Blogg

Den snälla företagaren är såld till Liber

Jag tror inte att jag har nämnt att TUK Förlag, som har gett ut min bok Den snälla företagaren, lägger ner sin förlagsverksamhet och har sålt böckerna till Liber? Eftersom jag verkligen gillade att samarbeta med TUK så känns det tråkigt att jag inte kommer att göra det i fortsättningen. Än så länge har jag ingen direkt uppfattning om hur det är att vara utgiven på Liber, men numera har jag alltså en bok där.

Som jag har skrivit tidigare har ju Norstedts sålt en del av sina fackböcker, däribland mina böcker Tydliga texter och Blogga, tvittra och fejsbucka, till Studentlitteratur.

Det här betyder alltså att jag har lyckats bli utgiven på fyra olika förlag – trots att jag bara har tre böcker ute. Det är väl ganska bra jobbat? ;-) Och snart blir jag dessutom egenutgivare.

Vilket tryckeri ska jag välja till min bok?

Vilket tryckeri ska jag välja till min bok? Det är en fråga man måste ställa som egenutgivare, och de senaste veckorna har den upptagit ungefär all min tankeverksamhet. Men nu har jag äntligen bestämt mig!

Jag frågade sex tryckerier. Eftersom jag aldrig har gett ut en bok tidigare och heller aldrig har beställt något från ett tryckeri tidigare så hade jag många frågor som jag ville ha svar på. Här berättar jag vilka sex tryckerier jag var i kontakt med och vad som fick mig att välja som jag gjorde:

Lasertryck/Scandinavian Book

Jag vet inte riktigt hur de här två varumärkena hänger ihop, men hänger ihop gör de. Jag skickade min offertförfrågan till Scandinavian Book men fick svar från Lasertryck. De trycker både offset och digitalt. De har en prisräknare på sin webbplats, som säkert fungerar bra. Och nu när jag vet mer skulle jag förmodligen bara kunna fylla i den för att räkna ut det. Men häromveckan kunde jag inte det. Jag behövde bli guidad av någon som kunde förklara saker för mig. Jag fick en första offert men när jag ställde följdfrågor på hur det skulle bli med olika parametrar så fick jag svaret att jag kunde använda deras prisräknare. Det var säkert en konkurrenskraftig offert, men jag brydde mig inte om att gå vidare med Lasertryck – jag fick helt enkelt inte tillräckligt med hjälp av dem.

Elanders Fälth och Hässler

Jag mejlade en offertförfrågan och blev uppringd av en mycket trevlig person som ställde frågor och förklarade och hjälpte mig att komma fram till vad jag behövde. Sedan skickade han en offert utifrån det vi hade pratat om. De trycker offset. De kan även trycka digitalt, men då med så stora begränsningar att det inte uppfyllde mina krav. Han skickade även exempelböcker så att jag kunde se hur trycket blev. Jag fick mycket bra service och hade gärna anlitat dem om jag hade haft en större budget. Men priserna hamnade runt tre gånger högre än den lösning jag till slut valde.

Scandbook

Jag fick ett autosvar att personen var på semester (fast jag mejlade en info-adress och inte en specifik person, så det verkar ju galet om alla förfrågningar ska få vänta på att en person har semester). Två veckor senare hade jag ett meddelande på min telefonsvarare från en annan person på tryckeriet som bad mig ringa upp. Det gjorde jag inte. Jag vill inte samarbeta med någon som tar två veckor på sig att svara på ett mejl.

Olssons grafiska

Jag mejlade en offertförfrågan för två veckor sedan. Har inte hört ett pip sedan dess.

MCM

MCM är ett tryckeri i Estland som drivs av en svensk. De trycker offset. Jag mejlade och fick svar på de flesta av mina frågor. Jag mejlade följdfrågor och fick en offert. Oftast tog det någon dag eller två att få svar på mina mejl, men det känns rimligt. Priserna i offerten var också klart rimliga – i nivå med den lösning jag till slut valde. De kunde inte skicka några exempelböcker men jag har kontaktat en person som har tryckt sina böcker där och hon är nöjd, och jag har tittat på hennes böcker och det ser okej ut.

Booksfactory.se

Magkänslan sa ja till booksfactory.se hela tiden. Jag tror att jag har fått svar på alla mina mejl inom ett par timmar – oavsett vilken tid på dygnet jag har mejlat. Alltid oändligt tålmodiga svar på mina okunniga frågor, alltid pedagogiska förklaringar. De skickade exempelböcker så att jag kunde se hur trycket blev – och det såg bra ut. De har också en räknare på sin webbplats, där man själv kan räkna ut vad det blir för pris. I början hade jag massor av frågor för att kunna använda räknaren men nu har jag förstått allt och kan räkna ut skillnaden för alla olika val jag gör. De trycker digitalt med två olika metoder: laser eller bläckstråle. Lasertrycket blir bra – jag har dubbelkollat med en formgivarkompis för att vara säker. Bläckstråletrycket tyckte jag däremot såg tveksamt ut. Det kändes oskarpt och suddigt.

Men jo, det blir alltså Booksfactory som får trycka Akrobaten. Jag har valt kartonnage som bindning, alltså en inbunden bok utan skyddsomslag. Jag gillar verkligen inte skyddsomslag. Jag valde mellan kartonnage och danskt band (en mjuk pärm med flikar). Men åtminstone hos booksfactory så tycker jag att den inbundna boken är snyggare. Nackdelen är att i och med att jag väjer kartonnage får jag inga flikar där jag kan skriva info om mig själv. Min plan är att trycka in ett litet stycke om mig själv under baksidestexten i stället.

Snart snart snart blir det en bok!

Boksläpp: Tiden går så långsamt när man tittar på den

I går var jag på boksläpp för Josefine Lindéns debutroman Tiden går så långsamt när man tittar på den, som kommer ut på Litet förlag. Och vilket boksläpp det var!  Festen hölls i tjusiga butiken Gåvan i Frihamnen. Vi drack bubbel och åt choklad, och jag är ledsen över att behöva använda den slitna klyschan, men alla var där.

Josefine är så kool. Hon är typ världens bekvämaste med att prata i mikrofon inför alla hon känner. (Och om hon inte är världens bekvämaste så är hon i stället världens bästa skådespelare för hon uppträdde som om hon var född med micken i handen.) Och som om inte det var nog så rev hon tillsammans med sitt boyband, som hon kallade dem, av ett par eminenta låtar som hon själv skrivit text och musik till. Inte verkade hon ett dugg nervös då heller, trots att hon sa att det var första gången hon framförde de låtarna för någon. Jag var säker på att hon och det här bandet repade tillsammans regelbundet och att de brukade giga ihop, men när jag frågade henne efteråt så berättade hon att bandet var inhyrt och att hon aldrig hade sjungit med ett band förut. Och så bara gör hon det. Som om det vore det naturligaste i världen. När jag blir stor ska jag bli lika kool som Josefine Lindén.

Som ni vet är jag sämst på att ta festbilder så det blir inga i dag. Är du nyfiken och vill spana in bilder kan du titta längst ner i det här blogginlägget (länk borttagen pga trasig). Där tipsar Josefine om andra som har bloggat om releasen.

Så här ser i alla fall boken ut. Mycket snygg. Det ska bli så spännande att läsa.

image

Borde jag ha ett separat författarvisitkort?

Ibland upplever jag det som knepigt att ha flera olika varumärken att jobba med. Jag har framför allt två: språkkonsulten Jenny Forsberg på Klartext och författaren Jenny Forsberg, som bloggar här. I praktiken har jag många fler, ibland är jag Gomerabloggaren eller lakritsskribenten eller småföretagarcoachen eller något helt annat, men det är författaren och språkkonsulten som är mina huvudsakliga professionella varumärken.

Idag var jag på trevligt mingel hos nystartade hybridförlaget Lava. Jag träffade en massa nya människor och insåg att jag inte har något författarvisitkort. På mina visitkort står det att jag är språkkonsult och jobbar på Klartext. Webbadressen är också Klartexts. Men när jag är på mingel med andra skrivande människor så är jag ju det som författaren Jenny Forsberg. Om jag då lämnar ut ett visitkort vill jag helst att det ska hänvisa till jennyforsberg.nu, alltså den här sidan, min författarsida.

Samma dilemma har jag ibland i sociala medier. Jag har ett Twitterkonto som författare, @forfattarjenny och ett som språkföretag, @iklartext. Ofta är det tydligt vem av dem jag representerar för närvarande, men ibland, till exempel när jag pratar om någon av mina språkböcker, är jag båda samtidigt. Det är både språkkonsulten och författaren som har skrivit Tydliga texter.

Har du flera varumärken? Hur gör du för att hålla isär dem? Är det ens nödvändigt eller önskvärt att hålla isär dem?

Ett beslut: jag köper in layout av inlagan

Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra med bokens inlaga (alltså hur själva texten i boken är formgiven, vad den har för typsnitt och så vidare). En plan jag hade var att försöka layouta inlagan på egen hand. Jag blev tipsad om att be en formgivare om en mall som jag sedan kan använda för att själv sätta inlagan.

Nu har jag kollat upp med bokens omslagsformgivare och jo då, han kan antingen layouta inlagan eller göra en mall så att jag kan göra layouten själv. Mallen gör han billigare, så då sparar jag några tusenlappar, vilket ju är bra eftersom jag försöker hålla kostnaderna för boken nere så gott det går. Dessutom – och det känns som den stora fördelen – så lär jag mig hur man gör och jag har mallen kvar till nästa gång (för en kvalificerad gissning är att det här inte är sista gången som jag ger ut en bok på egen hand) och då kan jag göra det snabbare och helt utan kostnad. Å, vad jag skulle vilja ha de där kunskaperna och den där mallen till nästa bok!

MEN. Jag har aldrig layoutat en inlaga tidigare och dessutom behärskar jag inte InDesign. Jag har korrekturläst texter i programmet någon gång, men då behövde jag ju inte bry mig om någon form, bara texten. Jag måste alltså lära mig både InDesign och hur man layoutar en inlaga. Och hur bra det än vore att kunna de två sakerna så måste jag bestämt förpassa dem till avdelningen Saker som vore bra att kunna men som jag inte kan prioritera att lära mig. Så jag får bita i det sura äpplet, ta layoutkostnaden och acceptera att jag kommer att ha samma problem med nästa bok.

Se där. Ett beslut. Gott så.

Dessutom har jag mejlat flera tryckerier i dag och bett om offerter. Eller snarare ställt en massa frågor i förhoppningen att vi kan inleda en diskussion som så småningom leder fram till att jag får offerter av dem. Det går framåt.

Jag spelar bokutgivningstetris

De senaste dagarna har ett antal bitar har fallit på plats i det stora bokutgivningstetris som pågår i min hjärna just nu. Den stora grejen är nog att jag har kommit över ångesttröskeln. Du som läser bloggen regelbundet har nog inte missat att jag tycker att själva utgivningsbiten känns ganska jobbig. Jag vill skriva boken, redigera den och sedan jobba med sälj och marknadsföring. Allt däremellan önskar jag att någon annan bara kunde ta hand om.

Men nu är det inte så, och de senaste dagarna har det börjat kännas helt okej. Jag är faktiskt sugen på att ge ut boken på egen hand. Jag ser fram emot att lära mig exakt hur det går till att ge ut en bok. Jag ser fram emot att se om det går att göra någon vinst genom att ge ut sin bok på egen hand. Jag ser fram emot att, till nästa bok, veta hur svårt eller roligt eller jobbigt det var att ge ut sin bok själv – så att jag vet om jag vill göra det igen eller om jag ska leta efter ett förlag.

I dag åt jag lunch med bokkloka Kristina Svensson, som har skrivit Förverkliga din bokdröm (tillsammans med Joanna Björkqvist) och som är nybliven förlagschef på hybridförlaget Lava. Jag passade på att fråga ut henne om olika bindningar på böcker. Det finns ju så mycket att välja på: inbundet, pocket, storpocket … hur vet man vad man ska ha? Efter vårt samtal känner jag mig klokare i den frågan, och min plan just nu är att jag in min offertförfrågan till tryckerierna ska be om ett pris på danskt band, kartonnage och inbundet utan skyddsomslag.

Vilken bokbindning gillar du bäst?

Bokproduktion: vad ska jag göra först?

Det är dags att ta tag i utgivningen av Akrobaten igen. Min plan var att jag i dag skulle börja begära in offerter för tryck, lager/distribution och inlagelayout.

Men några offertförfrågningar har det inte blivit. Jag har så svårt att förstå i vilken ordning jag behöver göra saker. Om jag vill ha en offert från tryckeriet så behöver jag veta en massa saker om format och omslag och färg och så, och då behöver jag ha inlagan klar. Men för att beställa offert på inlaga så behöver jag veta en massa saker om format och omslag och färg och så.

För att ta in offerter på lager och distribution så behöver jag veta upplagan. Och då behöver jag först ha haft kontakt med tryckeriet och kommit fram till vilken upplaga som verkar lönsam. Men för att beställa tryck så behöver jag först ha ett lager- och distributionsföretag, så att jag kan se till att större delen av böckerna skickas direkt dit.

Aargh! I vilken ordning ska man göra saker egentligen? Jag gissar att många med mig har ställt de här frågorna tidigare – känner du till något blogginlägg som tipsar om i vilken ordning man behöver göra saker? Eller har du till och med skrivit ett själv? Lägg gärna in länken i en kommentar här!

Ord jag överanvänder när jag skriver skönlitteratur – hela listan

Sedan många år har jag en lista med ord som jag ska vara försiktig med när jag skriver skönlitteratur. Efter den senaste redigeringsomgången med Akrobaten fick jag dessutom en lista med ännu fler sådana ord av redaktören. Jag skrev genast till dem på min nu ganska långa lista. Så här ser listan ut nu:

  • hunnit
  • plötsligt
  • faktiskt
  • ju
  • väl
  • sedan
  • kanske
  • kände(s)
  • såg ut
  • lite
  • mycket
  • ändå
  • super-
  • väldigt
  • extra
  • verkade
  • det var
  • man
  • log lite
  • nästan
  • riktigt
  • ordentligt
  • försiktigt
  • nu
  • varsin/varsitt
  • uppenbarligen
  • klev
  • vände sig om
  • blick
  • skulle
  • hade
  • kunde 
  • själv
  • klunk
  • tyst
  • huvud 
  • nacke 
  • stod kvar 
  • satt kvar 
  • en stund 
  • lät 
  • här 
  • där 
  • bara 
  • länge 
  • lång stund
  • till slut.

Jag tror att jag vid det här laget har delar av listan i bakhuvudet, för när jag tittar på början av listan så tänker jag att de där orden skulle jag aaaaldrig använda. (Nåja.) Men den här listan är egentligen inte så viktig under skrivfasen. Det viktiga är att jag senare, under redigeringsfasen, söker på orden och ser hur många av dem som behöver strykas eller ändras.

Vilka ord överanvänder du?

Jag är färdig med redigeringen!

Du kanske började tvivla på om jag någonsin skulle bli klar med den här evighetsredigeringen? Du kanske trodde att det bara var snack att det fanns något manus över huvud taget? Eller så kanske du trodde att jag inte vågade bli klar med redigeringen – för då måste jag ju ge ut boken.

Jag vet definitivt att jag tvivlade ibland på om jag någonsin skulle bli klar. Men nu är jag alltså färdig. Akrobaten är färdigredigerad. Såååååå skönt! :-D

När man redigerar ett manus i olika omgångar i närmare ett decennium så händer det förstås en del med det längs vägen. I dag tänkte jag på att jag borde läsa den första versionen vid tillfälle. Det första utkastet som jag skrev på tre månader 2005. Jag tror att jag skulle kunna lära mig en del av det – eller åtminstone se att jag har lärt mig en hel del längs vägen.

Å andra sidan vill jag förstås helst aldrig se manuset igen. Men tjoho att det är klart! Nu ska jag bara ge ut boken.

Jag drömde om Akrobaten i natt

I natt drömde jag att jag hade skickat Akrobaten till ett förlag igen. Nu satt förlagets redaktion och läste manuset medan jag, och ett antal vänner och bekanta och annat löst folk, stod utanför förlagets hus och väntade. Efter en stund kom förlagspersonalen ut och sa att nu hade de läst första delen och den ville de inte ge ut. De skulle återkomma om resten. Lite senare kom de ut och sa att de inte ville ge ut den andra delen heller. Ytterligare ett par timmar senare fick jag ett positivt besked: förlaget hade läst den tredje delen av Akrobaten och den ville de gärna ge ut. Hurra! För den fjärde och femte delen fick jag så småningom samma besked som för de första två: förlaget ville inte ge ut dem.

Jag och den övriga folkmassan gick därifrån, och jag fick frågan från någon om det kändes bra att jobba med det här förlaget och jag sa att nej, magkänslan sa nej, jag skulle nog inte samarbeta med det här förlaget.

Akrobaten är ju en roman, och det finns inga tydliga avsnitt som gör att man skulle kunna välja att bara ge ut delar av romanen. Dessutom är det en kort roman – jag räknar med att den blir knappt 200 sidor. Så hur ska jag tolka det här? Jag känner mig splittrad över att jag aldrig hinner ägna tillräckligt med tid åt Akrobaten/författandet? Det är rätt beslut att ge ut Akrobaten på helt egen hand? Hur skulle du ha tolkat min dröm?

Pin It on Pinterest

Share This