Kategori: andras böcker

Varför så få novellsamlingar?

När jag läste Anitha Östlunds novellsamling Pappersskärvor så funderade jag på varför förlagen ger ut så få novellsamlingar i dag. Är det verkligen så låg efterfrågan på dem bland läsarna? Eller läser vi få novellsamlingar för att det ges ut så få?

En småbarnsförälder med sömnbrist berättade för mig att hon helt hade slutat läsa skönlitteratur. Hon är så trött att hon somnar efter en kvart varje gång hon läser. Hon kommer aldrig in i en roman, utan måste hela tiden gå tillbaka och läsa om det hon läste sist. Därför har hon gått över till fackböcker. Då kan hon läsa några sidor och få sig lite fakta till livs innan hon somnar. För henne måste väl en novellsamling vara perfekt? Hon kan läsa en novell, eller kanske tre, och sedan somna.

Varför ges det ut så få novellsamlingar? Är det någon som har koll på statistik på det här? Hur få är det egentligen jämfört med romaner? Blir de fler eller färre?

My av Desirée Fredlund – jag läser med ett oavbrutet leende

Det var länge sedan jag läste en bok som gjorde mig så glad som My av Desirée Fredlund. My är inte som alla andra. Hon har precis flyttat hem till Sverige för att leva Svenssonliv. Det går så där, för My är verkligen ingen Svensson. Redan i första scenen blir hon haffad av polisen, närmare bestämt av polisen Martin, som genast blir upp över öronen förälskad i My. Och det blir jag också.

My går sin egen väg. Hon dricker, slåss och gör halvskumma affärer. Samtidigt är hon både sympatisk och kärleksfull. Det allra bästa med boken är att den är så roligt skriven. Jag skrattar högt flera gånger och har ett oavbrutet leende medan jag läser.

Boken My blev refuserad och Desirée Fredlund blev ombedd av förlaget Duo Dito att skriva berättelsen om hur hon blev refuserad. Det gjorde hon och Boken Refuserad finns nu utgiven. My fortsatte att bli refuserad, så Desirée gav ut den på eget förlag. Och det var bra, för annars skulle inte jag – eller du – ha fått läsa den. Jo, jag tycker definitivt att du ska läsa den här boken. För att bli glad, helt enkelt!

Jag blir inspirerad av My. Jag blir också inspirerad av Desirée Fredlund. När jag googlar henne får jag reda på att hon har gjort en del spännande marknadsföring. Om jag förstod korrekt så sålde hon My-t-shirtar inför bokmässan och den som hade tröjan på sig på mässan fick boken. Jag kommer att följa Desirées författarskap, både för att jag vill läsa hennes böcker och för att jag är nyfiken på vad hon tänker hitta på härnäst. Jag läser på Desirées blogg att den andra boken om My är färdigskriven nu. Den ska jag definitivt läsa!

Intervju med Christian Unge om Turkanarapporten

Jag skrev ju om Christian Unges thriller Turkanarapporten här på bloggen nyligen. Boken väckte nyfikna frågor hos mig inom två områden:

  1. Christian Unge gav ut Turkanarapporten på egen hand och eftersom jag själv går i egenutgivartankar är jag nyfiken på hur egenutgivare gör.
  2. Huvudpersonen i boken är läkare och jobbar för Läkare utan gränser i Kenya. Det ligger nära Christian Unges egna erfarenheter. Jag skulle vilka veta mer om hur sambandet är mellan miljön i boken och Christian Unges egen bakgrund.

Jag frågade helt enkelt Christian om jag fick intervjua honom här på bloggen och det fick jag. Här kommer intervjun:

Hur kommer det sig att du bestämde dig för att ge ut boken på egen hand?

Det kändes spännande och rätt. Jag hade fallit på målsnöret hos flera av de större förlagen och stod inför några val: slänga i papperskorg, jobba igenom på nytt eller ge ut själv. Jag kom på några fördelar med att ge ut själv, framför allt blev jag nyfiken på hela processen och att ha kontroll över alltihopa. Som t ex möjligheten att ge allt överskott till Läkare Utan Gränser som jag brinner för. Sen var det nog även en känsla av David mot Goliat: jag ska nog visa de stora förlagsdrakarna att jag kan själv:)

Har du lust att berätta lite om egenutgivningen? Vad gjorde du själv? Vad tog du hjälp med? Anlitade du någon redaktör, korrekturläsare, layoutare etc?

Jag styrde upp allt själv. Steg för steg. Svårt att vara kortfattad, lättare att spalta upp det:

  • Feedback från vänner! Redan i tidigt manusstadium har jag ”utnyttjat” mina underbara vänner och familj som tålmodigt läst och givit feedback. Utan dem hade det blivit en klart sämre bok. Jag har haft fantastiska vänner som stått ut med alla mina frågor.
  • Redaktör: Jag var min egen. Under en tidigare del av arbetet kontaktade jag en lektör som läst mitt manus för ett av de större förlagen och frågade henne om hon kunde läsa och ge feedback vilket hon gjorde i några omgångar. Bra, lärorikt och givande. Men själva det stora redaktionella arbetet gjorde jag själv, vilket jag i efterhand inser är en av de stora sakerna ett förlag kan hjälpa till med. Och BÖR hjälpa till med.
  • Korrekturläsning: Jag kontaktade en vän i bokbranchen som rekommenderade en korrläsare. Jag kontaktade och fick tillbaka efter några veckor. Tyvärr var det väl inte den skarpaste korrläsaren, trots det ganska höga arvodet. Jag har sen fått hjälp av min syster samt flera vänner som läst och tagit fram rödpennan.
  • Omslag: Jag skrev fråga på facebook om någon kände layoutare. Jag fick många svar och kontaktade en som ställde upp mot ett arvode. Jag ryckte i andra kontakter som ställde upp med en fotostudio, en nära vän modellade etc. Vi skapade omslaget tillsammans, helt enkelt. Mycket slit, riktigt kul.
  • Tryckeri: Jag ringde runt, fick tag i vän till familjen som kände tryckeri som ställde upp med sänkt tryckkostnad mot att jag just skänkte överskott till Läkare Utan Gränser.
  • PR: Den stora utmaningen och det som jag tror är den största skillnaden mellan egenutgivning och förlag. Herregud, det är svårt att komma in i tidningar:). Men jag har varit jävligt jobbig helt enkelt. Jag har mailat, twittrat, facebookat, ringt och återkommit till alla olika mediakanaler. Sen har det rullat på. En hel del bra PR har det blivit.

Tryckte du boken eller valde du någon print-on-demand-lösning?

De första 140 böckerna tryckte jag via Publit, print-on-demand. Bra sätt att börja på men dyrt per kopia.

Sen insåg jag att det skulle säljas fler så då kontaktade jag etablerat tryckeri och förhandlade om priset.

Vad kostade det sammanlagt att ge ut boken? Speca gärna de största/viktigaste kostnaderna.

Det är dyrt. Men det beror på vad man menar med att ge ut boken. Jag kan gärna vara transparent med alla poster: Hittills har jag betalt 51000 kr för korrläsning, recensionsex, lektörer X flera, fotograf, studio, layout, hemsida mm. mm. Sen har jag tryckt boken i 3 omgångar, tryckkostnad 55000 kr för 2182 exemplar. Därtill har distributionsförlaget tagit 6500 kr i försäljningsprovision. Alltså, hittills, runt 112000 sek.

Hur många ex av boken har du sålt hittills?

2182 ex

Vilket är ditt bästa tips till den som vill ge ut en bok på egen hand?

  1. Var envis. Ge inte upp, lita på din magkänsla.
  2. Ha ett koncept. Försök hitta din lilla nisch. Leta gärna där du står. Om man t ex är taxichaufför, skriv då en roman där du använder dig av miljöer, karaktärer etc som DU är expert på.
  3. Ta in kritik på dina idéer och texter i tidigt stadium

Du har valt att ge hela överskottet från boken till Läkare utan gränser. Det är ju ett fantastiskt initiativ! Hur tänkte du när du fattade det beslutet? Vad har du fått för reaktioner på det?

En självklarhet att jag ville göra något för MSF. Jag har tidigare ordnat musikgala för organisationen och jobbat i fält flera gånger. Jag tycker det är en fantastisk organisation och tänker ofta på hur man kan hjälpa till, även på hemmaplan.

Du är själv läkare och har jobbat för Läkare utan gränser. Hur mycket behövde du göra research inför boken och hur mycket bygger miljöer och så vidare på dina egna upplevelser?

Miljöerna och karaktärerna är inspirerade från självupplevda saker. Dumt att uppfinna hjulet på nytt:) Men jag har t ex inte jobbat i norra Kenya och jag är inte kirurg.

Hur har du jobbat med PR och marknadsföring för boken? Vilket är ditt bästa marknadsföringstips för egenutgivare?

Se ovan. Bästa tipset är att få in en ”krok” någonstans. Om du har ett yrke/kontakt inom någon branch så se till att bli recenserad/intervjuad i någon liten lokaltidning. Kanske en yrkesrelaterad tidning. Du kan sen använda den artikeln och bifoga när du trappar upp PR maskineriet något och t ex skickar till en regionstidning/ rikstäckande tidning. Det gäller att börja någonstans.

Jag har förstått att boken finns att köpa i Akademibokhandelns butiker. Jag trodde att det var riktigt svårt att få de fysiska bokhandlarna att sälja egenutgivna böcker. Hur lyckades du med det?

Jag ringde upp och snackade in mig. En annan klyscha är att man aldrig kan få annat än ett nej. Men det gäller att fråga.

Jag har förstått att du har skrivit en uppföljare, Kongospår. Tänker du ge ut den också på egen hand?

Kongospår är färdig i dagarna. jag har även en tredje bok klar i synopsisform. Jag skulle helst se att ett förlag nappade denna gång. Mest för att det tar så mycket tid med PR och marknadsföring. Jag jobbar heltid som läkare och vill inte sno mer tid från min sambo och mina 3 barn ännu en gång:)

Tack Christian för att jag fick intervjua dig! Lycka till med både Turkanarapporten och dina följande böcker!

Anitha Östlund: Pappersskärvor

Anitha Östlund har jag nämnt tidigare här på bloggen. Det är hon som skriver en novell om dagen. Ett gäng av novellerna har hon samlat i novellsamlingen Pappersskärvor och gett ut på eget förlag. Jag gillar baksidestexten:

Istället för att bli en av dem som stoiskt inväntar förlagens dom lägger jag ett antal slantar på bordet och trycker boken själv. I den här novellsamlingen hittar du kärlek, sorger, tankeväckande ord och några dikter. Bli berörd, betänksam eller bara njut.

Jag upplever ett bra driv i Pappersskärvor. När jag har läst en novell vill jag genast läsa nästa. Kanske ligger det i formatet; en novell går ju snabbt att läsa. De flesta av novellerna ryms inom teman som kärlek, familjeliv, barn och trasiga relationer. Många av novellerna är riktigt, riktigt bra. De är tänkvärda, känsloväckande eller spännande. Eller allt på en gång. De fångar vardagen på pricken och har i många fall hög igenkänningsfaktor.

Däremot tycker jag att novellsamlingen är för ojämn. Är man så produktiv så är det förstås naturligt att allt man skriver inte blir lika bra. Jag tycker att hon skulle ha sållat hårdare bland novellerna innan hon gav ut dem. Samlingen hade vunnit mycket på att ta hjälp av en redaktör eller kloka personer i omgivningen för att stryka kanske 30 eller 40 procent av novellerna och ha kvar de bästa.

Jag tycker ändå att du ska läsa Pappersskärvor. De noveller som är bra är verkligen bra. Och de är ganska många.

Christian Unge: Turkanarapporten

Jag fick ett meddelande på Twitter från Christian Unge, som undrade om jag hade lust att blogga om hans thriller Turkanarapporten. Min första tanke var att säga nej. Jag hinner ju inte ens läsa alla böcker som folk jag känner skriver. Men så tänkte jag ett varv till. Jag gillar ju verkligen den här typen av PR-arbete: att höra av sig till någon som bloggar och fråga om hen vill skriva om ens bok. Jag jobbar själv på det sättet med Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier. Så jag sa ja.

Huvudpersonen i Turkanarapporten är den svenske kirurgen Martin. Han tar jobb för Läkare utan gränser i Kenya som ett sätt att fly från vardagen i Sverige och sitt kraschade äktenskap. I Kenya träffar han forskaren Nadine. Hon berättar att hon har stött på ett antal fall av en okänd sjukdom hos befolkningen i Turkana, som också ligger i Kenya. Strax därpå försvinner Nadine. Martin kan naturligtvis inte släppa tankarna på henne. Han måste hitta henne. Och de måste lösa den medicinska gåtan tillsammans.

Det finns ett driv i Turkanarapporten som dels skapas av spänningen mellan Martin och Nadine – man vill veta hur det går för Nadine och man vill veta om de kommer att få varandra – dels av frågan med den mystiska sjukdomen, som visar sig ha samband med en massa andra saker.

Dessutom gillar jag miljöbeskrivningarna och verklighetsförankringen. Christian Unge har själv jobbat för Läkare utan gränser och det känns som om det är på riktigt när han beskriver miljöerna och arbetet i Kenya. Och så gillar jag alltid deckare som sticker ut lite från den klassiska deckarnormen, till exempel genom att inte innehålla några poliser.

Boken innehåller många spännande scener. Allt är inte lika spännande, men de långsammare partierna känns aldrig som trista transportsträckor. Och slutet är en riktig nagelbitare. Jag tycker absolut att du ska läsa Turkanarapporten. Du kan till exempel köpa den hos Adlibris. Dessutom gör du en god gärning, eftersom allt överskott går direkt till Läkare utan gränser.

Sofia Hallberg: Mina fräknar

Jag har äntligen läst Sofia Hallbergs debutroman Mina fräknar. Den handlar om Karin, som är i 40-årsåldern och lever ihop med Mats, som hon träffade  under studietiden i Uppsala. Ganska snart förstår man som läsare att Karin inte är så nöjd med varken sitt liv eller relationen hon lever i. Karin har inga barn men hade velat ha det. Hon jobbar på bemanningsföretag fast hon egentligen hade högre ambitioner än så. Karin har fräknar över hela kroppen och en dag upptäcker hon att fräknarna bildar bokstäver. Hon tolkar det som att det är ett budskap. Men vad vill fräknarna säga henne?

Som jag har nämnt tidigare har jag varit nyfiken på Sofia Hallbergs debutroman Mina fräknar ett tag. När jag var på bokbloggsträff hos Damm förlag tidigare under hösten fick jag med mig ett ex av boken därifrån. Jag har hört Sofia berätta om boken och var beredd på en ganska tung och vemodig berättelse. Omedvetet hade jag nog förväntat mig att även språket skulle vara tungt och kanske lite jobbigt att läsa. Men det var det verkligen inte! Tvärtom var boken en riktig bladvändare för mig. Och det är en blandning jag uppskattar: en vemodig ton och en historia som berör kombinerat med ett framåtdrivande språk. Mycket bra skrivet, Sofia!

Intervju med Pauline Eriksson som har skrivit Ta steget till eget

Eftersom jag har gett ut en företagarhandbok är jag nyfiken på andra böcker som kommer ut i den genren. Därför är det kul att TUK Förlag – som har gett ut min bok Den snälla företagaren – nyligen har släppt ytterligare en företagarhandbok. Den heter Ta steget till eget  – handbok för unga, modiga och drivna entreprenörer och är skriven av Pauline Eriksson.

Pauline Eriksson Ta steget till eget

Jag har inte läst  Paulines bok än, men den står den står på måste-läsa-listan. Däremot har jag hunnit med att intervjua Pauline om boken:

Jenny: Jag är väldigt nyfiken på det här med målgruppen unga företagare.  Vad ska man tänka på specifikt om man är en ung företagare jämfört med om man är äldre?

Pauline: Att allt inte behöver vara svart eller vitt och att du inte behöver vänta med att starta företag tills du är äldre! Med det menar jag att du inte behöver vänta tills du t.ex. har studerat klart innan du startar, utan att du kan driva igång företaget vid sidan av dina studier istället för att ha ett traditionellt extrajobb. Då har du möjlighet att få snurr på din verksamhet under tider som du studerar eller fasar ut en deltidsanställning eller ett extrajobb.

Jenny: Hur tycker du att man ska dra nytta av det faktum att man är ung som företagare?
Pauline: När man är ung har man oftast en annan flexibilitet än när man är äldre. Man har heller oftast inte vant sig vid dyra omkostnader, utan är kanske van att leva på en studentbudget, vilket definitivt är en fördel i uppstarten. Som ung har du också oftast en helt annan kunskap om sociala medier och Internet än den äldre generationen. En stor fördel när det kommer till att marknadsföra sig och nå ut med sitt budskap till en låg kostnad!

Jenny: Om man är en inte fullt så ung företagare längre, kan man ändå ha nytta av att läsa din bok?
Pauline: Definitivt! Mycket att bokens innehåll går att applicera på dig och din verksamhet oavsett om du är 18 år eller 58 år. Det kan handla om allt från hur du ska tänka kring marknadsföring och PR till hur du kan vässa din effektivitet och snabbt ta dig ur svackor i företagandet. Det vill säga tips som inte är åldersbundna! Jag rekommenderar boken till alla som behöver en inspirationsboost och tips och trix kring sitt företagande!

Jenny: Jag är intresserad av marknadsföring i allmänhet och bokmarknadsföring i synnerhet. Dessutom har jag ju själv skrivit en bok i samma genre. Därför undrar jag: hur jobbar du med marknadsföring och PR för boken?
Pauline: Jag har jobbat mycket med att marknadsföra boken sociala medier ända sedan jag fick bokkontraktet i januari i år. Allt handlar om igenkänning, så jag har nött in titeln och innehållet hos folk redan på ett tidigt stadie! I våras satte jag också upp en förhandsbokningssajt där man kunde boka boken till ett specialpris innan sommaren slut. Det gav otroligt bra respons! Nu efter släppet har jag jobbat mycket med PR. Jag har medverkat i både tv, tidningar, radio, bloggar och andra forum. Rekommendationer är också den bästa marknadsföringen, hitta ambassadörer som kan prata för din sak!

Jenny: Vad var roligast med att skriva boken?
Pauline: Att få sätta alla tankar och idéer på pränt, samt alla nya kontakter jag knutit under tiden! Jag uppskattar att jag samlat på mig ett hundratal nya visitkort sedan jag började skriva boken. Jag har fått affärskontakter, kunder och vänner för livet under processens gång. Fantastiskt kul!

Jenny: Vilken var den mest oväntade svårigheten du stötte på när du skrev boken – eller nu när du jobbar med marknadsföring av den?
Pauline: Jag kan faktiskt säga att jag inte har stött på några svårigheter alls! Funderade länge på denna fråga, men sanningen är den att jag egentligen bara stött på möjligheter! Jag har fått massor av jobbförfrågningar och press och media har varit otroligt vänligt inställda och intresserade!

Jenny: Använder du boken för att marknadsföra dig själv och ditt företag? Hur?
Pauline: Boken har verkligen bidragit till att hjälpa mig att bygga mitt varumärke och marknadsföra mig själv. Jag använder den som ett redskap att marknadsföra mig själv i min blogg, för föreläsningar och artiklar jag skriver åt olika uppdragsgivare. Att ha en utgiven bok i ryggen har jag upplevt vara en väldigt bra referens!

Jenny: Kommer du att skriva fler böcker? I så fall, vad kommer din nästa bok att handla om?
Pauline: Jag hoppas och drömmer om det! Jag har lite idéer i huvudet som jag inte fått på pränt än, men det hoppas jag snart att jag ska få! Först ska jag landa lite i processen som varit nu. Att skriva en bok är bland det roligaste jag gjort!

Jenny: Jag känner igen det där med att det ger mersmak att skriva böcker! :-) Tack för intervjun! Jag hoppas att din bok blir en riktig kioskvältare!

Simona Ahrnstedt: Betvingade

Nu har jag läst Simona Ahrnstedts andra historiska romancebok Betvingade.

Betvingade

Huvudpersonen, Iliana  Henriksdotter, ska gifta sig med Axel som hon har ett stillsamt kärleksfullt men helt opassionerat förhållande till. Men av ett missförstånd råkar riddaren Markus Järv kidnappa Iliana. För att inte Iliana ska få dåligt rykte tvingas hon och Markus gifta sig. De avskyr varandra men dras ändå fysiskt till varandra.

Jag hade höga förväntningar efter att ha sträckläst Simonas första bok Överenskommelser två gånger på raken. Jag upplevde ett något mindre bladvändarsug i Betvingade än i den första  boken. Men det handlar nog mest om att jag hade så mycket högre förväntningar. Med Överenskommelser trodde jag att jag bara skulle tycka att det var larvigt och så rycktes jag med så totalt. Den här gången var jag beredd. Och visst sträckläste jag. Och det faktum att jag tyckte att den var bra trots förväntningarna talar för sig självt. Simona är en skicklig författare. Hon kan både bygga karaktärer och skapa spänning och behärskar dessutom den svåra konsten att göra minutiös research utan att skryta med det i boken, alltså utan att man som läsare känner att författaren vill tala om för mig hur det minsann var på 1300-talet. För jo, boken utspelar sig på 1300-talet – alltså 500 år före Överenskommelser.

Jag kan verkligen rekommendera Betvingade, och har du inte läst Överenskommelser så se för guds skull till att läsa den också.

Släppfest för Betvingade av Simona Ahrnstedt

Igår var det släppfest för Simona Ahrnstedts bok Betvingade. Damm förlag bjöd på en lyxig release i van der Nootska palatset, med fina snittar, rosa bubbel och dito bakelser – och en välfylld goodiebag inklusive själva boken. Vi fick höra ett intressant samtal mellan Simona och historikern Christopher O’Regan. Dessutom var alla där :-) Det var så mycket folk att jag fick köa för att komma in i lokalen. Hur kreddigt är det inte att ha kö in till sin releasefest? Simona, du är min idol!

Apropå kreddigt var en riktigt kul detalj att vi bjöds på choklad med bokomslaget som omslagspapper. Det förevigades av spökskrivaren och författarcoachen Johanna Wistrand, som är snäll och delar med sig av den här bilden:

Jag blev nästan lika imponerad som jag blir av att Simona och hennes bok pryder bussarna på stan. Men bara nästan. När jag blir stor ska jag också ha reklam för mina böcker på bussarna.

Vi var några stycken som gick ut och åt middag och fortsatte fira med Simona efteråt och det var en rolig kväll. Ni som brukar läsa bloggen vet att jag inte är någon vidare mingelbloggare, men det finns många andra som är bra på det. Du kan till exempel hitta mingelbilder hos Simona själv (länk borttagen pga trasig).

Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att jag blev totalt begeistrad i Simonas förra bok Överenskommelser. Så jag har höga förväntningar på Betvingade. Jag tror att jag ska ha den som tröstbok någon helg i höst när allting känns som så där väldigt mycket höst.

Jo Nesbø kan konsten att berätta en historia

Det är något visst med att lyssna på Sommar i P1. Jag blir alldeles lycklig. Inte bara för att de flesta av sommarpratarna brukar vara så bra, utan också för att det är mitt bästa sommartecken. Det är när jag lyssnar på Sommar som det är sommar på riktigt.

Dagens sommarpratare är deckarförfattaren Jo Nesbø. Förutom deckarna med huvudpersonen Harry Hole skriver han även barnböcker om Doktor Proktor. Hans böcker är översatta till 40 språk och han har sålt 15 miljoner böcker. Femton.  Miljoner. Dessutom är han sångare i bandet  Di derre.

Som den författare han är kan han naturligtvis berätta en historia. Han kan konsten att få en alldaglig händelse från barndomen att bli intressant och värd att lyssna på. Som radiolyssnare får man till exempel veta att hans far alltid berättade historier vid middagsbordet, och att Jo Nesbø först senare förstod att åtta av tio av historierna var grova överdrifter. Och att de övriga två var rena lögner.

Jo Nesbø berättar att när han hade skrivit den första boken om Harry Hole så skickade han den till förlaget under pseudonym. Han ville inte att förlaget skulle ge en usel bok bara för att den är skriven av en sångare i ett känt band. När han sedan kom till förlaget hade ingen där hört talat om vare sig honom eller bandet. Men det gick ju bra ändå. Femton. Miljoner. Böcker.

Jag kan verkligen rekommendera att lyssna på Jo Nesbøs sommarprogram. Både för dig som skriver och för dig som uppskattar en bra historia. Själv hade jag aldrig hört talas om Di derre tidigare, men en av låtarna spelades upp i programmet, och jag gillade den! Jag ska definitivt lyssna mer på dem.

Pin It on Pinterest