Blogg | Ett fritt liv

Givande att läsa dialogerna högt

Jag fick många kloka kommentarer på mitt inlägg häromveckan om att läsa sin romantext högt när man redigerar. Stort tack till er som kom med kloka råd! Nu har jag läst all dialog i Akrobaten högt för mig själv. Det var mycket givande. Jag tror faktiskt att jag ändrade något i varje replik. Oftast var det något småord: när jag läste högt kändes det inte alls som att folk börjar repliker med och så ofta som jag tror. En massa att som åtminstone inte jag uttalar när jag pratar åkte också all världens väg. Dessutom tog jag bort den sista repliken i nästan varje replikskifte. Ofta bestod den av en helt meningslös bekräftelse av något som redan var klart, till exempel att någon säger ”Okej.” Sjukt onödigt. Bort, bort, bort!

Högläsningen var också bra för korrekturläsningen – jag läser automatiskt långsammare när jag läser högt och då blir det lättare att se korrekturfel. Det talar för att jag borde läsa hela manuset högt. Men nej, det orkar jag fortfarande inte. Kanske borde jag läsa texter högt även när jag språkgranskar, i mitt jobb som språkkonsult? Hmm … tur att jag inte sitter i kontorslandskap ;-)

Det var riktigt roligt att läsa texten högt. Eftersom jag bara läste dialogerna så tog det inte heller så lång tid att komma igenom hela manuset. Jag tog inte tid men en gissning är att jag la kanske 5–6 timmar på det.

Egenutgivning: Sätta en tajt deadline eller ta god tid på sig?

I Förverkliga din bokdröm, som jag skrev om nyligen, finns två helt motsatta råd. Det första, från bokens författare själva, lyder:

Ett tips är att sätta upp en deadline när du vill ha boken i handen. Det kan vara till Bokmässan, julhandeln eller din födelsedag. Sedan räknar du baklänges hur lång tid du har på dig.

Och så följer ett pedagogiskt räkneexempel där de visar hur de gjorde med Förverkliga din bokdröm, som skulle ut till Bokmässan, med tillägget:

Om du tycker vår tidsplan verkar bra och tänker kopiera den så kan vi förvarna om att du bör gilla att arbeta sjudagarsveckor, inte ha en alltför tajt relation med din tv och ha en förstående familj.

Det motsatta rådet kommer från en av de andra författarna som är intervjuad i boken:

Den viktigaste läxan som Elin Helmerin gjort som egenutgivare är att det inte ligger någon vinst i att stressa. Tvärtom ska man ta god tid på sig så att allt blir så bra som det någonsin är möjligt.

Jag måste säga att jag just nu lutar mer åt att följa det sistnämnda rådet. Min tanke var tidigare att Akrobaten skulle vara ute till bokmässan. Men samtidigt vill jag verkligen inte stressa. Jag vill ju att det ska kännas som ett roligt projekt, inte vara jagad av deadlines. Nåja, vi får se. Jag har inte gjort någon tidsplan än, och sista ordet är inte sagt i den här frågan. Fråga mig igen om någon månad. Antagligen har jag helt andra tankar om det här då.

Du som skriver och inte har ett förlag eller någon annan som sätter ramarna: sätter du tajta deadlines eller låter du dina skrivprojekt ta tid?

Nöjd med slutet

När jag jobbar med Akrobaten blir det väldigt tydligt att jag gärna skulle hoppa över själva utgivningsbiten och gå direkt på marknadsföringen. Jag kommer på nya marknadsföringsidéer hela tiden medan jag jobbar med redigeringen.

Nu har jag i alla fall kommit igenom min första genomläsning av manuset. Jag måste säga att jag känner mig väldigt nöjd med slutet. Jo, jag hade faktiskt glömt hur den slutar; det har ju blivit några ändringar genom åren. Sedan läste jag igenom återkoppling som jag har fått från en förläggare, som säger ”Jag känner mig lite ’blåst’ på slutet. Jag saknar ordentliga avslut på en hel del. ” Aj då. Förläggaren nämner några saker som hon vill ha svar på i slutet. Ett par av dem kan jag nog peta in avslut på utan att ändra för mycket. En av sakerna hon nämner håller jag inte med om; just den delen vill jag hålla öppen.

Min genomläsning, tillsammans med återkoppling från förläggaren jag just nämnde och från en annan förläggare, resulterade i en att göra-lista i Word som är nio sidor lång. De flesta (hoppas jag, men jag har inte kontrollräknat) av punkterna är enkla saker som bara handlar om att ändra någon formulering. Jag hittade förvånansvärt få korrekturfel. Jag misstänker att det kan bero på att man aldrig hittar sina egna korrekturfel. Trots att jag är bra på att läsa korrektur behöver jag någon annan som korrekturläser mina egna texter. Men några saker på min att göra-lista är mer komplicerade och tidskrävande, som att jag behöver jobba med dialogerna och med ett par av huvudpersonernas berättarröster. Inspirerad av era kommentarer till mitt blogginlägg om att läsa sitt manus högt är det här en av punkterna på min lista: ”Läs all dialog högt för mig själv och se var jag behöver göra den mer naturlig.” Den punkten tänker jag börja ta tag i precis nu.

Tre listor för Akrobaten

Författarfredag! Tyvärr har jag kvar några av veckans jobbsaker som jag behöver få gjorda innan jag tar tag i Akrobaten. Så det blir nog snarare författarfredagseftermiddag-och-kväll :-) Men å, vilken lyx det är varje dag som jag får jobba med Akrobaten!

Just nu har jag tre att göra-listor för Akrobaten:

Redigeringslistan. Det är den jag skriver medan jag läser igenom manuset. Och nej, jag har fortfarande inte kommit igenom hela manuset. Förra fredagen blev det inte alls mycket redigering, utan mer fokus på utgivningsbiten. Kanske kommer jag igenom manuset idag?
Utgivningsplanen. Där skriver jag upp allt jag ska göra som har med utgivningen att göra. Det tillkom massor av nya saker på den här listan när jag gick igenom alla märklappar som jag hade satt i Förverkliga din bokdröm och gjorde om dem till att göra-punkter.
Marknadsföringsplanen. Den har jag inte jobbat så mycket på än. Men jag är ju bra på att spruta ur mig marknadsföringsidéer, och dessutom har jag samlat på mig en hel del erfarenhet i samband med att jag har marknadsfört mina fackböcker. Så det kommer inte att vara några problem att fylla på den här listan. Däremot kanske att hinna göra allt jag vill göra …

Läsa sitt manus högt?

Jag fick en fråga från en skrivande vän som hade sett här i bloggen att jag håller på och läser igenom mitt manus. Han undrade om jag läser högt för mig själv när jag läser igenom texten.

Jo, jag har sett rådet många gånger: ”Läs texten högt så märker du lättare om rytmen fungerar.” Men ärligt talat tycker jag att det låter skitjobbigt. Vem orkar sitta och läsa högt i flera dagar? Min genomläsning tar ändå lång tid. Jag vågar inte ens tänka på hur lång tid det skulle ta om jag läste manuset högt.

Så jag var tvungen att svara nej på den frågan. Vännen funderade dessutom på om inte högläsning och tyst läsning är två så pass olika saker att det blir fel att läsa en text högt när den egentligen är avsedd att läsas tyst. En mycket intressant invändning, som jag inte har funderat på.

Hur gör du? Läser du dina egna texter högt? Tror du att det är bra att göra det?

Förverkliga din bokdröm – en pratnyttig bok om egenutgivning

Jag har läst Förverkliga din bokdröm av Kristina Svensson och Joanna Björkqvist. Författarna är två av initiativtagarna till föreningen Egenutgivarna, som jag nyligen har gått med i. Själv har jag lärt känna Joanna och Kristina i samband med bokmässan.

Jag tycker att Förverkliga din bokdröm är otroligt matnyttig, trots att den innehåller en hel del information som jag redan hade. Någon i mitt nätverk tyckte att boken är lite för pratig – och ja, den är pratig, men på ett bra sätt tycker jag! Pratnyttig, helt enkelt! Boken varvar praktisk information och tips med berättelser om hur bokens författare själva och andra författare har gjort med sina böcker. Faktum är att det är i författarnas egna berättelser som jag lär mig mest. Tipsen är ofta mer allmänt hållna, vilket inte på något sätt gör dem mindre relevanta, men många av dem har jag hört tidigare. Men i författarnas berättelser får jag veta små detaljer som jag inte alls hade tänkt på. Som en bonus är boken skriven i en så företagsam och peppande anda att jag blir riktigt sugen på att ta tag i själva bokutgivningen – trots att jag egentligen mycket hellre vill ägna mig åt att skriva och marknadsföra böcker än att ge ut dem.

Som alltid när jag läser en bok som jag vill återkomma till så märkte jag ut det jag vill komma ihåg med lappar:

Nu önskar jag att jag kunde säga att jag hade ett system, så att de blå lapparna betyder något annat än de rosa. Men de rosa lapparna betyder i det här fallet bara att de blå lapparna tog slut.

Jag tänker använda någon timme av den här dagen till att gå igenom alla märklappar och skriva in dem i en att göra-lista. Och jag kommer definitivt att återkomma till Förverkliga din bokdröm under min utgivningsprocess.

Författarfredagen den 8 mars

I dag har jag fortsatt att läsa manuset till Akrobaten. Jag hade inte räknat med att bara den första genomläsningen skulle ta så här lång tid. Då ändrar jag alltså ingenting utan läser bara och gör noteringar i ett separat dokument om vad jag ska ändra. Och jag har bara kommit igenom hälften än.

Jag har också tittat igenom en massa bilder som jag tog för några år sedan, där jag ska välja ut en som ska bli omslagsbild. Jag har inte bestämt mig för någon än, men jag har valt ut ett fåtal. De ser betydligt bättre ut än vad jag trodde. Jag har nog inte tittat på bilderna alls sedan jag tog dem, och jag hade fått för mig att de skulle vara hiskeligt fula, men flera av dem är jag riktigt nöjd med. Så skönt! De är tagna ungefär så här års, och jag kommer ihåg att jag hade bråttom att ta bilderna, eftersom jag vill att det ska vara just den här årstiden. En del snö kvar på marken. För så är det i boken.

Och så håller jag på och läser Förverkliga din bokdröm. Den känns väldigt inspirerande! Jag lovar att återkomma om den. Men NU är det helg!

Dags att avslöja namnet på min debutroman

Nu är det äntligen dags att avslöja namnet på min kommande roman. Jag förstår att du är oerhört förväntansfull just nu.

*paus för trumvirvel*

Den psykologiska thriller som jag planerar att ge ut på egen hand under året heter … *lite mer trumvirvel* … Akrobaten.

*paus för applåder och hänförda aaa:anden och ooo:anden*

Huvudpersonerna i boken är en tämligen dysfunktionell familj. Tom är en riktig mytoman och bedragare. Hans hustru Leila vill skiljas, och deras två tonårsbarn har det inte så lätt i livet alla gånger. Dessutom har familjen ständigt en känsla av att någon förföljer dem.

Du kommer definitivt att få höra mer om Akrobaten på bloggen. En arbetsuppgift som jag behöver ta tag i rätt så snart är att klura på en baksidestext. Undrar om jag inte har ett utkast liggande någonstans? Återkommer om det …

Brödjobb i stället för bokjobb idag

Fredag! Jag borde jobba med romanen A alltså, men det gör jag inte. Jag offrade min författarfredag för ett jobb. Lite surt, men jobbet är roligt, så det är okej. Dessutom tänkte jag kompensera genom att jobba med boken på måndag i stället. Så det är faktiskt inte ett dugg synd om mig.

På måndag tänker jag tala om vad A står för i romanen A. Det är alltså dags att avslöja titeln på min debutroman. Så där ja, nu kommer ni förstås inte att kunna sova på hela helgen av nyfikenhet ;-)

Blir det några passiva inkomster?

Du som brukar hänga här på bloggen minns kanske att jag skrev om passiva inkomster i höstas, i samband med att vi lanserade lakritslaban.se. Tanken är alltså att sälja annonser på sidan. Så hur har det gått?

Sanningen är tyvärr att vi inte har lagt så mycket tid på det här projektet som vi skulle vilja. Och särskilt inte på annonsförsäljning. Men besöksstatistiken på lakritslaban.se tickar uppåt, så det är absolut dags att ta nya säljkontakter.

Dessutom har vi tagit fram en webbplats till, Allt om blåbär. Blåbär är verkligen ett fantastiskt superbär – och det bästa av allt är att jag kan gå ut i skogen och plocka dem för egen maskin utan att de behöver transporteras någonstans annat än med hjälp av mina fötter. Jag är alltså redan såld på blåbär, så det var jättekul att skriva blåbärstexter.

Om du gillar blåbär blir jag glad om du hjälper vår besöksstatistik genom att titta in på sajten. Känner du någon som säljer blåbär- eller lakritsrelaterade produkter får du mycket gärna tipsa om möjligheten att annonsera på våra sajter. På den nya alltomblabar.se erbjuder vi till och med relevanta annonsörer att annonsera gratis de första tre månaderna (självklart utan bindningstider, köptvång eller andra knasiga villkor; vi är ju snälla företagare).

Att ha mer passiva inkomster i framtiden är ett mål för mig. Det skulle innebära att jag inte är lika beroende av att sälja min tid, och det i sin tur skulle frigöra mer tid till att vara författare. Ibland, som nu när jag precis har tagit tag i romanen A igen, är det sååå frustrerande att bara få jobba som författare en dag i veckan.

Pin It on Pinterest