I går gav jag tips på Norstedtsbloggen om hur du skriver tydliga texter (länk borttagen pga finns inte längre).
I dag handlar det om hur du kan sälja in en fackbok till ett förlag (länk borttagen pga finns inte längre).
Har du en fackbok på gång? Vad vill du veta om att sälja in den till ett förlag? Vad missade jag? Ställ gärna frågor här i kommentarerna.
Den här veckan gästbloggar jag på Norstedsbloggen. Temat är ”mina sju jobb” och varje dag ger jag tips inom ett område som jag jobbar inom. Läs mer här om vad jag kommer att prata om under veckan:
http://www.norstedts.se/pa-gang/Norstedtsbloggen/Dates/2011/11/Mina-sju-jobb/
I senaste Babel lärde jag mig förkortningen PPD, som står för postproduktionsdepression. Ni vet, när man äntligen är klar med ett projekt– en bok kanske – som man har jobbat hårt med länge. Nu ska man äntligen får njuta och ta det lugnt. Och så känner man sig bara … tom. Känner du igen dig? När drabbade det dig senast?
För övrigt har jag ägnat nästan hela helgen åt att jobba. Jag som brukar vara så bra på att vara ledig på helgerna. Nu har jag i alla fall förberett mig så att jag kan gästblogga på Norstedtsbloggen nästa vecka. Det är urkul! Jag kommer att prata om mina sju jobb, det vill säga jag har valt ut sju av mina viktigaste arbetsuppgifter som författare, språkkonsult och soloföretagare och kommer att ge tips relaterade till dem. Du hänger väl på dit?
Som jag skrev om häromnyss så fick jag till slut tummen ur och lyckades boka en vinterresa; det stod på min att-göra-lista sedan i våras eller så. Det finns inget som jag skjuter upp så länge som att boka resor. Jag avskyr det! Andra pratar om att det är så mysigt att sitta och leta efter hotell och planera resrutter. Jag förstår inte alls vad de snackar om. Helst åker jag charter, så att någon annan får sköta det mesta och jag bara behöver boka en enda resa och så blir jag transporterad dit där jag ska bo utan att jag behöver göra något. Me like!
Jag vet inte varför jag har sådan resebokarfobi. Kan det ha något samband med att jag avskyr att resa? Alltså själva resandet. Jag vill gärna se andra platser, uppleva andra kulturer, höra andra språk och äta andra maträtter. Men resan dit skulle jag gärna hoppa över. Det där med att tågluffa eller åka runt med ryggsäck har jag aldrig förstått tjusningen med. Att befinna sig i den där jobbiga fasen – på resa – hela semestern??! Fy! Jag vill gärna ta mig fram till målet så fort som möjligt. Väl där utforskar jag gärna omgivningarna noggrant, men ge mig ut på resa igen till en ny plats, nej, helst inte :-) Min vinterresa innehåller tre resdagar: Stockholm–Teneriffa, Teneriffa–La Gomera och La Gomera–Stockholm. Däremellan tänker jag resa så lite som möjligt.
Gillar du att resa? Eller gillar du mer att vara på andra platser? Eller trivs du kanske bäst när du får vara kvar hemma?
I november skrivs det mer än någon annan månad. Då är det nämligen Nanowrimo. Som jag bloggade om förra året står det för National Novel Writing Month. Det går helt enkelt ut på att du under november skriver en roman på 50 000 ord. På Nanowrimo-sajten finns ett forum där du kan prata med andra som sitter och skriver. Och så pratas det förstås om det i alla de vanliga sociala medierna. Det är kul, tycker jag, att det har fått så pass stor spridning. Jag är själv inte med. Är du? Hur går det i så fall? Eller är du sugen på att vara med nästa år?
Daniel Sjölin skriver ett lååångt inlägg på Babelbloggen (länk borttagen pga trasig) om varför han slutar som programledare. Fint, tänkvärt, och man förlåter honom liksom för att han slutar. Sammanfattningen blir ungefär: är man författare så måste man skriva. Och visst är det så!
Själv skriver jag inte alls för närvarande, jag jobbar bara. Men det ska så klart bli mer skrivande framöver! Skriver du så mycket som du vill? Om det nu är skriva du vill alltså.
Några av er minns kanske att jag i vintras pratade om att ta med mig kontoret och bege mig till varmare breddgrader ett par månader den här vintern? Min plan var att se om jag kunde samla ihop lite folk och kanske hyra något gemensamt. När det kom till kritan hade jag inte energi till projektleda det och samla ihop folk och så. Så då tänkte jag att jag hyr en lägenhet med ett extra sovrum så att eventuella påhälsande vänner kan övernatta där. Men så var jag så sent ute med att boka något, så det blev mer att jag tog det jag kunde hitta. Nu har jag i alla fall gjort mina vinterplaner. Så här ser det ut:
Över jul kommer jag att befinna mig i Puerto de la Cruz på Teneriffa i tio dagar. Jag bor på ett lägenhetshotell med pool och sådant, ganska så mitt i smeten om jag har förstått det hela korrekt. I mellandagarna åker jag sedan vidare till Valle Gran Rey på La Gomera. Där har jag hyrt en liten enrumslägenhet i fem veckor. Lägenheten ligger lite mer avsides än vad jag egentligen hade tänkt mig. Det återstår att se om det är bra eller dåligt.
Det känns superkul att jag äntligen gör ett nytt försök att jobba på varmare breddgrader! (Jo, jag har gjort ett kortare försök för några år sedan.) Annars brukar det snarare vara så att jag bokar en kortare semesterresa varje vinter och sedan bannar mig själv för att jag inte tog tag i det i år heller.
Är du också sugen på att jobba på varmare breddgrader och vill ha sällskap? Hör av dig här i kommentarerna eller på jenny snabel-a iklartext punkt se så berättar jag mer detaljer om var jag kommer att hålla hus. Triggar du på idén att samla ihop ett gäng och bo tillsammans? Hör av dig så drar vi ihop något till nästa vinter. Eller har du redan planerat en resa till Kanarieöarna i jul eller januari? Kom förbi och hälsa på mig så bjuder jag på middag :-)
Sören Bondeson har skrivit en handbok som heter Konsten att döda – så skriver du en kriminalroman. Boken är tydligt indelad i kapitel som handlar om perspektiv, scener, dialog och så vidare. Den är konkret och innehåller dessutom gott om exempel ur böcker av tre kända deckarförfattare: Jens Lapidus, Åsa Larsson och Tove Klackenberg, alla tre tidigare elever till Sören. Jag kan verkligen rekommendera den här boken till dig som skriver eller vill skriva deckare. Men faktiskt också till alla andra som skriver skönlitteratur, i alla fall om du inte har något emot deckare.
När jag gick en skrivarkurs på Skrivarakademin i Stockholm för ett antal år sedan hade jag Sören som lärare. Han lärde mig massor. Sören kommunicerar och ger textkritik på ett tydligt och rakt rätt utan några barmhärtiga krusiduller. Dessutom har han bestämda åsikter och hög integritet. Han är en skrivlärare som det nog är lätt att tycka illa om. Och lätt att gilla. Jag gillade. Kursen som jag gick hette något i stil med ”Att skriva romaner och noveller”, men i dag är hans specialitet främst deckarkurser.
Sören Bondeson skriver även deckare själv förstås. Jag minns att jag läste åtminstone en av dem i samband med att jag gör kurs för honom, och att jag gillade den. Dessutom står han för den lite oväntade kombinationen deckare plus poesi och gör det så bra att han är nominerad till augustpriset i år för sin senaste diktsamling En m3 jord. Jag som läser alldeles för lite poesi (läs: ingen alls) ska definitivt se till att lägga vantarna på den vid tillfälle.
Vilka andra författare vet du som blandar genrer på ett kanske oväntat sätt?
En av mina favoritförfattare, Kerstin Ekman, gästade Babel förra veckan.
Så här presenterades hon av programledaren Daniel Sjölin: ”Hon skriver som Ingemar Stenmark åkte slalom: det ser ut som avslappnad smöråkning ner till after skin, men segertiden är på något konstigt vis överlägsen.”
Kerstin Ekman pratade om sin nya bok Grand final i skojarbranschen, där de två huvudpersonerna delar på rollen som författare. Den ena är den som skriver böckerna, medan den andra, den snygga av de två kvinnorna, är den som pratar med medierna och låtsas ha skrivit böckerna. Ekman menar att en författare alltid är två personer – en som skriver och en som upplever offentligt. Och i den här boken har hon alltså dragit det till sin spets genom att låta de två personerna vara två personer även rent fysiskt. Visst låter det intressant? Så fort jag har läst de där högarna med böcker som ligger här och stirrar på mig ska jag kasta mig över den här. Då har den säkert hunnit komma ut i pocket dessutom :-)
Håller du med Kerstin Ekman? Är man två personer som författare?
Nu har jag precis hållit ett telefonseminarium om om skrivprocessen när man skriver en fackbok. Annars sprider jag ju oftast och helst mitt budskap via skriften, så det var bra övning att prata för en gångs skull :-) Men jag skulle behöva öva mig på att prata rent fysiskt; jag får ont i halsen. Visst är det konstigt att jag utan problem kan sjunga i en hel dag samtidigt som jag inte kan prata i en timme utan att bli hes och få ont i halsen? Undrar om jag kan lära mig att använda rösten på samma sätt när jag pratar som när jag sjunger?
Jag pratade bland annat om hur man kan komma igång och skriva, vilken språklig nivå man ska lägga boktexten på, var gränsen går mellan research och att kopiera andras material, hur man får budskapet att nå fram, hur man säljer in boken till ett förlag och en massa annat. Mitt prat är en del av en seminarieserie som går i dag och i morgon, och jag måste verkligen se till att hinna lyssna på några av de andra seminarierna också. Och än är det inte för sent att anmäla sig – du får tillgång till ljudfilerna så du kan lyssna på seminarierna när du vill.