Etikett: Akrobaten

Utdrag ur Akrobaten: skolan

Victor gick fram och tillbaka i sitt rum. Tre steg från garderoben till sängen. Händerna var avslappnat nerstoppade i fickorna. Han tuggade tuggummi. Bakåtlutad, gungande, släpig gångstil. Tre steg tillbaka till spegeln. Han drog med handen genom håret och såg framför sig hur tjejerna kom fram till honom på rasten. De flockades omkring honom. Vad ska du göra i helgen? Ska du med på fest?

Men så fort han kom in genom Bergtorpsskolans nerklottrade och ofta söndersparkade dörrar sprack förtrollningen. Varje spår av självförtroende rann av honom som snöslask från en Gore Tex-jacka.

Victor körde sina knutna händer ännu djupare ner i fickorna. Han drog upp axlarna till öronen och gick med snabba steg. Det gällde att så fort som möjligt ta sig genom korridoren bort till sitt skåp. Längs korridoren stod rader av grå metallskåp. De flesta med buckliga dörrar. Tegelväggarna var prydda med klotter, tuggummi och snus. Stora spottloskor på golvet. På bänkarna satte sig ingen utan att titta efter två gånger först. Han hoppades att just i dag skulle de låta honom vara i fred, just i dag skulle de inte se honom, just i dag skulle brandlarmet
gå, en tornado blåsa bort skolan, krig bryta ut, rektorn ha blivit mördad i lärarrummet.

20140731_142741
En av portarna till Futuraskolan Bergtorp, som den heter numera. Gissningsvis är den en betydligt bättre skola i dag än min minnesbild av den.

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Utdrag ur Akrobaten: Tibblehallen

De gula stenplattorna i trappan bar slaskiga spår av vintern. Blaskiga pölar, grus i hörnen. Bruna spyliknande fläckar dekorerade väggarna.

Jag gick upp för trapporna i det som i kommunens dokument hette
Täby Sportcentrum, men som i folkmun gick under namnet Tibblehallen. Jag var på väg från gymnastikklubbens hallar nere i källaren upp till kansliet på entréplan.

Jag gick förbi basket- och simklubbarnas kanslier i korridoren och in i det sjaskiga rum som var vårt kansli. Jag visste inte varifrån möblerna kom – ett skrivbord, en brun kontorsstol med trasig stoppning, två gamla köksstolar, en blommig soffa och ett rangligt bord. De såg ut att vara hämtade från ett grovsoprum. Jag hängde jackan på en krok bakom dörren och slog upp bokföringspärmen. Victor kom in.

”Pappa, kan vi inte dra hem? Jag är fett hungrig.”

Victor var klädd i träningsoverall och blå ryggsäck. Han var rödkindad och svettig i pannan.

”Jag måste göra klart det här först. Men jag har bananer i min väska om du vill ha.”

”Yes! Var är den?”

”Den står där borta. Vid dörren.”

Victor öppnade väskan och började rota i den. ”Vad är det här?”

Jag tittade upp och såg honom dra upp en röd, flortunn sjal ur min väska. Den skulle han inte se. Jag ryckte åt mig den och stoppade ner den i en låda. Victor tittade på mig. Jag låtsades fortsätta arbeta i hopp om att han inte skulle ställa några frågor.

20140806_195052

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Författarfredag: e-boksjobb och manusredigering

Jag är på god väg i arbetet med att få ut Akrobaten som e-bok. Liksom med pappersboken så anlitar jag folk som vet vad de håller på med – i stället för att själv lägga massor av tid på att lära mig saker som jag antagligen inte är så bra på ändå.

Och nej, ”övning ger färdighet” gäller inte i det här sammanhanget :-) Jag har verkligen ingen känsla för bild och form och färg och sånt. Jag ser helt enkelt inte vad som ser bra ut. Ord däremot är jag rätt bra på, så jag håller mig till det.

Och snart finns Akrobaten alltså som e-bok. Det finns två format för e-böcker: pdf och epub. Jag bad Akrobatens formgivare att ta fram en e-boks-pdf, och sedan har jag beställt en epub-fil av Elib, företaget som distribuerar e-böcker till internetbokhandlarna och biblioteken. Jag ska väl inte ropa hej förrän jag har kommit över bäcken, men än så länge har jag uppfattningen att inget av det här var särskilt svårt att ordna – eller särskilt kostsamt. Håll tummarna för att jag får behålla den uppfattningen ända in i mål.

Lite (som vanligt för lite) tsunamiboksredigering har jag hunnit med i dag också. Och det tänkte jag fortsätta med en stund till under kvällen. Och sedan är det helg! Helgens höjdpunkt är lakritsfestivalen här i Stockholm. Ses vi där?

Utdrag ut Akrobaten: stavgång

”Ska vi gå den långa rundan i dag?” frågade Leila när de började promenera med kraftfulla tag med gångstavarna. Ju större armtag, desto fler förbrukade kalorier.
”Måste vi det?”
”Ja, vi behöver bränna fler kalorier. Dessutom hinner vi prata mer då.”
”Men hur är det?” frågade Gittan efter några meter.
”Det är Tom.”
”Jag trodde att allt var bra mellan er efter semestern. Har det hänt nåt?”
Leila suckade och berättade om bluffakturorna.
”Den där karln har inte ett uns hederlighet i kroppen!” sa Gittan så högt att Leila hyschade och såg sig oroligt omkring. Ingen annan var i närheten.
”Det har jag alltid sagt.” fortsatte Gittan. ”Ju förr du gör dig av med honom desto bättre.”
Göra sig av med? Var det vad hon måste göra? Det var ju så bra i Goa. Men Gittan hade rätt: hederlighet var inte Toms starka sida. Och Leila ville inte leva ihop med en ohederlig man.

20140822_164638

 

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Utdrag ur Akrobaten: Harlequin

Leila satt i köket och läste en Harlequinbok. Hon hade högvis, kartongvis av dem. Det var en högtidsstund varje månad när hon kom hem från jobbet och hittade ett paket i brevlådan med fem nya böcker i serien Harlequin Romantik.

De senaste böckerna fyllde en hel bokhylla i sovrummet. De redan lästa böckerna var nerpackade i kartonger på vinden. Harlequin var den perfekta avslappningen. Böckerna krävde inget av henne. Hon kunde låta sig svepas med och drömma sig bort till ett lyckligt slut.

Hon hade en stund för sig själv. En tyst stund. Hela dagarna var hon i högljudd miljö; på jobbet var det bara tyst under sovstunden. Leila älskade att vara omgiven av barn, men hon hade svårt för ljudnivån. Behovet av stillhet var stort när hon kom hem. Hon fann den i böckernas värld.

20140809_112051

Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här:

Intervju med Anna Cole – en av huvudpersonerna i Akrobaten

Jag har intervjuat Anna Cole, en av huvudpersonerna i Akrobaten.

Vem är du?
Jag heter Anna och är 17 år. Jag fattar inte varför du ska intervjua mig. Jag bor i Täby och går i Tibble gymnasium.

Berätta om din familj
Alltså min farsa, han bara ljuger hela tiden. Det är skitjobbigt. Morsan är rätt sjyst, fast hon fattar inte alls vad jag håller på med. Och så har jag en brorsa; han är okej.

Varför är du med i Akrobaten?
Det undrade jag också. Först verkar det mest handla om att jag hatar att gå i skolan. Och att jag dricker för mycket. Men sen händer det lite grejer också, typ att … nä, vänta det får jag inte berätta förresten. Men det blir faktiskt intressant sen, så jag förstår varför du har skrivit om mig.

Var fikar du helst?
På Viggbyholms stationscafé i Täby. Fast ofta blir det i Täby centrum med min kompis Tina, eftersom det ligger i närheten av skolan. Fast jag är i och för sig inte i skolan så mycket, så då blir det stationsfiket ändå. Men jag har aldrig några pengar att fika för, så Tina får betala. Hon har pengar, för hon jobbar på McDonalds. Jag är skyldig henne fett med pengar.

Vad gör du på fritiden?
Festar med mina kompisar. Om det är någon som har fest. Det är det nästan alltid. Och om vi har fixat sprit, men det brukar ordna sig.

På väg in: Jenny Forsberg – Akrobaten

Den eminenta tidningen Skriva har en avdelning som de kallar för På väg in, där de presenterar debutförfattare. I höstas när jag jobbade med PR för Akrobaten så skickade jag en På väg in-text om Akrobaten till dem, med tidningens På väg in-sida som mall. De har alltså inte bett folk att skicka in sådana texter på egen hand, men jag gjorde det ändå, vad hade jag att förlora liksom? Jag fick aldrig något svar på mitt mejl, men nu kom jag på att jag ville dela med mig av den texten här på bloggen:

På väg in

Jenny Forsberg, 39

Akrobaten (roman, Klartext, augusti)

Akrobaten handlar om en mytoman och familjefar som gärna skryter om sitt lyckliga familjeliv. Men egentligen vill hans fru skiljas, och tonårsbarnen är struliga och passar inte alls in i bilden av den lyckliga familjen som deras far målar upp.

Bakgrund: Jag skrev synopsis till Akrobaten för tio år sedan, när jag gick en kurs på Skrivarakademin. Sedan skickade jag runt till förlag. Men jag har hört att bara två promille av alla som skickar in ett skönlitterärt manus blir antagna, och Akrobaten passerade inte det nålsögat. Till slut bestämde jag mig för att ge ut boken på egen hand.

Tidsram: Jag skrev manuset på tre månader våren 2005. Sedan har jag redigerat den i omgångar under tio år. Men då har jag skrivit tre fackböcker däremellan.

Vad jag gjorde rätt: Jag gav inte upp när jag blev refuserad, utan bestämde mig för att ge ut boken på egen hand. Jag tog hjälp av redaktör, formgivare och korrekturläsare så att boken blev professionellt gjord.

Lärdomar: Nu vet jag hur man ger ut en bok helt på egen hand. I framtiden kan jag välja om jag vill leta förlag för mina böcker eller om jag vill göra jobbet själv. Vilken frihet!

Författarplattform: Jag är en sociala medier-nörd, så jag har bland annat blogg, twitterkonto och Facebooksida.

Och nu då: Under hösten kommer jag att sälja och marknadsföra Akrobaten. Sedan är det dags att redigera nästa romanmanus, som ligger i byrålådan och väntar.

Intervju med Tom Cole – en av huvudpersonerna i Akrobaten

Huvudpersonerna i Akrobaten är en strulig familj som bor i Täby. Men vilka är familjemedlemmarna egentligen? Nu kan jag äntligen publicera exklusiva intervjuer med dem här på bloggen. Först ut är Tom. Han och jag har lite olika uppfattning om hur saker och ting egentligen ligger till ;-)

Vem är du?

Jag heter Tom Cole. Jag bor i en villa i Täby tillsammans med min fru Leila och våra två barn, Anna som är 17 och Victor som är 14. Jag driver ett litet men framgångsrikt företag, är mycket omtyckt och har ett stort nätverk. Man kan säga att jag känner alla som är värda att känna. Jag är stolt över mina barn, som är smarta och duktiga i skolan, och jag tillbringar gärna helgerna med att åka på mysiga utflykter med familjen. Jag är född i England och åker ofta tillbaka dit.

Varför är du med i Akrobaten?

Jag tror att Jenny skriver om mig för att jag är en bra förebild. Jag är en omtänksam make, en bra far och en framgångsrik företagare. (Jenny säger: jag tänkte kommentera men jag råkade visst ut för en så våldsam hostattack att jag inte fick fram ett ljud.)

Vilken var den senaste boken du läste?

Jag har inte tid att läsa böcker. Jag har fullt upp med mina affärer.

Var handlar du helst?

I Täby centrum. Där finns många bra affärer, och där kan jag ofta göra en bra deal.

Var äter du helst middag?

Hemma i villan med familjen. Leila lagar den godaste maten i hela Sverige.

Var fikar du?

Fikar? Har folk inte vettigare saker för sig? Om jag skulle sitta och fika hela dagarna skulle jag inte ha tid för mina affärer och mitt framgångsrika företag och för att träffa alla viktiga människor som jag träffar, och då skulle jag inte vara så rik som jag är.

Vad gör du på fritiden?

Jag är gymnastiktränare i Täby gymnastikklubb, där min son Victor är en av de bästa gymnasterna.

Tillbaka i ett vintrigt Sverige

Nu är jag tillbaka i Sverige. Det är snö i Stockholm; det gillar jag inte.

Två dagar tog det att komma hem från La Gomera. Dessutom har jag ägnat två dagar den här veckan åt att typ sortera papper och få ordning på allt som hade blivit liggande medan jag var borta. Och så har jag suttit hos en kund och jobbat en dag. En ganska hektisk vecka alltså. Men nu är det alldeles snart helg. Skönt!

En av resdagarna fick jag i alla fall till en hel del redigeringstid. Jag har gjort det mesta av researchjobbet och är äntligen igång med redigeringen ordentligt. Det blev en riktigt fokuserad redigeringsdag på flyget. I alla fall tills batterierna tog slut i datorn. Då fick jag å andra sidan lyxen att läsa skönlitteratur i ett par timmar. Inte fel det heller.

Under min vistelse på La Gomera har jag läst mer än jag normalt gör. Och det känns kul! Jag har äntligen skaffat ett konto på Goodreads också, och lagt upp mina böcker där. Det ser så fånigt ut när ingen har betygssatt – jag har ju nyligen lagt upp dem. Finns du på Goodreads? Har du läst Akrobaten – eller någon annan av mina böcker? Om du har lust att ta några minuter och sätta ett betyg på boken där så skulle jag bli glad :-)

Jag ska få till bättre rutiner för att blogga här igen. Jag får erkänna att jag prioriterade ner den här bloggen under januari för att i stället blogga mer på Gomerabloggen och rawfoodsidan (länk borttagen pga lagt ner den bloggen). Men nu är det dags att bli mer regelbunden igen. Ungefär två inlägg i veckan är ambitionen.

Dagens signering på Ica Kvantum i Täby centrum

I dag har jag signerat böcker på Ica Kvantum i Täby centrum. Om resultatet ska räknas i sålda böcker så var det en rätt dålig signering. Men det ska det ju inte, som jag skrev häromveckan.

Några av vinsterna med dagens signering var i stället:

  • Jag lärde känna två nya författarkolleger: Peter Lillthors, som signerade sin spänningsroman Sällskapet, och Henrika Carlström Romberg med AIK-barnboken Berättelsen om hur Gnagis hittade hem.
  • Mötet med läsare och potentiella läsare är alltid spännande.
  • Att signera böcker i en stor mataffär var en ny erfarenhet för mig. Förhoppningsvis lärde jag mig något om hur det fungerar så att jag kan ha idéer om placering, tider och så vidare nästa gång jag ska boka in en sådan signering.
  • Uppdatering: Jag glömde ju: Signeringen blev en anledning för Ica att ta in Akrobaten, och de sålde ett antal böcker före signeringen, och nu står boken kvar där, så det finns en chans att den säljer mer efteråt också.

image

På bilden syns jag och mina två nyfunna författarkolleger.

Något som är lite roligt när man är ute och signerar är att det är så många som säger ”Jahaaa, är det du som har skrivit boken.” De kopplar inte först att det faktiskt är författaren som de pratar med, utan de tänker att den som säljer boken snarare är butikspersonal.

Det hänger förstås ihop med bilden som många har av författare att det är personer som bara sitter hemma och skriver, och aldrig är ute och säljer eller möter en publik. Den bilden stämmer som bekant inte överens med hur de flesta författare i dag arbetar. Och förresten var det även en Ica-kund som jag pratade i dag med som uttryckte förvåning över att jag kunde vara så inåtvänd att jag klarade att sitta hemma och skriva en hel bok. Och så fick jag förklara att en författare behöver vara både den personen och den sociala som kan vara ute och sälja boken.

Så där ja! Nu är årets sista signering avklarad, och därmed årets sista arbetsdag. I morgon bär det av söderut för ett tag. Jag har semester över jul och nyår och sedan jobbar jag på La Gomera under hela januari. Mer om det på Gomerabloggen.

 

Pin It on Pinterest