus. Han undrade om jag läser högt för mig själv när jag läser igenom texten.

Jo, jag har sett rådet många gånger: ”Läs texten högt så märker du lättare om rytmen fungerar.” Men ärligt talat tycker jag att det låter skitjobbigt. Vem orkar sitta och läsa högt i flera dagar? Min genomläsning tar ändå lång tid. Jag vågar inte ens tänka på hur lång tid det skulle ta om jag läste manuset högt.

Så jag var tvungen att svara nej på den frågan. Vännen funderade dessutom på om inte högläsning och tyst läsning är två så pass olika saker att det blir fel att läsa en text högt när den egentligen är avsedd att läsas tyst. En mycket intressant invändning, som jag inte har funderat på.

Hur gör du? Läser du dina egna texter högt? Tror du att det är bra att göra det?

Författarfredagen den 8 mars

I dag har jag fortsatt att läsa manuset till Akrobaten. Jag hade inte räknat med att bara den första genomläsningen skulle ta så här lång tid. Då ändrar jag alltså ingenting utan läser bara och gör noteringar i ett separat dokument om vad jag ska ändra. Och jag har bara kommit igenom hälften än.

Jag har också tittat igenom en massa bilder som jag tog för några år sedan, där jag ska välja ut en som ska bli omslagsbild. Jag har inte bestämt mig för någon än, men jag har valt ut ett fåtal. De ser betydligt bättre ut än vad jag trodde. Jag har nog inte tittat på bilderna alls sedan jag tog dem, och jag hade fått för mig att de skulle vara hiskeligt fula, men flera av dem är jag riktigt nöjd med. Så skönt! De är tagna ungefär så här års, och jag kommer ihåg att jag hade bråttom att ta bilderna, eftersom jag vill att det ska vara just den här årstiden. En del snö kvar på marken. För så är det i boken.

Och så håller jag på och läser Förverkliga din bokdröm. Den känns väldigt inspirerande! Jag lovar att återkomma om den. Men NU är det helg!

Brödjobb i stället för bokjobb idag

Fredag! Jag borde jobba med romanen A alltså, men det gör jag inte. Jag offrade min författarfredag för ett jobb. Lite surt, men jobbet är roligt, så det är okej. Dessutom tänkte jag kompensera genom att jobba med boken på måndag i stället. Så det är faktiskt inte ett dugg synd om mig.

På måndag tänker jag tala om vad A står för i romanen A. Det är alltså dags att avslöja titeln på min debutroman. Så där ja, nu kommer ni förstås inte att kunna sova på hela helgen av nyfikenhet ;-)

Pin It on Pinterest