Blogg | Ett fritt liv

Tänk om någon annan kommer på samma idé

Varje gång jag får en idé till en bok – och särskilt om jag faktiskt har börjat skriva boken – så tror jag genast att det sitter någon annan författare där ute som har kommit på samma idé, och nu gäller det att jag skyndar mig så att min bok kommer ut först.

Framför allt har jag tänkt så här med mina fackböcker. Och i ett av fallen, med Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier, så kom det faktiskt ut en liknande bok ganska exakt samtidigt. Förresten har det hänt med en romanidé också. När fågelinfluensan härjade hade jag planer på att skriva en roman om det. Och sedan kom Anna Janssons Främmande fågel. (Den är för övrigt sååå bra!) Och ja, då var ju det redan gjort, så jag släppte den idén.

Förra veckan var jag på Ann Ljungbergs skrivmingel i Stockholm. Anns skrivmingel är alltid så bra – gå gärna dit nästa gång om du har chansen! Ett gäng författare som pratade på scen under kvällen, och så vin och tilltugg och prat med gamla och nya bekanta.

Det var en av författarna på scen, Eva Jarlsdotter, som påminde mig om den här farhågan. Hon har skrivit boken Från frustration till flow med lean@home. Den handlar om hur man kan använda effektivitetsverktyget lean, inte bara på jobbet utan också hemma. Hur man kan dela upp vardagen i flöden, effektivisera och spara tid och pengar. Boken gjorde mig nyfiken – även om jag inte kände igen mig i det kaos som Eva Jarlsdotter beskrev rådde hemma hos henne innan de började med lean.

Eva Jarlsdotter beskrev det som att när hon väl hade kommit på idén med att skriva boken så började en oroande tanke gnaga i henne: ”Om vi i familjen håller på med det här nu så är det säkert någon annan som också håller på med det samtidigt.”

Jag brukar tänka att jag är nojig och otålig, som vill att mina böcker ska bli klara så fort som möjligt. Men uppenbarligen ligger det något i mina farhågor. Och uppenbarligen är jag inte ensam om de här tankarna. Känner du också igen dig? I vilka fall lönar det sig att vara hemlig om sin bokidé och när kan man prata om den innan boken är färdig? Finns det en skillnad mellan skönlitteratur och facklitteratur, eller ligger skillnaden någon annanstans?

Hektisk jobbvecka

Jag fick inte till någon författarfredag i dag :-( Det har varit en hektisk jobbvecka, och det var helt enkelt för många jobbsaker som behövde bli klara den här veckan men som inte var klara i morse. Så jag har ägnat fredagen åt dem. Snart är jag färdig.

Det är inget som känns akut med Akrobaten just den här veckan. Jag väntar fortfarande på att få provtrycket, och det är först när det kommer som det är bråttom att göra ytterligare en korrläsning för att se att allt stämmer – så att jag kan beställa det stora trycket sedan.

Jag har insett att det inte blir något boksläpp på den här sidan sommarsemestrarna. Gissningsvis kommer boken att komma tillbaka från tryckeriet före dess, men det är ju ingen idé att börja sälja den mitt i juli, och dessutom har jag själv tänkt ha semester förstås. Så jag gissar på boksläpp runt månadsskiftet augusti/september. Och jag vågar inte ens tänka på hur mycket annat som jag behöver göra klart tills dess, det vill säga som jag behöver göra klart innan jag går på semester om sisådär sju veckor.

Men det är nära nu! Har jag sagt det? ;-)

Skratta dig kreativ

Kommer du ihåg hur det var i tonåren? Du och din kompis kunde titta på varandra och brista ut i ett gapskratt och det kändes som om ni aldrig skulle kunna sluta. Kommer du ihåg hur det kändes efteråt? Förmodligen var du varm och skönt avslappnad i kroppen. Och nu kommer det bästa av allt: Du kan skratta så även i vuxen ålder.

Faktum är att skrattet ger en massa positiva effekter. Det fungerar precis som annan fysisk träning: blodet syresätts, det frigörs endorfiner, spänningar i kroppen släpper taget.

Hur gör man för att skratta?

Men hur gör man då för att skratta? Självklart kan du se en rolig film, höra en rolig historia eller läsa en rolig bok, men du behöver inte göra det. Skratt behöver faktiskt inte alls ha något samband med humor. Du kan bara bestämma dig för att skratta, precis som du bestämmer dig för att träna eller meditera.

Om du vill kan du göra konstgjorda skrattljud: hi hi hi, ho ho ho, ha ha ha. Om du inte börjar skratta (Om inte annat åt dig själv för att det är knasigt) så fortsätter du bara med dina ljud. Tänk inte så mycket. Notera hur det känns i kroppen. Försök inte tvinga fram ett äkta skratt. Det fejkade skrattet ger lika mycket positiva effekter som ett riktigt skratt. Om det kommer ett riktigt skratt så är det en bonus. Efter några minuter slutar du skratta och känner efter hur det känns i kroppen. Ta några djupa andetag och fortsätt med det du höll på med.

Men när ska jag skratta?

Antingen passar du på att skratta när du är ensam hemma eller också drar du in hela familjen i skrattet – barn brukar vara bättre än vuxna på det här. Har du en stressig dag och svårt att hitta tid till att skratta hemma kan du använda mobiltelefontricket, som jag har lärt mig på Skrattklubb Stockholm (som tyvärr lägger ner sin verksamhet nu när terminen slutar, läste jag just). Då plockar du helt enkelt upp din mobiltelefon när du sitter på bussen eller var du än är, och så låtsats du att du pratar med en kompis som berättar något väääldigt roligt. Du bara måste skratta. Högt och länge.

Ta en skrattpaus

Men å, tänker du nu, vad hon babblar om skratt – finns det någon poäng med det här inlägget eller? Ja, det finns det faktiskt. När du har kört fast i ditt skrivande, eller för all del i ditt jobb vad du än gör, så har du hört förut att det är bra att ta en paus och göra något annat. Ta en joggingtur, en promenad eller ringa en kompis och prata bort en stund. Att skratta är en sådan aktivitet som du kan göra för att ta en paus och komma vidare. Du tar in nytt friskt syre i kroppen, fyller på med ny energi och får nya kreativa impulser. Prova vettja! Sitter du i kontorslandskap? Använd mobiltelefontricket eller gå in på toaletten och skratta utan ljud – om du inte vill dra med dig dina kollegor i ett gemensamt skratt förstås.

Gillar du tanken på att skratta men tycker att det känns för knasigt att göra hihi-ljud för dig själv? Använd en trigger som får dig att börja skratta. Du kan till exempel titta på det här klippet och hänga på skrattet:

Världspremiär: Akrobatens framsida

I dag, mina vänner, är det världspremiär här på bloggen. Det är nämligen första gången jag visar upp Akrobatens framsida offentligt. Är ni beredda?

*trumvivel, fanfarer, konfetti*

Tadaa:

Fint va? Formgivaren heter Arne Öström och har gjort över 3 000 (!) omslag. Du hittar honom i ateljén.

Snart dags att beställa provtryck

Jag hade hoppats få iväg min beställning av en provbok till tryckeriet, Booksfactory, i dag, men det blev inte så. Jag skummade igenom den andra versionen av inlagan och hittade ett par nya fel, ett gammalt som ingen hade hittat tidigare och en formulering som jag inte gillade att jag hade skrivit i slutordet och som jag inte kunde låta bli att ändra när jag väl hade hittat den ;-)

Så nu har jag mejlat de här felen till formgivaren. Så fort jag har fått en ny version av honom – han brukar vara snabb – så ska jag beställa provtrycket. Inom några dagar förhoppningsvis.

Vadå provtryck? Jo, innan jag beställer 600 ex av Akrobaten från tryckeriet, vilket är min plan, så ber jag dem trycka upp ett enda ex. Det här är ett sätt att få kontroll på flera saker:

Att jag har gjort en korrekt beställning. Det är många parametrar och mycket som kan gå fel. Tänk om jag skulle få en pall med böcker som är en gånger en meter stora. Eller en pocket i stället för inbunden.
Att trycket blir bra. Jag har sett andra böcker från Booksfactory, så jag är inte orolig. Men det skulle kännas fint att se att Akrobaten blir bra också innan jag fyller hela mitt kontor med boken.
Att det inte har smugit in några korrfel. Det här är inte mitt huvudsakliga syfte med provtrycket, men nu när jag hittade flera fel bara genom att skumma inlagan misstänker jag att det kommer att finnas ytterligare några fel. Så jag ska korra texten en gång till, och den här gången i bokform.

Det är nära nu! Vadå ”Det har du sagt i evigheter nu.”?

Test: Ska jag ge ut min bok på egen hand?

Vill du veta om du ska ge ut din bok på egen hand? Här får du ett test som kan hjälpa dig att svara på den frågan. Svara på frågorna nedan. Ju fler ja-svar, desto mer som talar för att du ska bli egenutgivare.

Har du skrivit ett manus som du själv tror på?
Tycker du att de traditionella förlagen inte nödvändigtvis behöver ha ensamrätt på att bestämma vem som ska få bli utgiven?
Gillar du att ta saker i egna händer snarare än att vänta på att någon annan ska ordna upp situationen?
Har du möjlighet att själv investera i utgivningen? (Jag känner till egenutgivare som har gett ut sin bok för nästan inga pengar alls, men om du har möjlighet att anlita proffs, till exempel redaktör, formgivare och korrekturläsare, och att investera pengar i att marknadsföra boken ökar dina chanser att bli en framgångsrik egenutgivare.)
Vill du själv ha kontroll över alla steg i bokutgivningsprocessen – från språkliga formuleringar och hur omslaget ska se ut till hur boken ska marknadsföras?
Vill du att bokens vinst ska gå till dig i stället för till ett förlag som ger dig procent?
Vill du kunna prova nya sätt att sälja och marknadsföra din bok utan att vara beroende av att ett förlag ska godkänna dem?
Är du beredd att lära dig allt om bokutgivning? Eller har du kanske pengar att anlita någon som tar hand om hela processen åt dig?
Vill du bidra till att få bort den negativa stämpeln som egenutgivning tidigare hade, genom att ge ut en professionellt producerad bok?
Är du beredd att lägga tid, idéer och energi (och gärna även pengar som sagt) på att sälja och marknadsföra din bok?

Om du bestämmer dig för – eller för den delen bara om du funderar på – att ge ut din bok på egen hand föreslår jag att du går med i föreningen Egenutgivarna, som jag är med i. Där kan du träffa (virtuellt eller på Facebook) andra egenutgivare och få tips om allt som handlar om att skriva, ge ut, sälja och marknadsföra böcker.

Själv svarar jag ja på nästan alla frågor i testet. Pengabiten, fråga 4 alltså, är lite tveksam – det är ingen hemlighet att det är ett lågbudgetprojekt att ge ut Akrobaten (jag återkommer med siffror sedan, när allt är klart). Och mitt svar på fråga 8, om jag vill lära mig allt om bokutgivning, var nog egentligen nej. Men jag gjorde det ändå eftersom det var en nödvändighet, och nu när jag (förhoppningsvis) snart är färdig med bokutgivningen så är jag mycket nöjd med att jag gjorde det.

Vad finns det mer för anledningar till att ge ut sin bok på egen hand? Och vad finns det för anledningar att låta bli?

Hur kan jag öka produktionstakten?

Jag funderar ibland på om det går att vara egenutgivande författare på bara en dag i veckan om man vill ha en vettig produktionstakt. När Akrobaten väl kommer ut kommer jag att ha arbetat med den i tio år. Och då har jag det mesta av sälj- och marknadsföringsjobbet kvar. Det är inte hela historien förstås. Den blev försenad med flera år för att den snurrade runt hos förlagen i flera omgångar. Och dessutom har jag kommit ut med tre fackböcker under tiden.

Men även om man räknar med fackböckerna har jag en för långsam utgivningstakt; fyra böcker på tio år. Jag skulle vilja ge ut en bok om året, men det känns helt omöjligt som det ser ut just nu.

Frågan är hur jag kan snabba upp bokproducerandet. Jag pratade med ett par författare om det här häromveckan. Jag nämnde att det tog ett år för mig att redigera Akrobaten från det att jag tog tag i den igen när jag hade bestämt mig för att ge ut den på egen hand. De tipsade om att när det är dags att starta redigeringen så kan man först på egen hand bara redigera igenom manuset helt snabbt, och lämna kvar det mesta till nästa omgång, när en redaktör eller författarcoach går igenom boken. Först efter redaktörens genomgång går man igenom manuset ordentligt med alla detaljer. Hittills har jag tänkt tvärtom: om jag redigerar manuset så bra jag kan på egen hand själv först så kan redaktören hjälpa mig att lyfta manuset så mycket hen bara kan sedan, utan att behöva fokusera på allt det där som jag skulle kunna fixa på egen hand. Det borde bli bättre så, men det tar ju längre tid. Och kanske blir det inte så mycket bättre att det motiverar den extra tiden.

Jag arbetar ständigt på att förbättra min skrivprocess, och för att göra det måste jag förstås prova mig fram. Kanske är det här något som jag ska prova nästa gång. Vad tror du – låter det som en bra idé? Har du några andra tips om hur jag kan öka min produktionstakt?

Ljuva nöjesläsning

Jag har läst på tok för lite skönlitteratur under våren. Att få försjunka i en roman är annars ett av mina absoluta favoritnöjen. Nu i helgen blev det i alla fall en del läst. Jag ägnade långfredagen åt att sträckläsa Josefine Lindéns Tiden går så långsamt när man tittar på den. Jag skrev häromveckan om releasefesten och nu har jag alltså läst boken också. Och vilken historia det var! Läs, läs, läs, säger jag bara.

Dessutom har jag börjat på Fredrik Backmans Mormor hälsar och säger förlåt. Vilket språk han har, den mannen! Och känslorna sedan: glädje och sorg i en salig blandning. Jag skrattar hela tiden när jag läser, och jag förväntar mig att även få fälla en del tårar innan jag har läst ut den. Så, trots att jag inte har läst ut den än, så säger jag läs, läs, läs! om den också. Och om du inte redan läser Fredrik Backmans blogg så tycker jag att du ska göra det också.

Å, vad skönt det var med en ledig långhelg. Jag skulle kunna tänka mig en till snart, gärna redan nästa helg :-)

Dålig kombo: frustrerad och utarbetad

Just nu är jag en ganska trist kombination av utarbetad och frustrerad.

Utarbetad känner jag mig för att jag har jobbat som en tok hela våren. De senaste veckorna har jag haft knökfullt med uppdrag – roliga och bra uppdrag, så jag borde inte klaga. Men nu gör jag det i alla fall, för det är min blogg. Ha! ;-) Jag har jobbat sent varje kväll den här veckan och dessutom jobbat i dag, fast det är lördag. Och tidigare under våren jobbade jag mycket för att jag parallellt med det vanliga jobbet slet med att ge ut den där boken ni vet. Och för att jag har en förmåga att jobba ännu mer när jag inte har fullt med jobb – arbetsuppgiften att dra in nya uppdrag tar liksom aldrig slut.

För att råda bot på utarbetandet har jag två planer:

Vara tokledig i fyra dagar under påskhelgen. Om en knapp vecka alltså. Ser sjukt mycket fram emot det!
Vara mindre knökfullbokad efter påsk.

Och så frustrationen då. Jag är frustrerad över att det går så långsamt fram med författarjobbet för att jag bara är författare en dag i veckan. Generellt är jag ständigt lite frustrerad över det, och just nu är jag mer specifikt frustrerad över att Akrobaten fortfarande inte är ute. Och att jag till exempel borde klura på ett releasedatum och en releasefest och har jag budget till någon sådan alls och borde jag inte ha bjudit in till den för länge sedan om jag ska ha den på den här sidan sommarsemestrarna – de där releasefesterna som jag själv ska gå på i maj blev jag ju inbjuden till för flera månader sedan men jag hinner inte just nu. Ja, ni fattar. Och den här veckan hann jag inte ens med någon författarfredag, för jag gav bort fredagen åt ett annat jobb.

Jag har i alla fall fått tillbaka korrekturet från en av korrekturläsarna. Och så har jag själv läst korrektur, och även om man inte ser sina egna fel så hittade jag några rena korrekturfel och några skönhetsfel eller vad man ska kalla det. Härnäst på agendan (förhoppningsvis kan jag ta åtminstone delar av skärtorsdagen till att ha författarfredag) står att föra in mitt eget och korrekturläsarnas korrektur i en pdf (jag väntar på att få återkoppling från den andra korrekturläsaren också) och skicka det till formgivaren så att han får göra ändringarna. Därefter ska jag beställa en provbok från tryckeriet och om allt går som det ska så är nästa steg sedan att beställa det stora trycket.

Alltså det är ju nära nu. Jag borde sluta vara frustrerad och ta helg nu. Så får det bli!

Om att påverkas av sitt nätverk

Tänk vad man påverkas av sin omgivning och sitt nätverk. När jag startade eget för tolv år sedan märkte jag på reaktionerna hos några i min omgivning att de tyckte att det var hur konstigt som helst. Bland oss språkkonsulter har kanske hälften egen firma medan den andra hälften är anställd. Jag hade alltså många i min omgivning som var egenföretagare, så det var inga konstigheter. Det var ett stort steg att själv starta eget, men det var inget konstigt.

När jag kom ut med min första bok var det en del i min omgivning som blev mäkta imponerade ”Wow, du har skrivit en bok!” I deras värld var det bara kändisar i klass med Camilla Läckberg som skrev böcker. I mitt nätverk finns massor av författare, och de flesta av dem är inte särskilt kända, så för mig var det inget konstigt.

Nu när jag ger ut en bok på egen hand så märker jag att en del tycker att det är konstigt. De har aldrig tänkt tanken att någon annan än ett stort förlag skulle kunna ge ut en bok. Själv har jag ett antal egenutgivare i mitt nätverk, så det är inget konstigt.

Det här med att jag är min egen arbetsgivare och nu även min egen förläggare handlar mycket om att jag vill kunna bestämma över mitt liv. När det var lågkonjunktur för tolv år sedan och dåligt med jobb att söka så tänkte jag att ”jaha, då får jag väl skapa mitt eget jobb då”. När jag letade förlag till en bok men inte hittade något så tänkte jag att ”jaha, då får jag väl ge ut den själv då”. Hur tänker du? Är det viktigt för dig att få bestämma över ditt liv?

Hur går det med Akrobaten då? Jo, manuset är hos korrekturläsarna nu. Och i dag fick jag precis omslaget från formgivaren. Snart snart är Akrobaten en bok på riktigt :-)

Hur gör man för att skratta?

Men när ska jag skratta?

Ta en skrattpaus

Pin It on Pinterest